3 år och sover oroligt

[Gablex]

Vi är så trötta! De senaste nätterna har lillkillen fullständigt ballat ur - han ropar på mamma ungefär en gång i timmen nätterna igenom... Hans tillvaro har blivit lite annorlunda på senaste tiden eftersom han har börjat släppa blöjan. Kan det påverka, tror ni? I natt ropade han - en av gångerna - att han ville gå på toaletten, och då fick han såklart göra det (presterade en "fis" och var mycket nöjd med det ).

Vi har våra sovrum ganska nära varandra och därför blir jag lite stressad över att han skall väcka de båda andra (särskilt Storprinsen har väldigt svårt att somna om om han blir väckt). De här nätterna, när han har vaknat, har jag ställt mig utanför hans dörr och ramsat och det har räckt en stund, men sedan har han ropat igen. Kan det vara som han pratar i sömnen?

Snälla, ge mig lite tips på hur vi skall komma ur det här!

Jag bör väl erkänna att han inte är kurad enligt konstens alla regler. Läggningen har alltid funkat väldigt bra, men han har i regel fått gå upp lite för tidigt (just för att undvika att väcka de andra när han vaknar). I gengäld har han sovit middag lite längre (2 timmar). Nuförtiden sover han max en timme och har natt mellan 19.30 och 6.30 (cirka). Verkar det för lite för en snart 3-årig lillprins?

Please, [-o< , hjälp oss!

[Gablex]

När jag skriver att vi har våra sovrum nära varandra så menar jag alla i familjen! Barnen har var sitt sovrum och vi sover i ett rum utanför deras, som ett genomgångsrum s.a.s.

[miar70]

Hej Gablex

Ser att du inte fått svar på dina funderingar! Hur har det gått de senaste nätterna - är det samma skrikcirkus Berätta

Kram Mia

[Gablex]

Nja, lite bättre, men pålitlig (säker sovare) är han inte!

Iofs visade det sig att han hade en förkylning på gång, men jag tror inte att det är hela förklaringen. Genomsnittligt vaknar/ropar han ett par gånger per natt. För det mesta lugnar han sig själv alternativt tystnar efter en ramsa utanför dörren, men ibland arbetar han upp sig till förtvivlan och då går jag in. Fel eller rätt? Det räcker alltid med att jag stryker honom över ryggen ett par gånger och stoppar om honom. Jag misstänker att han drömmer mardrömmar och att han inte är helt vaken.

Tips mottaget i alla fall tacksamt!

[annawahlgren]

Det räcker alltid med att jag stryker honom över ryggen ett par gånger och stoppar om honom.

Gör inte det. Jag förstår din välvilja, men det som arbetas upp här är ett mönster där ni båda "fastnar", och cirkusen fortsätter - tills du bryter mönstret.

Och då är det ramsan som gäller. Gå inte in. Öva upp den, glad, nästan hurtig, säker och självklar x4. Går du in släpper du in ett gäng orosvargar och lär honom att han inte kan sova trygg i sig själv utan diverse procedurer som är knutna till din person. Och det är ju faktiskt inte riktigt sant

Bekymra dig inte om de andra barnen. De vaknar inte av att han låter utan för att de, med sin beskyddarinstinkt, undrar om det är meningen att DE ska störta lillebror till undsättning. Ramsar du honom effektivt, ramsar du också dem, dvs talar om att de kan (fortsätta) sova lugnt, därflr att du / ni tar hand om saker och ting

[Gablex]

OK - det där borde jag egentligen fatta själv.... Fast är det samma tillvägagångssätt om man misstänker att han drömt något otäckt? Klarar han av att "trösta sig själv" om jag bara ramsar? Jag gissar att svaret är "ja" men jag vill ändå höra det svart på vitt

[annawahlgren]

Du lär dig ju att lyssna av lilla barnet. Om och när det verkligen är något HEMSKT på gång hör du det på skriket. Och då störtar du in. Finessen då är att man lugnar barnet i sängen. Man kan trösta, hålla om, lugna högst ömt och nära utan att ta upp.

Men hör du inte detta HEMSKA som omedelbart måste åtgärdas, så är det förstås ramsan som gäller, lugnande och fint.

Och tro mig - det HEMSKA behöver du inte vänta på eller fråga efter Om och när den vargen blottar sina grinande tänder som hotar ditt barn till livet (så känns det), då bara vet du det, ögonblickligen. Då slår allting i dig larm.

Så ramsa

[Gablex]

Tack för klargörande - då litar jag på "mammakänslan" när det är dags att rusa in!

De senaste nätterna har varit hur lugna som helst - antagligen eftersom lillprinsen har varit på kollo hos Mormor & Morfar och inte sovit hemma Naturligtvis sover han som en klubbad säl när han sover hos dem...

Nu har vi vilat upp oss och kör stenhård ramsning vid behov i natt. Tack för all hjälp!

[annawahlgren]

Du vet hemligheten: Attityden av tveklös, solklar Självklarhet

[Gablex]

Måste bara lyfta tråden och hoppas på lite reflektioner....

Efter att lilleman hade varit hos Mormor & Morfar (och givetvis sovit som en stock i fyra nätter ) hade vi en hemsk natt . Han höll sig själv vaken i tre timmar - eller snarare: höll MIG vaken i tre timmar eftersom han ropade på mig typ var tredje minut. Jag var förberedd på att han skulle kunna strula första natten hemma och ramsade järnet! Efter tre timmar blev det tyst!

Efter det har vi haft två nätter utan minsta lilla pip och så nu i natt - ](*,) [-X samma rutin igen. Två timmar i streck med småropande! Jag lyssnade in ropen och konstaterade att det var kontakt han vill ha och ingen megakris, alltså ramsade jag och gick inte in. Det tystnade emellanåt men sedan började han igen.

Efter två timmar påstod han att han var bajsig, så då fick han gå upp och sätta sig på pottan. Det kom inget... och jag var nog inte särskilt pedagogisk i min förklaring att på nätterna sover man!

Frågan är
ska det vara så här? Ska han kunna hålla på i flera timmar i streck?!
Kan det verkligen vara dags att slopa middagssömnen? Igår hade han sovit 45 minuter efter lunch men hade vaknat tidigt så han fick nog bara 10 timmars nattsömn.

Jag tycker att han sover alldeles för lite! 11 timmar för en 3-åring känns inte tillräckligt... Behöver jag ta till större grepp eller kommer detta att lösa sig med den metod jag använder nu?

Tacksam för all hjälp, för min ramsa börjar låta istället för O:)

[annawahlgren]

Han frågar igen och igen och igen därför att han inte får för honom nöjaktiga svar på sina frågor. Så det hjälps inte - du måste svara bättre. Effektivare. Punktsättande. Tveklöst.

Och ibland är det bästa svaret tystnaden.

Och / eller musik (Mozart) i stället för ord.

Nu lägger du över på honom att HAN ska "svara". "Ska han kunna hålla på i flera timmar i sträck?!" Han håller på tills han får från DIG nöjaktiga svar. Det kan ta både månader och år Det är DU som bryter det. Ingen annan kan göra det åt dig. Allra minst han.

Nej. Han behöver ca 13 tim/dygn

Öva upp ramsan. På den ömme fadern. I duschen. Utomhus, själv. Magstöd, säkerhet, rytm, hurtig och absolut självklar beslutsamhet ska till. Det ska gå att stompa takten till den. Och det får inte finnas skuggan av frågetecken mellan "verserna".

Skulle tro att du fikar efter lilla älsklingens bekräftelse och godkännande nickningar på att du gör rätt och att han lyssnar. Det är lätt hänt. Och leder absolut ingenstans mer än till envist nya frågor. Han kan inte acceptera att det är han som ska hjälpa mamma

Gå INTE in. Vad han än tjatar om, inklusive "bajsa, bajsa" så svara med ramsan. Till nöds kan du omedelbart före den tala om, lugnt: "Det tar vi hand om i morgon." Och så ramsa x4, t o m x6 om det känns rätt eller x8 rentav.

Sedan ska du vara tyst

[Gablex]

Tack Anna, för att du tar dig tid att svara. När man sitter här med bomull i huvudet och tycker synd om sig själv får man nästan tårar i ögonen av att någon annan vill engagera sig som du gör. TACK!

Jag inser förstås att det inte är MIG det är synd om, utan lillkillen. När du förklarar blir det så tydligt. Naturligtvis är det frågor han ställer och jag förstår att jag inte svarar tydligt nog. Den insikten gör lite ont, men är ju nödvändig för att det skall bli bättre...

I natt blir det Ramsor med Självsäkerhet!

Stor kram!

[annawahlgren]

Jag förstår så väl

Men så ska det låta Med Självsäkerhet - och Sparsamhet