Surkål och ödlor

[Jannika]

[/quote="Nancy"]Nancy: "Vad händer längre fram i graviditeten, blir man inskriven på speccialförlossningen ÄVEN om man lyckas slippa insulin
BM: "Ja, det blir man".
Nancy: "Vem bokar tid för förlossningen då, är det min vanliga BM "
BM: (måste ha tänkt så det knakade förstår jag nu i efterhand och undrat hur denna blivande trebarnsmor ens lyckats förstå hur de små liven blir till...)
"Nja... det går ju inte att BOKA in en förlossning..."
Nancy: "Åh, men jag är snittad två ggr"
BM: "Ok, då förstår jag. Din läkare på MVC skriver en remiss och sen får du en tid för snittet".

Först efter telefonsamtalet insåg jag hur det måste ha snurrat i huvudet på den stackars barnmorskan...

Man måste ju säga att du utmanar sjukvårdens alla delar. Din roll är tydligen att utveckla personalens elasticitet, empati och förmåga att tänka ett steg till. Tänk vilken viktig uppgift du har! 8)

[/quote="Nancy"] I övrigt vill jag säga att jag tycker att denna tråd är fantastisk, att Gablex naturligtvis är snyggare än Pam (Jannika har alltid rätt), att blandingen av humor, allvar, religion, vardagsbetraktelser och numera även fonetik är helt bedårande.

Jag kan bara instämma! I love this tråd.

kattklo, min vän, hur mår du och herr Kotten?

Fjällan! Brajan Vajs! Mer eller mindre uppfödd på hans böcker och liknande i genren (new age-mamma). Varje gång jag läser förundras jag över innehållet och får den där känslan av att allt är storslaget, har en mening, att vardagen är det som är viktigt... Sen går det ett tag och jag är tillbaka i den jordiska trallen igen. Tills nästa gång jag läser eller upplever nåt igen som skärper sinnena och gör världen magisk. Så där håller det på. Det är svårt att stanna där i gudomligheten...

Kram Jannika

[Jannika]

Nämen alltså... HUR blev det där då? Jag har en del såna där jungru-drag så jag gör om. Och förhandsgranskar. Jösses. Vänligen bortse från mitt första försök.

Nancy: "Vad händer längre fram i graviditeten, blir man inskriven på speccialförlossningen ÄVEN om man lyckas slippa insulin
BM: "Ja, det blir man".
Nancy: "Vem bokar tid för förlossningen då, är det min vanliga BM "
BM: (måste ha tänkt så det knakade förstår jag nu i efterhand och undrat hur denna blivande trebarnsmor ens lyckats förstå hur de små liven blir till...)
"Nja... det går ju inte att BOKA in en förlossning..."
Nancy: "Åh, men jag är snittad två ggr"
BM: "Ok, då förstår jag. Din läkare på MVC skriver en remiss och sen får du en tid för snittet".

Först efter telefonsamtalet insåg jag hur det måste ha snurrat i huvudet på den stackars barnmorskan...

Man måste ju säga att du utmanar sjukvårdens alla delar. Din roll är tydligen att utveckla personalens elasticitet, empati och förmåga att tänka ett steg till. Tänk vilken viktig uppgift du har!

I övrigt vill jag säga att jag tycker att denna tråd är fantastisk, att Gablex naturligtvis är snyggare än Pam (Jannika har alltid rätt), att blandingen av humor, allvar, religion, vardagsbetraktelser och numera även fonetik är helt bedårande.

Jag kan bara instämma! I love this tråd.

kattklo, min vän, hur mår du och herr Kotten?

Fjällan! Brajan Vajs! Mer eller mindre uppfödd på hans böcker och liknande i genren (new age-mamma). Varje gång jag läser förundras jag över innehållet och får den där känslan av att allt är storslaget, har en mening, att vardagen är det som är viktigt... Sen går det ett tag och jag är tillbaka i den jordiska trallen igen. Tills nästa gång jag läser eller upplever nåt igen som skärper sinnena och gör världen magisk. Så där håller det på. Det är svårt att stanna där i gudomligheten...

Och så Chippen då. Hur är det med sambon och det nya lilla Chipset?

Kram Jannika

[Ebbab]

TIllbaka från lite vintersemester överr påsken, och som vanligt så har det rasslat till i antal trådinlägg!!! Pustpustpust

Lua: Massor med kramar till dig! Att förlora en förälder är svårt .

Därför har jag aldrig - på RIKTIGT - funderat på vad som eventuellt händer efteråt.

Jag har funderat massor! Efter jag förlorade min far för drygt 10 år sen, och när min mans bror dog endast 35 år gammal med två små barn kvar efter sig, och nu senast i höstas när jag satt några dygn vid min farmors dödsbädd.

Och jag vet inte än vad jag tror . Ibland tror jag som flera skriver i den här tråden, på en fortsättning efter döden.

Men lika ofta kan jag också känna att livet tar slut där vid sista andetaget, att det inte finns någon fortsättning följer. Och jag kan även finna det väldigt trösterikt.

Att livet är här och nu, att det har ett alldeles fantasktiskt värde fast det är kort. Att det är spåren efter våra liv som vi levat, av det vi uträttat, av dom vi berört som utgör fortsättningen. Jag behöver inte tro på en vandrande själ för att få tröst. Livet är fullkomligt som det är ändå!

Kan någon förstå vad jag försöker uttrycka?

[Fjällfolket]

Idag är en ingeskoj-dag

Vi var på koll idag, jag och Meja.
Meja mår prima och fick beröm av läkaren för att hon utvecklades så fint

Mitt tryck har gått upp, så också vikten. Det diskuterades huruvida mina mediciner går att ändra. Men det gick inte ens att sätta in vätskedrivande för det skulle göra att jag antingen sinar eller att Meja får biverkningar. Det beslutades till slut att jag ska gå upp på högsta dos Viskén och sprida tabletterna över dygnet: 2 på morgonen och en på kvällen. Sen blir det koll igen om 2 veckor.
Jag är så less på det här, vill bara bli frisk.
Tårarna bara rinner.

Jag gör allt man ska göra för att bli frisk, och mer därtill..

Ändå är trycket i vila 130/100 och vågen står nu på hela 94,5..

Jag vill inte va me..

Blä!

/Fjällmor

[K-ina]

Åh... Fjällmor!

Jag vet precis hur det är med det där eländiga trycket... Man VILL inte äta medicin(er) särskilt inte med tanke på att du ammar... Dessutom blir det lätt en ond cirkel av det där. man mår dåligt pga. sitt förhöjda tryck och den psykiska och fysiska pressen gör att trycket inte går ner... Och så håller det på.

Själv har jag hoppat omkring med mitt blodtryck i snart 15 år. På gränsen - allt för högt - på gränsen - normalt - allt för högt osv osv osv...
Just nu medicinerar jag och jag får ta två tabletter. Mer än någonsin. Var först jättedeppig över det. Men när medicinen fungerade så blev jag mycket piggare och plötsligt fick jag bättre balans i livet igen. Dvs. jag fick kontroll på stressen och jag orkade plötsligt ut på en promenad... Nu är mitt mål att fortsätta orka promenera och att ta kontroll över vikten.

Hoppas du snart får ordning på trycket! KRAMAR!!!

Nu citerar jag inte på riktigt - för jag vet plötsligt inte hur man gör... Men så här skriver du Ebbab:
Att livet är här och nu, att det har ett alldeles fantasktiskt värde fast det är kort. Att det är spåren efter våra liv som vi levat, av det vi uträttat, av dom vi berört som utgör fortsättningen. Jag behöver inte tro på en vandrande själ för att få tröst. Livet är fullkomligt som det är ändå!
Vill bara komentera det med VACKERT!!! Jag förstår vad du menar!

[Gäst]

Fjällmor:



tänker på dig.

[kattklo]

Fjällmor: huvaligen. Det låter ändå positivt tycker jag att du orkar gå på promenad och amningen är ju inte för ever ändå.

Jannika undrar hur de tär med tvåbarnsmorsan och tja...jag är inte i mitt esse.
Massa funderingar.
Jag förstår att det finns flera anledningar till ersättning. Ni pratade om ersättning här för några dar sen och det har jag absolut inga problem med, att fylla på när det behövs för att mätta.
Men det behövs inte här. Vad som behövs är däremot lugn och ro när jag ammar.
Alltså hur gööör folk som helammar med större barn hemma? Vad är det jag inte fattat? Det tar ju tid att amma. Åtminstone för oss.
Så jag förstår verkligen att en flaska som töms på 3 minuter blir ett rationellare beslut. (Men jag vill inte.)
Och om man ska försöka följa standardmodellen...puh. Karla får ju bara se sin mamma amma. Thats it. Hon blir frusterad. Om hon skriker skriker kotten, han äter inte, han skriker mer, han sover inte... hej och hå. Jag blir skitspänd av att försöka tillfredsställa Karla och kotten samtidigt som jag sitter låst i en obekväm amningspostition.

Allt kotte-skrik har sitt ursprung i trötthet. Han visar tydligt när han vill amma och då ammar han. Sovandet är svårare. Han slocknar inte längre. Han kan vara vaken hur länge som helst om man inte hjälper honom. Och detta hjälpande tar hur länge som helst. I vagnen vaknar han nästan omgående. Det bästa han vet är att åka som en potatissäck över axeln. Men det gillar inte min rygg så mycket. Ja och inte mina principer heller. Jag hatar mina principer just nu.
Ha kan skrika så hjärtskäranse och klösa med sina små fingrar. Då grinar jag också. Så himla konstruktivt.
Det är en knagglig väg.
Jag är så trött också. Efter förlossningen. På vårt jävla hus.

[Gäst]

Kramar till Fjällmor och Kattklo

Kattklo, glöm inte att lilleman är precis ny! Det är jättelätt att tänka att man redan ska ha schema, att allt ska förflyta smidigt, att man ska kunna göra annat än sitta med tuttsen i vädret. Men det ÄR knaggligt! Tänk på vad anna skriver som jag tycker stämmer sååå bra:

Jag brukar betrakta de första två månaderna efter förlossningen som ett slags förlängd graviditet. Det kan vara praktiskt att se det så. Du hemfaller inte åt missuppfattningen att allting ska fortsätta vara i evighet så som det är nu.

* Det tar ungefär två månader för amningen att fungera gnisselfritt (om problem alls uppstår, vilket de inte behöver göra).

* Det tar ungefär två månader innan kroppen börjar likna någonting och du känner dig någorlunda som en människa, psykiskt, efter den omstörtande förlossningen.

* Det tar, inte minst, två månader innan du har ett regelbundet schema att sköta barnet efter, vilket låter tillvaron ta form och ge rum åt annat.

* Efter två månader är också det lilla barnet överens med mycket som tidigare var en gåta. Hon eller han känner sin kropps funktioner - eller är i varje fall van vid dem. Hon är förtrogen med omgivningen. Har hon fått all mat hon behöver och lite till, är överlevnadsångesten stillad, och hon vågar tro att hon ska klara livhanken. Hon börjar på allvar kunna kosta på sig att ha trevligt, och hon låter sig tryggt inlemmas i den vardag som är din under de villkor som gäller för dig (”flocken”).

Men vägen dit fram, till tvåmånadersgränsen, kan vara slingrande ibland. För att du då lugnt och fint ska kunna ta dagen som den kommer, utan att tro att eventuella svårigheter ska förbli, kan det underlätta att se första tiden som en förlängning av havandeskapet. Så kan du också låta första månaden nu verkligen vara en smekmånad, fylld av njutning och glädje!

Inte är det lätt att pussla med ett större syskon inte. Det optimala är ju om någon mer finns till hands för att ta bevaka det äldre barnets intressen, men det är ju inte alltid möjligt. Vi gjorde så att pappa tog ut diverse dagar och semestrar och grejer redan i mars/april och så var jag ensam mer under sommaren istället då lillan var större och det fanns bättre förutsättningar att ta hand om storebror också.

[TorpSara]

Vilken fin tråd det här är! Jag har läst ikapp ett par sidor nu och bara gråter...

Kramar på er allihopa!

[kattklo]

TACK Tinis!
Det känns redan bättre.
Nu väntar 24!

[Gablex]

Alltså hur gööör folk som helammar med större barn hemma?

Svaret är enkelt. De sätter på Teletubbies på TV:n. I princip mot TV för små barn? Åt med principerna! I vart fall tills amningen sitter eller Storasyster bättre funnit sig till rätta i sin nya roll.

Det ÄR jobbigt med förändringar, även om de är roliga och efterlängtade. När man dessutom har en massa hormoner som spökar reagerar man som du, kattklo. Det BLIR BÄTTRE!!

Fjällmor, tråkigt att höra om ditt tryck. Jag vet att det låter som en klyscha, men försök glädjas åt det positiva - att Meja fick godkänt! 1 av 2 är väl inte så illa?! Och du kommer också att bli bättre!! Jag vet det!

Det verkar som att den här dagen är lite på alla håll och kanter. Själv har jag fått ett nytt meddelande från skolan rörande Storprinsen, som tydligen är på väg in i slyngel-åldern med stormsteg...

Jag undrar bara lite stillsamt varför det är så otroooooooligt svårt att berömma och glädjas åt det som är bra, och så superduperenkelt att slå på stora trumman och gärna kalla till krismöte så fort det är tillstymmelse till negativt? Nästa vecka ska jag & Mr Cool sitta i vårt typ 150:e möte om Storprinsen ](*,) ](*,) ](*,) och antagligen få höra en massa skräp om vår son. Maken till sönderanalyserat barn finns inte på denna sida ekvatorn, det kan jag garantera .

Ja, förlåt om jag sabbade stämningen. Jag har i alla fall fått tårta på jobbet i dag igen.

[Gäst]

Kattklo, oj oj OJ vilka flashbacks jag får från min egen sk "amning"... 8-[

Här kommer mina stalltips:

sitt på golvet och amma. Då är du "tillgänglig" för Karla på ett annat vis och kan kommentera texten i en bok eller leksaker på ett annat sätt. Kuddar krävs.

Sitt i soffan tillsammans med Karla och titta på hennes favvofilm, vilken det nu är, och den filmen är numera BARA tillgänglig när det skall ammas...

Muta med sötsaker. Typ bullar och vindruvor som tar lite tid att äta...

När bebisen är månadsgammal och du börjar ana lite tendenser så kan det komma att se ut så här:

första amningspasset infaller när Karla fortfarande sover, eftersom barnen INTE har morgon samtidigt utan med trettio minuters marginal...

andra amningspasset råkar infalla samtidigt som ensamleken, ifall ni har sånt - dvs ensamlekens infall blir lite flexibel här...

tredje amningspasset infaller då Karla är med, ja.

Samma med fjärde.

Men vid femte har maken kanske kommit hem, och då får du vara ego: NU SKALL JAG AMMA.

Samma med sjätte.

Och fler än så har du inte under dagen.

Då har du alltså två pass under vilka Karla "måste" vara med.

Lycka till...

[K-ina]

Ja visst ja! Det var ju så du hade det Päivi! Vilken tur att du minns och kan komma med så konstruktiva råd...

Själv minns jag bara hur Gustav sov vid bröstet. Hur jag försökte få honom att fatta att han skulle suga. Och så när han sög:

Axel - från toaletten:
MAMMA!!! JAG HAR KISSAT!!!! KOM OCH TORKA MIG!!!!

Och orolig som man är med en unge mitt i trotsen och med en ny som inte fattat nått så blir man en åsna mellan två hötappar... Ja ujejuj som de säger här i Närke...

Nej... Mig kommer det inget vettigt och matnyttigt ur - bara litet "jag vet hur det kan kännas"- sympati!

Kramar kattklo! Innan du vet ordet av så slevar de i sig gröt på egen hand!!! Till dess: Massor av Teletubbies och mutor!

[Gäst]

Suger åt mig av alla tipsen om amning och underhållning, som den blivande tvåbarnsmamma jag också är! Dock är ju Anton stor kille nu (fyllde pem å idag!! eller två om man ska vara noga ), så jag tänker att han inte behöver så mycket underhållning. Det får han ju inte direkt som det ser ut nu...

Anton har haft en KANONBRA födelsedag. Han fick frukost och presenter och sång på sängen imorse. Orkade inte öppna ögonen förrän sången var slut och föräldrarna undrade om han tänkte vakna alls . Såg helt förvånad ut, tills han såg.... MANGO . Dagen till ära har han haft fri mangoätning (fryst från ICA 8) ), och det har gått åt en del Sedan tog det honom en timma att öppna fyra pefenter. Öppna första paketet låååångsamt, leka lite, äta mango, leka lite till. Också så vidare. Jag och pappan satt och hoppade eftersom vi inte riktigt hade koll på vad det var i varandras paket .

En av presenterna var en doktorsväska, med halstittar-pinne, spruta och doktors-t-shirt. Så jag är full av bedövning nu, så många sprutor som jag fått. För att inte tala om Antons obeskrivligt roliga kommentar när det var dags att sova middag:
- Behöver lite puuuuta mamma, seeeeeen sove ja gott!

Så om ni skadar er, så kan ni tryggt komma till dr Anton!

Efter mellis kom grannkompisen med världens största chokladboll med två ljus, bra mellis va?

Nu är det dags för mig att baka kladdkaka till släktkalaset på lördag, puuuh.

Kram från mamman till födelsedagsbarnet

[Gablex]

Jenny, det lät som en härlig födelsedag! Pem å.... Och så skönt för er att ha medicinsk kompetens hemma! Kul att Anton gillar mango för det har blivit en ny favorit hemma hos oss också. Mango. Det LÅTER ju så himla gott också!

Det där med barn & åldrar är så roligt. I vintras var vi hemma hos en kompis till mig och Pirayan lekte med hennes son, som är ett år äldre. Efter ett tag hörde jag hur den andre killen frågade Pirayan hur gammal han är (Pirayan är nyligen fyllda 4 men lång som en 6-åring ).

"Jag vet inte, vi får fråga min mamma" kom det då Fast nu har han lärt sig att han är 4... Viktigare än det är att han blir Mullebarn till hösten (de har Mulleverksamhet med 4- och 5-åringarna en dag i veckan på dagis) och då får man leka med polishuset på uppevilan!!