Älsklingar födda i början av 08

[kvacke]

Nya mamman - Vilken stjärna han är din Hugo! Har läst många härliga inlägg med dina beskrivningar av syskonens kärlek.

Wilma är också otroligt uppmärksam på vad Oscar gör och var han är och det är verkligen tur att jag har henne. Han kan dock bli riktigt förbannad ibland när han blir fråntagen små pärlor och annat livsfarligt som Wilmis säger. Hon är grymt duktig på att byta mot nåt annat men ibland hittar hon inte nåt tillräckligt fort eller så hittar hon typ en bok och det tycker Oscar är ett riktigt kass byte.

Oscar blir inte heller direkt glad av handen om handen principen men jag har aldrig tänkt att det skulle finnas nåt annat alternativ. Barnens farmor sa häromdan att Wilma alltid varit så försiktig med deras saker. Hon lyfter, smakar och undersöker allt men ställer försiktigt tillbaka igen och det går i princip aldrig sönder nåt. Där är vi ju förstås inte med Oscar än men det är värt mödan. Sen tror jag det är otroligt viktigt att de små får vara med kring prylar man är rädd om så att det inte blir förbjudet. Annars är det lätt att dom blir jätteintresserade av det förbjudna. Vi har hamnat lite där med trappan och så fort lilleman får chansen och ser grinden öppen så sticker han. Vi har lekt; Nu kommer jag och tar dig leken i trappan vilket är superkul men som verkligen ökat intresset för trappan 8) men allt går över....

Vårt schema för tröttmössan ser ut så här:

7 Godmorgon, välling
Tvåsamlek har vi här också och det brukar lekas i lekrummet till typ 8.
8.30 - 10.00 sova 1,5 tim
11.00 lunch, äter som en häst
12.30 - 14.00 sova 1,5 tim
14.00 mellis
17.00 middag
17.30 ca badorgie med Wilma, Oscars bästa stund på dagen. Håller ofta på 45 min.
18.30 välling
19.00 godnatt, blir ofta tidigare typ 18.40. Är som sagt en trött typ.

Nya mamman - Klart Hugo måste pröva om man kan få sova i pappas säng.... Vi hade ett rejs för typ 2 veckor sen när Wilma plötsligt vaknade på nätterna. Hon har ju alltid sovit hur bra som helst och jag blev lite ställd. Första natten det hände var hon arg i typ en timme sen tog jag henne till mig för att få sova, va aptrött och vi somna om. Nästa natt var förstås frågorna många men jag hade kommit till sans och var lugn som en filbunke. Ramsade så att väggarna skakade men det hade ingen effekt. Till slut gick jag lugnt in, plockade upp henne ur sängen och satte henne på en stol. Sa att om du inte vill sova så får du inte sova, då sitter vi här. Wilma tittade skeptiskt på mig sprang tillbaka till sängen och sa att hon ville sova. Sen dess har jag inte hört ett knyst från henne nattetid. Ramsa i all ära men just då behövde jag bryta det hon fastnat i och det hela fick önskad effekt. Dom är goa våra gosungar!

Kram

[Fd Medlem]

Ja, kvacke, visst får man försiktiga barn! Hugo är också väldigt försiktig och han blir förkrossad om något i hans närhet går sönder.
Kan nämna att vi var på besök hos kära kattklo strax före jul. En lampa gick sönder. Hugo bröt ihop fullständigt, han pratar om den fortfarande, nästan dagligen. "Karla lagat lampan nu, ingen fara, gick bra laga lampan! Lampan mår bra nu!"
Så kattklo - om du läser - jag hoppas för allas skull att de tusen skärvorna är fin sammanfogade...
Och jag vill bara förtydliga detta med fina saker: Jag menar förstås inte att man ska plocka bort allt. Men att allt som finns framme ska vara okej att undersöka. I vårt fall har vi plockat bort mycket av sådant som kan gå sönder, för att slippa jaga efter i onödan.
Men skillnaderna mellan barn är tydliga: Hugo var betydligt mer klåfingrig än vad Herman är. På gott och ont. Jag skrev en tråd på barnafostran för en tid sedan, om Hermans tidvisa frustration och sviktande handlingskraft. Han har inte alls samma intresse för kastrullskåp och annat tillgängligt som Hugo hade. Och inte alls samma tålamod att roa sig själv. Det har dock blivit bättre nu efter lite ansträngningar från vår sida.
Förlåt att hela inlägget blev ett sykoninlägg!

[Boris]

Ang sjukdommar.
Lilltoffsan här är som sin far...först smittade han henne med influensan och när hon varit skaplig frisk i 3 dagar tackar hon och smittar honom med magsjukan Så nu har vi sjukstuga igen.
Det possitiva med det hela är att vi har äntligen en liten mysbebis Tidigare har hon varit runt överallt och allt ska provas men nu kan hon nöja sig med att sitta i knät och bara vara

[kattklo]

Hej hopp i stugorna!
Allan kryper över sin 10-månaders dag. Och han kryper snabbt! Pilar upp för hela trappan om han får chansen.
Han är en pillig undersökande typ som hajjar snabbt. Vad man ska ha duplo till, var locket ska sitta på alla burkar, vilka knappar som ska tryckas på när...
Om man jämför och det gör man, så var Karla vid den här åldern mest i farten, otålig, slängde saker hårt i golvet för att få lite action.

Han är känslig också, lille Allan, för stämningar. Och han "pluttgråter" lätt. Tänk om jag hade känt honom så här bra när han var 1 månad och trodde att allt var riktigt riktigt "allvarligt" (eller hur man nu ska säga, allvar är det ju, för honom, däremot sällan på grund av hunger eller trötthet, däremot för att något inte stämmer rent känslomässigt. )
Å min lilla gris, jäg älskar honom så hjärtat brister.

På måndag börjar jag jobba heltid utanför hemmet igen och jag kommer sakna ihjäl mig.

Roligt att läsa om alla raringar!

[Lingontuva]

Hej allihopa!

Tänk vad tiden går! Småttingarna här i tråden närmar sig året nu (någon kanske redan fyllt?!) och d var ju alldeles nyss de kom till oss!

Jimmy närmar sig sin 10-månaders dag (fredag) och nu är det verkligen full fart! Han började ju krypa så smått under julen men ålningen har ändå föredragits då d gått fortare´, men NU är det bara krypning som gäller. Och fort går d Han står och går mot allt...lite frustrerande bara att man inte har en susning om hur man tar sig ner själv

Vi har fått lite strul med förmiddagsluren (45:an)... Har ni andra kvar den luren? Eller har ni kortat till 20? Den blir ju oftast bara 20 nu i alla fall och det krävs en hel del vagnande för att han alls ska komma till ro (och jag är förstås liiiite överkoncentrerad.....) Känns lite tidigt att ta bort luren helt? Eller kanske inte??

[miniz]

Kan inte annat än att halla med om att tiden gar fort... Snart 1 ar Hur gick det till?

Max sover ännu sina tva lurar. 45min pa morgon sa 1.5 timme senare pa dagen. Undrar samma sak som du - lingontuva, om jag ska korta 45:an till 20 min. Tänkte da mer eller mindre marginalkvarta i bada ändorna. Här maste han ta den langa luren ganska sent (kl 15.15), pga flickornas siestarytm i skolan. Sa jag tror att jag kommer erbjuda en 20 min ett tag till sa han inte blir helt slut pa förmiddagen.

Annars leker livet. Han är inte intresserad av att ga ensam. Han kryper sa bra och fort sa han behöver inte ga. Han fick en brio-vagn i julklapp och den tycker han är guld (om bara en syster eller mamma kan styra lite när han krockar i nagon dum vägg).


Ha det bra allihop!
Kram

[Krisse]

Hej på er!

Ja snart är det dax för 1-års kalas
Jag säger som dig Miniz - hur gick det till

Emmy har redan börjat skippa sin förmiddagslur i vagnen, det är sällan hon somnar fast klarar det ganska bra ändå. Hon sover ca 1,5 timme mitt på dan men jag brukar ge henne lite längre tid ibland.
Dagarna går annars åt att krypa upp och ner för trappen samt upp och ner i sofforna.

Har ni fortfarande kvar era andningslarm? Vi var tvugna att ta bort våran när hon var runt 9-10 månader pga att det larmade varje natt ca 3-4 gånger pga att hon putar upp rumpan och ligger nästan på huvudet så plattan inte känner av henne. Första gången det tjöt fattade jag inte vad det var. Till sist när hjärnan kopplade sprang jag in till hennen och stängde av det och var beredd att ta upp henne men hörde hur hon sov och andades tungt Nej ljudkänslig kan man inte kalla henne. Sedan satt jag inne i hennes rum ett tag och var jätte nervös för att ha larmet avstängt men efter 3 nätter och ständiga uppvak för min och min man så beslöt vi oss för att ta bort det. Men usch vad nervös jag var den första veckan.

Hoppas ni mår bra allihopen.

kram kram

[Boris]

Hej. Har æven hær sedan 9 månadersdagen bytt till två lurar.

I avsaknad av syskon går vi nu på øppnaførskolan dær O har hittat en bæstis på 15 månader som hon går fram till och lægger huvuder mot Hemma har æven katten Boris (dærav nicket) børjat få kærleksførklaringar i form av att nær han ligger på sængen tokskrattar hon, sen kryper hon fram och pillar/klappar førsiktigt men sen blir hon helt øvervædigad glad och typ kastar sig øver honom trodde inte jag hade en sådan tålig katt. Han har liksom varit prinsen hær hemma och herre på tæppan. Nær han ligger på en stol så går hon några varv runt stolen sedan lægger hon huvudet mot honom dær med
Har æven nu sett hur væl det funkar att vara fasta punkten før småtroll, jag och de andra førældrar som sitter still har bebisar/barn som tryggt går till ett annat rum och sen kommer tillbaka nær de behøver medans en annan liten vars båda førældrar konstant går ca 20 cm efter bryter ihop såfort de bara pratar med någon annann.

Men nu vill vi gærna ha lite tipps på ifall det går att læmmna lilla O på gymets barnpassning ca1,5 h medans vi trænar. Hon ær ju inte førliten då hennes mormor o farmor och æven en kompis passat henne betydligt længre pass æn så. Men ænsålænge går det bara i ca 45 min sedan sæger det att hon blir "kinkig". Jag vet att de ej ær utbildade men de borde ju vara vana ændå det ær ju dær på heltid som barnpassare. Ska vi stunta i det eller nøja oss med 45min træningspass ink dush?

Och goda recept på plockmat ønskas med (jag har fassnat på lax/brockoli frikadeller/makaroner) då hon gillar att plocka, vi lagade mat tillsammans igår och det slutade med att hon åt sin portion innan vi hade hackat klart och stoppat den i mixen...

[miniz]

Har du sett den här, Boris?
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=6677

Annars sa kan de plocka mer än man tror...

En snabb fraga. Ammar ni ännu?

Jag ammar morgon och kväll, men kvällen ska snart bort och morgonen är ju bara sa mysig, hämta lillen lägga sig i sängen och vakna sakta och vänta pa att systrarna ska komma in och blablablablabla och hoppa och pussa litegrann.

Kram

[Fd Medlem]

Boris - barnpassningen kan ni bara avgöra själva vad som känns bäst. Jag har ingen erfarenhet av det, men jag skulle gissa att Hugo utan problem skull eunderhålla alla i hela barnrummet i timtal utan några som helst problem. Herman är av annan deg. Det hade nog funkat sämre.

Plockmat: Vi kör mycket med pannkaka (river i småbitar) och äggröra. Sen gör vi granolabars (recept finns i min blogg, REKLAM, REKLAM) De är greppvänliga och bra. Torkad frukt och skorpor går också bra. Makaroner. Kycklingbitar. Skalade äpplen är gott att gnaga på. Bananer. Ärtor, majs, små kokta morotsstavar.
Lite enahanda blir det, lite fettfattigt också. Men jag petar in lite puré här och där, häller rapsolja i vällingen och gröten.

Ammar: Nej. Slutade redan vid fyra månader.

Nu har Hugos gullegullande med lillebror avtagit något. När man är stor nog att sno leksaker, dra i håret, brotta ned storebror - ja, då blir man också behandlad därefter. Ingen dramatik, men påtagligt tuffare tag kan det vara. Beskyddarinstinkten är dock stark, Hugo skriker i högan sky om Herman närmar sig trappan, klättrar upp på en stol utan vår uppsyn eller gör annat som verkar farligt. Bra larm.
Bra, för det är en väldans massa klättrande nu. Vi har hittat honom i förnsterkarmen, på köksbordet, på köksbänken, i handfatet... Livsfarligt! Men jag ligger steget efter, han kommer på saker jag inte ens funderat över och som än mindre Hugo hade en tanke på när han var ett år.
Men i sommar är det Hermans tur att bli storebror, så då får HAN ett litet syskon att passa och skydda och ta ansvar för!!

Kram och puss på era små godingar!
Ulrika

[kattklo]

Som svar på en snabb fråga:
Jorå, jag ammar fortfarande. Morgon och kväll.
Det måste jag verkligen inte göra, när jag inte är hemma käkar han gröt på morgonen och dricker en kopp havremjölk om kvällen. Typ.
Så jag känner mig inte oersättlig på något sätt.
Men är jag hemma så är det ju suveränt.
Inga planer på att sluta. 8)

Just nu sitter Allan och äter mellis med sked. Han är en baddare med skeden.
Han är också en riktig kramgubbe.
Om drygt en vecka blir han ett!

[miniz]

Hooola!

Hur gar det med era älsklingar födda i början av 08?

Hos oss gar det fint. Lillen har redan hunnit bli 15 manader och springer snart. Han gar riktigt bra, men när han ska springa (efter storasystrarna) ramlar han alltid, men skam den som ger sig. Han älskar vara ute och ga, flörta, röra, smaka, klättra och kasta saker. Det som är mest spännande nu för tiden är sopmannen men sina kvastar och stiliga lilla sopkärra, hundar och stora arbetsfordon som lastbil, truck, lyftkranar och annat spännade.

Han sover sina tva lurar ännu, jag maste klocka den första till 20 minuter annars blir det kaos. Om tre veckor blir det en lur, det passar med sommartiden pa flickornas skola. Istället för paus mitt pa dagen slutar de tidigare. Det blir perfekt, vi äter lunch och sedan kan alla ta en liten lur!

Jag ammar ännu pa morgonen för det är sa myspys, men ska nog snart sluta. Ska pa soloresa en langhelg i slutet av manaden, sa da passar det bra... eller inte...

Grattis Krisse! Härligt!
Och nya mamman, det är snart dags, eller vad?
Finns det flera bebbar i den här traden?

Kram pa er alla.

[Fd Medlem]

Miniz, våra små verkar hålla jämna steg! Herman är också 15 månader (nästa vecka) och älskar att gå. i brukar ses ute på stan: Herman med mig i ena handen och Hugo i den andra. Men så vill han springa fritt och då släpper han oss båda och störtar iväg. Och trillar. För springa är svårt...
Humörmässigt går det upp och ned. Han vill helst leva sitt liv på diskbänken, med mycket vatten, diskmedel och svängrum. Här om dagen trillade han ned i diskmaskinen, lilla vännen... Höll på att bli spetsad där i övre korgen!
Sånt blir man förbannad av när man är ett år och bara vill väl! Vi tog bort fm-luren i påskas, och det gick bra. I en vecka. Sen var det ett litet monster vi hade: gnäll, gnäll, gnäll. Så vi tog tillbaka luren och fik vår solstråle tillbaka med den.
Igår var vi på sjukhuset och opererade lille Herman. Hans kula har suttit kvar i ljumsken och igår kom den på plats som anstår en Riktig Man! Det var så obehagligt när han sövdes. han gick från att assistera narkosläkaren med skruvandet på kanylen, till att falla bakåt som vore han död på 1 sekund.
Det kändes i bröstet och det var jag inte alls beredd på.
Allt gick dock väldigt bra, han ska ju hålla sig lite stilla, men det är svårt när man är liten och älskar att promenera! Han verkar inte ha ont, några värktabletter behövs inte i alla fall.
Nu har gossarna åkt till landet med sin far. Jag och Stora Magen ska gotta oss i soffan själva i kväll och i morgon åker "vi" till Köpenhamn på kombinerad nöjes- och jobbresa. Underbart ska det bli! Men det känns förbaskat tomt här hemma! Måste gå och hyra en skön film, för planen att skämma bort mig i badrummet föll: Vår lägenhet är en byggarbetsplats, då vi håller på och bygger en väldigt liten - men väldigt efterlängtad - terass på taket!
Där ska jag sitta på kvällarna i sommar och titta ut över Stockholms takåsar, äta vattenmelon, läsa glansiga tidningar och jäsa med min mage medan barnen sover. 14 augusti är det dags! Då ska jag sitta där ute och amma!

Kramar till er alla! Vi vill gärna höra hur det går för er!!!
Ulrika

[kattklo]

Herr Allan hälsar att han säger mamma och pappa, A-la! (om sig själv), miao till katt, travljud till häst (och har så gjort länge), sss till vatten, da och tack och titta.
Han är full i bus. Han är alltid överallt och han är pillrig som få och gillar att sätta ihop saker och ting.
Utomhus är han fascinerad av myror. Länge sitter han och drömmer med myror på händer och knän. Karla springer förbi och skriker och anser nyhetens behag vara över på några sekunder. Allan blir förbannad över hetsen.
Hetsa mig inte! Jag tänker.

Sover gör han exakt lika länge som söstra si. Och det har han gjort ett par tre månader nu. Och det är fullt tillräckligt. Det verkar inte som hans pillrande och slugt busande och filosoferande är lika utmattande som Karlas leverne.
Äter gör han det mesta och tuttar sig fortf nöjd på både morgon och kväll.

En terass över takåsarna låter ljuvligt.
Förstår om det är spännande skådespel för Herman och stora H där hemma för tillfället.

[Lingontuva]

Vad kul att tråden väcktes till liv igen! Jimmy har börjat gå i påskas, även om krypningen varit att föredra eftersom det gick snabbare, men sedan förra veckan så går han mest hela tiden. Ute kryps det dock, lite enklare på ojämnt underlag och lite närmare allt spännande som finns att undersöka på marken

En "pillrare" här oxå, sitter läääänge och pillrar med vilken meningslös sak som helst! Men ofta är det full rulle och han är ÖVERALLT, speciellt där övriga familjen kanske tycker att han INTE ska var t.ex stänga av tv:n, sätta på dvd:n (och då byts kanalen på tv:n automatiskt....), hittar fjärrkontrollerna hur man än gömmer dem och trycker på alla knappar som finns, speciellt den röda avstängningsknappen, bankar golvlampan av glas i väggen, drar i bordsduken som mamma borde tagit bort för länge sen...ja ni förstår!

Älskar att busa med hundvalpen, kryper tätt intill när hunden sover och myser och fnittrar! Go och glad som bara den, ständigt ett leende inom räckhåll!

Vi har haft lite jobbigt med tidiga uppvak men där är brorsan oxå inblandad, de väcker varann. Men det har blivit bättre och nu har vi 11.5 timme natt och 2 timmar lur. (Vi hade 12/1.5 men de struliga morgnarna gjorde att vi ändrade schemat till detta).

I morgon ska han för första gången sova borta, hos en faster. Storebror och vovven hos en annan faster och jag och maken åker till hotell Storforsen för att fira försenad bröllopsnatt Liiiite nervös är mamman för hur det ska gå men ska försöka slappna av. Det är ju bara en natt, så om än den strular så lär han överleva!