Hyperemesis Gravidarum

[Luvisen]

Tack Stilla!

[emu]

Har följt dina trådar ett tag och ville bara skicka en kram på vägen, det verkar inte alls lätt det där! Tur att du har en liten stor hjälpreda åtminstone. Modigt att ge dig på det igen trots att det var så tufft, tur ändå att det går över så småningom.

[Luvisen]

Tack emu!

Ibland glömmer jag ju bort att jag e gravid och inte kroniskt sjuk. Måste påminna mig igen och igen att de ligger en liten ärta där och far runt.

[Luvisen]

Nu har vi kikat en gg till på ärtan och oj vad det lilla livet växer!

BM har vi varit hos och hon blev inte glad åt mitt coca-cola drickande men vad annars göra? Hänga på sjukhuset? Hon sa att jag fick dricka det några veckor till men sen inte mer...vad nu detta kan betyda eller bli? Vi får se.

Tiden går iaf och det är ju positivt. Snart dags för ännu ett UL. Alltid skoj och lite nervöst.

Nästa gg kag träffar BM måste jag välja sjukhus... Och detta gör mig verkligen nervös. Förra gg fick jag ett jättedåligt bemötande och personalen stressade upp mig så hela förlossningen blev ett trauma. Vill på alla sätt och vis försöka undvika detta denna gg.

Jag har funderat på hemförlossning men inte hittat ngn BM som jag känner förtroende för. är det ngn här som kan rekommendera ngn?

Det andra är att jag denna gg vill att den nyfödda inte ska klampas omedelbart utan jag önskar SEN avnavling (dvs tills navelsträngen slutat pulsera helt, det kan ta ett tag...) och att slippa K-vitamin injektion.

Är det ngn här som har ngt bra förlossningsbrev som anger dessa önskemål eller ngn annan form av dokument som man kan skriva under och sticka under näsan på personal så fort man kommer till sjukhuset?

Tänkte att jag skulle slippa uppfinna hjulet....

Allt gott till er kära medmänniskor!
Luvisen

[TorsMamma]

Läser, förstår, känner med dig. Har inga råd, mer än att följa ditt hjärta.

jag var helt inställd på att föda hemma...

Men min son blev "Ur akut" förlöst dvs, var tvungen att komma ut på max 3-4 min trots att jag gjort allt arbete till öppen 9 cm. Och i just mitt fall är jag extremt tacksam att jag var 2 meter från operations rummet kan jag säga. Annars hade jag inte haft min son och kanske inte själv varit vid liv.

Så hitta vägen som passar dig, för jag vet också massa som haft fantastiska hemförlossningar! Hade jag fortfarande velat ha, men ångar inte sjukhuset med den bakrunden.

Massa kramar, skriv ordentligt vad du VILL ha och bara några få vad du INTE vill ha. Det är lättare och tillgodo se de som säger vad de vill snarare än vad de inte vill.

[Luvisen]

Men min son blev "Ur akut" förlöst dvs, var tvungen att komma ut på max 3-4 min trots att jag gjort allt arbete till öppen 9 cm. Och i just mitt fall är jag extremt tacksam att jag var 2 meter från operations rummet kan jag säga. Annars hade jag inte haft min son och kanske inte själv varit vid liv.

Nämen oj!Ja, det var tur att du var på rätt ställe om man säger! Det andra kan inte tänkas på, hua!

Jag ska verkligen slipa på mitt förlossningsbrev så jag får med det viktigaste och fokusera som du säger på det jag vill ha. Jag har talat med SÖS och de ville inte tillgodose mina önskemål... Kanske talade jag med fel person, ska försöka en gg till...

Kram på dig Torsmamma!/Luvisen

[Sofias mamma]

Jag har funderat på hemförlossning men inte hittat ngn BM som jag känner förtroende för. är det ngn här som kan rekommendera ngn?

Hej Luvisen

Jag tror precis som Tors mamma att hemförlossning kan vara fantastiskt, men man måste vara medveten om riskerna. Jag har också erfarenhet från en traumatisk förlossning som började normalt till att hjärtljuden damp hastigt och det var akut att få ut henne. Hon behövde direkt vård och hade inte klarat sig om vi inte varit på sjukhus. Följ ditt hjärta men tänk på ev komplikationer.

[Luvisen]

Ja, jag tänker så det knakar. Jag har 10 min till Karolinska Sjkhs så det är ju ganska bra. Sen tänker jag att majoriteten av förlossningarna ändå fortlöper utan komplikationer. Min första förlossning var ju helt "normal" även om det kändes hemskt. Var helt tom i själen efteråt och ingen kärlek att ge till lillen... Men jag tänker den gick ändå bra och då borde ju chanserna se goda ut inför nästa...eller tänker jag knasigt här?

Säg mig, Torsmamma och Sofias mamma om ni själva kände att ngt var fel under förlossningen eller kom det bara helt plötsligt besked om att nu måste bebisen ut omg?

[TorsMamma]

Har du kollat med BB stockholm? De har jättemysigt, men tar tyvärr inte emot komplicerade förlossningar.

Bara en tanke!

http://www.bbstockholm.se/

[Luvisen]

Ja, jag har kollat. De har sagt nej eftersom jag har HG... De säger att de tror ngt kan gå fel om man mår så dåligt som jag gör...

[TorsMamma]

Ärsch då! SKIT!

SÖS har ju 2 olika, typ en privat och en almän förlossning. har du kollat båda dem?

Säg till om jag är för tjatig, jag vet att man kollar ALLT när man är gravid.

[Luvisen]

Du absolut inte tjatig!

Två säger du, nej det visste jag inte. SKa kolla!

[Stilla]

Hej Luvisen!
En fin gammal floskel heter "den ena förlossningen är inte den andra lik".

För mig var den första superduperjobbig, blev igångsatt, hade fasligt ont, krystade i tusen år, hade i o f s tur med den mesta personalen (vi hann träffa mååånga ) men en barnmorska tyckte jag var riktigt dum.

Så inför förlossning nr två önskade jag mig den bästa barnmorskan av dem jag träffat. Kunde ju inte skriva att jag INTE ville ha den där dumma, tyckte jag.

Och jag gick hemma och hade småvärkar och lite större värkar och tänkte inte så mycket på det. Var och handlade och ett som annat. Och sen undrade vi plötsligt om vi kanske skulle åka in, vi hade en bra bit att åka. Och så kom vi in och jag var beredd på att de skulle säga "ni kan åka hem igen" eller möjligen "du är öppen för tre cm".

Fast det var 9 cm och just när de kollat det började krystvärkarna och den enda barnmorska som dök upp var den där dumma som visade sig vara jätteschysst, för den här gången var ju allt på ett annat sätt, i ett annat läge, hela situationen liksom. Jag hade, med facit i hand, jättegärna fött hemma, så bra gick allting. Och det var kort sagt mitt livs lyckligaste stund när lilla s kommit ut och låg där och bökade.

Så... haka inte upp dig för mycket på hur det var förra gången, ville jag säga. Nu är det nu!

Kram till dig, tappra!

/Stilla

[Bluna]

Nej men Luvisen! Här är man i full gång med att standardmodellera och vad ser man här? Vad roliga nyheter! Grattis!

Vill bara tillägga jag också att det inte behöver bli lika som förra gången. Så var det för mig med. Första gången igångsättning, hjärtljud som gick ner och operation. Andra gången satte det igång själv och min kropp gjorde hela arbetet själv på några få timmar. Lycka till!

[Tetz]

Håller helt med Stilla och Bluna! Det blir ALDRIG som förra gången 8) Mina förlossningar har rent medicinsk varit väldigt lika, men upplevelsen av dem vitt skilda.

Personalen är naturligtvis viktig, men jag tror inte det spelar roll vilket sjukhus du väljer. För på alla ställen finns både bra och mindre bra barnmorskor, alternativt bra men som inte passar dig. Det handlar ju mycket om personkemi.

Jag födde första barnet på BB Stockholm för att det skulle vara så mycket bättre där. Av olika anledningar blev det inte så bra som jag hade önskat, pga. personalens bemötande. Så andra barnet födde jag på Karolinska, i ett förlossningsrum som påminde om en tandläkarmottagning i forna Sovjetunionen Så fruktansvärt ogästvänlig inredning, men FANTASTISK personal.

Vad jag försöker säga är att jag tror att det handlar om vem som råkar jobba när dina värkar sätter igång, så jag skulle välja det sjukhus som ligger närmast och sedan lägga allt krut på förlossningsbrevet.

Jag började skriva på mitt brev i typ vecka 12 för att få till rätt ton. Det blev väldigt avskalat och kärnfullt tillslut. Typ: "Jag är rädd för att få kritik för att jag avstår amning. Det var väldigt jobbigt psykiskt förra gången och därför behöver jag stöttning i att avstå, snarare än kommentarer om att det kanske funkar om jag provar." När det gäller den sena avnavlingen har alla sjukhus inom Stockholms läns landsting det som standard, så där nöjde jag mig med att skriva "Sen avnavling är väldigt viktigt för oss". Sedan måste jag säga att jag blev positivt överraskad när personalen faktiskt FRÅGADE om k-vitaminet, istället för att bara ge sprutan

Jag visste ju inte om jag skulle vara alert efter förlossningen så uppdraget att se till att det blev sen avnavling gav jag till sambon

Kram