Båda händerna om dig, och buff i baken när du ska sova Anna!
Du får utstå mycket, lika mycket som andra kvinnliga förkämpar som gjort stora avsteg från normen och som därmed kommit att prägla framtiden.
Jag är glad att du orkar, vill och har ett sådant engagemang i att förklara och utveckla din barnaboksfilosofi. UTAN DIG vore föräldraskapsidéerna vara lika stofila som psykologin hade varit utan Freud (oavsett vad man nu tycker om hans psykoanalys).
Du är en utmanare av högsta världsklass, och du sprider både glädje och mod i andra. Du HAR RÄDDAT SÅ MÅNGA BARN OCH FAMILJER som ingen annan människa under vår tid.
Hoppas du kan känna det också nu när piskrappen viner som om det vore under häxjaktens tid då originella, starka kvinnor släpades nakna över torgen för att utstå offentlig bestraffning. Att få sin dotters uppgörelse fäst i en bok med medialt pådrag är för mig lika osmakligt som om det vore offentlig stening, och det gör lika ont att se.
Vi står bakom dig Anna. Kanske borde vi också hitta sätt att stå framför...
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Jättefint skrivet Alma! Jag kan inte annat än att istämma. Det gör ont att se det som Anna utsätts för nu.
Och det är så mycket känslor involverade. Jag önskar man kunde hitta ett sätt att lägga dem åt sidan och se Annas tankar och idéer. Som Meryl Streep säger i nya filmen om Margaret Thatcher. Det är tankarna och idéerna som är det väsentliga.
Sorgligt att se hur en dotters frigörelse och avståndstagande från mamman måste göras med hela svenska folket som publik och domare. Avskyvärt att det används mot mammans livsverk.
Jag må vara dåligt påläst men tycker att jag läst det Anna skrivit. Har inte upplevt att Anna använt och utlämnat sina egna barn annat än att ha berättat att det var nio stycken, och att hennes barnapraktika kom av en nödvändighet att få det att fungera som ensamstående förälder till dem. Jag har inte vetat något personligt om Annas barn och familj förrän nu, genom marknadsföringen av dotterns bok.
Jag har heller aldrig uppfattat att Anna själv presenterat sig som exempel på att vara bästa föräldern. Däremot att hon har stått för idéer utan att svikta och försöka kompromissa bort dem.
Den här "guru-statusen" som journalister hävdar att Anna haft, och som många verkar reta sig på, har jag svårt för att förstå. Också innan jag började läsa Annas personliga svar här, tycker jag att böckerna andas samma anda - "jag är en människa och det är du också... och nu har du ett föräldrauppdrag som jag har konkreta idéer om". Lite skillnad från hur andra gurus brukar beskriva sina idéer och sig själva, som komna ovanifrån eller med gåvor som ingen annan kommer att få....
Präktig har Anna aldrig varit för mig, däremot modig. Och tydlig. Konkret. Engagerad, också när idéerna fått motstånd och böcker inte sålts... Något som verkligen har saknats hos alla andra som också haft barnuppfostrings- och sömnidéer. Tydlighet säger visserligen inte i sig att idén är bra, men det säger något hos övertygelsen hos den som framför den.
Dotterns valda kampmetod kan man inte göra något åt. Men de som speglar den kanske. Vad kan vi göra tycker ni?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
jag fick tänka om - Skrivet av Mariana 2012-01-09 20:28
Ville bara säga något lite roligt. När det varit så mycket prat om dig så kunde jag inte låta bli att ta fram den gamla barnaboken som bara blivit liggande oläst. Kände att jag ville läsa själv vad det är du skriver. Jag skall villigt erkänna att jag inte trodde att jag skulle hitta det jag hittade. Hade hört så mycket. MEN. Det är ju ren kärlek som strålar ut från sidorna. Jag blir varm och tårarna rinner. Det där hade jag behövt läsa som nybliven förälder. Nu är det dock länge sedan. Så jag kan lova att skriverierna i alla fall har omvänt mig. Därför vill jag ge dig mitt tack. Och mitt stöd om det betyder någonting. Jag hoppas det.
kram från Mariana
Så vackert!
bäbis Y 080106 1:a kurdag 22 maj 2008
bäbis S 100717 Standardmodellerad
Vackert Mia!
Jag glädjs över att det finns flera journalister som skrivit i samma anda i dessa dagar. Det finns nyanser, personliga upplevelser av glädjen och stödet i Barnaboken och en insikt om att sanningar faktiskt är personliga. Och att skälen att skriva kan ha många bottnar.
Jag läste Anna Wahlgrens självbiografi samtidigt som jag började läsa Barnaboken. Jag har därför alltid vetat att hon är en vanlig människa och otillräcklig mamma som har gjort tusen fel i strävan att göra rätt. Hon blev klok på kuppen. Den klokskapen kommer jag att fortsätta inspireras av.
Mitt tredje barn blev standardmodellad från början. Mitt första halvår med honom är den lyckligaste tid jag upplevt. Jag njöt av honom, av amningen, av syskonen, av tillvaron, av livet. Han åt och sov och åt och sov och var glad jämt. Lite sovkrångel till sommaren, men jag oroade mig aldrig: jag visste ju hur jag skulle göra! Tre kurnätter senare var harmonin återställd och jag fick sova igen.
Jag har kört huvudet i väggen som mamma många gånger redan. Barnaboken och forumet har varit ovärderliga redskap för att komma tillbaka på och hitta ut.
Jag vill inte ha råd från felfria guruer i sterila miljöer. Jag vill ha visdom från kvinnor som har levt, gjort misstag, funderat, och sen delar med sig. Det är upp till mig som tänkande människa och förälder att ta till mig det jag vill, och välja bort det som känns fel.
Lycklig mamma till tre små höstbarn .
Fanny 22 nov 2005, sovtroll från start.
Hedvig 29 nov 2007, kurad vid 8 mån.
Vilhelm 30 okt 2010, kurad vid 8 mån.