GlennMelody is alive! (förhoppningsvis)

[ÅsaB]

Skall man vara så här trött???

Är helt död varje kväll vid nio. Igår kände jag ändå dagtid att jag var piggare, så jag såg direkt alla projekt jag skulle fixa på kvällen... Men när klockan slog nio, då hade jag nästan somnat i soffan. Min stackars man blir allt mer van vid att ha tv-soffan för sig själv.

Jag var inte lika trött med Walle. Men i och för sig, då jobbade jag inte heltid, utan var hemmastudent (gjorde inte många knop) och kunde sova bort halva dagen. Gjorde antagligen det också! Sedan hade jag bara en gosig man där hemma och inte en kille på ett och ett halvt som blir överlycklig när den heltidsarbetande modern kommer hem. Så livet är annorlunda.

Men jag har också lite taskigt blodvärde. Min bm nu tycker att jag kan försöka att äta så bra som möjligt, men min förra ordinerade två Niferex varje kväll. Jag skulle helst slippa dessa ÄCKLIGA järnkapslar. De smakar förskräckligt och strular med magen, även om det är bättre att ta dem före sänggåendet. Men nu, när jag formligen dör varje kväll, har jag börjar med Niferex ändå. Leverpastej och blodpudding i all ära, men jag får nog ta till det tunga artilleriet ändå. Kanske blir jag liiiite piggare???

Gäspande hälsningar!

[Gäst]

Hej Åsa!

Om du tar två Niferex: ta en på morgonen och en på kvällen. Så blir det inte sååå tokigt med magen. Dom smakar väl inget? Jag sköljde ner kapseln hel, med juice...

Känner igen tröttheten, men snart går den över! Det lovar jag!

Kram Jenny

[ÅsaB]

Hej Jenny! Lovar du??? Just nu är den så översvallande att jag får lite panik. Och då är jag en sovande människa även normalt, som älskar att sova länge... Enda möbeln jag behöver hemma är en säng!

Men det här är förskräckligt jobbigt. Jag ser mig omkring hemma, där allt gror igen, och orkar knappt diska ur Walles nappflaska. Jag vill sy klart kläderna till Walle, städa, plocka fram boken och mysa i soffan, plantera på balkongen... Och så somnar jag i soffan - jag som ALDRIG somnat framför TVn!

Det är nästan så att jag inte vill åka bort till bästa vännerna på midsommar, för hur skall jag orka? Men de känner mig så väl, har firat midsommar gravid med dem tidigare, så om jag somnar klockan nio, so be it. Men det är TRIST!

Gäsp. Nu skall jag gå och fika - kaffe!!!

[*frieda*]

Hej och Grattis! Om jag inte sagt det innan

Här får du några anti-trött-tips:

Mycket friskluft
C-vitamin
Grönt té, håller en jämn kaoffeinhalt
Vila middag

[ÅsaB]

Ultraljudsmorgon.

På sätt och vis ett bottennapp av stora mått. För mannen min. Han fick se ungefär fem minuter (om man är generös). Sonen var GNÄLLIG och hade inte alls någon lust att stanna inne i ett rum, när det fanns ett helt hus med massor av rum och korridorer. Helst hade han nog velat sova en timme till (fick ju gå upp kvart i sju) eller vara ute, så Henrik gav upp och gick ut. Kände sig rätt snuvad, om än inte så vansinnigt ledsen. Har man sett ett ultraljud… Men lite irriterad, det var han allt.

Men vi tar det från början.

Jag kom ensam till min BM. Vi babblade om KUBBen, om fostervattensprovet och allt annat som hänt. Mätte hb, som var lågt (109), så två Niferex per dag är ingen dum taktik. Blodtrycket var kanon.
Så skulle vi lyssna. Livmodern har blivit precis lagom stor (man känner bara efter lite löst i det här läget) och jag fick höra att jag var lättpalperad, vilket kändes kul. Hon kände en liten bebis där inne. Så satte hon på mikrofonen och började köra den mot magen.

Där inne var det livat! GM2 sparkade mot micken så fort han/hon kom åt och vi blev nästan döva på kuppen. For runt och sparkade igen. Pang! Pang! Pang! Jag skämdes… Lite i förbigående fick vi höra hjärtat, sedan var det dags för en ny manöver. Pang! Anneli skrattade och sade att det kunde bli intressant på UL, med en så aktiv liten rackare. Hm…

Okej, så dyker min lilla familj upp och det är dags för nästa BM (som undervisar läkare i hur man läser UL) och som sagt, Henrik får snabbt ge upp. Själv blir jag först jättedistraherad av den supergnälliga sonen, men när de går får jag låta mig uppslukas av föreställningen.

Vilken föreställning!!! \:D/ Fart och fläkt och full rulle. Fingrar och tår (som vi kan räkna), hjärnhalvor och lillhjärnan skymtar förbi. Njurar, hela käkar (ingen läppspalt – men hur många sorters spalt kan man ha??), lever, hjärta med fyra kammare som jobbar frenetiskt. Revben, navelsträng, näsa, nacke – och aktiv till tusen. Scannern trycker på min mage från utsidan och GM trycker tillbaka från insidan. Jättekonstig känsla.

Så gäspar livet och lägger sig till rätta. Och vi tar kort. Det ligger en BEBIS i min mage! Jag har aldrig sett en så bra UL-bild!

Så nu flyger jag runt lite. {|= Svävar en bit ovanför marken och hade det inte varit för Walles gnällparad här i morse så hade jag flugit någon meter ovanför. Nu räcker det med ungefär sju centimeter. Bilden står nedanför datorn och jag måste måste måste landa nu. För nu väntar plikterna på jobbet.

Kramar/ Åsa

[Elle]

Åh, Åsa vad skönt att allt är bra med GM2!! UL är så underbart, allt blir så verkligt på något sätt. Fortsätt du att sväva, låter alldeles underbart

Puss på näsan till din stora juvel
Elle

[Gäst]

[Fjällfolket]

{|=

Storkramen
/Fjällmor

[ÅsaB]

Här är det full rulle! Det svindlar nästan. När jag väntade Walle tog det EVIGHETER innan jag visst säkert att jag kände honom i magen. När jag såg på utsidan, då visste jag hundra procent. Jag kollade kalendern och det är motsvarande nästa vecka, dvs vecka 24! Skitsent, med andra ord. Men så låg moderkakan i vägen på "framsidan", så han fick ta i innan jag kunde känna något.

GlennMelody2 har hållit igång i veckor. Jäklars, vad det kullerbyttas runt där inne. Ibland tror jag att jag skulle kunna extraknäcka på Liseberg som femkampsspel, av modellen slå grodor som ploppar upp ur hål. Här skulle man kunna klappa till GM2 som ploppar upp som små bucklor på magen av typen Alien...

Sjutton långa veckor kvar - tack och lov. Men ack, så spännande. Walle fattar naturligtvis ingenting, men vet precis var mammas mage är (och har på kuppen lärt sig att han har en egen ). Han bankar gärna på mammas blivande valbuk när jag är dum nog att fråga var den är. Som om den går att missa...

[Emma80]

Vad härligt att få känna tvåan! Jag blir glad varje gång jag får en kärvänlig bonk inifrån. Hur går det med Niferex-ätandet? Tar själv en morgon och kväll och det tycker jag är helt ok. Tröttheten känns jag alltför väl igen, helt annan känsla nu än förra gången. Bara se till att vila så mycket det bara går.

Hur ska ni göra när nya bebisen kommer, jag kommer inte ihåg om du skrivit att ni ska flytta eller så? Ska Valle gå på dagis eller vara hemma? Hur länge är din man hemma när nya kommer?

Kram Emma

[ÅsaB]

Hej emma! Tänk att våra killar skall bli storebröder!!!

Allt är bra här. En förfärlig action i magen, men det är roligt. Walle verkar tycka att magen är rolig, även om han naturligtvis inte har någon aning om vad som pågår. Jag pratar ändå om att där är en bebis, men för honom ser det nog mer ut som en box-boll!

Pappa H kommer väl att vara lite hemma, men även med Walle tog han inte sina 10 dagar i ett svep, utan det blev lite halvdagar och sånt. Jag ville komma in i lunken hemma och ville inte göra som syrran. Hennes man tog ledigt en månad och hon fick panik när han plötsligt bara försvann! Med nummer två, som hon ju fick för tre månader sedan (och en dag! ) sade hon att vad sjutton skulle mannen vara hemma för i tio dagar? Bebisen var ju inga som helst problem. Däremot halvdagar, komma hem och hämta storebrollan, åka på utflykt mm. Bebislivet som man kanske var lite rädd för första gången var nu hur lätt som helst. Den andre däremot... Kunde ju få behöva lite extra action på eget håll. Så vi gör nog också lite så, skulle jag tro.

Ja du, Walle skall bli dagisbarn... Fast vi har hittat ett kooperativ som känns väldigt BB-tänkigt. Walle är en oerhört trygg kille och har stor integritet, så bara vi har rätt Attityd så kommer det att gå bra. Och gör det inte det, då får han sluta när jag är hemma på heltid. Så vi kanske bara pratar två månader. Om han trivs, då kan han få komma och vara där ett par gånger i veckan, några timmar. Lite spännande och läskigt, måste jag säga, men jag har blivit lite kär i den "fröken" vi har pratat mest med!

Jösses, vi bor ju så trångt! Började titta på små radhus, men inser att då kommer våra månadskostnader att 3-4-dubblas! Och det på EN inkomst, eftersom det är hejsansvejsan föräldrarpenning igen inom kort. Och med det ekonomiska läget just nu skall man nog ligga lågt. Vi tittar lite försiktigt på lägenheter i allafall och drömmer om en fyra, men det finns inte så många. Vi har sagt att vi tar det lugnt. Lillungen skall ju ändå sova i barnvagnen till en början, men nästa sommar bör vi ju ändå ha flyttat till något större. Inte helt lätt med en spjälsäng till inne i sovrummet!!!

Hur går det för er då?

[Emma80]

Hej! Det låter som ett bra alternativ ni har hittat, skönt att du gillar fröken redan . Vi mår bara bra, jag har slutat jobba och det ska bli skönt att få vila upp sig. Har lyckats pricka in semestern i år precis lagom till att värmen kom. Så nu ska vi till landet och gödas

Kram Emma

[Marisch65]

Hej hopp!

Här pustas och stånkas det! Tänk att det kan vara så VARMT! Den enda som inte lider av detta är ju lilla Älvan. Full rulle dygnet runt. Och sova, vad är det för nåt Svettas ju stora sjöar hela tiden.

Annars är allting helt ok. Var hos BM i onsdags och tydligen så mår jag bra. Hmm... även om blodvärdet är lite lågt nu. Men fy sjutton va dålig i magen jag blir av Niferex. Blää!! Älvans hjärljud galopperade på fint och låg på 148.

2,5 månader kvar, förhoppningsvis. Om jag inte "går över", vilket jag tror.

Kramar/Mari

[wifsta]

Det är så spännande att följa era resor - fast det inte är så länge sedan jag avslutade min

Gissa om jag är tacksam för att magen är borta nu när det varit 32 grader i skuggan och 28 i sovrummet på kvällen - trots korsdrag? Ikväll känns det dock bättre, det är bara 18 ute nu och då kvällen har bjudit på lite moln och svala vindar så är inomhustemperaturen helt dräglig, bara 24

[ÅsaB]

Hej vänner!

Tillbaka på kontoret - där min gruppchef kom galopperande imorse och slängde sig i min famn! Då är det roligt att börja jobba igen!!! Sedan var hon tvungen att klappa mig på magen och så pratade vi om hur jag mådde, kommer jag att orka jobba 100% osv. Jag har världens bästa människor omkring mig på mitt jobb - vilken gåva! Jag som var så nervös innan jag berättade.

Full rulle inombords. Idag, den 18 augusti, är jag 27+2. Tretton veckor kvar. Jag har ju precis bara kissat på stickan!!!
GlennMelody lever om, dag som natt. Vi sitter och titta på magen och försöker att inte tänka "Alien", för det ser ut som något liknande. Pappa H ser skeptisk ut och säger ibland, efter någon särskilt stor rörelse "Men det där var väl i allafall du?" och jag undrar lite hur han tänker då. Har jag någonsin lyckats röra magen som om jag har ett delfinarium i den? Är jag Shakira, eller???

Ett tips - när det lever om som mest, så har jag tvingat ner pappa H på rygg och lagt mig ovanpå, maghud mot maghud. Då känner han rörelserna ner i sin egen mage, så nära det bara går att komma. Han tycker att det är jättehäftigt, för då kan han i allafall ana hur det känns i mitt inre.

På onsdag nästa vecka börjar Magplasket, då jag ÄNTLIGEN skall få träna lite! Att få en stund för sig själv, utan man och barn, utan jobb och datorer, bara magen och jag och vår resa. Skall bli jätteroligt!