Diskussionstråd om barnaboken

[Bellan]

Det som jag tycker är så synd i hela den här historien med Felicias bok är att hela Annas livsverk (då menar jag Barnaboken och SNH-boken speciellt) blir sågade vid fotknölarna i diskussionen av bland annat pressen. Om Barnaboken och SHN ska diskuteras är det ju innehållet i dom som ska vara grund för den. Debatten i det här fallet borde väl egentligen handla om Felicia och inte om något annat. Den borde väl handla om hur en relation mellan dotter och mor kan bli så tilltrasslad, eller vad man nu ska kalla det. Det är ju Felicias liv och hennes uppleverlser som boken handlar om. Felicia har rätt att skriva det hon gör, för det är hennes upplevelser och vi har tryckfrihet. Och en upplevelse är personlig och kan inte ges av någon annan. En upplevelse är också just en upplevelse och kan inte vara objektiv och en upplevelse kan förändras med tiden.
Ja, jag tycker i alla fall att det är synd att det är Annas livsverk som kommer i centrum och inte Felicia helt enkelt.
/Bellan

[Nimrah]

Intressant att Felicias bok är "för privat" och att hon inte "borde" hänga ut sin mor med tanke på vad Anna skrivit om i sina memoarer.... Fast vad vet jag, ni kanske tycker att hon inte borde ha skrivit dem, jag har bara inte sett nått om det. (OBS, jag är inte ironisk just nu!)

Mja. Jag vill inte läsa den för att den känns för privat för just mig. Men det är klart att hon gärna får skriva en bok om detta det har hon ju samma rätt till som alla andra. Men detta med ett syfte. Hon kan vilja hjälpa andra som haft det svårt, då kan man kanske skriva anonymt? Man kanske helt enkelt vill skriva av sig, också här kan man skriva anonymt. Ville inte förlaget ge ut den som en helt anonym historia? Ingen aning. Men när man vet redan på förhand att det innebär stora svårigheter för ens egen mamma, vad ville man uppnå då? En käftsmäll, en skada? Det har hon så klart också rätt till. Har man ett behov av att ge igen så gör det för all del. Men jag håller med det som ngn annan skrev. Bör man bara för att man kan? Jag vet inte om det är så mycket snällare att göra en sådan sak även om jag kan förstå att hämnden kan vara ljuv. Det finns många sidor av detta mynt. För mig har det stor betydelse vilken intention man har när man gör ngt.

Menar du att AW inte hade rätt att skriva BB för att FF upplevt det hon gjort?

Jag tycker också som du plutteli att en vän ska man kunna ifrågasätta och kritisera men det beror som sagt på hur man gör det. Och jag har aldrig upplevt att detta varit ett problem här även om jag är medveten om att andra upplevt det så.

[plutteli]

Intressant att Felicias bok är "för privat" och att hon inte "borde" hänga ut sin mor med tanke på vad Anna skrivit om i sina memoarer.... Fast vad vet jag, ni kanske tycker att hon inte borde ha skrivit dem, jag har bara inte sett nått om det. (OBS, jag är inte ironisk just nu!)

Mja. Jag vill inte läsa den för att den känns för privat för just mig. Men det är klart att hon gärna får skriva en bok om detta det har hon ju samma rätt till som alla andra. Men detta med ett syfte. Hon kan vilja hjälpa andra som haft det svårt, då kan man kanske skriva anonymt? Man kanske helt enkelt vill skriva av sig, också här kan man skriva anonymt. Ville inte förlaget ge ut den som en helt anonym historia? Ingen aning. Men när man vet redan på förhand att det innebär stora svårigheter för ens egen mamma, vad ville man uppnå då? En käftsmäll, en skada? Det har hon så klart också rätt till. Har man ett behov av att ge igen så gör det för all del. Men jag håller med det som ngn annan skrev. Bör man bara för att man kan? Jag vet inte om det är så mycket snällare att göra en sådan sak även om jag kan förstå att hämnden kan vara ljuv. Det finns många sidor av detta mynt. För mig har det stor betydelse vilken intention man har när man gör ngt.

Menar du att AW inte hade rätt att skriva BB för att FF upplevt det hon gjort?

Jag tycker också som du plutteli att en vän ska man kunna ifrågasätta och kritisera men det beror som sagt på hur man gör det. Och jag har aldrig upplevt att detta varit ett problem här även om jag är medveten om att andra upplevt det så.

Jag syftade tilll Mommo böckerna nu och inte BB, Felicia har ju själv sagt att hon ansåg att både hon och hennes pappa (och syskon) blev väldigt utelämnade i dem. Syftet som jag förstår det har varit att ge en annan bild av Annas böcker och då faktiskt främst Mommo böckerna egentligen och inte barnaboken. Sen om man nu haft en uppväxt som Felicia verkar haft kan jag förstå om det sticker rejält i ögonen att ens mamma säger sig vara världens främsta barnuppfostrare och dessutom pekar på sina barn för att bekräfta det. Jag kan tycka att det blir mycket dubbelmoral om man ska kritisera Felicias bok för att var för privat eller utelämnande när Anna själv gjort exakt samma sak (dessutom med en betydligt tydligare bild av barnen på framsidan än den som är på Felicias bok) och dessutom ansett sig ha all rätt till det för att hon måste få berätta sin historia. Måste Anna få berätta sin historia utan hänsyn till övriga inblandade måste Felicia självklart få berätta sin.

[Nimrah]

Jag kan tycka att det blir mycket dubbelmoral om man ska kritisera Felicias bok för att var för privat eller utelämnande när Anna själv gjort exakt samma sak (dessutom med en betydligt tydligare bild av barnen på framsidan än den som är på Felicias bok) och dessutom ansett sig ha all rätt till det för att hon måste få berätta sin historia. Måste Anna få berätta sin historia utan hänsyn till övriga inblandade måste Felicia självklart få berätta sin.

Det är jag personligen som inte gillar den typen av litteratur. Jag tycker att det är en så otroligt sorglig historia för alla inblandade. Därmed inte sagt att ingen borde skriva sådant.

Så, nu har jag nog tjatat nog för den här gången hoppas jag...

[Sarisparis]

Måste Anna få berätta sin historia utan hänsyn till övriga inblandade måste Felicia självklart få berätta sin.

Självklart har Felicia rätt till sin historia, men sättet hon väljer att berätta den känns bara konstig och sorglig.

Ett mycket tänkvärt inlägg i debatten finns här. Läs gärna hela Lena Holfves tänkvärda inlägg, jag citerar lite kort:

"En ny genre
Du planterar ut ren diktning i en bok, men undviker att skriva ordet “roman” på framsidan, det ger vinken att den är sann, och du diktar ihop en mammas begravning. Det är alltså inte sant fast det inte står “roman” på bokens omslag. Det ger vinken att vi inte ska tro på allt.

...

Jag ska veta via omslaget, förlagstexten, reklamen vad det är jag köper. Nu ges det ut en bok där halva Anna Wahlgrens ansikte är med på omslaget – ska ge oss en vink om att texten handlar om henne. Sen säger dottern att boken handlar om en mamma… antingen skriver man en bok om mamma Anna Wahlgren och diktar inte alls – eller så skriver man en roman om en mamma, och tar bort bilden på Annas ansikte på omslaget. Då marknadsför man sig som en svensk debutant, och inte som “Anna Wahlgrens dotter”.

Om inte är det en smart förläggare som tjänar storkovan nu på ett känt varumärke, som inte lär försvara sig ens."

[plutteli]

Måste Anna få berätta sin historia utan hänsyn till övriga inblandade måste Felicia självklart få berätta sin.

Självklart har Felicia rätt till sin historia, men sättet hon väljer att berätta den känns bara konstig och sorglig.

Ett mycket tänkvärt inlägg i debatten finns här. Läs gärna hela Lena Holfves tänkvärda inlägg, jag citerar lite kort:

"En ny genre
Du planterar ut ren diktning i en bok, men undviker att skriva ordet “roman” på framsidan, det ger vinken att den är sann, och du diktar ihop en mammas begravning. Det är alltså inte sant fast det inte står “roman” på bokens omslag. Det ger vinken att vi inte ska tro på allt.

...

Jag ska veta via omslaget, förlagstexten, reklamen vad det är jag köper. Nu ges det ut en bok där halva Anna Wahlgrens ansikte är med på omslaget – ska ge oss en vink om att texten handlar om henne. Sen säger dottern att boken handlar om en mamma… antingen skriver man en bok om mamma Anna Wahlgren och diktar inte alls – eller så skriver man en roman om en mamma, och tar bort bilden på Annas ansikte på omslaget. Då marknadsför man sig som en svensk debutant, och inte som “Anna Wahlgrens dotter”.

Om inte är det en smart förläggare som tjänar storkovan nu på ett känt varumärke, som inte lär försvara sig ens."

Ja, jag läste den tidigare. Jag tycker faktiskt inte det var ett dugg svårt att förstå liknelsen som Felicia gör via de två icke sanna inslagen i boken (kvinnan som var fryst och Annas begravning). Att en författare gör en liknelse genom att dikta upp något i en bok som i övrigt är sann är ju öht inget nytt, klarar man av att tänka steget längre så blir det öht inget svårt alls i det. (För mig betyder Felicias påhittade begravning i slutet bara en symbolik om att Anna för henne är död, vilket hon ju skriver tidigare i boken och även sagt i nån intervju om än inte i de exakta orden. Anna finns inte längre i hennes liv och är "begravd" och därmed också viljan och möjligheten till försoning. Dessutom är allt Felicias fel för det är hon som inte vill försonas, hon som tagit avstånd och sagt upp kontakten.) Jag håller f.ö inte alls med skribenten om att Felicia skyller allt på alla andra. Hon skriver faktiskt (om än kort) om att "mamma" haft det svårt, hon reflekterar över att det som gjort att mamman i boken behandlar sitt barn som hon gör är samma orsak som att hon skälv gjort fel mot sina barn. Att hon skriver att hennes barn lämnat henne (och inte hon dem) är inte ett sätt att skjuta över ansvaret på dem för hon skriver ju även att det är HENNES fel att de går, det är HENNES ansvar att det blivit så. Så tja, jag som läst Felicias bok håller absolut inte med om den bilden av varken boken eller Felicia.

[plutteli]

Jag kan tycka att det blir mycket dubbelmoral om man ska kritisera Felicias bok för att var för privat eller utelämnande när Anna själv gjort exakt samma sak (dessutom med en betydligt tydligare bild av barnen på framsidan än den som är på Felicias bok) och dessutom ansett sig ha all rätt till det för att hon måste få berätta sin historia. Måste Anna få berätta sin historia utan hänsyn till övriga inblandade måste Felicia självklart få berätta sin.

Det är jag personligen som inte gillar den typen av litteratur. Jag tycker att det är en så otroligt sorglig historia för alla inblandade. Därmed inte sagt att ingen borde skriva sådant.

Så, nu har jag nog tjatat nog för den här gången hoppas jag...

Jag tycker också det är tragiskt för alla inblandade och tvärt emot vad somliga kanske tror så känner jag öht ingen skadeglädje över detta, bara sorg.

[Nimrah]

Från Aftonbladets plussidor idag kan man läsa följande ur en intervju med FF

Hur var veckan annars?
– Jag hade inte kunna fantisera ihop en så stor uppmärksamhet! En reaktion är att jag har varit modig. Det som överraskat mig är åsikten att man ska skrota mammas hela ideologi och hela Barnaboken. Jag har inte läst Barnaboken men jag vet att hon har hjälpt många.

Inte ens FF tycker man ska sluta följa AWs råd...

[extradarkchocolate]

http://playrapport.se/#/video/2678368
Fin intervju. Tycker det kan vara intressant också att diskutera om alla teorier i barnaboken faktiskt alltid är till fördel eller om det lätt kan misstolkas.
Är det tex lätt att man fryser ut en familjemedlem om denne har ett icke önskvärt beteende?
Jag kan tycka att tonen ibland kan vara lite nedlåtande och att man inte alltid tar barnet på allvar.
Någon med seriösa tankar?

Alla föräldrar har såklart sista ordet och ett fullt ansvar men detta är ju ändå "Bibeln" och man får ju klart för sig att dessa råd är värda att följas för då får man den bästa tänkbara vardagen.

[Nimrah]

Jag kan tycka att tonen ibland kan vara lite nedlåtande och att man inte alltid tar barnet på allvar.

Oj då. Men hur menar du då t ex?

[plutteli]

Jag kan tycka att tonen ibland kan vara lite nedlåtande och att man inte alltid tar barnet på allvar.

Oj då. Men hur menar du då t ex?

Hon kanske syftar på saker som "lille herrn är inte alls så upprörd som han vill låtsas att han är" eller dyl som gärna skrivs i forumet/råd från Anna och andra. (fritt citerat ur minnet nu f.ö)
Dock brukar den nedlåtande attityden intressant nog riktas mer mot små pojkar än flickor...

[plutteli]

http://playrapport.se/#/video/2678368
Fin intervju. Tycker det kan vara intressant också att diskutera om alla teorier i barnaboken faktiskt alltid är till fördel eller om det lätt kan misstolkas.
Är det tex lätt att man fryser ut en familjemedlem om denne har ett icke önskvärt beteende?
Jag kan tycka att tonen ibland kan vara lite nedlåtande och att man inte alltid tar barnet på allvar.
Någon med seriösa tankar?

Alla föräldrar har såklart sista ordet och ett fullt ansvar men detta är ju ändå "Bibeln" och man får ju klart för sig att dessa råd är värda att följas för då får man den bästa tänkbara vardagen.

Jag tror helt klart att det finns en risk att barn med oönskat beteende blir för lätt utesluten ur gemenskapen, sen är det basic barnpsykologi att veta att ett barn som lir ignorerat gärna hemfaller till dåligt beteende bara för att försöka få nån uppmärksamhet, en ond cirkel är skapad!

[plutteli]

Från Aftonbladets plussidor idag kan man läsa följande ur en intervju med FF

Hur var veckan annars?
– Jag hade inte kunna fantisera ihop en så stor uppmärksamhet! En reaktion är att jag har varit modig. Det som överraskat mig är åsikten att man ska skrota mammas hela ideologi och hela Barnaboken. Jag har inte läst Barnaboken men jag vet att hon har hjälpt många.

Inte ens FF tycker man ska sluta följa AWs råd...

Hon säger varken eller, står inte att man sak följa dem men heller inte att man bör förkasta precis allt.

[Nimrah]

Det hon säger är väl snarare att man inte pga av hennes egen bok ska sluta följa AWs råd... Så uppfattar jag det i alla fall.

[Susanne G]

Jag är inte ett dugg intresserad av att ge mig in i denna diskussion.
Jag kunde bara inte låta bli att kommentera det som plutteli skriver om att barn inte ska ignoreras. Att det är basic psykologi.

Är det något som Anna kämpat för så är det att barn INTE ska ignoreras. Hon skriver inte i bb att barn ska ignoreras utan tvärtom. Den som säger något annat har inte läst boken. Så enkelt är det. 8)

När det dök upp olika nannyliknande uppfostringsskolor i Sverige för några år sedan där föräldrar kunde gå kurser var Anna snabb med att förkasta dem som för auktoritära. I någon av dem fick föräldrarna tipset att ignorera sitt barn på 2- 2,5 år när det stod och grät bredvid.
Nu smyger jag ut igen.