Lilla Freddy 111028

[Sarisparis]

Ja, visst är det skönt att komma hem och komma in i sina egna rutiner igen?

Lycka till med schemasättandet! =D>

[tjugohundraelvabebis]

Idag har jag verkligen varit minuter från ett nervöst sammanbrott.
Jag brukar i vanliga fall vara väldigt tålmodig, men jag antar att en dunderförkylning i kombination med magsjuka får mig lite ur spel.

Någon annan som är ur spel är den lilla. Idag hade jag lust att sätta honom i utvisningsbåset många gånger om.
Det började egentligen i natt då det kändes som att vi var tillbaka till sjukhustiden. Han sov i 5 minuter och vaknade sedan och höll låda.
När han skriker upp sig räcker det oftast med att jag rör vid vagnen eller drar ett drag så tystnar han men så fort jag slutar skriker han upp sig på nolltid. Inte bara vanligt skrik, utan han är verkligen hysterisk så till den grad att svetten sprutar och ungen skiftar i rött och blått.
Han hade ändå ätit ordentligt under gårdagen och uträttat sina behov så jag misstänker inte magknip.
Under natten gav jag inte upp utan fortsatte till kl 03 då det var dags för mat men då var han så upprörd att han inte fick i sig särskilt mycket alls. Det var inte så att han skrek då, men han kunde inte komma till ro.

Kl 07 väcktes han i vanlig ordning och åt väldigt bra, men att han var trött var det ingen tvekan om. Det var väldigt ansträngande att hålla ögonen öppna men vi lyckades härda ut i 1,5 timme.

Han sov sedan ganska bra till kl 10. Han vaknade till två gånger men då räckte det med att jag nuddade vid handtaget så suckade han och somnade om.

Sedan var det dags för ett vakenpass på 2 timmar och det var ingen dans på rosor direkt. Jag kunde inte röra mig ur fläcken först han började att gallskrika. Det enda som fick honom lugn var att hålla honom hårt mot mitt bröst. Så fort jag lade ner honom på mage var det kört.
Så höll det på hela passet. Han åt bra så det var inte hunger.

Sovpasset var det tänkt att han skulle få på balkongen då jag verkligen inte var i skick för en promenad. Först låg han och knorrade en halvtimme. Inga högljuda protester då utan det var mer så att han skruvade på sig och hade svårt att komma till ro.
När den halvtimmen hade förflutit var han säkert ordentligt övertrött och det tog ytterligare en timme med gallskrik och något vagndrag om vartannat innan han föll i sömn. Då blev det bara 30 minuters sömn innan det var dags för mat igen.

Han åt bra men övrigt var det samma som tidigare under dagen fast värre ändå. Det räckte med att jag ändrade ställning i soffan för att han skulle reagera med illvrål. Han var väldigt svårtröstad.

Kl 16 var det dags att sova igen men även där blev det på sin höjd 30 minuters sömn med massor av krångel.

När det var dags att vakna verkade han ganska pigg och åt bra. En hel del kinkande var det också men jag lyckades sno åt mig en dusch. Det var dock inte helt utan protester som han låg på mage. Att klä på sig sedan var stört omöjligt.

När jag lade honom kl 20 somnade han på stört men vaknade och gallskrek. Fortfarande räcker det med att jag nuddar vid vagnen för att han ska tystna men så fort jag släpper taget eller lämnar rummet sätter han igång. Jag satte på dammsugaren ett par meter från vagnen och då tog det ett par sekunder innan han tystnade och ytterligare några sekunder innan han föll i sömn.

Ett tag under det sista vakenpasset var jag så till mig och så utmattad att jag lämnade över honom till sin far och gick ut. Även då hade han varit otröstlig och bara velat ligga mage mot mage.

Jag förstår inte var detta kommer ifrån. Schemat är inte direkt främmande för honom, magen är mätt och vi har ju verkligen försökt med aktivitet och magläge samt frisk luft under dagen.
Kan det bero på alla nya intryck under helgen?

När han har legat på mage och skrikit tystnar han om jag buffar honom i rumpan men om jag slutar sätter han igång igen. Börjar jag då att buffa igen somnar han.
Att han somnar då han ligger på mage under vakenpassen är vanligt förekommande även om det har blivit lite bättre med tiden.

Hur ska jag göra när det kommer sådana här dagar? Det är ju lätt hänt att det sätter sina spår genom att dåliga vanor skapas och att sömnen blir lidande flera dagar i sträck innan vi får rätsida på det igen.

[SaraMilana]

Vissa dagar går åt skogen och man vill helst bara krypa ner under täcket igen. Men tänk att imorgon är en ny dag och försök följa vanliga mat- och sovtider så gott det bara går! Det kan krävas en stor portion underhållning ibland, men snart är ni tillbaka i vanliga rutiner igen!

[tjugohundraelvabebis]

Som tur var gick det snabbt att få ordning på dagarna igen, men korthuset rasade väldigt snabbt.

Lillen har blivit väldigt förkyld och har det oerhört jobbigt.
Jag som inte är den oroliga typen alls är lite rädd för att det är RS- viruset som har honom i sitt grepp då luftvägarna är märkbart påverkade.

Svårt att äta har han också och får inte i sig många droppar varje mål. Det i sin tur påverkar sömnen.
Jag gör så gott jag kan med koksaltlösning i näsan men det räcker inte till. Han sover 5 minuter för att vakna i gallskrik, är svårtröstad och att vagna hjälper inte alls.
Vill inte låta honom ligga och skrika nu heller då tempen stiger på nolltid och han skriker för att han både är hungrig, trött och har det svårt.
Att följa schemat blir nu omöjligt, men vi försöker så gott vi kan.

Är det okej att låta honom äta och sova "när det passar" nu då han är sjuk? Det är ju oerhört svårt att göra annorlunda.

[SaraMilana]

Nä, fy 17, att vara förkyld och liten är inte roligt.

Jag har bjudit på en hel del extrasömn vid sjukdom, använd marginalkvartarna och lägg tidigare på kvällen!

Prova att höja upp huvudändan på sängen och ställ en bunke med hackad lök och kokande vatten under. Det kan göra det lättare att andas!

RS-virus vet jag ingenting om. Ring BVC eller sjukvårdsupplysningen tycker jag.

Hoppas han kryar på sig snabbt!

[tjugohundraelvabebis]

Nä, fy 17, att vara förkyld och liten är inte roligt.

Jag har bjudit på en hel del extrasömn vid sjukdom, använd marginalkvartarna och lägg tidigare på kvällen!

Prova att höja upp huvudändan på sängen och ställ en bunke med hackad lök och kokande vatten under. Det kan göra det lättare att andas!

RS-virus vet jag ingenting om. Ring BVC eller sjukvårdsupplysningen tycker jag.

Hoppas han kryar på sig snabbt!

Nej, det är inte svårt att tycka synd om honom nu när han har det så svårt.

Tack för tipset om löken och vattnet. Det hjälte faktiskt lite.
Jag har också öppnat upp balkongdörren till hans sovrum så att det kommer in kylig luft. Det verkar också hjälpa en del.

I morgon ska vi till infektionsmottagningen och ta prov och få svar på om det är RS- viruset som har honom i sitt grepp.
Även om han är lite piggare har han det svårt med andning och att äta är nästan omöjligt för honom.

Hoppas att han får bli frisk snart så att vi kan ta nya tag

[Sarisparis]

Hoppas lillkillen kryat pâ sig.

[tjugohundraelvabebis]

Hoppas lillkillen kryat pâ sig

Tack och lov så har han det. Efter en natt på sjukhuset kunde RS- viruset uteslutas. Det var bara en kraftig övre luftvägsinfektion.
Aptiten börjar sakta men säkert komma tillbaka och nu är han uppe i dryga 200 ml per mål igen


Något som inte alls har gått något vidare är sömnen dagtid.
Vi gör morgon kl 07 och sedan är han vaken 1,5 h.
Sedan är det ju meningen att han ska sova 1,5 h men han sover bara 45 minuter och är sedan omöjlig att få att somna om.
Han skriker upp sig på nolltid och blir genomsvettig men tystnad då jag vagnar. Sedan ligger han vaken resten av tiden och pratar lite för sig själv.
Han klarar av att vara vaken under vakenpasset och nästa lur på 2 h sover han utan problem. Men eftermiddagsluren som också ska vara 1,5 h blir inte heller mer än 45 minuter. Sedan upprepas det som händer på förmiddagen.

Det skulle kunna vara så att han får i sig otillräckligt med mat, men samtidigt tycker jag att han tydligt visar att han är mätt och ratar flaskan när jag trugar gång på gång. På sjukhuset satte de honom på en riktig svältidiet där han endast fick 60 ml mat var fjärde timme. Enligt dem klarade hans lilla mage inte av mer och de vägrade tro mig när jag berättade hur mycket han brukade äta då vi var hemma och han var frisk.
Efter det har jag fått ta det lite lugnt och inte mata på för mycket för då blir det riktiga kaskadkräkningar utan ökningen har skett successivt. Men om det var så att han inte var riktigt mätt borde han ju i alla fall ropa efter mer mat och det gör han inte.

Han får gott om frisk luft och vi kämpar på med magläget då han är vaken under dagen och han är med på det mesta jag gör.

Vad kan det vara som har blivit fel?

[Irmasmamma]

Jag är kanske ute och cyklar (min plutt är ju yngre än din, så jag är inte direkt erfaren...) men tänkte spontant när jag läste ditt inlägg att det kanske börjar bli dags för tremånadersschema med 12-45-2-45 istället?

Nån med mer koll får rätta mig om jag har fel!!

Hoppas det löser sig!

[tjugohundraelvabebis]

Jag är kanske ute och cyklar (min plutt är ju yngre än din, så jag är inte direkt erfaren...) men tänkte spontant när jag läste ditt inlägg att det kanske börjar bli dags för tremånadersschema med 12-45-2-45 istället?

Nån med mer koll får rätta mig om jag har fel!!

Hoppas det löser sig!

Så skulle det nog kunna vara. På lördag är det 3 månader sedan han föddes, men han är 5 ½ vecka för tidig så jag har inte varit så snabb att införa schema baserat på hans ålder då han enligt korrigerad ålder bara är knappa 7 veckor.
Kanske är det jag som bromsar honom och behöver släppa efter lite...

Fasar dock lite för ännu mer vakentid då han är ganska svår att sysselsätta. Helst sitter han i mitt knä och tittar på tavlor och mönster och pratar lite. Korta stunder på mage och titta på det jag gör går ju bra, men han tröttnar snabbt och skriker då så att det står härliga till. Ett par buffar i rumpan avhjälper skrikandet men då tror han att det är sovdags istället och dåsar till.
Enda gången han verkar tycka att det är kul att ligga på mage är då jag är med och passar så att han kan träna på att vända sig från mage till rygg. När han lyckas blir han lycklig och vill göra om det gång på gång...

I babysittern (gillar mest att sitta upp och kunna överblicka vad som sker runt omkring på det viset) verkar han trivas, men jag vill inte ha honom i den för långa stunder. Tycker att den är lite fängslande för kroppen.

Tycker att det är himla svårt att komma på saker att göra där han kan vara med så att vi slipper bli sittandes i soffan.

[Irmasmamma]

Jag är kanske ute och cyklar (min plutt är ju yngre än din, så jag är inte direkt erfaren...) men tänkte spontant när jag läste ditt inlägg att det kanske börjar bli dags för tremånadersschema med 12-45-2-45 istället?

Nån med mer koll får rätta mig om jag har fel!!

Hoppas det löser sig!

Så skulle det nog kunna vara. På lördag är det 3 månader sedan han föddes, men han är 5 ½ vecka för tidig så jag har inte varit så snabb att införa schema baserat på hans ålder då han enligt korrigerad ålder bara är knappa 7 veckor.
Kanske är det jag som bromsar honom och behöver släppa efter lite...

Aha, då förstår jag....! Har inte läst hela din tråd, så har missat att korrigera åldern.... När det gäller det kan jag tyvärr inte uttala mig, är bättre att nån av de mer erfarna får säga sitt!

Fasar dock lite för ännu mer vakentid då han är ganska svår att sysselsätta. Helst sitter han i mitt knä och tittar på tavlor och mönster och pratar lite. Korta stunder på mage och titta på det jag gör går ju bra, men han tröttnar snabbt och skriker då så att det står härliga till. Ett par buffar i rumpan avhjälper skrikandet men då tror han att det är sovdags istället och dåsar till.
Enda gången han verkar tycka att det är kul att ligga på mage är då jag är med och passar så att han kan träna på att vända sig från mage till rygg. När han lyckas blir han lycklig och vill göra om det gång på gång...

I babysittern (gillar mest att sitta upp och kunna överblicka vad som sker runt omkring på det viset) verkar han trivas, men jag vill inte ha honom i den för långa stunder. Tycker att den är lite fängslande för kroppen.

Tycker att det är himla svårt att komma på saker att göra där han kan vara med så att vi slipper bli sittandes i soffan.

Har du en bärsele? Isåfall kan ni ju gå runt och göra en massa saker, som att hänga tvätt, vattna blommor, dammsuga eller liknande. Jag brukar alltid vänta med att göra sånt tills pluttan är vaken, så får jag lugna stunder i soffan med en kopp thé när hon sover istället. Och hon får sin sociala delaktighet!

Men ge dig inte med magläget heller 8) Irma var inte heller nöjd på mage i början, men jag var ihärdig, massor av korta stunder, och när hon blev alltför missnöjd vände jag över henne på rygg en stund och sen tillbaks på mage.
Ibland funkade att hålla en hand under bröstet på henne så att hon slapp pressa ansiktet i filten när hon inte orkade hålla upp huvudet. Eller att jag höll grejen jag arbetade med precis framför ögonen på henne, då glömmer hon bort att gnöla.
Hon brukar få ligga på diskbänken när jag diskar (drar ut en låda precis nedanför där hon ligger och lägger en kudde där, så behöver jag inte ha en hand på ryggen HELA tiden...), på bordet när jag äter, i tvätthögen när jag sorterar tvätt osv....

Och sätta på (lagom) hög musik och dansa tillsammans är ett hett tips!

Babysittern vi köpte när jag var gravid (innan jag kom över Barnaboken) har vi använt endast två gånger! Håller helt med dig, känns lite för passivt och rörelsehämmande!

Åltränar ni nånting? Här hemma har vi så fullt upp med det att vi har svårt att hinna med alla programpunkter under vakentiden! Har du läst nånting i kategorin "Frågor om IAHP och program för friska barn"? När du är färdig där kommer du inte ha svårt att sysselsätta liten, det lovar jag

Lycka till!

[Sarisparis]

Hej tjugohundraelvabebis

Finfina svar har du fâtt av Irmasmamma =D> Forumet när det är som bäst.

Vad gäller era funderingar om sovtimmar och korrigerad âlder, sâ tror jag (som inte har nâgon personlig erfarenhet av prematurer) att man helt enkelt fâr gâ lite pâ känn. Klarar bebben det schema man tänkt utan att bryta ihop av övertrötthet sâ är nog schemat ganska bra. Att gâ över till 12 + 45 + 2 + 45 kan vara en smidigt sätt att slippa frustrerande skarvuppvak.

Säger inget mera alls dâ Irmasmamma öst ur sig fina förslag om vakentiden och annat. :thumbsup:

[Irmasmamma]

Tack Sarisparis!

[tjugohundraelvabebis]

Tack för aktivitetstips!

Jag försöker ha honom med så mycket som möjligt när jag grejar i köket och städar mm.
I köket har jag gjort i ordning ett bakbord med lite högre kanter där jag kan lägga honom så att han får se på. Nackdelen är att vi har små arbetsytor så jag kan inte greja med saker nära honom.
Köksbordet är också av modell mindre och flyttar jag bakbordet dit får jag inte plats att greja där. I vardagsrummet har vi ett gigantiskt bord och på det sker också ålträning.

Det största problemet är väl att han bara är nöjd att ligga på mage i 2 minuter. Sedan blir det illvrål direkt och då nöjer han sig inte med att ligga på rygg. Han är svår att trösta på plats och skriker sig totalt genomsvettig medan jag försöket och när han blir våt genom kläderna blir det bara värre så då måste jag ta upp honom. Tror han har lärt sig att han får komma upp om han skriker tillräckligt
Som jag har skrivit tidigare så blir han lugn om jag buffar honom på rumpan, men då faller han ju i sömn istället så jag vet inte riktigt vilket som är värst.
Men det blir korta stunder flera gånger under varje vakenpass.

När det gäller att träna på att åla är det väl lite si och så. Det blir inte alls så långa stunder som jag skulle önska. Att ligga på bordet och göra det är inte alls populärt. Än så länge har han inget föremålsintresse (lätt att applicera hundtermer även på barn) mer än att han gillar att titta på färger och mönster men det är inte alls så att han sträcker sig efter saker och vill känna på dem. När han börjar gilla sådant tror jag att det blir lättare för då blir det ju en morot att ta sig framåt.
Däremot tycker han att det är riktigt kul att åla sig fram på min kropp, från lår till axel, och det spenderas säkert minst en timme på sådant fördelat över dagen när han blir så missnöjd med att ligga på mage på bakbordet, golvet eller bordet.

Många gånger tror jag att han vill mer än han orkar.

Kommer i alla fall att gå över till 3- månaders schema from i morgon då det inte alls fungerar med det gamla nu.
Han vill inte äta direkt när han vaknar utan vill vänta minst en timme och då äts det ju precis innan läggdags. Sedan vaknar han ändå upp efter 45 minuter första och tredje luren så jag tror att det skulle passa bra.

[SaraMilana]

Hej!

Jag försöker ha honom med så mycket som möjligt när jag grejar i köket och städar mm.
I köket har jag gjort i ordning ett bakbord med lite högre kanter där jag kan lägga honom så att han får se på. Nackdelen är att vi har små arbetsytor så jag kan inte greja med saker nära honom.
Köksbordet är också av modell mindre och flyttar jag bakbordet dit får jag inte plats att greja där. I vardagsrummet har vi ett gigantiskt bord och på det sker också ålträning.

Ju mer rörliga de blir, vänder sig och ålar, ju farligare blir det att ligga på bord och bänkar. Gör istället golvet till hans! Ner på golvet med er, det mesta går faktiskt att göra på golvet. Skala potatis, vika tvätt, läsa tidningen och annat viktigt.

Det största problemet är väl att han bara är nöjd att ligga på mage i 2 minuter. Sedan blir det illvrål direkt och då nöjer han sig inte med att ligga på rygg. Han är svår att trösta på plats och skriker sig totalt genomsvettig medan jag försöket och när han blir våt genom kläderna blir det bara värre så då måste jag ta upp honom. Tror han har lärt sig att han får komma upp om han skriker tillräckligt

Det är jättejobbigt att ligga på mage och försöka ta sig framåt. Har du provat? Lite arg får man bli när man måste ta i sådär mycket. Rädda honom inte från golvet, för som du skriver vet han ju nu hur han ska göra för att slippa. Här kommer lite magtrivseltips!

Än så länge har han inget föremålsintresse (lätt att applicera hundtermer även på barn) mer än att han gillar att titta på färger och mönster men det är inte alls så att han sträcker sig efter saker och vill känna på dem. När han börjar gilla sådant tror jag att det blir lättare för då blir det ju en morot att ta sig framåt.

Gillar han speglar? Det var en riktig hit hos min dotter. Jag ställde en spegel på golvet mot en vägg och henne framför. Jag låg bakom henne och gjorde grimaser och hade mig, jättekul tyckte hon!