Klängig och ledsen

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Jennie
Inlägg: 148
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 23:54

Klängig och ledsen

Inlägg av Jennie »

Min lilla yngsta kille har blivit så "klängig" de senaste veckorna. Han som alltid har varit så nöjd och glad och kunnat pyssla med sitt :!:

Ett exempel: Om han och jag t ex står och lagar man och jag bara snabbt går iväg två sekunder för att hämta något i rummet bredvid eller ibland bara bort till köksbordet så börjar han att pipa direkt och ser ut som att jag skulle lämna honom för evigt :( Förut hade han bara nöjt stått kvar och fortsatt med sitt. Det känns som att det är så synd att han hela tiden skall behöva avbryta det han håller på med bara för att jag som centrum (som Anna beskriver det i barnaboken) flyttar på mig. Om jag däremot är still och sitter på golvet så kan han gå fram och tillbaka och pyssla med sitt och kommer då och då fram och lägger huvudet i knät eller ger mig en puss för att tanka lite kärlek och trygghet. Men man kan ju inte alltid sitta still!!! :roll:

Han är mycket med och har social delaktighet som att tvätta/duka/laga mat etc.

Är det vanligt att de är lite känsliga och otrygga i just i den här åldern? Är det någon som vet det? Några tips på hur det skall bli bättre?
Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
Jennie
Inlägg: 148
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 23:54

Inlägg av Jennie »

Glömde ju säga hur gammal han är :roll: Han är 16 mån.

*kram*
Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
anna
Inlägg: 4523
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Hej!

Min lilla Ida, som är drygt 1,5 år, har sina gnäll-perioder... :cry:
Och efter några dagar av gnäll, är det solsken och TOPPEN-humör!!!
Vet egentligen inte VARFÖR hon är sådan vissa dagar...Trist är det. Men jag måste ändå säga att hon till 85 % är en FANTASTISKT glad liten tjej!
Jag tycker att det för det mesta brukar hjälpa att ha med henne i vad jag gör. Men det gör du ju, så det är ju bra! :D

Att han inte pallar att du går iväg ifrån honom tror jag kan avhjälpas med att förbereda. Likadant som när man går hemifrån och säger att "Nu ska mamma gå en stund - vi ses sedan" Vinka i fönstret o.s.v.
Samma här alltså. "Nu ska mamma hämta en sked där borta (peka), kommer strax"
Alternativt "Kan DU hämta en sked till mamma?"
Genast vill han hjälpa till och blir nöjd igen.

Jag vet inte om det hjälper med mina tips, men du kan ju alltid prova :wink:

Naturligtvis kan du inte alltid sitta still!
Jag gör det ytterst sällan med mina barn... :oops:
Dom är liksom mer med vid min sida under dagarna, och det funkar bra.

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03. Driver eget grossistföretag hemifrån huset.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Absolut kan det vara gnäll... :D

Delaktighet som sagt viktigt. :D

Prova också att prata högt glatt för dig själv, sjunga och ställa frågor. Dessutom bara råka tappa något intressant när du går förbi, putta fram en pall, säga "men här ligger en gammal skorpa vad ska vi göra med den och sedan låta den ligga", titta ut genom fönstret och säga högt "oh, vilken fin hund" etc.

Som du hör börjar jag bli lite av en expert då lilla 14 månaders fröken föredrar att hitta på något ute. Livligt ska det vara - hemmaliv blä. Men se, det funkar ju inte alltid. Nu löser hon det själv ofta eftersom hon har lärt sig klättra. Och puttar man barnstolen fram mot skåpet så kan man ju dels sätta sig i barnstolen, ställa sig i den och vingla eller klättra upp på skåpet bredvid. Hua!

:D :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, KLIPPOR :D Goda, effektiva råd :D

:D Jag har skrivit någonstans tidigare idag om denna "försmak" av trotsåldern, som kan ta sig alla möjliga uttryck (precis som den "riktiga" trotsåldern) beroende på personlighet. Man kan bryta samman på olika vis, men bryter samman gör man! (Så sök på "bryta samman" :lol: )

En tumregel kan vara: ju gnälligare ton från barnet, ju gladare ton från den/de ömma :lol: Troll spricker i solsken. Tröstande uppmärksamhet är inte på sin plats här. "Hör" inte gnället, prata för dig själv om så behövs, var ditt eget trevliga sällskap :!: tills lilla älsklingen också vill vara glad. För det ÄR faktiskt roligare att vara glad.

Träna i att vinka och gå (samtidigt) och komma tillbaka. Utropa glatt: "Hej då, kommer strax!" och försvinn utom synhåll, kom tillbaks efter några sekunder med ett strålande HEEEJ! varpå du genast sysslar med något annat, utan att ägna barnet någon (synbar) uppmärksamhet. Upprepa systemaytiskt och lite, lite längre för varje gång. Bra "kur" också för mindre - yngre - klängiga, gnälliga modeller.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"