Höstbarn 07

[TinasDag]

NINA, som vi skrattade Martin & jag när vi läste din berättelse om "då får du inte..." och sängen Ibland blir det inte som man tänkt sig... :-k

Här brottades vi med samma sak men stärkt i attityden efter vistelsen i Gastsjön kom jag hem, förklarade att from nu så dricker vi vatten INNAN vi lägger oss, mamma stoppar om EN gång och sen sover vi. Några frågor vid läggning varpå han fick ett par ramsor och sen sov han 8) Ja ja, denna attityd som man är så säker på att man utstrålar jämt...

Vi försöker med "då får du inte" här hemma, senast i morse när sonen för första gången sa att han inte ville till dagis. Kan inte säga att det hade den effekten som vi trodde. Dag var helnöjd när jag sa "då får du inte åka till mumin, mamma åker själv". Han ville ju inte ](*,) :-k Kanske inte funkar på den känslige semlan?

Hoppas att allt är bra med er!
Stora kramar,
Tina

[Bluna]

Attityden är verkligen allt. Helt klart. 8)

Jag har helt glömt bort det där med "då får du inte den...", kanske för att frågorna sett lite annorlunda ut den senaste tiden. Det är mycket skrik och mycket lirkande "ska bara ska bara ska bara" och tillslut så måste det ju vara den sista gången eller den sista saken hon ska göra och då blir det fel.

Ikväll sitter jag och funderar på mig själv, tycker att det här utvecklar mig själv minst lika mycket... Vi hade ett utbrott idag när vi skulle in när vi kommit hem från förskolan. De hade varit inne hela dagen för spöregn och jag föreslog därför att vi kunde vara ute en stund och det ville hon gärna. Jag vet att hon brukar vila när hon kommit hem så kanske var hon trött, men ibland kan hon vara ute en stund innan det. Så kommer vi in efter lirkande att hon ska slå portkoden och hon ska titta i brevlådan och alla andras brevlådor och hon ska öppna dörren osv osv. Så ska jag ta av hjälmen som vi hade när vi cyklade hem. Och det blir ett himla liv och jag förklarar att när man är ute och leker behöver man inte ha hjälm (och ska inte ha eftersom det är farligt har jag lärt mig, man kan fastna någonstans). Och hon vill gå ut och hon vill inte gå ut och hon vill ta av hjälmen och hon vill inte ta av den och hon skriiiiiiiiiiker. Jag blir svettig och säger att hon kan ha hjälmen på om vi är inne men ska ta av den om vi går ut och leker. Skrriiiiiiiiiiiiiiiiiik. Tillslut blir det "Då får du skrika någon annanstans" och hon lugnar sig lite men fortsätter tjata. Säger att hon vill inte alls gå ut, jag tar av henne allt och hon är nöjd. Kramar mig och klappar mig på ryggen.

Jag tänker att här behöver hon stärkas lite så jag börjar spela teater att jag glömt helt hur jag ska ta av mig kläderna. Oj oj mamma kan inte alls och börjar dra i jacka och regnbyxorna..."Hur gööööör man???" En stolt tjej visar hur man drar i dragkedjan och drar av mig byxorna. Hon ser glad och stolt ut. Lilla pluttan...det här är inte lätt det hon går igenom.

Nu sitter jag och tänker...vad hade det gjort om hon gick ut med hjälmen? Ok, jag vill lära henne att den ska av om man ska leka, men det hade jag ju kunnat sagt när vi väl kommit ut? Vi har ingen hög klätterställning eller så på gården så det är rätt liten risk att hon skulle fastna med den... Ibland känns det som att jag kör över henne med mitt vuxensätt.

Hon har på senaste tiden funderat mycket, vill gärna ha en kram efter sina utbrott. En gång när det varit något vid matbordet och hon blev arg för att hon själv fick plocka upp bestick som hon kastat så ville hon sen ha en kram och vid bordet sa hon sen: "Jag blev så arg..." Det är som att hon förstår själv att hon gör saker som hon egentligen inte vill men inte kan styra över.

Tänkte på det ni skrev om "då får du inte - jag går själv till...". Jag läste i någon tråd att man ska vara försiktig med att säga att man ska lämna barnet ensam. De vet ju instinktivt att de inte klarar sig helt själva i världen...så jag skulle vara lite försiktig med den biten. Fast jag är ju ingen expert i ämnet, bara en tanke...

[LenaK]

man ska vara försiktig med att säga att man ska lämna barnet ensam. De vet ju instinktivt att de inte klarar sig helt själva i världen...så jag skulle vara lite försiktig med den biten

Håller med till fullo!!!
Förresten, vad trevligt det är att ha framför sig ett ansikte när man läser vissa inlägg. Som nu din Bea.
Tur att man hamnade i Gastsjö i år.

[TinasDag]

Har jag HELT missat! Skall genast ta till mig! Känner mig fö väldigt stärkt efter Gastsjön, speciellt när det gäller "mammas känslor" Har nog försökt förklara för mycket och inte tänkt på Annas råd om att det är först i 12års ålder som dom kan hantera detta... Men NU gör jag rätt
Stor kram

[Bluna]

Fick lite peppning när du skrev om attityden Tina. Så ikväll har jag noga förmedlat att vatten dricks i köket INNAN läggning, INTE i sängen. "Ja" sa hon och så gjorde hon det. Vad lätt det kan vara när man bara bestämmer sig.

Nu ligger hon och snackar för fullt i sängen för hon somnade en 45 min lite sent. Får låta henne bara slumra i 20 eller lägga tidigare istället märker jag nu. Jag brukar låta henne somna en stund efter förskolan på eftermiddagen, men det får vi nog sluta med...

[Bluna]

Jahapp, en timme tog det, innan det blev tyst därinne. Ett tag hörde jag henne skrika något och när jag gick närmare hörde jag:

"Får jag en KRAAAAAMMMMMMMMMMM, VILL HA EN KJAAAAAAM!" \:D/

Ramsade lite bestämt. =;

Ledset: "Uhuuuu jag vill ha en kjaaaaaaaaaaaaaammmmm"

Hon vet vilka knappar hon ska trycka på. Jag ville såklart gå in och ge henne en men tänkte att fasen, det stör henne bara mer om hon har svårt att somna. Så jag öppnade dörren på glänt och sa lite bestämt:

"Elsa, vi kramas i morgon, somna in och sov så gott"

Någon sorts kombinerad förklaring och ramsa i ett.

Tyst.

Sen en del sjungade igen efter ett tag innan hon somnade. Hon kommer vara trööööött i morgon. Nu är det verkligen slut med slumrande på eftermiddagen =; , det blir tidiga kvällan framöver.

Kram

[Bluna]

Pladdrar vidare... 8)

Tema: Tumsugning!

Idag tittade jag på hennes tumme och fick se att mellan tumme och pekfinger är huden sönder och på tumnageln är det skört och vitt. Alla som känner Elsa väl vet ju att hon är en tumsugare av rang! Även fast vi håller henne sysselsatt så gör hon ibland saker med en hand så att hon kan suga på tummen med andra. Det är också alltid samma tumme så det är inte konstigt att den börjar säga ifrån nu. Vi bestämde att påbörja en tumkur. Vi förklarade att tummen är så trasig att den måste vila nu och hon är så stor tjej så hon behöver inte suga på den mer. Hon glömde bort sig några gånger under kvällen då jag påminde. Vid maten sa hon att hon var trött och ville sova. Sen sa hon "Och jag vill suga på tummen". En fråga alltså. Då sa vi att hon är ju så stor nu så det behöver hon inte. Hon var nöjd med det svaret. Vid sagoläsningen visste hon inte riktigt vart hon skulle göra av händerna, hon brukar alltid suga då! En gång glömde hon sig men jag sa inget och hon tog ur tummen själv på en gång!

När hon skulle lägga sig fick hon ett fint plåster med fjärilar på och hon visade det för pappa stolt "Titta pappa, ett plåster på tummen så jag inte ska suga!" Inget problem vid nattning, småpratade lite och blev sen tyst. Ska smyga in ikväll och titta om plåstret sitter kvar. Sen kör vi plåster på förskolan och utan hemma, det här är ju bara så spännande! 8)

[Luvisen]

Mkt spännande Bluna! Är inne här och läser om vad som komma skall

Funkade det med tidig kväll och ingen efm-lur?

/Luvisen

[Bluna]

Mkt spännande Bluna! Är inne här och läser om vad som komma skall

Funkade det med tidig kväll och ingen efm-lur?

/Luvisen

Hej! Ja det har funkat bra med att strunta i lur helt, även om hon även vill vila en stund när hon kommer hem på dagarna. Nu har vi ju haft otur att åka på en massa svåra förkylningar här och då blir det ju tupplurar lite här och där, men det har inte stört sömnen.

[Luvisen]

:thumbsup: /Luvisen

[NlNA]

Hejsan, hejsan

Nu är jag här igen efter en omtumlande Juni

Torsdagen den 17/6 kom så vår lille pojk till världen i rasande fart, en hel vecka för tidigt.
22:15 började värkarna. 00:00 ringde vi förlossningen och mamma (barnvakten). 00:45 åkte vi iväg och stod på akutens parkering 01:00. 01:05 skrevs jag in och fick lägga mig i förlossninssängen och 01:18 är lillplutten född . 3 timmar totalt
Hade krystvärkar i bilen så sambon fick köra mig i rullstol in.
"Måste ha lustgas" var det enda jag sa när en uska mötte upp oss.
"En BM måste titta på dig innan jag får ge dig lustgas så jag ska bara hitta en". Vaddå hitta? tänkte jag. Det visade sig vara fullt tryck, alla tänkte föda denna natt
Jag fick min lustgas och 10 minuter senare var allt över. Personalen var nog ganska tacksam över att det gick så fort med tanke på deras pressade schema
Efteråt slog en tanke mig: Tänk om mamma hade varit 10 minuter sen, då hade jag fött i bilen .
Allt gick ju bra och gossen mådde alldeles utmärkt, 3725 gr, 54 cm lång.

3 dagar senare åkte vi hem från BB och det kändes bra till att börja med.
Jag mådde inte riktigt 100 utan hade ont i hela kroppen. Trött och huvudvärk men vem får inte det av för lite sömn och allt runt omkring .
2 dagar senare fick jag mjölkstockning med feber och smärta. 2 dagar senare gav mjölkstockningen med sig men inte febern.
På midsommaraftons em orkade jag inte mer utan åkte in till akuten och BB där dom tog en massa prover. Kraftig infektion pga mjölkstockningen (såriga bröstvårtor) med en sänka på över 300 (0-5 är normalt) och 40 graders feber som fortfarande inte ville ge med sig efter 4 dagar.
Blev inlagd med intravenöst penicillin i 5 dagar och först den 2 dagen började penicillinet värka och febern börja gå ner. Jag har sällan mått så dåligt, behövde tom hjälp till toaletten. Upptill har man ett barn att amma Men personalen var helt underbara och hjälpte mig så mycket dom kunde. Var så glad över att det var på BB jag blev inlagd då jag redan kände till personalen och rutinerna.

I tisdags kom vi hem och jag börjar så sakterliga att repa mig
Tror att mjölken har tagit lite stryk av min sviktande hälsa för han har ätit och ätit i mängder, så jag bara sitter i soffan och ammar och ammar. Max att han sover 1½ timme om han sover bra så idag har det inhandlats tillägg om detta inte skulle gå över Är fortfarande trött och har huvudvärk så detta gör ju inte saken bättre...

Får bara hoppas att det vänder snart

KRAM

[Bluna]

NINA Grattis!!! Vad roligt att du delar med dig och berättar.

Och vad jobbigt du har haft det. Hoppas allt ordnar sig snart. Och här sitter jag och tycker synd om mig för en förkylning.

Lycka till och krya på dig!

Kramar Bea

Nu börjar jag verkligen längta efter ett till barn. Få se vad som händer framöver för nu kör vi utan skydd.

[Elle]

Grattis NINA till juvelen Hoppas att du kryar på dig snart så att ni får njuta av varandra i lugn och ro.

Spännande Bea, jag håller tummarna

Elle

[NlNA]

Tack för er omtanke den värmer

Mår bättre och det verkar som att mjölken har bättrat sig också. Undra om han är "varannan-dag-barn", för idag har SM fungerat utmärkt och han har sovit bra också. Igår gjorde jag inget annat än satt i soffan och ammade och så här har det faktiskt varit varannan dag nu

Nu har det ju gått 2½ vecka sedan han kom till världen och det är först idag som känslorna över allt har kommit i kapp mig. Visst hade vi en omtumlande start så mycket har kommit på efterkälken men livet blev väldigt annorlunda sen han dök upp Känslorna går verkligen upp och ner och det är inte alls på samma sätt som när tösen kom
Nu är känslorna mer om hur JAG ska räcka till. Speciellt nu när jag bara suttit och ammat och ammat. Jag får ingen tid till något och allra minst tösen som jag bara längtar efter att få mysa och gosa med. Jag blir nästa avundsjuk på sambon som får så mycket tid med henne. Gossen är ju fortfarande för liten för att jag ska kunna känna någon samhörighet än på ett personligt plan :-k .
Vet att den tiden kommer men börjar redan få ångest över hur jag ska fixa att vara ensam med två barn sen och passa tider till dagmamman och mat och amningar m.m.
Jag oroar mig redan nu fastän jag är lyckligt lottad eftersom sambon redan innan bestämde med sin arbetsgivare att han kommer att vara pappaledig när förlossningen sker, fram till semestern och sen 4 veckor semester uppå det. Med andra ord är det alltså 5 veckor kvar innan jag behöver ta itu med tiderna, men jag oroar mig ändå .
Ni som redan har varit i denna sits, hur fixade ni det och hur gjorde ni när ni la upp en "plan" för att ordna allt med tider och scheman

Idag kan jag vara rädd för att bli lämnad ensam med båda barnen om sambon skulle behöva åka iväg på något. Hur ska jag göra när jag måste amma gossen och samtidigt ha koll på tösen Hon är inte att lita på just nu då hon har kommit in i trotsen rejält . Att jag har åkt in och ut på sjukhus några gånger har inte gjort saken bättre heller
Det går inte alltid att säga till henne göra si eller så utan att trotsa och får hon tag på något som hon inte får ha eller inte kan göra just nu så får det givetvis motsatt effekt om jag ber henne låta bli eller lägga tillbaka. Det krävs verkligen ett nogrannt ordval för att få allt på rätt skuta så att det inte slutar i kaos

Hela ens värld har verkligen kommit på sin spets och tankarna kan snurra rejält men det är väl helt normalt antar jag när hormonerna flödar .

Lycka till Bea med ditt, snart är du där \:D/

[TinasDag]

Grattis NINA!
Uj, uj, uj 8) vilken start! Skönt att du mår bättre även om det tar ett tag att komma igen helt. Inte minst efter en förlossning...

OK, lite svar på dina frågor:
Martin var ju hemma i nästan 4 veckor i samband med lillans födelse och det var verkligen guld! Men precis som du var jag lite sotis/ledsen för att han fick så mycket tid med mysigt storasyskon... Försök att släppa det och ta tillfället i akt att lämna nya bebisen till numera tvåbarnspappan när han och storatjejen kommer hem. Då kan DU & HON göra nåt själva inemellan amningarna. När smekmånaden är över har man ju verkligen möjlighet att planera in det tack vare SM :thumbsup:

Du kommer att se att paniken och stressen övar att "fixa allt själv med TVÅ barn" kommer att ge med sig under de kommande veckorna när man ser att det faktiskt går bra. Jag hade som filosofi att "lillan får närhet (i sjal/babybjörn) och storebror uppmärksamhet" . Sedan är ju storasyskon OUMBÄRLIGA och MÅSTE hjälpa mamma med nya syskonet! Dag var en fena på att hämta rätt blöja och visa Ingrid alla sina fina leksaker Och på att ramsa lillan!
När jag ammade så kunde han sitta bredvid och se på Elias/Mora Träsk/Pingu osv. Annars läste vi en saga, sjöng eller bara mös med lillasyster.

Förberedelse är A och O här tror jag. Berätta för storasyster att "Nu skall mamma...och då kan du.." så att han vet vad som kommer att hända.

Du har det ju onekligen lite lättare som har en sommarbebis och kan amma ute i större utsträckning än vad jag gjorde i höstrusket och vinterkylan men det gick det med

Det är oerhört lätt att drabbas av prestationsångest och tro att "alla andra" är så mycket bättre på att hantera situationen. Det gjorde jag. Jag skulle ju vara en AW mamma med syskon som älskade varandra varje minut. Sen hade jag dessutom fått för mig att trots/bråk och andra besvärligheter inte hände bara man var en riktig BB mamma... Jobbar fortfarande med detta Gastsjön var väldigt bra terapi
8)
Vi som hänger här har det ju faktiskt VÄLDIGT bra som kan hämta stöd och kraft hos varandra! Och få tips och skratt och lite smäll på fingrarna när vi helt cyklar i diket 8-[ \:D/
Ja, lite tips från mig var det
NJUT nu, denna tiden är underbar!

Bea, hur går det med tummen???? Jättenyfiken! jag sög på tummen tills jag var 8...

Stora kramar alla!