Barn som uppmuntras att åla blir nog inte stjärthasare, till exempel. Joar började förresten åla när vi kom hem efter en vecka i fjällen. Jag hade faktiskt tänkt tanken att han kanske skulle komma loss då, för det hade varit en så totalt annorlunda vecka: pytteliten stuga där han, som annars ligger på mage både på golvet och i vagnen, nästan bara satt på golvet (och blev stadig) eller låg i pulkan när vi åkte skidor - många nya intryck och upplevelser med andra ord. Och när vi kom hem och la honom på mage som vanligt så hasade han bara i väg!Ensamleken, ja. Måste erkänna att Joar sällan "håller ut" (för så känns det) mer än 20 minuter. I bästa fall grejar han med sina saker, men nu ställer han sig oftast upp och tröttnar sen på att stå där men har inte börjat sätta sig ned igen än. Förra veckan skrek han när jag gick från sängen, men jag avvaktade, kollade klockan (för annars tror jag att han skrikit i en kvart) och efter någon minut tystnade han och pillade med grejerna. Men någon riktig hit har ensamleken ännu inte blivit, trots att vi har en bra rutin där Joar tar ned påsen med leksakerna från kroken bakom dörren, blir glad när han ser musikmusens huvud som sticker upp och vi plockar upp sakerna tillsammans och förhoppningsvis så börjar han direkt greja med dem. Ska nog som Duggan försöka komma på lite nya saker. Joar älskar ju bunken med köksredskap och kan sitta och undersöka dem jättelänge, skulle gärna hitta något motsvarande för ensamleken (för köksredskapen känns väldigt bra att ta till i just köket...).
.
.
. Men jag tänker faktiskt inte klaga utan fortsätta se det bästa i min son och uppmuntra detta och ju mer jag är glad för vad jag har desto bättre går det för oss här hemma. 
) och positiv livssyn, INTE LETA fel eller jämföra [-X
. Jag skulle gärna sova en stund till och tjurar en stund. 
, varför pratar du engelska med Tor? Är pappan från over there?
. Vad göra??? Eller hur viktigt är det att hon börjar äta själv? Jag tycker det borde vara hög tid i alla fall.