Tack tack tack kära Susan - precis vad jag behövde
!
Jag har känt att jag "gör något fel" men inte hittat rätt väg ur det, när jag läser ditt inlägg faller pusselbitarna alldeles på plats!!!
Du har så rätt i att han vill ha en försäkran om att läget är lungt, därav somnar han nu med "extra" vagningstag men med ditt sätt så ska jag kunna övertyga honom om att jag vaktar.
Om jag tar Lindas tips om att lägga innan han blir för trött och ditt tips om kommunikation med skak och snabb men kort insats så känns det som jag har en fin handlingsplan
!
Får skriva av mig lite nu när jag är igång...
Är verkligen så att de små tar till sig och accepterar de rutiner man inför - så länge man själv är helt och fullt övertygad om att man vet vad man gör. Jag har fått så många fina upplevelser med vår son tack vare er mammor här på forumet och Barnaboken. För när något kärvar finns ni där och kommer med fina tips och support, heja-rop och helt ovärderlig hjälp. Barnaboken läser jag igen och igen och igen för den ligger alltid framme och varje gång jag läser så lär jag mig något nytt. Brukar friska upp minnet med jämna mellanrum genom att läsa om samma kapitel, och märkligt nog så upptäcker jag sånt som jag inte fått med mig tidigare.
Ibland är det inte så mycket som ska till för att man ska komma på rätt kurs igen, men det är däremot helt avgörande att man ser till att göra en insats och förändra sitt beteende annars börjar den lille protestera allt mer högljutt. Men när man backar lite och "gör om och gör rätt" belönas man verkligen av de små. Tiden med vår Z från nyfödd till nu 2.5 månad gammal har varit fantastisk och när vi föräldrar går från klarhet till klarhet gör även den lille det. Är så kul att se för så fort vi kommer på rätt kurs och hittar rätt verktyg så accepterar han det med glädje, man kan riktigt se att han blir glad och trygg över att vi återtar kontrollen. Det är världens bästa morot!!! Och det händer igen och igen och igen!
Känns viktigt att skriva om lite annat än bara "problem" här på forumet. För emellan mina inlägg med diverse frågor (ibland jättemånga
) så är vardagen med en liten gosse i huset helt underbar. Vi har en glad liten kille som med hjälp av andningslarm och magläge, SM-rutiner, social delaktighet, ålningsträning, skogspromenader, utomhussovning, mys och umgänge verkligen älskar livet!!! Han är supergenerös med skratt och leenden, pratsam, pigg och vaken och för det allra mesta glad och sugen på nya utmaningar. Han älskar prat och ord och om man träget repeterar samma korta ord under några dagar så börjar han härma, jag hade aldrig trott att så små killar redan kunde klara sånt (jag har fått filma honom för att folk ska tro mig). Jag har ingen i min omgiving som provat SM och som "styr upp tillvaron" med schema och sovtider så det har i perioder varit tufft att ensam finna sin väg, men nu känns det som att all osäkerhet och alla frågor varit bra för det har trots allt lett oss till där vi är idag. Mer än en gång har jag blivit mött med skepsis och frågor när jag talar om att han sover på bestämda tider, de allra flesta verkar tro att det bara är tur och träff just för stunden och att jag ska vara glad så länge det funkar. Igår var jag på öppna förskolan och där är jag den enda som har fasta tider, så det är stora ögon när jag lägger honom i sin vagn vaken klockan 11 för att sova ute i hallen och ännu större ögon när han vaknar efter ganska exakt 2 timmar. Ett tag tyckte jag det var kämpigt att behöva anpassa alla aktiviter till hans tider, särskilt när de andra mammorna "kunde göra allt närsomhelst". Men när jag räknar ihop hur många minuter per dag han är gnällig och missnöjd så kan jag lungt säga att de är så få att det är värt den extra planeringen tusen gånger om. Finns det något härligare än en nöjd unge?
Jag är så oändligt tacksam för att jag som nybliven osäker men sökande mamma hittade till just detta forum och att jag fått så mycket stöd
. Så till er som svarat på mina inlägg och delat med er av er erfarenhet SusanD, LindaVega, Sarisparis, Younikawa och AMAMA - SKICKAR JAG MITT ALLRA VARMASTE TACK
=D> !
Kram aso
! Det är ju en finfin morot att den kommer gå bra (om jag bara får till skrikfria läggningar nu...är ju inte den framtida flytten som ställer till det utan det faktum att han skriker nu).
- prio 1 är att han nu skriker varje gång jag lägger honom 
(förutom efter ammning på natten då han fint somnar själv). Så först och främst gäller det att jag kommer över denna tröskel 
.
. Vagnar jag för mycket?? Jag har vagnat 2-3 tag efter att han slutat gråta men fortfarande andats häftigt, men har inte vagnat tills han somnat. Om jag slutar vagna så fort han tystnar så hinner jag ingenstans innan han skriker, och då är det med kraftfull stämma. Tar jag de där "extra" tagen så gör han ett litet försök själv först innan han skriker upp sig. Men det är bara det att han nu satt det i system att jag ska vagna några tag till för att han ska vara nöjd 
!
! 
Enligt "schema-mallen" är det följande sovtider för en