Man får vara rädd. Illamående låter MYCKET bra, då håller det på att etablera sig verkar det som. Lilla duktiga bebin.
Min naturvetarkompis har haft två smöriga graviditeter och fött två pojkar men hon är den nojjigaste jag känner. Jag tror hon har för bra koll på allt som kan bli fel. "VET du hur mycket som måste klaffa för att det ska bli en bebis? Alla olika delmoment som måste löpa på exakt för att det inte ska bli helfel? Mikrominiprylar! Egentligen borde det inte kunna födas barn. Varje barn som föds är i sanning ett MIRAKEL! Föräldrar förstår inte hur TACKSAMMA de ska vara. En GÅVA!" osv. Hon säger aldrig nåt till någon förrän man kan se det själv för att inte dra på sig "onda ögat".
Min darling har stundtals varit mer gravid än jag själv. Med två och tre fick han "vinterkräksjukan" (illamående, kväljningar osv) som sedan "smittade" mig. Fast min gick aldrig över, ähum. Ryggont, halsbränna, trötthet, you name it. Jag tror det drabbar pappor som är starkt engagerade i sina kvinnors graviditeter. Darlingen är ju också född i fiskarna. Mycket empatisk och absorberande.
Oj, det blev långt... Men nu är det bara en dag kvar till första milstolpen. Tjoho!
Kram Jannika