Plutteli skrev:Jag tror dock inte fullt ut på att barn inte kan bajsa i sömnen och vakna pga det, eller helt enkelt vakna för att de verkligen behöver bajsa och inte kan hålla sig till utsatt morgontid. Jag kanske är märklig men om jag vaknar mitt i natten och måste på toa så går jag på toa, det vore omöjligt för mig att somna om annars. I synnerhet nu när jag är gravid och måste på dass i tid och otid
Jo, det där känner man ju igen.
Ett evigt kissande blev det under graviditeterna och så svårt det var att vänja sig av med efter magen var borta och ungen sov sina hela nätter. Dåliga vanor är ibland svåra att bryta. Men det går. Det är det man gör med kuren, för det är verkligen en
kur, vars syfte är att bryta ohållbara och hälsofarliga sömnmönster (jag läste just en undersökning från USA där det konstaterades att barn med fasta och tidiga sovtider hade bättre kognitiv förmåga, de hade testat språk och matematik). Kuren är något man tar till när man kört alldeles i diket, när föräldrar och barn uppenbart mår dåligt - både psykiskt och fysiskt - av sömndeprivation. Man kurar ju såklart inte om man anser att situationen fungerar, och det beslutet är ju föräldrarnas att ta.
Inget av mina fyra barn bajsar på nätterna, någonsin. Deras fasta sov- och mattider gör att de ofta har exakt samma bajstid varje dag. En av fördelarna med rutiner.
Plutteli skrev:Att ev vänta 10 minuter här eller där för ett blöjbyte tycker jag inte är märkligt, det är väll mest ren tur som gjorde att det aldrig blev aktuellt när S var nyfödd, men flera timmar? Nej, jag köper tyvärr inte det.
Och det behöver du ju inte göra heller. Nu har ju ni en väldigt speciell situation med er lilla unge och hennes magbesvär men nog har jag varit med om längre stunder utan bajsbyte där ingen skada skett. Om jag har varit ute med hela gänget i pulkabacken (som ligger en bra bit bort) och minsta har bajsat så ställer jag mig inte och byter i kylan. Då väntar jag tills vi kommit hem och det har aldrig varit någon fara med varken humöret eller stjärten.
Har man bra sovvanor på sina barn kan det till och med bli som för min ena unge när hon hade magsjuka, hon kräktes i sömnen, vände sig om och fortsatte sova. Inte förrän på morgonen när vi väckte henne upptäckte vi att sängen var nerkräkt. Hon vaknade på glatt humör (illamåendet var ju över och hon hade sovit sig frisk) och konstaterade lugnt att det låg "mat" i sängen. I hennes rum har vi en baby watch samt att vi sover vägg i vägg men vi hörde inte ett ljud på hela natten förutom hennes snarkande.
Jag menar med mina exempel att det inte alltid blir som man hade önskat men att det inte heller är världens undergång när det händer. Skulle något av mina barn bajsa på sig mitt i natten skulle jag självklart byta på en gång men de har ju inga problem med att somna om direkt. Under de tre kurdagarna kan det ibland vara läge att vänta med bytet för att inte störa processen i den känsliga vargtimmen. Men vill man inte det, eller anser att det vore risk för svid eller obehag, så byter man såklart. Tyst och snabbt i mörkret.
Plutteli skrev:Samma med mat på natten, vi har aldrig dragit in på maten, vår tjej äter fortfarande på natten trots att hon snart är 2.5 år (fast ja, nu är det ju lite speciella omständigheter runt henne men ändå), det har helt enkelt inte varit värt den sömnbrist det hade inneburit att försöka få henne att somna om hungrig....
Där kan man ju göra olika och ni har valt den vägen ni har gjort. Mina barn har slutat med nattmål mellan fem-sex månader och sedan sovit sina 12 timmars natt. Det har inte inneburit någon sömnbrist för oss att göra så, tvärtom, det är ju då vi har fått tillbaka våra hela nätter. Vi har snarare tyckt att barnen själva föredragit sömn framför mat. Mat på natten är ju inget som behövs för vikt och hälsas skull, mina fyra barn har legat perfekt på alla BVC-kurvor både före och efter borttagandet av nattmålet. Barnen får bättre aptit på dagarna och lugnare mage om de inte äter dygnet runt, är min erfarenhet. Men med det beslutet, precis som med allt annat, måste man ju göra det som man tycker verkar bäst för barnet.
Plutteli skrev:Det finns mycket jag håller med dig om, och mycket jag inte håller med om, men det är bara när råden (enligt mig) drar iväg alldeles för mycket som jag känner att jag inte bara kan sitt tyst....
Så är det ju, vi tolkar alla det vi läser eller hör talas om via våra egna erfarenheter och via den förförståelse vi själva har. Det som ger genklang i mig använder jag och det som inte passar mitt sätt att tänka om saker lämnar jag därhän. Ibland stöter man på saker som verkligen får en att gå igång. Det brukar leda till att man granskar det noggrannare, dissekerar, vrider och vänder och ibland förkastar. Andra gånger tar man till sig. Så fungerar vi alla, tror jag.
Och grattis till lilla ungen i magen!
Vilken lycka för S att få ett syskon.
Vänliga hälsningar Jannika
) bör inte baseras på lögnaktiga utlåtanden, Plutteli.
