Riktiga arbetsmyror!

[Sarisparis]

Jag kommer att sitta klistrad vid skärmen

Otroligt glad för din skull.

[bluegoose]

Så var första kvällen på barnveckan avklarad. Inte med bravur direkt... Fast inte total katastrof på alla fronter heller.

Båda barnen deltog i matlagning och dukning. Sedan spelade vi yatzy. Men sexåringen blev väldigt uppstressad av spelet och började krångla och gnöla. Ville inte vara med. Ville "spela i lag med mig". Tröttnade och gick iväg. Började skrika utifrån hallen om något. Gick självmant in på toa och skrek vidare där.

Kom ut och skrek lite till. Jag var hjälpsam och visade henne att man skriker inne på toa, med stängd dörr, eftersom ljudet blir så högt annars. Hon vrålade om att bli utsläppt och sparkade på dörren. Jag stod utanför och höll emot. Fjärrspelade yatzy med storasyster som satt kvar vid köksbordet och förde protokoll och slog åt mig också.

Så gjorde vi några varv med detta: sexåringen tystnade, kom ut från toaletten och tog upp skrikandet igen, blandat med att försöka boxa på mig. Jag visade ut i badrummet (informerade: vi slår inte varandra och här ute skriker man). Tre-fyra vändor, totalt 45 minuter skulle jag tro.

Alltså, jag tycker inte att detta är bra. Hur gör jag för att få undan sexåringen tills hon lugnar sig utan att allt annat ska sättas på paus under tiden???

Sedan gick nattningen lite sådär... Inte katastrofalt dålig, men... Vi blev sena eftersom det tog sån tid med skrikandet i badrummet. Sexåringen klev upp ur sin säng och kom in och ville vara med i storasysters nattning. Vilket hon inte fick - jag bara ignorerade och fokuserade totalt på åttaåringen. Detta är hennes tid så jag ville inte bryta för att leda iväg lillungen. Rätt eller fel tänkt?

När storasyster var nattad blev det två vändor in till lillasyster, som ville gå upp ur sängen och greja med saker. Sista gången visade jag henne till sängen med ett väldigt eftertryckligt NU ÄR DET NATT, NU SKA MAN SOVA! med inte så mild röst och sedan information: nu stoppar jag om dig och sedan kommer jag inte in till dig förrän i morgon. GONATT, GONATT OCH SOV SÅ GOTT! (Inser nu att jag skulle ha talat om detta direkt, vid första gonattet!)

Sedan låg hon i sin säng och illskrek "mamma, mamma" en bra stund, men stannade kvar i sängen och somnade så småningom.

Det är i och för sig alltid lite stök så här första kvällen på vår vecka - lite omställningsbesvär, helt enkelt. Antar att hon måste fråga ordentligt hur det egentligen ska vara här hos oss.

Positivt: jag blev inte arg och inte särskilt frustrerad. Höll mig lugn och körde bara på och tänkte att i morgon blir det bättre. Lyckades komma ihåg att hon ställde frågor när hon illvrålade mig rätt in i örat.

Men som sagt - har ni några råd om hur jag bryter hennes skrikande utan att bryta all annan aktivitet under tiden? Jag tycker att jag har hamnat i en totalt idiotisk cirkel där jag ska släppa allt jag har för händer och t.ex. storasyster blir helt övergiven varenda gång lillasyster ballar ur. (Tyvärr, stora T, jag hör inte vad du säger, för A vrålar.) Storasyster är ju inte dum, så det är väl bara en tidsfråga innan hon också tar till balla ur-knepet för att få min totala uppmärksamhet.

[bluegoose]

Morgonrapport: båda flickorna kom in till mig vid halv fyra-tiden i morse. Jag lät dem krypa ner hos mig och sova klart tills klockan ringde. När vi sedan låg kvar och drog oss en stund i sängen och pratade sa jag att detta var sista gången som de får komma till mig så här en vanlig natt. Det är mysigt men man sover jättedåligt och jag behöver sova, annars blir jag så kinkig. När det inte är skoldag dagen efter får de komma om de vaknar på natten, men de ska somna i sina egna sängar på kvällen. På en vanlig natt får man komma och berätta om man t.ex. drömt en mardröm, så följer jag med tillbaka till sängen och stoppar om igen. Men då får man inte sova hos mamma. Är det korkat av mig att ha en sån regel, med undantag inlagda? Bättre att ha en och samma regel som gäller jämt, förstås. Men hur stor skada ställer jag till med för oss alla tre?

Jag tycker ju att det är så himla mysigt att de kommer och gosar ner sig, nämligen. Ibland.

Sexåringen vaknade på gott humör, men ilsknade till så fort hon skulle klä på sig. "JAG HAR INGA KLÄDER, MAMMA!" Suck. Jag lyssnade inte, utan gick till badrummet. Hon följde efter och stod utanför och bankade på dörren och vrålade. Jag gick ut och ignorerade henne, hon följde efter som en igel och slet och drog i mig. Och vrålade, förstås. Jag ignorerade vrålet och fördelade arbetsuppgifter. Storan valde att sätta igång en tvätt. Lillan fick välja mellan att tömma diskmaskinen och mata katterna. Hon valde kattmatningen och slutade vråla. När hon väl var klar, så skrattade och sjöng hon.

Sen var det vissa protester från åttaåringen, som helst vill smita undan och titta på morgon-tv och inte delta i frukostarbetet. Men jag stod på mig och hävdade att det var stört omöjligt att få till allt, om inte hon var med. Så med djupa suckar och himlande ögon släääpade hon sig iväg till köket för att koka kaffe åt mig.

Sen hittade sexåringen hips vips lite klädtrasor att ta på sig i alla fall och vi kom iväg till skolan i rätt tid.

Så inför eftermiddagen och kvällen är det delaktighet som gäller. Läggning i god tid. OCH: min senaste briljanta idé: sexåringen får plocka fram morgondagens kläder redan ikväll. Vem vet, kanske duger de även i morgon då? (Inte säkert, men värt att pröva.)

[miniz]

Bra morgon! När vi hade kläsproblem la vi fram kläderna pà kvällen. Vi la kläderna pà golvet som om det var barnen som làg där. Det tyckte dom var kul.

Sedan till det största problemet kanske, att lilltjejen fàr er tid med hennes skrik och tjafs. Läs den här tràden och lägg märke till AW's svar om Tonen.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&start=0
Det är pà tid att prata till henne med STORA bokstäver när hon börjar gorma, direkt. Sà att hon förstàr hur det fungerar hos dig.

Sedan när hon förstàtt hur det funkar kan du när hon börjar bara säga hoppsan och spela överraskad att hon faktiskt inte kom i hàg hur det ska vara. Fràga henne hur ni gör.

Det är klart att det är bättre med en och samma regel, men nu börjar de bli sà stora sà man kan bjuda pà lite mer. Om det bara fungerar för er, sà gosa ner er ibland. Om ni sover dàligt sà kan ni istället gosa pà morgonen kanske.

Kram.

[bluegoose]

Tack för både klädtipset och trådtipset miniz! Ska testa den utläggningsmetoden, vet att hon gillar att planera. TONEN, ja! Verkligen en nyttig tråd att läsa.

Vore det smart att meddela reglerna redan innan det börjar närma sig ett utbrott? T.ex. prata om det i lugn och ro på hemväg från skolan eller så? Att så här och så här beter vi oss i vår familj - och om man vrålar/skriker/slåss får man gå och skrika av sig i badrummet? (Man kan ju tycka att hon redan borde veta detta, men för att allt ska gå rätt och riktigt till och hon inte kan skylla på att det hade hon ingen aaaaning om! ) (Badrummet passar väldigt bra eftersom hon som sagt ofta är extra argsint när hon är kissnödig. Hon tar en liten kisspaus och fortsätter sedan skrikandet... )

Och sen då: första tecken på vrålanfall - jag svarar med ordentlig ögonkontakt och TONEN. Om det inte hjälper - ut i badrummet direkt och bli klar? Inget lirkande, inga fler varningar...

Haha, har totalt noll koll just nu. Behöver en handfast, idiotsäker och konkret plan, typ "hantera vrålande sexåringar för Dummies"!

Fast det dåliga samvetet lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag känner helt ärligt att mina barn har det jättebra och att jag är en kanonbra morsa. (Säger hon helt blygsamt. ) Så himla skönt det är!

[miniz]

Och sen då: första tecken på vrålanfall - jag svarar med ordentlig ögonkontakt och TONEN. Om det inte hjälper - ut i badrummet direkt och bli klar? Inget lirkande, inga fler varningar...

Precis sà.
Hon veeet hur det ska vara, du behöver inte förklara i bilen, tycker jag, för dà förväntar du att det ska ske.

Fast det dåliga samvetet lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag känner helt ärligt att mina barn har det jättebra och att jag är en kanonbra morsa. (Säger hon helt blygsamt. ) Så himla skönt det är!

:thumbsup: Varför skulle du ha dàligt samvete? Du är ju en kanonbra morsa!

Kram.

[bluegoose]

Tack kära miniz!

Jag satt och läste bland alla bra trådar (jösses ett sån fantastiskt forum, vilken samlad livsvisdom!) och hittade ett så härligt citat som Anna Wahlgren hade lagt in:

"Man kan inte alltid vara bäst. Ibland får man nöja sig med att vara bra."

Jepp. Kan inte sägas bättre än så.

Nu ska jag iväg och hämta döttrarna. Håll tummarna för oss i kväll!

[miniz]

Jag ser fram emot rapport!

Kram.

[bluegoose]

En guldkväll! \:D/ \:D/ \:D/

Vi läste åttaåringens bok - och sexåringen höll sig lugn trots att hon blev uttråkad. Hon gick och hämtade en egen bok att bläddra i under tiden, men satt med oss andra i soffan utan att störa. :thumbsup:

Inte minsta knyst när det var dags att gå och borsta tänderna. Tvärtom frågade hon under läsningen om hon inte fick gå och lägga sig snart, hon var så trött!

Men först plockade vi fram kläder till i morgon. Lite gnöl, men inte farligt. Och att lägga ut kläderna som de skulle sitta på kroppen tyckte hon var jättekul. Bra tips, miniz!

Vi skojade och killades och skrattade och kramades och pussades godnatt. Så underbart att höra hennes ljuvliga skratt i stället för alla illvrål.

Hon höll sig i sängen när jag nattade storasyster, som alltså fick total uppmärksamhet och också fick storskratta rejält.

Storasyster somnade tämligen omedelbart, medan sexåringen höll sig vaken lite längre - men inte farligt. Hon låg och sjöng lågt för sig själv, hämtade en docka och somnade sedan på ett par minuter.

En hel eftermiddag och kväll utan ett enda vrål!!! :-({|=

[bluegoose]

Och en guldmorgon. \:D/ \:D/ \:D/

Sexåringen sov i sin egen säng hela natten, sov fortfarande som en liten gris när jag gjorde storstilad morgonentré och sjöng "GOD MORGON, GOD MOOORGON!". Flickan vaknade med ett leende i stället för ett illvrål.

Vi gosades lite och "fruffade" varandra på magarna och skrattade. Sen sa hon inte ett knäpp när jag gick iväg för att fortsätta morgonen.

Hon klädde på sig helt utan problem.

Hon deltog glatt och villigt i allt morgonarbete.

Hon borstade håret självmant. Skalade morot att ha med till fruktstunden. Klädde på sig ytterkläder utan att få ett sammanbrott.

Efter en sådan kväll och en sådan morgon inser jag plötsligt hur otroligt energikrävande hennes utbrott har varit de senaste två månaderna!

Vi kommer säkert att få bakslag, men jag känner att vi ändå har gjort det stora genombrottet nu.

Tusen, tusen tack för ert stöd och alla kloka råd här i tråden! Ni har förändrat våra liv. :-({|=

[Sarisparis]

Fantastiskt! :thumbsup:

Undrar vem som njuter mest av lugnet, mamma eller de (inte sâ) smâ?
Det verkar som att alla mâr prima i alla fall, underbart för er alla.

[bluegoose]

Hihi, ja bakslaget kom snabbt!

Storasyster fick läsa en bit ur Bamsetidningen vid kvällsläsningen. Det tyckte inte sexåringen om alls. "MAMMA SKA LÄSA!" Skreks det för full hals. Så det var ut i badrummet (skrika får du göra här) tämligen omgående. Men jag tycker inte att detta funkar särskilt bra.

Hon tystnar - jag släpper ut - hon kommer med ut i vardagsrummet och sätter omedelbart igång att gorma igen. "Jaha, var du inte klar!" Tillbaka ut i badrummet igen, under vilda protester.

Så håller vi på så några varv. Suck. Det tog kanske 15-20 minuter, så jag har ju varit med om värre... men ändå.

Sista vändan hon kom ut och började om med skrikandet blev jag ARG och SKREK tillbaka att I SOFFAN SITTER MAN OCH HÄR TYST, HÄR SKRIKER MAN INTE!

Men DU skriker ju, protesterade älsklingen. Hrm...

I alla fall slutade hon faktiskt att skrika och började lyssna. Gick från tårar till solsken på några sekunder och sedan fick vi en fin nattning, med skratt och gos.

Hon stannade i sin säng när jag nattade storasyster och det var ingen trafik in i hennes rum efter sista godnattet. - Däremot pratade hon lite med mig från sängen och sa att när jag stänger in henne i badrummet så skriker hon bara mer. Jag sa att det var ju inte vad jag ville, jag ville bara att hon skulle släppa ut skriket där så att det inte var i vardagsrummet, för ljudet var så högt... Sen sa jag att vi kunde prata mer om det i morgon - hur vi skulle göra för att det inte skulle bli mer skrik.

Det tyckte sexåringen var en bra idé. Bara inte storasyster fick vara med! Och det höll jag med om, det här är ju nåt mellan lillasyster och mig. Sexåringen funderade vidare och kom fram till att hon och jag skulle stänga in oss i badrummet i morgon eftermiddag, efter skolan och prata om det här! (I badrummet! )

Tar tacksamt emot all feedback och eventuella tips om hur jag ska hantera skrikandet smartare!

[bluegoose]

Sagt och gjort. Igår när vi kom hem från fritids stängde sexåringen och jag in oss i badrummet och konfererade.

Vi pratade om hur man gör när det kommer så där mycket skrik i kroppen - var gör man av det när man inte kan ha skriket t.ex. i vardagsrummet under lässtunden? Jag påpekade att jag vill ha själva A i vardagsrummet, men inte just skriket för att det blir så högt ljud och det blir så svårt att höra vad man läser då. Jag sa också att man verkligen får vara arg och ledsen. Det är bara det där rent praktiska problemet med den höga ljudnivån. Kunde man visa hur arg man var på något annat sätt i stället? Vi kom inte fram till någon patentlösning, men var överens om att man skulle försöka med att prata i stället för att skrika, och sedan komma med förslag till lösning på det man var arg/ledsen över.

Jag frågade om det var så att man alltid måste få som man ville då, när man pratar med vanlig röst - men det tyckte hon nog inte, egentligen, när hon tänkte efter.

Vid kvällsläsningen blev det en del gnöl och början till vrål. Jag sa "Ojdå, nu börjar det visst komma skrik. Hur gör vi nu då???" Det räckte för att hon skulle hejda sig och SÄGA vad problemet var. Då kunde jag lyssna och säga min mening.

Som jag uppfattade det, frågade hon egentligen mig om det verkligen var så här det skulle vara nu, med lässtunden och "prata med vanlig röst". Så vad hon än krävde/föreslog (jag vill se på film, jag vill ha en smörgås, jag vill inte gå och lägga mig...), så höll jag fast vid att jo, det kan jag förstå att du vill - kanske vi kan (se på film i morgon, äta smörgås till frukost, vara uppe lite längre när det blir helg), men nu läser vi som vi alltid gör på vardagkvällar. Och sen markerade jag att nu fick det räcka med frågandet på ett tag, för NU SKA VI LÄSA. PUNKT. Den som inte vill vara med på läsningen går och lägger sig direkt.

Det funkade riktigt bra. Hon protesterade en del, men mest för formens skull, och var sedan övervägande lugn och glad. Hon behövde aldrig gå ut i badrummet för att skrika av sig. Själva nattningen gick jättebra med båda tjejerna. Vi skrattade mycket och det var inte mycket krångel alls.

Däremot har flickorna börjat tjafsa väldigt mycket med varandra just nu. Storasyster retas och petas och provocerar. Lillasyster går igång på alla cylindrar och lappar till direkt. Varvid storasyster tjuter upprört. Och lillasyster tjuter tillbaka.

Jaja, vi fortsätter med att skratta rejält på kvällarna, vakna glada åt att se varandra och arbeta tillsammans så mycket som möjligt. Det känns verkligen som rätt väg att gå!

[miniz]

=D> Vad bra det blev med toalettpraten! Man màste ju fà diskutera i fred.

Här kommer en super tràd om storasyster. Badrummet är ett användbart rum.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22702

Läs ocksà syskonblocket i Barnaboken en gàng till, sà ser du det med andra ögon nu när det finns tjafs.

Rapportera gärna mer. Det är sà trevlig läsning sà!
Kram.

[bluegoose]

Ja, här tar vi två steg fram och ett tillbaka.

Helgen har varit lite besvärlig, då min pappa har varit på besök och alla rutiner ställs på ända. Helst skulle jag bara vilja isolera hela lilla familjen ett par månader och nöta in allt det nya, med läggtider, social delaktighet och allt. Men när den äldre, ensamma pappan/morfarn vill köra 85 mil från Norrland och hälsa på sina flickor vill man ju inte gärna säga nej. Och vi älskar honom ju!

Så sexåringen fick tillfälligt flytta ut ur sitt rum och morfar flytta in. Därmed ville plötsligt båda flickorna sova i min säng! För husfridens skull lät jag dem göra det fredag och lördag natt, men natten till måndag ville jag att de skulle sova i storasysters rum, så att vi alla tre skulle få lite bättre nattsömn inför arbetsveckan. Detta meddelade jag redan till frukost och jorå, båda flickorna var med på saken.

Ända till läggdags, vill säga. Då fick storasyster spel och vägrade att låta någon annan bo i hennes rum! Stort spektakel. Skrik och tjut från båda. Stora tårar och hulkande gråt från åttaåringen som tvingades dela rum med lillasyster.

Jag blev arg. Jag blev riktigt, riktigt arg och SKREK och GORMADE och HOTADE.

Åttaåringen somnade inte förrän 21.30 - ledsen.

På morgonen tog jag henne i enrum och så pratade vi om vad som hade hänt. Jag ville få henne att förstå att när man har gäster måste man faktiskt se till att de har det bra och känner sig välkomna. Och att man faktiskt bara får stå ut med att saker inte alltid är exakt så som man skulle föredra...

Hon började gråta och sa att det kändes som om jag inte brydde mig om henne för hon fick ligga och vara jätteledsen jättelänge.

Så jag tycker inte att vi betedde oss sådär jättelyckat någon av oss, den där kvällen.

Ett av mina många misstag var förstås det där med var alla skulle sova. Barnen skulle förstås ha sovit i storasysters rum hela helgen. Jag hattar hit och dit alldeles för mycket!!! Irriterad på mig själv!

Och sen vägrar åttaåringen att delta i arbetet här hemma. "Varför ska just jag ...?!" "Jag har ju redan gjort en uppgift!" Eller så bara tvärvägrar hon rakt av. "Nä, tänker jag inte göra." Morr!

Sexåringen har däremot hållit sig ganska lugn. Ett litet bryt hade hon, men det var ganska snabbt avklarat och eskalerade inte till total härdsmälta.

Nu är barnen hos sin pappa en vecka igen, så jag har några dagar på mig att samla mig och hitta ATTITYDEN.