Hej tjejer!
Kairita: Välkommen! Vad kul att du kände att det vände lite efter att du fått tips från Marias inlägg! Grymt! Du ska se att ni kommer fixa det jättebra inom kort! Ser också fram emot att höra om speldosan kan förändra något.
Maria: Heja dig som avvaktade! Helt rätt! Du ska se att ni snart har lugna mornar med snusande sötbebis fram till väckning.
Bellan: Snyggt av dig att fixa morgonstunden med husljud! Man känner sig så GLAD när det man gör funkar!
I natt sov jag i min egen säng igen. Har huserat utanför hennes dörr i en tältsäng de senaste tre nätterna sedan jag drog igång, för jag har haft henne på dagarna med och därför behövt ta den vilan jag kunnat få (trots att Anna skriver att man inte ska göra så) då min man har jobbat. Han är helt med på noterna och jättestöttande, men han har inte varit aktiv i kuren än, mer än som fanclub. Just nu har han börjat läsa boken och ska strax ta plats på scen tänkte vi. (Jag är något av en kontrollmänniska. Det är inte det att jag inte litar på honom, men jag vill göra det själv tills jag känner att jag har koll på läget. Det är min idé att vi skulle göra detta också, så det har liksom varit mitt "projekt".)
Hon vaknade till igår vid 20 men tystnade själv. Och vi 23 klantade vi till det
big time. Jag kikade in och såg att hon hade lagt sig på tvären i sängen, utan täcke. Velade lite i tanken om jag skulle gå in och lägga på filt eller ej och bad min man kika in och tycka till. Precis när han tittar in lyfter hon huvudet, kollar rakt på honom och börjar gråta (hade släckt allt så att det inte skulle falla in ljus, så jag fattar inte varför, han gjorde inget ljud alls). Han drar snabbt och snopet igen dörren med en mycket underhållande min! När hon ändå var vaken (för hon fortsatte) gick jag in och la henne tillrätta. Såg när jag var inne att hela hennes ena ben stack ut genom spjälorna (under spjälskyddet hade hon fått ut det), så det var bra att jag gick in. Men JÄKLAR vad arg hon blev! Hon skällde ut mig efter noter! Fick buffa några korta sekunder för att få henne på lite bättre humör och då tystnade hon direkt. Men så fort jag ramsade och gick blev hon vansinnig igen! Tack och lov gick det över rätt snabbt och ursinnet ersattes av vanliga små protester med pauser) och sjutton minuter senare sov hon igen. Ibland är man klantig... Resten av natten sov hon! Hade vi inte tabbat oss hade hon säkert sovit från 20-uppvaket till 07. Ser fram emot natten som kommer (och då ska vi INTE kika in *blink*) för att se om hon fixar hela nätter nu.
Måste bara säga att jag är helt PAFF av hur snabbt det går. För fem dagar sedan hade vi ingen kontroll över hennes sömn, nu har vi det. Det är helt magiskt! Ser jag Anna på riktigt någon gång ska hon få en sådan bamsekram så att hon tappar andan! Jag älskar det här nya livet hon gett oss.
Bellan skrev:Nu på morgonen har jag kommit på en fråga. Hur ser er rutiner ut på morgonen och hur gör ni med ensamlek?

Vi har lite funderingar på hur vi ska lägga upp morgnen med dusch, vuxenfrukost, ensamlek och så... Har tyvärr inte fått någon ordning på våra (mammas och pappas) rutiner
/Bellan
Vår morgon ser ut (ungefär) så här:
07:00-17:15 Väckning och välling. (Min man är med och väcker men går ca kvart över sju.)
07:15-07:30 Efter vällingen sitter hon kvar i mitt knä lite i soffan, kramas och myser.
07:30-07:45 Blöjbyte, avtvättning och påklädning av liten skrutt på skötbord.
07:45-08:10 Hon sitter i sin stol vid köksbordet med leksaker och jag gör iordning min frukost. Äter brevid henne.
08:10-09:00 Hon leker på golvet och jag gör mig klar och plockar undan efter oss, bäddar och fixar lite i lägenheten. Vi har en lägenhet med öppen planlösning, så även om hon sitter i vardagsrummet ser hon mig när jag är i köket och vice versa. När jag är på toaletten och fixar mig hojtar hon ibland, men då stoppar jag bara ut huvudet och säger något (då får vi ögonkontakt), då blir hon nöjd. När jag duschar på morgonen sitter hon i sin stol i dörröppningen och leker så att jag ser henne/hon ser mig.
09:00 Hon läggs för att sova.
Så ser vår morgon ut. Älskar att själv få rutiner på vad som hinns med, för så var det inte förut. Då hängde det på när hon vaknade, hur länge hon hade kunnat sova (mindre sömn= grinigare= mer krävande= mindre gjort). Nu VET jag när hon är pigg och mätt och fixar att leka själv, det är så himla befriande!
Blev ett långt inlägg. Man jag har ju så mycket TID över när hon sover så gott!
Kram till er alla!
/Linda
Mamma till Alma, född 15 maj 2010.
Kurstart söndag 2 januari.