TUSEN frågor! ex: Hålla sig vaken hela första natten?

[frk Carlsson]

God Morgon,

som du säger - hon sov i stort sett hela natten! Inte illa! Kanske ngt som börjar gå in?

Sen ang uppvaket som hon hade. Ja, hon frågade järnet där i natt, det var det hon gjorde. Och din man svarade gnm att trygga henne m h a buffningen. Det var helt rätt att buffa tills hon somnade, så får man göra såhär i början. Trygghet gäller just nu när frågorna är så många och så oerhört omfattande. Och lugnet - du har väl läst det kapitlet i SHN-Boken? För att kunna sova måste man vara lugn, och lugn blir man gnm buffning. Så på det stora hela tycker inte jag, sett ur mitt perspektiv, att den här natten var "konstig" eller så. Men jag förstår att NI tycker att det känns jobbigt. Och all heder åt din man som stod pall och bar er dotter igenom detta

Nu är det ena ny dag. Borsta bort all osäkerhet, fram med självklarheten - för hon behöver den nu. Hon behöver vuxna som kan fortsätta visa henne hur det här nya ska funka.

Ja,och så var det det där med att överge buffningen till förmån för ramsan. Här stupar en del eftersom man fastnar i buffningsträsket eftersom det är ett verktyg som är så effektivt och så tryggt. Mot för ramsan som tar sina 2-3 nätter innan man börjar uppnå kontakt.

Jag buffade min son vid hans uppvak i ngr veckor innan vi startade kuren. Jättebra, tyckte jag, fast att jag redan kört kuren på mitt mellanbarn och eg hade tänket men man ska ta sig för att sätta IGÅNG oxå...Fick kuta in till honom 3-4 ggr/natt och hålla på, men han somnade ju om. Man kan säkert fortsätta så i ett år el så

Första natten vi körde enbart med ramsan så fick jag stå och ramsa honom i 1 timme första passet. Sedan hade vi 1 el 2 såna liknande pass den natten. Jag hade inte gjort mig ngr illusioner innan om att jag skulle få sova, och det är mitt första tips till den av er som ska ta den här natten - betrakta den som en av de större utmaningarna. Till att börja med kan man mötas av enorm förvirring som övergår i ilska el gråt. Men man kör - högt och taktfast - magstöd och jag brukar stampa lite med foten för att hålla takten. Man får ju ramsa så mkt som x 16 om man behöver. Frågar barnet 100 ggr ska vi svara 101 ggr. Lyssna på hur frågorna låter, gör skillnad på ledsenhet, förvirring och ilska. Förmedla det självklara i det du säger, dvs att nya bud råder, nu ska du sova och jag står här tills du har somnat.

OM allt spårar ur, men här måste man vara jätteförsiktig och göra en väl avvägd bedömning, så FÅR man gå in och köra solfjädern. Men den måste då vara bestämd , inget "fjes" och du måste stå tills hon börjar glida in i sömnen. Sen ramsa ut x4 och så bekräftelsen efter det. Var isf MKT noga med att vänta ett bra tag efter att du sagt ramsan innan du går in - annars så förknippas ramsan med att man kommer instörtande.

Kanske måste man använda solfjädern mer nu såhär i början, men jag höjer som sagt ett "varningens finger" om du fattar vad jag menar...

Som jag skrev tidigare, gör upp en handlingsplan för hur du ska göra , både när du ramsar och om du går in. Gör upp med dig själv - var går gränsen för när du bedömer att det är "kris"?

Sen, det som står i boken kan diffa med några dagar hit eller dit beroende på hur man har arbetat. Så stirra dig inte blind på det. Och ffa - lita på din dotter - hon klarar det här med hjälp av er. Ni är ett fint litet team som ska reda ut det här tillsammans. :thumbsup:

Du kan ju öva på att låta ramsan ta över mer i dag under dagen om det känns bättre?

Tänk på att ge henne mer sömn idag, i form av marginalkvartar före och efter lurarna, så att hon hämtar igen den tid hon fick kliva upp för tidigt pg a sommartiden.

Jag kollar in i kväll igen och ser om du har skrivit ngt.

Ha det så bra. Jag ger dig all min värme och min kraft. Det här KOMMER att gå bra

[MammaMary]

Tack fina du för dina uppmuntrande svar

Jag ska erkänna att jag ritkigt nervös inför att inte få buffa men jag jobbar ordentligt med min inställning. Tycker dock att det är svårt att veta vart gränsen går för kris. Jag tycker ofta att hon låter ledsen när hon gråter, vilket hon nog är, för det tyckte kuraren också hennes första kväll och det låter fortf likadant. Men jag antar att jag måste ha is i magen och ramsa på för fullt utanför dörren. Men NÄR ÄR DET KRIS undrar jag???? Om jag har ett barn som gråter och gråter och gråter därinne, när övergår det till kris, det är det jag har så svårt med. Undrar vad grannarna kommer säga när jag står och gormar och stampar foten mitt i natten Jaja, jag återkommer sedan med info om hur dagen, kvällen och natten fortlöper! KRAM

[frk Carlsson]

Du känner ju ditt barn bäst, så det är ju bara du som kan avgöra när det är kris Bedömer du att hon är ledsen så kör på det då Ett barn som gråter ska såklart lugnas, och tar inte ramsan så får man ta till det andra Tids nog ger det sig i takt med att hon börjar få förtroende för ramsan och då kommer DU oxå att få det och våga börja backa. Men ge det tid nu, både för din skull och för hennes.

Jag bara upprepar det eftersom jag vet med mig att JAG har ganska så lätt att rusa in vid minsta lilla och sen i efterhand så inser jag att jag nog hade kunnat låta det vara . Där ett tag var det "kris" ganska ofta enl mig men när jag ser tillbaka så var det nog JAG som krisade...men å andra sidan kanske man måste få gå igenom den fasen oxå? Man hjälper ju inte barnet med det men å andra sidan förstör man inget heller...det tar bara lite längre tid. Men hjärta och hjärna måste vara synkade, så var schysst mot dig själv nu Det är är en procsess lika mkt för er vuxna som för er dotter

Ja, det där med att stampa takten får man väl göra lite försiktigt om man bor i lgh Man kan ju klappa takten mot sitt ben el ngt istället. Om man nu vill. För min del har det funkat bra för att hålla min egen oro lite i schack oxå Lite "psyk-gungande" sådär

Ha en fin dag.
Kram.

[MammaMary]

Luren fort löpte såhär. Påbörjade ju läggning 09.15 och hon somnade som sagt 09.40 genom att jag buffade och ramasde ut. Hon vaknade sen efter 35 minuter (kl 10.15) och gnällde. Jag avvaktade och lyssnade. Till slut stegrade gråten ganska snabbt och jag ramsade ramsade ramsade, i fem minuter. Det låter inte länge men jag kan säga att det kändes som en evighet!!! Efter fem minuter gick jag för att buffa då hon var vääääldigt ledsen. Då förvärrade buffningen det hela och jag kunde knappt hålla henne på plats för hon var argare än jag någonsin upplevt förut. Till slut lugnade hon sig av buffningen och började glida in i sömn. Jag ramsade då ut runt 10.25 och då börjar hon gråta när jag är på väg utanför dörren. Jag börjar då ramsa ramsa och åter ramsa samtidigt som jag låtsas hålla på med viktiga saker utanför, jag slamrar och sätter igång en disk osv, och det lugnar henne och hhåller henne i schack i ca 20 min. Hon pendlar mellan att snacka lite irriterat och att vara lite arg och gnällig. Allt detta låter jag vara. Men när gråten tar om igen så ramsar jag igen om och om igen. När inget fungerar och hon bara gråter värre och värre så använder jag mig av marginalkvarten (kl är då 10.45) och jag går in i första paus. Hon gråter och jag sätter henne upp i sängen och håller på tills hon blir glad, vilket tar en stund då hon är väldigt ledsen och stora krokodiltårar rinner (hemsk känsla för mamma)När hon blir glad då plockar jag upp henne. Hon är då ledsen en liten stund efter att vi klivit upp. Skulle jag ha gjort nåt annorlunda denna gång tycker du?

En annan fråga bara om natten. Det jag ska göra är alltså att ramsa, andas osv. Och vid kris går jag in och gör solfjäder och då tills hon glider in i sömn. Därefter ramsa mig ut. Det jobbiga bara är att solfjädern brukar göra henne riktigt arg, men vi får hoppas att det vänder, det är bara att hålla ut.

Kram
M

[frk Carlsson]

Jag tycker att du skötte dig jättebra under luren, som du beskrev det. Hon förstår ju inte ramsan ännu, så det är inte konstigt att hon blev upprörd/frågande och till slut ledsen tänker jag. Det där ger med sig när ni jobbat mer med ramsan och då kommer du inte heller att behöva gå in lika ofta utan hon kommer att kunna tystna på egen hand. Inte med det sagt att hon slutar fråga för det, men hon kommer kunna nöja sig för stunden. Och sådär håller ni på tills du uppfattar att hon klarar sig enbart gnm att du ramsar utanför, men det tar sina modiga omgångar innan man är där, och det är ABSOLUT inget fel att gå in och stötta på det sättet som du beskriver

Min son har oxå alltid blivit asförbannad av solfjädern, så jag har varit ganska restriktiv med att ge den. Jag har kunnat lämna honom ifred och bara sticka åt honom en ramsa/en omgång ramsor lite då och då. Det har funkat bättre faktiskt. Och dit kommer man efter ett tag.

Men frågan är om ni är där ännu? Dvs klarar hon av att reda sig själv så pass ännu? Vi lämnar ju inte barnen åt sig själv här (ingen 5 minuters-metid med andra ord) så grejen kanske är den att du får avväga ännu mer noggrant när du ska gå in, och då är du bestämd. Solfjädern används inte för att det är "synd om" barnet utan för att man handgripligen måste visa vad det är som gäller. Förstår du skillnaden i budskapet?

När vi kurade vårt mellanbarn körde vi mkt på tankesättet att barnet skriker en FRÅN sig istället för TILL sig. Att gråt etc är ett budskap om att få bli lämnad i lugn och ro (det kan lätt bli så att man ramsar FÖR mkt och FÖR intesnivt)... men som sagt så tänker jag att ni är för tidigt i processen ännu för att det ska vara frågan om ngt sånt.

Så kör på som du gjorde idag på fm, huvudsaken är att du känner att du är BESTÄMD som sagt. Både i ditt tonläge och i dina rörelser (en darrande och lätt hand ger inget stärkande budskap) och ffa i ditt sinne. Ta varje "ingripande" för sig. Ta inte ut ngt i förskott. Var närvarande i allt du gör, därav bl a fokus på din egen andning. Och var noga med att vänta med att gå in efter att du ramsat- inte i direkt samband!

Jag ser oxå att du lyssnar av de olika tonlägena och att du har formulerat för dig själv var gränsen går. Jättebra!

Jag vill oxå påminna om att SHN är mer av en livsfilosofi snarare än en metod. Förstår du skillnaden? Därför ska man inte känna sig stressad och tänka att vissa saker ska vara klara en viss dag. Det här är som att sluta röka eller börja gå ner i vikt. En resa. Men den måste ju ha sin början ngn stans. Och er början den är här och nu Ni är närmare slutmålet nu än ni var vid samma tidpunkt i fredags

Kram

[MammaMary]

Tack fina du för att du orkar med mig och alla mina "frågor" Dina ramsor är mig mycket betryggande

Så för att sammanfatta: Du tycker kanske att jag lät henne va lite för mycket nu under luren, att jag borde ha gått in mer och inte vart så mycket tyst, eller?
Ska jag göra så nu under andra luren att jag buffar när jag går in för att sluta med det denna natten och byta ut buffningen mot solfjädern (i värsta fall)? Men man kan väl gå in och bara lägga tillrätta också och gå ut med en ramsa utan att göra solfjädern,eller?

Kram och tack än en gång!

[frk Carlsson]

Alltså..jag tippar ju bara...du känner henne bäst. Meningen ÄR ju att de här första 3 kurdygnen (4 nätter) ska handla om att barnet ska sammankoppla ramsan med att det ska sovas. Och man kan ju som inte bara börja och ramsa, utan man måste koppla ihop den med lugnet först, och det är ju buffningen i första hand. Man ska ju vara på som en igel första 2 dygnen, för att sen markera gnm att backa och börja anv ramsan mer.Det man visar då är ju att det sker ett slags "skifte" om du förstår vad jag menar?

Man ska ö h t vara restriktiv med att gå in till barnet och lägga till rätta.Tillrättaläggningen man gör när man lägger ner dom är en ganska mäktig indikation på att "nu är det dax att sova" och jag tycker att man ska vara rädd om den o inte "missbruka" den.

Har man problem med vändningar så kan man gå in vid enstaka tillfällen och dra runt barnet, markera och sen gå ut UTAN att ramsa (attityden av att man aldrig ens var inne). Men generellt gäller : inget spring in i sovrummet! Det förmedlar att det är ngt knas , att de inte klarar av att somna själv. Så om du inte har tänkt ge en solfjäder så rekommenderar jag att du håller dig därifrån.

Så kör med solfjädern el buffningen (men håll dig till EN av dessa som sagt) som du känner för idag, men f rom inatt så börjar ramsan ta över, med undantag för om det uppstår en kris, dvs att ni förlorar kommunikationen, och då är det solfjädern som gäller.

:thumbsup:

[MammaMary]

Ja, det är inte helt lätt det är med alla balansgångar. Men en sak är säker,vi gör så gott vi kan.

Men då gör jag så att jag buffar vid läggningen, och ramsar så mycket jag kan denna lur. Och sen låter jag ramsan ta över inatt...och när jag MÅSTE gå in inatt så gör jag solfjädern och buffningen säger vi hejdå till efter sista luren. Självklart ska jag inte överbuffa under luren heller. Andas mellan ramsningarna, lyssna av och anpassa tonfallet efter henne frågor. Det blir lätt att man i sin egen stress bara ramsar som en maskin utan känsla. Låter detta som en plan nu?

Kram bästa du!

[frk Carlsson]

Det låter ABSOLUT som en plan. Och håll dig till den nu. :thumbsup:


Kram tillbaka

Ps. Jag brukar fokusera lika mkt på mitt eget beteende som på Sigges beteende.Har det gått på röven med honom så kanske JAG iallafall har skött mig Och det är alltid ngt... Huvudsaken är att vi ger våra barn förutsättningarna för att sova, sen är det upp till dom hur de tar till sig dem.

[MammaMary]

Jag vet inte hur jag ska beskriva det jag känner just nu men jag känner mig riktigt traumatiserad. Denna sista lur slutade i det mest obehagliga jag vart med om hittills med mitt barn. När det var 50 minuter kvar av luren så vaknade hon och var ledsen. Så det blev in och ut flera gånger och buffa då knappt det funkade heller. Hon spjärnade emot så jag hade knappt möjlighet att kunna buffa. Till slut efter mycket hjärtskärande skrik så tystnade hon och gnällde till ett antal gånger varpå jag gav mjuka bekräftelser varje gång. Hon sov då kanske ytterligare fem minuter innan helvetet brakade lös. Hon skrek så hon kräktes upp slem och det var dags att gå in och väcka men hon var otrösterlig. Jag får ju inte plocka upp henne när hon är ledsen men jag kunde inte lugna henne. Hon betedde sig mycket märkligt. Hon skrek så rösten brast, slem kom upp, hon vände sig om och dunkade sitt lilla huvud i spjälorna, medvetet. For runt i spjälsängen som en besatt. När jag försökte lyta i henne för att sätta henne eller ställa henne upp i spjälsängen så vred hon sig ur mitt grepp. Hon såg sig omkring i spjälsängen och blev bara mer hysterisk när hon såg vart hon var, det känns inte osm att hon ser sin spjälsäng som en trygg plats efter detta. Det låter kanske inte så farligt när jag beskriver men jag blev nästan paralyserad av det för det var så hemskt och jag var tvungen att hämta min man för jag visste inte hur jag skulle bära mig åt. Nu är jag på riktigt rädd att detta skadar mitt barn, vad ska jag göra??!!

Jag blir också så förvirrad märker jag av de råd jag får kontra det som står i boken, så jag vet knappt in eller ut ](*,) . I boken står det att man ska avvakta avvakta avvakta...och när man känner att man vill in och buffa DÅ först ska man RAMSA...detta innebär ju att man ska vara ganska mycket tyst. Samtidigt får jag uppfattningen av råden jag fått här att man inte får lämna de med sin gråt, vilket såklart är sant, men jag blir så himla förvirrad att jag inte längre vet hur jag ska bete mig Jag ska avvakta avvakta avvakta samtidigt som hon hela tiden ska ha svar, jag får inte ihop det! Förlåt att jag är så jobbig men detta håller på att ta knäcken på mig alltså
Kram

[Ester Sol]

Hej där! Jag har inget direkt svar till dig, du har ju en bra dialog med frk Carlsson, men jag vill bara skicka lite uppmuntrande heja-på.

Jag håller själv på att kura mitt andra barn som är 8 månader. Vi står också inför natt tre inatt och det är jag som tar över med viss vånda. Vi har att göra med en ilsken herre idag som protesterar ljudligt och ställer frågor om allt det nya. (Vi har tagit bort napp och håller på att införa ramsa. Schemat har vi kört sedan en tid tillbaka åtminstone.)

Vår äldsta son är mini-kurad och har sovit jättebra sedan han var fyra månader så det jag vill förmedla till dig är tillförlit. Det kommer blir bra, ge inte upp nu. Det är värt det och du skadar då rakt inte ditt barn. Vad är mest skadligt, en kur eller fortsatt dålig nattsömn för barnet.

Däremot vet jag precis hur besvärligt det kan vara och hur villrådig man känner sig. Jag har själv många frågor just nu, känner osäkerhet och funderar om vi gör rätt hit och dit. Jag hittar inte länken just nu (typiskt) men det finns en klistrad tråd tror jag, som handlar om att vi är ju olika människor alla, vi kan inte härma Anna Wahlgren exakt, utan vi måste göra kuren som vi tror är det rätta sättet med ledning av forumet och boken. Förstår du hur jag menar, om du står och funderar på om si eller så är rätt så kommer vargarna. Det finns inget exakt facit liksom. Du verkar vara på så god väg. Nu: fortsätt med rätt attityd och lugn och invänta ett svar från din sparringpartner Frk Carlsson

När du står och våndas i natt så vet du att här är en till, men jag är övertygad om att både ni och vi kommer lyckas. Lycka till nu!!

[MammaMary]

Tack snälla Ester för din uppmuntran, det både hjälpte och värmde!

Jag har lugnat mig lite nu! Lillan är lugn och förnöjsam och ligger och leker så snällt, så hon verkar ju ha återhämtat sig

Det är helt enkelt inte lätt detta, det är bara att konstatera! Det är oerhört svårt att stå utanför hennes dörr och ramsa nåt som inte går fram när hon ligger därinne och skriker, halvkräks och far runt! Men vi ger inte upp, vi jobbar på och håller ut! Skönt att veta att det kommer finnas en till därborta i nattmörkret som kömpa med samma sak Kram ch lycka till!

[frk Carlsson]

Fint svar Ester Sol Jag tror det är den här länken du menar, och jag håller med, den är jättefin och beskriver hela filosofin på ett bra sätt:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Men du Maria - vilken pärs! Jag förstår att du känner dig traumatiserad, för det var en mäktig reaktion du fick från din tjej. Jag måste dock säga att du handlade rätt och riktigt.Hon var tvungen att få ur sig det där helt enkelt och du klarade av att finnas vid hennes sida när det skedde. Kan du ta till dig det?

Precis som Ester skriver, och som det står i länken jag bifogat så handlar detta om hur vi, var och en, använder oss av verktygen på olika sätt Det är nog därför du inte får ihop det. Och så pepprar jag med en massa från mitt perspektiv och hur jag resonerar utifrån mitt barn Kan du känna efter vad som känns bra för DIG? Jag tyckte det lät som att du hade en bra plan där tidigare idag? Känns den inaktuell nu efter det inträffade, eller kan du hålla fast vid den?

En annan fin tråd som jag kikade in i för ngn vecka sen:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=24223

Anna09 har gett jättefina råd för hur man bemöter sådana "utbrott" som du var med om idag. (Scrolla ner till slutet av tråden)

Jag vill påminna dig om att ni är i början av en resa, som jag skrev sist...det är ingen som vet hur din dotter kommer reagera på detta och sånt känns alltid obehagligt, spec eftersom vi är ganska itutade med att bäbisar ska vara glada och jollra och vara tillfreds hela tiden...och när de ryter ifrån el visar sin personlighet så står man helt frågande. Jag vill inte marginalisera din upplevelse utan mer peka på vad det kanske egentligen var som hände Det är just av såna här anledningar som folk tycker att det är OK att amma sina barn nätterna igenom tills de är 1 år och sen fortsätta ge dem 3 vällingflaskor/natt tills de blir fyra år. Fattar du att du är j-ligt modig och stark som ser till att ta kampen för att ditt barn ska få sova den sömn hon förtjänar?

Så vad säger du nu då såhär inför natten? Har du din plan klar och attityden som krävs? Kan du ändå känna att du och din dotter gick stärkta ur det som hände nu i em?

Jag ska åka bort i morgon bitti och kommer hem på tisdag kväll - kollar in här då. Jag ber ngt annat hjärta kika in här och se hur det går för dig ifall du har frågor. Hoppas att du och Ester kan peppa varandra oxå.

Många många varma kramar från Sanna

[MammaMary]

Ni är underbara, det hoppas jag att ni vet! Trodde inte att det fanns människor som ni, och då är jag ändå socionom och jobbar med eldsjälar hela tiden, det säger mycket om er Jag tar till mig alla råd som ni ger mig och de stärker mig oerhört!

Fina ni! Man tar steg framåt och steg bakåt och ibland bakåt igen...och sen tar man ett steg framåt igen. Min första läggning UTAN BUFFNING gick såhär: Först skrattet till godnatten. Sen ner i sängen och tillrättaläggandet. Markering över ryggen och så sen sikte på dörren och genast ut med ramsan x 4. Hon gråter direkt, hon började direkt jag la ned henne, men vid första tillstymmelse till lugn så begav jag mig ut. Jag jag ramsade på i en kvart utanför och mest var det gnäll och lite svordomar som kom. Men jag höll lugnet, faktiskt, otroligt, men jag har jobbat fram det under dagen, hoppas det håller i sig. Efter en lite drygt en kvart gick jag in till henne då gråten blev ledsen och uppgiven. Gjorde solfjädern länge och väl men jag lovar att det krävdes styrka för hon är stark min tjej. Men jag var lugn hela tiden, koncentrerade mig på att andas. Hon var så arg men jag höll ut solfjädern tills hon blev lugn (hon har aldrig blivit lugn av bara solfjäder). Höll ut tills hon började glida in i sömn och så ut på ramsan x4, tystnad, och nån sekund senare en bekräftelse. Hon sov, haha, jippie!!!! Det tog 22 minuter, och då utan buffninge så jag är överlycklig och faktiskt stolt över mig själv och min duktiga dotter. Detta framsteg kom i rättan tid Hallelujah! Stor kram till er

[TorsMamma]

Härligt, det är EXAKT så här det skall gå till. Rätt svar på RÄTT fråga. Inte överarbetat och inte underarbetat!

HURRA! Behåll nu denna känslan LÄÄÄÄÄNGE oavsett, du VET vad du gör! Säg efter mig: JAG KAN DET HÄR! =D> =D> =D>