Inte kul att känna sig orolig, men försök tänka så här att det behöver inte alls bli som sist. NU vet du ju så mycket mer. Var det jobbigt med sömnen med ert första barn? Denna gången vet du ju så mycket mer och kan både förebygga och verktyga.. För mig funkar det ofta så att jag är jätteosäker, rädd men så på nåt sätt går jag igenom det och försonas med tanken eller försöker förbereda mig och ha positiva tankar. Jag vet inte heller om min man får stanna över natten men just nu tänker jag att det är ok. Det är bra om han åker hem och avlöser farmor och är med vår dotter. Bebisen och jag kan gosa.. Sen är jag/ har varit, mer rädd för den här förlossningen. Jag vet ju hur ont det gör men, det måste ju göras så jag får försonas med tanken och slappna av och följa med och gå igenom det helt enkelt. Tänka ut vad jag behöver, önskar och vill och förbereda min man så han vet hur han kan hjälpa mig. Formulera ett förlossningsbrev..
Kan du prata med någon, det kan vara skönt för att få ordning på tankar och känslor. Det kommer gå kanon.
KRAM
Jag ska nog skriva första utkastet till förlossningsbrev rätt snart, i terapeutiskt syfte. Och min barnmorska kommer nog ha full koll på mig, även efter förlossningen. Hon blev jätteledsen när jag berättade om BB-vistelsen och jag såg på henne att hon verkligen förstod.
) jag hade sist. Varje (mânatligt) besök à 60 EUR började med "är det ert första barn?" och det hela tog max 10 minuter var gâng.
Jag tänker inte ens försöka få igång någon amning, utan kommer börja flaska så fort bebis inte är nöjd med det jag har att (inte) erbjuda. Lite råmjök finns nog i tuttbutiken, men mer än så kan jag inte lova. Jag klarar inte av misslyckandet igen, utan känner trygghet i att det är jag som bestämmer. Fast jag var väldigt förberedd förra gången också, men det känslomässiga kom som en riktig käftsmäll. 
Hon hade rätt om lillkillen och satsar nu på att det finns en lilltjej i magen här. Har förstått att det är vanligt att göra UL för att se kön, har nå'n av er gjort det?
