Kom att tänka på förberedelse och jag har kommit på att det gäller ju med det mesta. Små exempel från oss:

Ta ut en kråka ur näsan med en liten tops:
Förut - Tog jag bara en tops, försökte hålla undan händerna och peta ut den medan hon vände och vred på huvudet och inte alls ville.
Nu - Säger jag "Nu ska jag peta bort en kråka ur din näsa bara." Hon lägger handen för och jag säger "Det går jättefort, titta nu tar jag den...sådär klart!" Hon ligger då stilla några sekunder så att jag får peta.

Ta tempen:
Förut - Jag förökte att hålla henne på sidan medan jag petade in tempen bara sådär i förbifarten så att hon inte skulle se att jag skulle ta den. Hon stretade och skrek.
Nu - Jag visar henne den och då börjar hon oftast gråta och vill inte. Jag förklarar att "Nu kommer jag att ta tempen på dig". Sen får hon trycka på knappen så att den piper, ligger och stretar lite men lyssnar när jag förklarar att "Nu sätter jag in den...nu är den i och snart är det klart...Nu! Titta så bra det gick" Sen får hon titta på siffrorna och stänga av den. Fungerar mycket bättre även om hon fortfarande inte alls vill.

Sätta i en alvedon i rumpan:
Förut - Försökte jag göra det i smyg, stoppade in den när hon inte var beredd och hon blev såklart sur.
Nu - Hon gillar det inte men jag visar hur den ser ut och förklarar att jag ska stoppa in den. Sen ligger hon rätt still och jag pratar och säger ung som när jag tar tempen.
Jag har börjat fundera på hur jag själv var tex när jag skulle föda. Jag var jätterädd och jag blev så arg på en sköterska som bara tog hål på fosterhinnan utan att förvarna mig.

De som berättade precis vad de skulle göra kände jag förtroende för. Jag tyckte ju inte om allt de skulle göra men när de förklarade kändes det inte lika läskigt.
Kanske något ni andra redan gör men för mig var det en liten tankeställare som hjälpte oss här hemma. 8)