Utflyttning ur rummet 5 månader med storebror

[Ulmis]

Hej!
Vår minstingtjej är snart 5 månader och vi funderar på att flytta ut henne ur sovrummet. Men vågar vi det då vi har en något opålitlig 2-åring (drygt) som visserligen aldrig gått ur sängen nattetid men man vet ju inte? På dan klättrar han i och ur när han leker så han kan. Vi vill ju inte att han ska slänga något hårt i huvudet på lillasyster ... Hur ska man göra, ha kvar henne i sovrummet och försöka skärma av lite? Hur har ni andra gjort?

[Ewa]

Hej Ulmis!

Vi vill ju inte att han ska slänga något hårt i huvudet på lillasyster ...

Kära nån! Vad i all världen får dig att tro att han skulle ta sig för något dylikt?!
Vår lillskrutta flyttad ut ur vårt sovrum när hon var 5 mån och in till storebror när hon var 6 månader och helt pålitlig 12-timmarssovare. Och kärleken dem emellan frodas så vackert att man blir tårögd när man kommer in till dem om morgnarna! De har svetsats samman än mer av att dela rum och det är en underbar gåva de får. Visst kan de väcka varandra någon enstaka gång vid sjukdom eller så, men de somnar båda om, utan ramsa för det mesta, och har det så gott och mysigt därinne så. Kan bara varmt rekommendera delat rum, således
Kram Ewa

[Ulmis]

Tack för svar!
Inte så att jag tror det, mer som en teoretisk möjlighet, men det kanske är att oroa sig i onödan. Han har slagit till henne lite dagtid, men inte så att hon har skadat sig - han är inte så empatisk ännu. Men det kanske är skillnad om hon råkar vara i vägen på dagen jämfört med att hon finns i närheten på natten.

[annawahlgren]

Tack, Ewa

Välkommen är du

Första budet är som vanligt Attityden. Den ska vara självklar - och positiv Har du negativa förväntningar, som du här ger röst åt, kan du nästan garanterat vänta dig att de uppfylls. Negativa förväntningar är lika självuppfyllande som positiva.

Du ska alltså intala dig att det är en stor FÖRMÅN för lille storebror att få lillasyster till sig och en stor lycka för dem båda att ha varandra och få dela rum Kan du inte det, säkert som amen i kyrkan, ska du absolut vänta, tycker jag.

Storebror bör vara en inte bara SS (Säker Sovare) utan också en GS (Glad Sovare) och han bör uppmuntras - med tydliga demonstrationer handen-om-handen - att klappa lillasyster och glädja henne på olika sätt varje dag. Minsta våldsamhet ska genast avstyras. Man kan inte gå och vänta på att empati ska ramla ner från himlen utan måste lära små barn, i positiv, konstruktiv handling, hur man behandlar folk och fä liksom kastruller och skor och vad du vill.

Ta en kärleksfull ledning - det är den vi vil att storebror sedermera ska odla gentemot sin syster, och till det behöver han ditt och ert föredöme

[Ulmis]

Stort tack för kloka och engagerade svar!

Jag ska jobba mer med min attityd - även om det inte alltid är lätt att styra sina tankar. Men visst är det numera alltmer sällan som han gör något hårdhänt mot henne - aldrig riktigt hårt faktiskt, mer ev för att markera mot mig - och allt oftare pussar och kramar han henne och kallar henne gulliga smeknamn med mjuk röst - flera gånger varje dag. Jag ska försöka bli bättre på att uppmuntra det.

Men innan jag blir tryggare med det här får hon flytta till ett tillfälligt ensamt rum bredvid hans. Risken att han skulle ta sig dit och skada henne - när han faktiskt aldrig går ur sängen på nätterna - är minimal.

Stort tack igen för dessa svar! Vill också passa på att tacka dig Anna Wahlgren för din ovärdeliga "Barnaboken" som jag nästan kan utantill och som har gjort att våra barn äter och sover fantastiskt bra. Jag får ofta kommentarer från andra om hur bra de äter och sover och hur snälla, energiska och glada de är när de jämför med sina egna barn. "Barnaboken" har nu blivit present till flera av mina gravida väninnor (det var så jag fick den en gång). Sajten är också super.

Ulmis

[annawahlgren]

Klokt beslut

Tack, du kära, för så varma ord.