Hej och ursäkta seeeen respons på era svar! Men tack tack, som vanligt klokheter.
Vi har provat några ggr (de gånger hon sovit till 7 el lyckats somna om vid 6 till 7) att hoppa fm-luren och det har funkat bra men hon har däckat rätt o slätt i parken å vi har fått skynda hem o lägga i säng. Men om hon vaknat 6 och legat vaken till 7 så har hon behövt en 20min-lur på fm...
Vet inte om det är okonsekvensen i detta ovanstående eller att vi skiftat i jobb/hemmaförälder nyligen eller att vi håller på att avveckla amningen o gå över till mjölkersättning (hon vägrar välling) men det har börjat strula lite mer för oss igen. Astrid vaknar som regel (fast med vissa ljuvliga undantag) 3-4 ggr per natt och vi har börjat gå in allt oftare med solfjäder. Ofta har hon ont i magen och behöver hjälp att rapa (har då behövt ta upp

eftersom hon annars har spytt ner hela sängen...)
Jag är så rädd så rädd att vi förstört allt det fina som vi byggt upp men det har inte gått att solfjädra henne när hon har gaser/luft i strupen som vill upp. Hon har ont av att ligga på mage då, det märks. Och försöker vi lägga på rygg eller sidan och solfjädra blir hon om möjligt ännu mer panikslagen... Jag vet att vi gjort fel som tagit upp, men det har oftast funkat bra att låta henne rapa i famnen och sen lägga ner igen och solfjädra. Blir ju ännu jobbigare om hon spyr och vi måste båda in och byta lakan etc...Alltså för henne. Hon blir mer förvirrad.
Usch vad tänker ni om detta.
Jag hoppas vi kan komma på rätt köl igen men jag skriver nu därför att jag inatt faktiskt tog upp henne och till slut la henne i vår säng.....Hade då solfjädrat i 8-9 omgångar och hon var lugn och nästan sov men fick panik någon minut efter jag gått ut... Men jag VET ju att det inte är någon hållbar lösning. Hon sov bra resten av natten (detta var vid 03, då hade jag hållt på sen 00) men jag och N sov såkart illa igen... Och idag får alla betala. Jag, N och inte minst Astrid som har en trött mamma (jag är hemma en dag i veckan) - vilket hon inte förtjänar!
N har lite bättre inställning än jag. Jag känner mig orolig inför natten inatt, han ser det lite som att "det var en engångsföreteelse, vi gör det aldrig igen, hon hade ont, hon är inte rädd för sängen, vi kör igen med nya friska tag".
Men själv vet jag inte. Ska vi avbryta och börja igen, som anna sa vänta "tiden an" - denna gång med ett uppdaterat 1-årsschema som vi kör stenhårt på, eller rätta till attityden fort som attan och ta nya friska tag redan ikväll?? Vill tillägga att vi haft en bra och en dålig natt ungefär varannan dag sen 2 veckor tillbaka, och det är under samma tidsperiod som vi gjort alla de förändringar i vårt liv som jag nämnde i början...
BLIR ENORMT TACKSAM FÖR ALL TÄNKBAR AKUT HJÄLP VI KAN FÅ!!!!
Kram
