Aha! Lilla kräftan är alltså vatten och vi andra är eld... Var det så? 
Det är nog sant att han blir litet överkörd ibland, men jag har hänvisat till rangordningen i ålder... Men det kanske är vi eldiga människor som borde ta litet hänsyn!
Jenny! Så klart man måste få klaga litet. Åtminsonne vara litet mindre optimistisk än vanligt...
Hos oss var det så att pappa tog sin sommarsemester ungefär en vecka innan beräknad bäbisankomst. Gustav kom INTE när han var beräknad. Tre veckor av pappas lediga tid hann gå och när så sonen behagade anlända kunde fadern inte stanna hemma längre. Jag (vi!) gick alltså miste om de där 10 dagarna!
Jag minns att jag kände mig lurad! Dessutom lyckades sambon få ett sjujädra ryggskott dagen innan förlossning. Han kunde i princip inte stå, ligga eller sitta... 
Minns hur jag lyfte och kånkade med bäbis, treåring som satte sig på tvären, bilstolar och vagnar... Och det var HETT! Dagen sonen föddes var det mörkrött på väderkartan i hela Sverige! Trodde jag skulle storkna! Ja jösses! Det blir inte alltid som man planerar det ska gudarna veta... 
Tack och lov är virket segt och ganska snart kan man skratta åt allt. Men det innebär inte att det är roligt när det pågår!!!Jag hade ju dagis till Axel under graviditeten och det var bra för mitt blodtryck som var skyhögt mot slutet. Jag hade fullt upp med att åka på blodtryckskontroller och försöka att inte stressa... (gick det bra???? No, no, no...)
Är det nån mer än jag som känner av omställningen till sommartid? Jag har så svårt att komma i säng och så svårt att komma upp... Arbetskamraterna skrattar åt mig och säger att det är inbillning. Men klockan är fem i min kropp när alla väckarklockor säger sex!!!
8) 
)