Gabriel, 8 månader -- buffning fungerar helt plötsligt inte!
Hej, tack för tipset_lill skrev:Vet inte om nån annan tipsat om det men det finns nässpray för bebisar på apoteket, köpte det till min dotter när hon var täppt.... hoppas lillen kryar på sig snabbt!
Vi vet om den där sprayen
Gabriel är inte förkyld, han hade kräkts så mycket och gråtit massor, därför var han täppt i näsan! :santa:
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
Stackars Gabriel, det har varit en jobbig dag för honom idag!duggan skrev:Verkar han må bättre?
Vi var tvungna att väcka honom tidigare än hans vanliga tid imorse för att ge honom välling eftersom han skulle på ultraljud kl 10 för att kolla vad det är för fel på hans mage (han kaskadkräks så ofta och så mycket). På kallelsen så hade de skrivit att barnet inte ska äta något på 4 timmar innan undersökningen. Vi försöker hålla väldigt strikt på schemat men det är OMÖJLIGT när man får en så dum tid som man MÅSTE passa!
Han åt iaf duktigt och kl 07:50 så såg han trött ut så vi la honom i sängen och buffade, solfjädrade, ramsade...ja ALLT! Men fortfarande en timme senare så hade han inte somnat FAST han var knas-trött! Vi tog upp honom istället och klädde på honom ytterkläderna och begav oss ut mot sjukhuset.
I undersökningsrummet, på ultraljudet, så tittade doktorn på hans magsäck och såg att det var ganska mycket mat kvar FAST det hade gått 4 timmar sedan han åt! (hon sa också att om man ska gå på ultraljud så behöver man INTE vara fastande, hon har försökt säga till att de ska ändra det på kallelsen men ändå så hade de missat det, slarvigt!)
Men hon kunde inte se att det var något fel på magmunnen men hon skickade oss ändå till röntgen, där stackars Gabriel fick röntgas från alla håll och kanter (han var så trött, tyckte SÅ mycket synd om honom)
Doktorn kom till oss när röntgen var klart och sa att hon fortfarande inte kunde se att det var något fel på magmunnen MEN att hon tycker att det är märkligt att det hade gått så lång tid och maten hade ÄNDÅ inte åkt ner i tarmarna/ ganska mycket mat kvar i matsäcken
Gabriel får åka tillbaks på tisdag igen för att röntgas en gång till, han ska få dricka kontrastvätska innan så kanske de får en mer rättvisande bild (han bör äta mycket lite välling på morgonen (mindre än en halv ranson) några timmar innan undersökningen)
Han fick lite välling innan vi åkte hem, somnade i bilen 10 minuter innan vi var hemma, pappa bar upp honom och vi la honom i sängen (han har sovit sen kl 11.00) och jag täkte att han skulle få sova i 1,5 timme och vila upp sig lite. Tänkte väcka honom kl 12.30, vad tycker ni??? :-k
Om ett barn inte mår så bra, ska man avbryta kuren eller ska man fortsätta??? :-k
(man kommer väl fram till målet fast det kanske kommer ta lite längre tid)
Tacksam för alla tips och råd!
/en orolig mor
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
Vill lägga till en sak:
Han somnade för kvällen/natten igår kl 21:30 och vi väckte honom imorse kl 06:55 (alltså han fick bara 9 timmar och 25 minuters sömn, det fattas alltså MINST 2 timmar, om man nu räknar att han ska sova 11,5 timme)
Ska jag låta honom ta igen lite av natten och inte väcka om 10 minuter?
(om jag ska låta honom ligga i 2,5 timme tex) ???
Han somnade för kvällen/natten igår kl 21:30 och vi väckte honom imorse kl 06:55 (alltså han fick bara 9 timmar och 25 minuters sömn, det fattas alltså MINST 2 timmar, om man nu räknar att han ska sova 11,5 timme)
Ska jag låta honom ta igen lite av natten och inte väcka om 10 minuter?
(om jag ska låta honom ligga i 2,5 timme tex) ???
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
Du måste börja gå på din magkänsla 
Lita på dig själv, du vet hur du ska göra om du bara tillåter dig att känna efter.
Om du känner att han behöver sova, låt honom sova, enkelt eller hur Om du tycker schemat är viktigare så väck honom.
Att avbryta kuren är också ert beslut Det ska kännas bra.
Det kommer nog fler synpunkter.
Kiki
Lita på dig själv, du vet hur du ska göra om du bara tillåter dig att känna efter.Om du känner att han behöver sova, låt honom sova, enkelt eller hur
Om du tycker schemat är viktigare så väck honom.Att avbryta kuren är också ert beslut
Det ska kännas bra.Det kommer nog fler synpunkter.
Kiki
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Update:
Vi har nu följt denna 'kur' i nästan 10 dygn.
Tyvärr har saker och ting endast blivit marginellt bättre, vårt stora problem är fortfarande att få Gabriel att SOMNA.
På grund av orsak har vi sabbat hans schema 2 gånger, dels när vi insåg att det första vi satte var orealistiskt (taget ur boken), samt när vi var tvungna att gå till Sachsska för röntgen/ultraljud (han har möjligen bekymmer med matsmältningen).
Förmiddagsluren är vårt största problem, var och varannan dag blir det helt enkelt ingen lur - trots att han är sömnig och kliar sig i ögonen/öronen.
Vi ramsar och solfjädrar enligt bokens regelverk, vi har läst era tips och följer så gott vi kan, vi är själva lugna och självsäkra på vad vi gör.
Men Gabriel kommer inte till ro. Nu idag har jag (maken) ramsat, solfjädrat och buffat sedan 09.30 med de enda resultaten bruten rygg och grinigt barn. Nu gick hustrun in, jag pallade inte stå dubbelvikt längre.
Vi kör hårt på ramsningen, det är verkligen inget "spring i onödan", men Gabriel verkar inte ta till sig meddelandet alls. Speciellt inte på förmiddagarna, då det sällan blir någon sömn.
Vilket leder till nästa fråga: eftersom han sällan får någon sömn ALLS på förmiddagarna trots att han är toksömnig så betyder det att han går 1½ timme back på sömnen varje dygn - hur ska vi bryta den negativa trenden?
När vi väl går in, dvs när han inte alls lyssnar på ramsningen, så har han givevis vänt sig 180 grader (mot dörren) och ofta rivit upp lakanet, vi hör hur han brötar runt i sing säng och slår i huvud/armar/ben i sängramen (varpå det brukar följa högljudd gråt, svårt att avgöra om det är av smärta eller chock/irritation).
NU somnade han, tack vare intensivt buffande av hustrun. Nu är frågan: hur länge ska vi låta honom sova? Endast 45 minuter inkl marginalkvart känns FEL eftersom han ligger så mycket minus i sömnen. Men längre än 45 minuter så har vi pajat hans schema igen.
Över en timmes ramsning/solfjädring/buffning för 45 min sömn känns ju också galet..
Inget ont om Anna eller hennes bok, men den utlovade verkligen guld och gröna skogar när vi läste den. I verkligheten har inget speciellt hänt, och vi undrar förstås vad vi gör för fel. Är VI korkade som inte inser eller förstås instruktionerna - eller är Gabriel ett extra oroligt/trögt barn?
Så jag repeterar min fråga från tidigare inlägg: vad säger kuren/boken/Anna om hur vi ska hantera barn som svarar dåligt på kuren? Hur hanterar kuren s.k. "omfall", dvs när det inte går enligt plan?
Det vore ju trevligt om något av 'proffsen' kunde ta sig an G-man, men vi är inte i närheten av att ha RÅD att lägga ut 10.000kr för 2 nätters assistans..
"Förmedla lugn" kanske någon säger. VI är lugna, vi är självsäkra, vi följer insruktionerna - men Gabriel svarar helt enkelt inte på 'kuren', han är knastrött men kommer inte till ro (han har aldrig varit ett 'lugnt barn') så han kan somna.
Vad säger proffsen?
/Bergarna, fortfarande slutkörda med värkande ryggar.
Vi har nu följt denna 'kur' i nästan 10 dygn.
Tyvärr har saker och ting endast blivit marginellt bättre, vårt stora problem är fortfarande att få Gabriel att SOMNA.
På grund av orsak har vi sabbat hans schema 2 gånger, dels när vi insåg att det första vi satte var orealistiskt (taget ur boken), samt när vi var tvungna att gå till Sachsska för röntgen/ultraljud (han har möjligen bekymmer med matsmältningen).
Förmiddagsluren är vårt största problem, var och varannan dag blir det helt enkelt ingen lur - trots att han är sömnig och kliar sig i ögonen/öronen.
Vi ramsar och solfjädrar enligt bokens regelverk, vi har läst era tips och följer så gott vi kan, vi är själva lugna och självsäkra på vad vi gör.
Men Gabriel kommer inte till ro. Nu idag har jag (maken) ramsat, solfjädrat och buffat sedan 09.30 med de enda resultaten bruten rygg och grinigt barn. Nu gick hustrun in, jag pallade inte stå dubbelvikt längre.
Vi kör hårt på ramsningen, det är verkligen inget "spring i onödan", men Gabriel verkar inte ta till sig meddelandet alls. Speciellt inte på förmiddagarna, då det sällan blir någon sömn.
Vilket leder till nästa fråga: eftersom han sällan får någon sömn ALLS på förmiddagarna trots att han är toksömnig så betyder det att han går 1½ timme back på sömnen varje dygn - hur ska vi bryta den negativa trenden?
När vi väl går in, dvs när han inte alls lyssnar på ramsningen, så har han givevis vänt sig 180 grader (mot dörren) och ofta rivit upp lakanet, vi hör hur han brötar runt i sing säng och slår i huvud/armar/ben i sängramen (varpå det brukar följa högljudd gråt, svårt att avgöra om det är av smärta eller chock/irritation).
NU somnade han, tack vare intensivt buffande av hustrun. Nu är frågan: hur länge ska vi låta honom sova? Endast 45 minuter inkl marginalkvart känns FEL eftersom han ligger så mycket minus i sömnen. Men längre än 45 minuter så har vi pajat hans schema igen.
Över en timmes ramsning/solfjädring/buffning för 45 min sömn känns ju också galet..
Inget ont om Anna eller hennes bok, men den utlovade verkligen guld och gröna skogar när vi läste den. I verkligheten har inget speciellt hänt, och vi undrar förstås vad vi gör för fel. Är VI korkade som inte inser eller förstås instruktionerna - eller är Gabriel ett extra oroligt/trögt barn?
Så jag repeterar min fråga från tidigare inlägg: vad säger kuren/boken/Anna om hur vi ska hantera barn som svarar dåligt på kuren? Hur hanterar kuren s.k. "omfall", dvs när det inte går enligt plan?
Det vore ju trevligt om något av 'proffsen' kunde ta sig an G-man, men vi är inte i närheten av att ha RÅD att lägga ut 10.000kr för 2 nätters assistans..
"Förmedla lugn" kanske någon säger. VI är lugna, vi är självsäkra, vi följer insruktionerna - men Gabriel svarar helt enkelt inte på 'kuren', han är knastrött men kommer inte till ro (han har aldrig varit ett 'lugnt barn') så han kan somna.
Vad säger proffsen?
/Bergarna, fortfarande slutkörda med värkande ryggar.
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
-
Gäst
Hej båda två!
Jag har inte skrivit i tråden innan tror jag, men jag har följt den, i sidelines.
Jag förstår att ni känner er jättefrustrerade och vanmäktiga nu. Här gör ni allt som det står att "man skall" och ändå krånglar det! Jobbig är situationen, och tålamodet tryter, konstigt vore väl annars.
Här kommer mina stalltips:
1) Jag förstår precis att det känns övermäktigt för ekonomin - särskilt i juletider - att hyra in någon för två hela dygn. Men hur vore det om ni hyrde in någon av oss diplomerade över en halv dag? Ibland behöver man ha de där ögonen utifrån - som kan kanske se något som ni inte själva kan - i och med att ni inte KAN - mitt i kurandet - se det hela utifrån. Fundera!
2) En krånglande daglur, vad skulle jag göra...
Jag skulle:
ta ut barnet i rejält god tid innan luren - kanske en hel timma - oavsett väder, och hålla honom så aktiv utomhus i friska luften som det bara går. 
jag skulle ge barnet en "knockoutslurk" varm mjölk/ersättning/välling PRECIS innan läggdags - då det ofta har en sövande effekt.
jag skulle förse mig med ett PROJEKT i stor stil under den luren - börja skura golv 
eller liknande som jag intalade mig att det verkligen var jättebråttom med. Detta medför nämligen att jag verkligen ÄR upptagen med annat, och det känner barnet: det hörs på ramsan på ett annat sätt, oavsett HUR lugn och självsäker man varit när man ramsat innan. NU ramsar man verkligen "vid sidan om, från en annan syssla".
Jag skulle sätta på klassisk musik (har ni redan provat, jag vet) med rätt så HÖG volym efter min första upplysningsramsa och fortsätta skura. Fokus på GOLVET inte på barnet. Jag tror er när ni säger att ni håller er lugna och inte trafikerar i onödan. Men ibland krävs det ett riktigt porjekt, på allvar, som man är på riktigt upptagen med, för att man skall lyckas förmedla till barnet att livet fortsätter, allt är som det skall, och nej, jag kan inte komma in till dig nu, jag KAN inte lämna matlagningen i det här skedet, gröten kokar över annars, du får fixa det där själv. Jag kommer om det blir KRIS men då bara in en kortis för att lägga till rätta, lugna med en kort solfjälder, hela tiden med tankarna PÅ SPISEN, för du har inte tid att stå här. Verkligen.
med andra ord: man skaffar sig på riktigt de där sjutton korna och 18 andra bebisarna.
Hoppas att det löser sig!
Jag har inte skrivit i tråden innan tror jag, men jag har följt den, i sidelines.
Jag förstår att ni känner er jättefrustrerade och vanmäktiga nu. Här gör ni allt som det står att "man skall" och ändå krånglar det! Jobbig är situationen, och tålamodet tryter, konstigt vore väl annars.
Här kommer mina stalltips:
1) Jag förstår precis att det känns övermäktigt för ekonomin - särskilt i juletider - att hyra in någon för två hela dygn. Men hur vore det om ni hyrde in någon av oss diplomerade över en halv dag? Ibland behöver man ha de där ögonen utifrån - som kan kanske se något som ni inte själva kan - i och med att ni inte KAN - mitt i kurandet - se det hela utifrån. Fundera!
2) En krånglande daglur, vad skulle jag göra...
Jag skulle:
ta ut barnet i rejält god tid innan luren - kanske en hel timma - oavsett väder, och hålla honom så aktiv utomhus i friska luften som det bara går. jag skulle ge barnet en "knockoutslurk" varm mjölk/ersättning/välling PRECIS innan läggdags - då det ofta har en sövande effekt. jag skulle förse mig med ett PROJEKT i stor stil under den luren - börja skura golv eller liknande som jag intalade mig att det verkligen var jättebråttom med. Detta medför nämligen att jag verkligen ÄR upptagen med annat, och det känner barnet: det hörs på ramsan på ett annat sätt, oavsett HUR lugn och självsäker man varit när man ramsat innan. NU ramsar man verkligen "vid sidan om, från en annan syssla". Jag skulle sätta på klassisk musik (har ni redan provat, jag vet) med rätt så HÖG volym efter min första upplysningsramsa och fortsätta skura. Fokus på GOLVET inte på barnet. Jag tror er när ni säger att ni håller er lugna och inte trafikerar i onödan. Men ibland krävs det ett riktigt porjekt, på allvar, som man är på riktigt upptagen med, för att man skall lyckas förmedla till barnet att livet fortsätter, allt är som det skall, och nej, jag kan inte komma in till dig nu, jag KAN inte lämna matlagningen i det här skedet, gröten kokar över annars, du får fixa det där själv. Jag kommer om det blir KRIS men då bara in en kortis för att lägga till rätta, lugna med en kort solfjälder, hela tiden med tankarna PÅ SPISEN, för du har inte tid att stå här. Verkligen. med andra ord: man skaffar sig på riktigt de där sjutton korna och 18 andra bebisarna.
Hoppas att det löser sig!
Päivi:
Tack för bra inlägg!
Idag är min första pappadag och jag följde dina råd: tog ut honom i vagnen på en tur, lät honom titta på t-banan lite osv. Hem igen efter ca 40 minuter för en varm slurk, lade honom och ramsade.
Nog jollrade han i någon kvart, men efter det somnade han faktiskt.
Kors i taket!!!
/Maken, glad igen!
Tack för bra inlägg!
Idag är min första pappadag och jag följde dina råd: tog ut honom i vagnen på en tur, lät honom titta på t-banan lite osv. Hem igen efter ca 40 minuter för en varm slurk, lade honom och ramsade.
Nog jollrade han i någon kvart, men efter det somnade han faktiskt.
Kors i taket!!!
/Maken, glad igen!
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
-
Gäst
Fan, det känns ändå som vi gör något fel.
Vi har gjort detta i två veckor imorgon torsdag, och Gabriel verkar inte ha förstått innebörden med ramsan!
Buffar gör vi endast ett minimum av, solfjädrar desto mera, ramsar mest av allt.
På kvällarna går det ofta så att G är lugn när han läggs ned, kan orma sig och protestera en hel del. Lugnar ned sig efter en stund och till och med tystnar (somnar?), men vaknar igen efter kanske 5-10 minuter och vrålskriker av vad som låter som irritation (han låter arg).
Ikväll hann det gå så långt att han började vända ut och in på magen, då var vi tvungna att gå in, tända, torka kräks (sängen, golvet, väggen..), byta lakan och ge lite mera flaska..!
Varför lär han sig inte ramsans innebörd? Eller kanske förstår han den - men kan bara inte komma till ro? (han är ett ruskigt stissigt barn)
På två veckor borde väl ändå något ha fastnat..? Men det tar fortfarande 15 - 90 (med en median på 30 min) minuter av gråt, buffning, solfjädring, mera gnäll...osv.
Vi följer boken, vi följer era råd - men likväl så funkar det inte.
Vi har gjort detta i två veckor imorgon torsdag, och Gabriel verkar inte ha förstått innebörden med ramsan!
Buffar gör vi endast ett minimum av, solfjädrar desto mera, ramsar mest av allt.
På kvällarna går det ofta så att G är lugn när han läggs ned, kan orma sig och protestera en hel del. Lugnar ned sig efter en stund och till och med tystnar (somnar?), men vaknar igen efter kanske 5-10 minuter och vrålskriker av vad som låter som irritation (han låter arg).
Ikväll hann det gå så långt att han började vända ut och in på magen, då var vi tvungna att gå in, tända, torka kräks (sängen, golvet, väggen..), byta lakan och ge lite mera flaska..!
Varför lär han sig inte ramsans innebörd? Eller kanske förstår han den - men kan bara inte komma till ro? (han är ett ruskigt stissigt barn)
På två veckor borde väl ändå något ha fastnat..? Men det tar fortfarande 15 - 90 (med en median på 30 min) minuter av gråt, buffning, solfjädring, mera gnäll...osv.
Vi följer boken, vi följer era råd - men likväl så funkar det inte.
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
-
Gäst
Ja ni...
Jag tänker medan jag skriver, hoppas att det går bra...
Det första som jag kommer att tänka på är ju att sir G är nu nio månader rätt så precis och jag undrar om ni kanske är mitt uppe i den berömda åtta-nio månadersångesten
Hur har det gått på dagen Hur uppför han sig
Nu är ju ångestlandet annorlunda för varje barn som begår den - men jag vill minnas att mina båda började i den åldern helt plötsligt stöka en del på natten fast de sovit hela nätter som små grisar sedan de var i princip nyfödda. Det som hjälpte mig att förmedla den där sakliga och varma lugnet till dem var att tänka "ja, sova behöver man alldeles oavsett hur mycket världen krisar runt omkring." = Jag ger mig inte förrän barnet är lugnt.
Det är ju inte så att jag inte tror att ni inte skulle vara övertygade om detta. Men samtidigt undrar jag följande två saker:
Ni har hållit på i två veckor - enligt er själva med magra resultat. Är det kanske dags då att fundera på någon annan metod/något annat sätt?
Vilken tanke ger er den största känslan av lättnad? Följ den!
Att lägga ner SHN ÄR inte "the be all, end all" - om ni nu skulle besluta er för det och komma fram till att just den här metoden tyvärr inte var något för just er - just nu? Det finns andra sätt att förmedla lugn, värme och säkerhet till barnet. No cry sleep solution. Den finska tassmetoden. Och säkert andra som jag inte känner till.
Jag tycker att ni föräldrar skall nu sätta er ner för att fundera på följande saker:
vad är det som inte funkar?
vad vill vi göra nu - vilken tanke känns bäst, vilken tanke ger oss känslan av omedelbar lättnad?
Hur gör vi för att förverkliga den tanken rent praktiskt?
Går det ihop med Gabriels behov?
Hur gör vi för att möta både det vi vill och det han behöver?
Man kan också återvända till SHN senare, om ett par veckor, om en månad, när G inte längre bor i ångestlandet - om det är där han är utvecklingsmässigt just nu. Och börja om, med fräscha krafter, från ruta ett, som om man aldrig skulle ha kurat.
Jag vill inte övertala er att vare sig göra det ena eller det andra. Jag säger inte att ni skall ditten eller datten. Jag vill att ni hittar hem till er egen "feeling global system" som talar om för er vad som känns mest rätt att göra just nu - fortsätta eller pausa, och att ni sedan följer den övertyglesen.
Oavsett vad det blir - lycka till.
Jag tänker medan jag skriver, hoppas att det går bra...
Det första som jag kommer att tänka på är ju att sir G är nu nio månader rätt så precis och jag undrar om ni kanske är mitt uppe i den berömda åtta-nio månadersångesten
Hur har det gått på dagen
Hur uppför han sig Nu är ju ångestlandet annorlunda för varje barn som begår den - men jag vill minnas att mina båda började i den åldern helt plötsligt stöka en del på natten fast de sovit hela nätter som små grisar sedan de var i princip nyfödda.
Det som hjälpte mig att förmedla den där sakliga och varma lugnet till dem var att tänka "ja, sova behöver man alldeles oavsett hur mycket världen krisar runt omkring." = Jag ger mig inte förrän barnet är lugnt. Det är ju inte så att jag inte tror att ni inte skulle vara övertygade om detta.
Men samtidigt undrar jag följande två saker: Ni har hållit på i två veckor - enligt er själva med magra resultat. Är det kanske dags då att fundera på någon annan metod/något annat sätt? Vilken tanke ger er den största känslan av lättnad? Följ den! Att lägga ner SHN ÄR inte "the be all, end all" - om ni nu skulle besluta er för det och komma fram till att just den här metoden tyvärr inte var något för just er - just nu? Det finns andra sätt att förmedla lugn, värme och säkerhet till barnet. No cry sleep solution. Den finska tassmetoden. Och säkert andra som jag inte känner till.
Jag tycker att ni föräldrar skall nu sätta er ner för att fundera på följande saker:
vad är det som inte funkar?
vad vill vi göra nu - vilken tanke känns bäst, vilken tanke ger oss känslan av omedelbar lättnad?
Hur gör vi för att förverkliga den tanken rent praktiskt?
Går det ihop med Gabriels behov?
Hur gör vi för att möta både det vi vill och det han behöver?
Man kan också återvända till SHN senare, om ett par veckor, om en månad, när G inte längre bor i ångestlandet - om det är där han är utvecklingsmässigt just nu. Och börja om, med fräscha krafter, från ruta ett, som om man aldrig skulle ha kurat.
Jag vill inte övertala er att vare sig göra det ena eller det andra.
Jag säger inte att ni skall ditten eller datten. Jag vill att ni hittar hem till er egen "feeling global system" som talar om för er vad som känns mest rätt att göra just nu - fortsätta eller pausa, och att ni sedan följer den övertyglesen. Oavsett vad det blir - lycka till.
Hej Päivi och tack för fantastiskt svar!
Vi vidhåller den här metoden, den är det som ändå har fungerat bäst och vi vill inte hamna i buffningsträsket igen.
Det kanske är så att separationsångesten står på topp för närvarande, kanske därför vi inte lyckats enligt boken, dagarna varierar, ibland går det bra - ibland mindre bra.
Men schemat känns bra och det verkar ha börjat sätta sig, han blir både trött och hungrig på "rätt" tider och han sover bra när han väl har somnat - det är just själva insomnandet somgår lite hej å å.
Men idag gick det utan några som helst problem alls! Igår, å andra sidan, gick det knasigt - mycket beroende på sjukt irriterande grannar som gapar i trapphuset, bilar som tutar utanför fönstret och smällande ståldörrar...stackarn blev nog jätterädd! Han somnade jättefint och hann sova i ca 20 min då gapande/smällandet/tutandet började...
Anyways så fortsätter vi på inslagen bana, vi har inget bättre alternativ och det blir nog bara knasigare om vi förvirrar Gabriel med något helt annat.
Förmodligen hade vi lite väl högt ställda förväntningar efter att ha läst boken och hur enkelt det skulle bli redan efter 3-4 dygn..
Tack igen!
/Maken
Vi vidhåller den här metoden, den är det som ändå har fungerat bäst och vi vill inte hamna i buffningsträsket igen.
Det kanske är så att separationsångesten står på topp för närvarande, kanske därför vi inte lyckats enligt boken, dagarna varierar, ibland går det bra - ibland mindre bra.
Men schemat känns bra och det verkar ha börjat sätta sig, han blir både trött och hungrig på "rätt" tider och han sover bra när han väl har somnat - det är just själva insomnandet somgår lite hej å å.
Men idag gick det utan några som helst problem alls! Igår, å andra sidan, gick det knasigt - mycket beroende på sjukt irriterande grannar som gapar i trapphuset, bilar som tutar utanför fönstret och smällande ståldörrar...stackarn blev nog jätterädd! Han somnade jättefint och hann sova i ca 20 min då gapande/smällandet/tutandet började...
Anyways så fortsätter vi på inslagen bana, vi har inget bättre alternativ och det blir nog bara knasigare om vi förvirrar Gabriel med något helt annat.
Förmodligen hade vi lite väl högt ställda förväntningar efter att ha läst boken och hur enkelt det skulle bli redan efter 3-4 dygn..
Tack igen!
/Maken
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.
*Bump!*
Nu ikväll tog det ca 2 timmar med en hel del gråt och skrik, mest lät det som han var rädd. Efter någon dryg timme med ramsning och mycket solfjädring helt utan verkan så fick han lite mera välling, vilket verkade lugna honom lite (han har en knasig mage, han åt dåligt vid nattslurken).
Rapa lite, lägga, buffa, solfjädra, ramsa.
Skrik och gråt.
Gabriel är 9 månader 'gammal' - hur och vad är era erfarenheter av separationsångest? Igår var också en jobbig kväll, även om inte lika illa som idag. Men likväl undrar jag om dessa skrik bottnar i en stark separationsångest?
På dagarna så går det ju inte att gå ut ur samma rum eller knappt vända ryggen till när man ska göra det som måste göras (städa, laga mat, plocka, whatever), och på kvällarna blir det inte direkt lättare.
Han verkar också ha utvecklat någonn form av rädsla för mörkret, han blev omedelbart lugn när vi (under de värsta skriken) tog upp honom och tände en svag nattlampa.
Vi kämpar på med rutiner och ramsning enligt boken och era råd, men det vill inte sätta sig riktigt, därför är jag intresserad av era erfarenheter vid just separationsångesten.
/Maken
Nu ikväll tog det ca 2 timmar med en hel del gråt och skrik, mest lät det som han var rädd. Efter någon dryg timme med ramsning och mycket solfjädring helt utan verkan så fick han lite mera välling, vilket verkade lugna honom lite (han har en knasig mage, han åt dåligt vid nattslurken).
Rapa lite, lägga, buffa, solfjädra, ramsa.
Skrik och gråt.
Gabriel är 9 månader 'gammal' - hur och vad är era erfarenheter av separationsångest? Igår var också en jobbig kväll, även om inte lika illa som idag. Men likväl undrar jag om dessa skrik bottnar i en stark separationsångest?
På dagarna så går det ju inte att gå ut ur samma rum eller knappt vända ryggen till när man ska göra det som måste göras (städa, laga mat, plocka, whatever), och på kvällarna blir det inte direkt lättare.
Han verkar också ha utvecklat någonn form av rädsla för mörkret, han blev omedelbart lugn när vi (under de värsta skriken) tog upp honom och tände en svag nattlampa.
Vi kämpar på med rutiner och ramsning enligt boken och era råd, men det vill inte sätta sig riktigt, därför är jag intresserad av era erfarenheter vid just separationsångesten.
/Maken
Har 1 pojke, Gabriel, född 11/3 -08.