Känner mig oxå

över att vi närmar oss ettårsstrecket i hög fart. Kommer på mig själv att vara kvar mentalt någon stans kring åtta månader, i alla fall skulle jag kunna råka säga att Joar är åtta när någon frågar.
Jag börjar jobba 13 augusti och det känns

och bara lite

. Men pappan tar ju över och är SÅ lycklig över att vara hemmaförälder att jag förstås är supernöjd för allas vår skull egentligen. Och efter nyår ska vi båda jobba halvtid och vara hemma halvtid, så då blir jag ju delvis hemmaförälder igen. Framåt tvåårsdagen får vi se hur vi löser det. Hoppas liksom Sidda75 på syskon (men pappan tänker naturligt nog mest på sin kommande föräldraledighet med J och har inte så mycket tankar på syskon än).
J är mest muskelbyggare, ständigt ute på egna upptäcktsfärder. Särskilt sen han knäckte krypkoden för några veckor sedan, nu kan han ägna sig åt egna utflykter och projekt hur länge som helst. Inte bara fysiska såna, gillar även att sitta själv med sina böcker långa stunder och bläddra, peka och titta noga - en ganska intellektuell muskelknutte alltså

Dock inte så hungrig av sig, tvärtom verkar han klara sig på ett minimum av mat - gillar han inte det som serveras käkar han bara det nödvändigaste och är nöjd så. Har alltid ammat kort och effektivt, aldrig snuttat vid bröstet utan bara dragit i sig det han vill ha på tio minuter och sedan visat tydligt att han är färdig. Oftast har han varit rätt högljudd både vid amning och insomning, knorrar och gnölar, fast ganska nöjt, skriker aldrig upp sig. Men sen någon vecka tillbaka är det rena sparriscirkusen, gråt och tandagnisslan stående vid sänggaveln. Vi solfjädrar honom nästan helt till sömns och hoppas det går över. Annars är han ofta väldigt nöjd, äter och sover bra när han väl somnar.
Fast nån korsvis ålning ser det inte ut att bli. Min dagliga uppmuntran under flera månader verkar inte ha bitit ett smack. Men nu är det i alla fall full fart på krypningen, så jag hoppas att de flesta bitarna faller på plats ändå
Under sommaren är vi mest i stugan i skärgården där J stortrivs med all utevistelse i ur och skur bland pinnar, kottar och båtar och med att ha båda föräldrarna och mormor omkring sig. Nu har vi mellanlandat en vecka hemma och det är skönt det med. Känns som om J växt en decimeter på ett par veckor, sticker upp mycket högre bakom soffbord och andra möbler

Ska på tiomånaderskoll på torsdag, då får vi se om det stämmer
