Frågor innan start av Sova Hela Natten Kuren.

[Luvisen]

Såg att du hade en del konkreta frågor också...

Alltså buffen köper ju din son eftersom han slutar skrika. Han börjar skrika så fort du slutar. Alltså han säger: Ge hit min buff! Nuuuuu!

Just av denna anledning tycker jag du kör med endast markeringsbuff vid läggning och sedan solfjäder. Stadig och LUGN. Tänk: Besked. Inget annat. Inte tänka på vad som kan ske, inga negativa förväntningar alls! Okej? Låt dig själv vara där och då. Sedan går du ut samtidigt som du ramsar hurtigt och glatt. I det här fallet, när du har ett barn som frågar och frågar så skulle jag hålla för öronen och ramsa tills den tar. Som ETT övertygande besked i tal. Lyssna då till DIN röst, du ska verkligen koncentrera dig på dig själv så du verkligen får till den där hurtigheten och glädjen. Tänk att du säger ngt i stil med: Jorå, det är hur nice som helst att sova! Och det är verkligen dundersäkret här hos oss så sussa nu gotti gotti! ENVISAS! Bli INTE missmodig. Har du en annan större modell älskling vid fötterna så får du ignorera den lillen tills den minsta tystnat och då stegar ni därifrån raskt och BETRYGGANDE. Inget smygande eller hastade! Samtidigt som du säger till dig själv i ditt huvud: Jag ifrågasätter inte sömnen. Jag ifrågasätter inte sömnen. Jag ifrågasätter inte sömnen....osv osv. Här kan vi snacka om ramsa x 100. Och ja, jag vet att man max ska ramsa x 8 men detta är ett sätt att bryta och sätta punkt. Så gjorde jag ett par ggr vid OLIKA tillf när min son och jag fastnade i dåliga sömnlurar och läggningar. Jag var tvungen att övertyga i tjat så då fick det bli så. Då blev det "bråk" mellan oss men jag forts med magstöd tills han började svara med att gå ner i ton och tillsist tystna helt. Jag följde genast ned i ton förstås när han gjorde det. Ingen idé att skrika när meddelande gått fram liksom.

Sedan skulle jag backa vid nästa lur och köra minibuff, kort solfjäder och ramsa x8 och sen nästa kort solfjäder och ramsa x 4.

Vad tror du om det?

/Luvisen

[MammaFrankie]

Åh Luvisen... jag vet precis

Själv hade jag ett känsloliv som en bergodalbana och därför blev det knasigt. När jag skulle ta det lugnt och lillen skrek om svar så kunde jag inte övertyga eftersom jag helst bara ville kasta in handduken. När det var svårt blev jag svag och när det gick bra så var jag hur glad som helst och DÅ var det ju ingen konst att ramsa eller svara... Det är när det är svårt som det gäller att hålla sig själv i schak så gott det går. Helst vill man störta in och GÖRA ngt. Men här gäller det att kämpa med sig själv. Mumla för dig själv att du tror på eran älskling och att du inte ifrågasätter sömnen. Jag höll på med VÄLDIGT mkt positivt självprat. Och det fungerade! Därför när jag lyckades intala mig själv att jag trodde på den lilla människan och jag själv VISSTE att sömnen är självklar , så somnade han utan att jag gjort ngt alls!!

Du beskriver det så bra att jag känner mig tårögd här igen. Det är ju ens eget bergodalbane humör pga av att man är helt psykiskt utbränd så klart av all sömnbrist som ställer till det.

Kom igen AJAC...jag peppar, peppar o peppar o hejar på här ifrån värmland!!!
You can do it!!
Som Luvisen säger...det är lätt när det är lätt och svårt när det är svårt men då måste du fokusera på målet.
Det här är en process.. tänk inte på vad som händer just nu...utan vad du kan göra för att just nu uppnår det slutliga målet.

Jag tror på er! Njutningen kommer att komma! kan vi kan ni!!

O just ja... glöm inte vad ni redan åstakommit...massvis...ellerhur!

massa värme och energi från en mamma till en annan

[AJAC]

Åh tack ni underbara människor för era värmande svar!
Jag förstår inte hur ni kan ha så bra svar på allt!

MammaFrankie, det känns jätteskönt att få sådant stöd från dig. Man blir nästan tårögd när man tänker på det - här i min omgivning har jag inget stöd utan verkar vara den enda mamman i hela samhället som har det bekymret - men det finns en mamma i Värmland som tänker på mig!
En som vet hur det är med sömnbrist och hur det kan påverka en - psykisk utmattning som du nämnde. Jag hajar det där med överkoncentration - kanske kan det vara mitt dilemma också... men samtidigt känns det så dubbelt - jag känner på något konstigt vis att jag både överkoncentrerar mig samtidigt som jag har svårt att fokusera med tanke på att jag har en liten 3-åring också som ständigt pockar på uppmärksamheten... Låter väldigt paradoxalt men så känns det. Men vi ska kämpa på!

Luvisen, tack för dina visa ord! Jag förstår hur du menar.... det här med bergochdalbanehumör! Jag kan verkligen skriva under på att det är precis vad som har härjat loss i mig. Det är där jag måste jobba, det förstår jag nu. Inte låta motgångarna påverka mig så negativt, utan det är DÅ jag måste vara stark. Jag har börjat jobba mer med mig själv och även börjat träna "mindfulness" i mitt föräldraskap, att bli 100 % närvarande i det jag gör, här och nu, och detta kan jag nog ha nytta av även i kuren.
Jag har nästan känt att jag vill ge upp många gånger, men det stöd jag fått här har fått mig att kämpa vidare. Det har jag verkligen er medmänniskor att tacka för! Det finns alltid något att ta till sig i era svar, både i insikt och handling.
Det du sa om att typ ramsa x 100 kändes som ett bra råd, för det har jag själv känt många gånger att jag skulle vilja göra, bara ramsa vidare och vidare tills han slutligen tar det till sig.
Det känns som vi har kommit en liten bit framåt på vägen, för nu har han faktiskt somnat i sin säng på både fm och em lur, om än bara för 5 minuter så är det bättre än inget - han har ju i alla fall somnat!! Känns som ett stort steg för oss, eftersom han aldrig ens somnat innan, bara skrikit. Men nu när han sovit ca 5 minuter vaknar han, och vill inte somna om. Hur går vi tillväga då? Om han skriker, resp bara låter, gnölar eller rentav bara pratar? För alla dessa scenarier förekommer. Känns skönt att det inte ALLTID är illvrål, utan att han nu också kan ligga och bara tjöta i sin säng...då måste han ju väl känna sig nöjdare, tryggare där nu? *hoppfull*
Och ett nytt litet bekymmer har nu dykt upp , när han är arg och skriker i sin säng så har han börjat vända sig till rygg, o ligger sedan där tvärförbannad. Jag vet att det inte spelar någon roll hur de sover utan att de sover, men han sover ju som bekant inte ens sina lurer på mage, och på rygg gör han det då rakt inte. Hur agerar vi här? Ska vi gå in och vända honom så fort han vänder sig och göra så om och om igen, eller ska vi låta honom ligga kvar arg på rygg?? Han vänder inte tillbaka själv.

Tacksam för råd!

Kram på er!

[Luvisen]

Hmm... :-k
Har du läst om vändningscirkusen?

http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... ght=#97055

Värme! /Luvisen