Ultraljud och kön?

[Petra-77]

Hej allihop!!
Nu är jag i vecka 18+ och ska på ultraljud den 12 feb. Mina 2 tidigare graviditeter lät jag bli att "ta reda på" barnets kön och båda var flickor. Nu när vi har 2 döttrar hade det varit lite extra "krydda" med en pojke, men självklart är det viktigaste att barnet föds friskt!!!!
Jag undrar nu hur svårt det egentligen är att ta reda på könet genom ultraljud i vecka 20+?!
Jag har läst och fått veta att det finns många sköterskor som motsätter sig att berätta könet pga risk för abort osv pga "fel kön".. Jag blir bara förfärad av att det ens finns ett sådant problem! Men det är en annan story, jag skulle så gärna vilja höra ifrån er "föräldrar" som tagit reda på könet innan, hur blev ni bemötta? Hur svårt var det? Har det någon gång blivit en flicka/pojke trots att man sagt annorlunda vid undersökning?
Jag nästan spricker av nyfikenhet och förväntan inför vår första "tjuvtitt" men försöker också förbereda mig på att den lilla/lille kanske inte alls vill visa.... Detta är mitt tredje barn och ändå är allt som natt och dag i jämförelse med mina tidigare. Jag har mått sämre och illamåendet har precis slutat att resultera i kräkningar, nu får jag iaf behålla maten. Förstoppning har jag heller aldrig haft förrän nu och det går vi inte ens in på!! PUH!!
Problem med höfter och nerver i kläm har funnits från första början med alla men jag tror att det blir lite värre för var gång pga slitage. Jag är en väldigt nätt tjej och brukar ligga runt 50 kg till mina 166 cm, nu väger jag 56 och har en rejäl "bebis" bula under naveln. Det är aningen svårt att inte gå med händerna beskyddande över hela tiden. Det lilla knottet började kännas tidigt men mycket mer markant nu. Allt är så spännande och jag bara längtar!! En stor skillnad den här gången är att jag redan börjat tänka på förlossningen... Min stora tjej kom ut efter 24 timmar, det tog bara 3 timmar från första riktiga värken tills hon kom, allt annat var öppningsskede. Hon fastnade i livmodertappen i sk. "polokrage" och fick ruckas loss med våld. Jag var bara 21 och hade otrevliga barnmorskor men anser att det ändå gick bra. Jag använde ingen smärtlindring. När Troja var på G tog öppningsskedet 12 timmar och även hon fastnade i "polokrage" men kom ut efter 2 timmar med buller och bång. Jag fick akupunktur nålar på magen men inget annat. Tyvärr drabbades jag av förlossningsdepression några dygn efter hennes födsel. Jag känner lite oro inför att det ska hända igen, men mest orolig är jag över hur fort det kommer att gå den här gången. Hoppas att jag hinner med och att det inte händer något illa. Är det vanligt att man blir oroligare för varje gång? Jag är inte rädd men visst gnager det lite oro inför slutspurten..

Detta blev en maffig utläggning och ni som orkat så här långt borde få ett diplom. Många frågor och funderingar från en gravid mamma.
Sköt om er alla!!!

Kram

Petra-77
(mamma till Liv-99 och Troja-04 och lilla knottet i magen)

[LindaVega]

Vi frågade på UL som gjordes i v.18 och vi fick veta. Däremot sa de att det inte var 100% säkert eftersom man kan se "fel". Blev mkt trevligt bemött och inte alls ifrågasatt. De tittade igen för varje UL jag gjorde ( jag var på flera pga havandeskapsförgiftning vid min tidigare grav)

Har en kompis som fick veta att det var en kille men det visade sig vara en liten tjej som kom ut De blev väldigt snopna..

Ett stort lycka till med resten av graviditeten. Förlossningsdepression är ju inget som behöver komma igen. Vet att det finns flera på forumet som har erfarenhet, hoppas de kan svara.

Kram
Linda

[miar70]

Grattis, grattis
Jag har aldrig tjuvkikat - lite som att titta på julklapparna i förväg, tycker jag
Berätta sen hur det gick på ul - för nu har du gjort MIG nyfiken

Kram å lycka till
Mia

[Kriszta]

Hej!

Med mitt första ville jag inte veta men jag visste det ändå att det skulle bli en pojke eftersom min mormor hade sagt det. Hon är synsk så hon vet sånt. Lite läskigt men kul. Helt allvarligt, hon har aldrig haft fel! Andra gången ville jag veta och när vi kom på ultraljud frågade jag min gynekolog om det var för tidigt att se, detta var i vecka 17. Nej hon kunde se om jag ville. Bra sa jag, då vill jag veta om det verkligen är en flicka eftersom min mormor hade förutspått det Hon stirrade på mig och sedan på skärmen och det var med 90% säkerhet en flicka. Ja min mormor hon kan sina saker. Min kusin är gravid nu och mormor har länge sagt att det blir en pojke, rätt denna gången också! Lycka till och berätta sen hur det gick....är nu lite nyfiken.

Kram
Kriszta

[vanna]

Grattis till lilla trean!!

Jag gjorde nupp- ul båda graviditeterna i v 13 och fick veta att de var pojkar redan då.

Förlossningsdepression hade jag efter första barnet. Det var bland det jobbigaste jag varit med om. Men när jag började känna igen tecknen efter barn nr två var det mycket lättare att undvika att hamna där igen. Hör gärna av dig till mig om du vill.

Stor kram!

/ vanna

[Lua]

Vi ville veta könet nu med trean men på rutinultraljudet sa sköterskan att hon inte kunde se vad det var p.g.a. bejbisens läge. Jag synar! Hon var inte intresserad och försökte inte.

I vecka 34 fick jag ont i magen och det gjordes ett ultraljud av en läkare och han såg att det var en kille.

Jag har också en väninna som fick besked att det var en kille. När hon födde och lilla Malin tittade ut skrek min kompis: Oh, nej! Han är missbildad! Han har ju ingen snopp!

Kram Lua.

[Jannika]

Jag har "vetat" väldigt säkert med ett, ganska säkert med två och relativt säkert med tre. Det verkar som om föräldraintuitionen har lite mindre tid att gro på ju fler barn jag får. Det blir något mindre tid för eftertanke och reflektion ju fler gullungar som trängs i den medvetna världen.

Så min svåra nyfikenhet vid UL har varit för att få bekräftat det jag redan trodde. Plus att jag tycker det är så fantastiskt att få se det lilla livet och vad det gör därinne. Jag gör alla UL jag bara får, haha!

Kram Jannika

[Petra-77]

Tack för era svar, nu hänger det på huruvida den lille/lilla vill visa.. Har hört att man kan truga lite extra med de små om de skulle vara envisa, så jag håller tummarna. Ska bli så spännande!!
Jag lovar att jag håller er uppdaterade om vad beskedet blir! När jag väntade min första, vaknade jag på natten en vecka innan BF och sa rakt ut i luften: - Det är en Liv som kommer. \:D/
Sen minns jag bara att jag var helt säker på att det var en tjej och att hon skulle heta Liv och så blev det!
Med Troja var jag mer osäker och det som fick mig att tro att det lutade mot en tös till, var att jag kände så otroligt starkt för just hennes namn. Jag visste att jag ville döpa mitt barn till Troja och det fanns liksom inte något direkt alternativ. Så när hon kom ut och faktiskt var en liten Troja så var saken klar. Nu vacklar jag mellan olika pojknamn och vi har inte hittat ett enda flicknamn som vi känner så starkt för.. Ska bli SÅ spännande!!

Kramar till er alla!!!

Petra
(mamma till Liv -99 och Troja -04 + lille knottet i magen)

[Jannika]

Rapportera!

Kram Jannika

[tove79]

Vi tog inte reda på könet med första barnet, men när jag gått en vecka över datumet gjordes en extra koll med ultraljud för att se att allt var ok. Vi bad barnmorskan säga till när vi skulle blunda men när hon sa till så blundade bara maken Jag såg snoppen! Och sen skämdes jag så jag vågade inte säga till Per att jag tjuvkikat förrän flera månader senare...
Vid graviditet nummer två hade vi inte bestämt hur vi skulle göra innan ultraljudsundersökningen väl inletts men jag apparaten var alldeles ny och bilden kristallklar. Jag var tvungen att fråga barnmorskan; "Men nu ser jag ju vad det är, visst gör jag?" Och hon skrockade lite och sa "jo, det ser man ju tydligt" medan min stackars man sa; "vadå, jag ser inte, vadå?"
Så då var jag ju tvungen att berätta, för han ville ju inte att jag skulle få ett försprång igen!
Nästa graviditet ska vi absolut ta reda på könet igen, för det är jätteroligt att veta!

[Mia79]

Det här med att ta reda på i förväg är inte alldeles enkelt tycker jag. När jag gjorde UL senast i v.30 så frågade jag läkaren eftersom jag vet att han berättat för en kompis...han sa att han inte fick säga men att han gärna visade Jag såg förståss inte vad som var upp och ned på bebben ens (som vanligt) och sa det. Läkaren sa då : tänk att bebisen sitter på en toalett, ser du då vad det är? Jaaa, säger jag,( fullt övertygad att jag ser en pung underifrån) Han sa alltså inte vad det var. När jag kom hem började jag fundera....hade jag verkligen sett rätt? Kan det inte lika gärna ha varit en snippa underifrån? Ja, så nu vet jag ändå inte! Får väl bli en överraskning Fast jag tror på pojke, min frissa har spått mig till två pojkar tätt och hon är rätt så medial av sig. Hmm...

[Petra-77]

Hej igen allihop!!

Vi var på ultra i måndags!
Efter en massa pockande och letande så gav sköterskan upp!!!
Vår lille/a ville INTE visa!! Det slutade med att sköterskan tog en sista titt och sa att det till max 60% var en flicka till, men hon sa också att vi inte skulle handla färgenligt eller måla om eftersom hon inte alls var säker!

Vi är inte mycket klokare men gör ett nytt försök på nästa ultra!!
Nu har vi iaf hittat passande namn till båda könen!!

Kram Petra

(mamma till Liv-99, Troja-04 och lille knott BF 12/7-07)

[Jannika]

Hej Petra-77!

Vår Nike ville inte heller visa upp sig, hon låg med navelsträngen mellan benen hela UL. Det var darlingen nöjd med för han ville egentligen inte veta.

Får man vara nyfiken och fråga vilka namn som är på tapeten? Jag behöver lite inspiration.

Kram Jannika

[ulrikaj]

hej!
Med Jacob frågade inte vi vad det skulle bli.Tänkte inte i dom banorna då.
Nu med Liw så sa jag redan från början av graviditeten till Tomas att jag ville fråga och han var helt med på noterna.Jag bara kände att jag ville veta.
För mej är könet inte egentligen av intresse utan man vill ju så klart att allt ska gå bra så könet är för mej inte så stor grej.Däremot så måste jag säga att det är självklart roligt att man nu har en av bägge.
När vi var på ultraljudet inne i Falun så frågade vi och hon såg då att det var en tjej när hon kollat klart på allt.Hon sa dock att det var 95% klart och att man inte behövde tapetsera rosa hemma.
I och med det så blev det mera personligt att veta könet.Nu var det en liten tjej därinne, inte "bara" en bebis.Det är svårt att beskriva känslan.Min sambo sa oxå att det blev mera verkligt att veta.
Skulle jag bli gravid igen så vill jag absolut ta reda på könet igen om det går.

Det där med att göra abort pga kön förstår jag inte.Jag var i vecka 19 när vi gjorde ultraljud och så långt gånget får man väll inte göra abort heller hur som helst.

Vi bemöttes jättebra när vi frågade om kön.Efteråt så gav hon oss bilderna och sa hejdå till "lilla tjejen".
Kram ulrika

[ulrikaj]

Hej igen.
Jag ser ju nu när jag läste lite längre ner att eran tjej heter ju oxå Liw men med enkel v.Vad kul!Det är ju trots allt inte så där jättevanligt.
Hur kom ni på namnet?
Jag satte en dag och läste tidningen om Liw Taylor och tänkte att där har vi ju det.Från början var det Roxanna men det blev mer och mer att Liw kändes självklart för oss.Det är dessutom ett namn som säger så mycket.
Kram