God Fortsättning allihopa
Vi har fått problem med sömnen... Jag har släktingar på besök, min mamma och svärföräldrar, de bor i utlandet så de stannar hos oss i 2 månader. Därför flyttades Emil tillbaka vårt sovrum. Efter kuren hade han lärt sig att sova hela natten, och vi hade så småningom löst de tidiga morgnarna, men läggningen hade aldrig gått särskild bra... han skrek när jag skulle lägga honom och gick ut med ramsan, trots att han var altid glad efter skrattet för go'nattet, så jag gick tillbaka och solfjärdade honom men detta gillade han inte. I samband med att vi fick besök blev jag extra frustrerad över att mamma och svärföräldrar skulle höra barnet skrika varje kväll och så började jag buffa honom. I början tills han lugnar sig och så skulle jag gå ut med ramsan, men sedan började han protestera även efter detta så jag började buffa längre... till slut blev det buffande till sömn... Detta har inte rubbat hans nattsömn, han fortsatt sova hela natten så jag tänkte att det inte var så dumt kanske... Men det gäller inte längre då han nu skriker även när jag buffar honom, och har svårt att lugna ner och sömna...
Andra problemet är att storebror sover med mig i sovrummet och min sambo i vardagsrummet (eftersom gästerna hade fått båda två barnrummen) och Emil vaknar varje morgon kl. 5.30. Förut brukade jag lägga tillrätta, ramsa ut, spela lite musik, och eventuellt ramsa någon gång till och han somnade varje gång om. Men nu funkar ramsan inte alls, jag ligger ju typ 70 cm ifrån honom och storebror också börjar röra på sig och göra ljud och så småningom vakna... Så jag går upp och buffar Emil, men så snart jag slutar så går han upp. Även om han somnar om så väcker de två varandra..
Vad är det jag håller på med? Jag känner att jag inte har någon kontroll alls längre. Vad ska jag göra? Jag är jätte frustrerad att släktingarna ska höra att Emil skriker... Mamma stannar en månad till, med svärföräldrar kommer att stanna hos min svägerska snart, och då kan jag tänka mig att starta om, kura om, eller vad som behövs... Men fortfarande i vårt sovrum...
Jag hoppas att någon har haft tålamod att läsa detta långa inlägget och att jag kan få hjälp...
Har jag förstört allt? Hur kommer jag ut från den här situationen? Vad kan jag göra nu för att underlätta nattläggningen (utan skrik eller med minimum skrik) och vad kan jag göra sedan när svärföräldrar är bortresta? Vad kan jag göra med tidiga morgnar när Emil sover i mitt sovrum?
En ledsen och frustrerad mamma