Orkar inte mer?Fått nog av gnäll och skrik? Små betraktelser

[Sussi]

Vilken skön läsning!! Du skriver på ett sätt som gör att, iaf jag, ser allt framför mig, som om jag stod bredvid och tittade på Som någon annan skrev, man älskar ju Bebis, som kan vara glad över att ha en sån klok och cool mor!

[TorpSara]

Det är verkligen så fint att läsa! Jag är också en drakmamma ibland. Idag fick jag be Starke Edvard att säga ifrån när jag surar på honom. "-I morgon ska jag göra det, mamma."

[Kalaskakan]

Idag fick jag be Starke Edvard att säga ifrån när jag surar på honom. "-I morgon ska jag göra det, mamma."

exakt vad jag har sagt åt Klimp med. "Du FÅR också säga till mamma älskling. Då säger du "Mamma STOPP!" när mamam gör tokigt, varpå Klimp tar fram stopphanden och säger "STOPP!"

Luvisen, underbart att läsa dina rader, as always :thumbsup:

[MamMalin]

Här satt man mitt i skogen med kabelbrott på teleledningen i en vecka...höll ju på att klättra på väggarna när jag inte kunde följa Luvisen o Bebis! Jag är ju steget efter (känner igen mig i nästan ALLT) o vill ju veta vad som händer sen !
Tack för att du skriver - du är min ledstjärna :thumbsup:

[Luvisen]

Vad gulliga ni är...
Tack och bock- jag rådnar... /Luvisen

[Luvisen]

Ons: Social delaktighet. När jag kurade tog det inte lång tid innan jag anade att något fattades. Surfade på forum. Försökte läsa. Bebis gnällde och skrek. Kunde inte tänka. Läste diskho på flera ställen. Tittade på diskho. Tittade på bebis. Bebis i diskho? Försöker läsa BB. Bebis äter på sidor så de kladdar ihop. Tar bebis. Går till diskho. Rensar en ho och sätter bebis däri. Bebis sitter stadigt och fint. Diskho som gjord för liten kropp. Bebis mkt intresserad. Jag diskar. Han sträcker försiktigt ner hand bland disk. ”Det ska vara på riktigt” stod det i BB. Det ligger en massa saker som kan vara farliga för bebis… Skakar bort oro. Bebis blir plötsligt mkt exalterad och börjar härja vilt! Hjälp! Bebis hamnar på sniskan och liten kropp ser hopknycklad ut. Nej! Det går inte. Sätter ner bebis. Bebis tjuuuuter. Förstår, men jag kan inget göra. Har ingen simultan förmåga. Måste hitta ngt ENKELT. Tittar på STOR bokhylla. Rensa ut dåliga böcker? Ja! Kastar ner en drös med böcker. Bebis mkt intresserad! Bläddrar, river, smakar och lägger sig ned och studerar en liten, liten bok. Jag känner att hökögon slås på. Jag MÅSTE se vad han gör! Nej! Säger jag till mig själv. Det rycker i nacken på mig! Bebis börjar gråta. Hopplöst... Gör nytt försök med diskho. Bacillskräck rådde när bebis kom till världen. Svinpälsen härjade. Livsfara lurar överallt. Tittar på diskho. Bebis gnäller och gråter vid mina fötter. Strax klar, säger jag. Torkar av hela diskhon med alkogel. Tar ny ren diskborste och lägger strategiskt. Slänger allt vasst i en låda. Kastar upp en massa tupperware i diskstället. Sköljer smutsig disk och häller upp nytt vatten. Perfekt! Vi diskar ihop. Båda jätteglada. Men vad nu? Spända axlar! Hökögon slås på automatiskt! Fasen!. Bebis blir OROLIG. Nej! Nästa gg tar jag ngt annat! Dammsuga…yes! Bebis MKT nöjd! Tittar länge, länge. Några dgr senare vill Bebis dammsuga själv. Jag försöker visa. Bebis blir sur. Tar dammsugare och för till sin lilla hand. Hand sugs fast! Bebis får paniiik. Jag är villrådig! Stänger av dammsugare. Bebis gråter. Tar liten hand och pussar bra. Försöker stanna vid dammsugare men Bebis vill inte vara kvar. Vi gör ngt annat. Ngr dgr senare provar igen. Bebis skeptisk. Jag dammsugar iaf. Slår av hökögon. Slår på GETÖGA. Bebis lugn. Bebis nyfiken. Kryper fram och tar tag i dammsugare. För den fram och tillbaka lite grann. Wow! Jäääätttebra! Säger jag. Bebis glad. Nästa gg vill Bebis genast damsuga. Av ngn anledning flyger min hand fram och ska ”hjälpa till”. Bebis blir JÄTTEARG! Känner hur OTÅLIG jag blir. Idioti! Håller fast min egen hand. Biter mig i läppen. Bebis tar dammsugare igen. Tar några tag fram o tillbaka. Jääätttebra! Säger jag. Bebis mkt nöjd. Forts koncentrerat. Känner mig lite stressad. Ger bebis litet munstycke. Bebis tycker det funkar jättebra också. Bebis damsugar med den i 5 min. Bebis drar en liten suck. Bebis har annat att göra. Kryper iväg till forskningsarbete. Febrilt arbete i 20 min! Jag hinner dammsuga ALLT. Känner mig supereffektiv. Bebis vill igen dubbelkolla dammsugare med sin lilla hand. Tar gammalt förhållningssätt: Jag är KREATIVITETEN självt. Funkar väldigt bra! Tittar på damsugare. Vrider ner effekt. Aha! Bebis kan känna hur mkt han vill. INGEN fara ALLS. Bebis känner jättelänge. Jag får tid till annat. Inte dumt!

Present: Bebis håller i tyg när jag syr små byxor. Avancerat! Bebis agerar tyngd när jag tapetserar byrålådor. Praktiskt!

[Luvisen]

Tors: Morföräldrar. Möte med dessa två är krångligare än en Rubrikskub. Varje gång det händer mig ngt kommer de farande som raketer för att RÄDDA mig. Om min mor kunde skulle hon fortf bära runt på mig. Min mor var överlycklig när hon fick tillfälle att pyssla och dutta när jag blev sjuk under min graviditet. Jag fann det hela mkt plågsamt men stod ut med att agera stor bebis. Har alltid tyckt de varit väldigt fina med sina barnbarn utom vissa specifika saker. Har tyckt trots emotionellt kladdigt förhållande att jag kunnat kommunicera med dem bra. Sedan jag fick Bebis blev dock allt upp och ner och synnerligen plågsamt. Min mor orkade inte se på när jag ”blev” mamma. Hon blev OTÅLIG och förvandlades till Vakande mor. Hökögon följde mig och instruktioner regnade ner. Tvärsäker far kom med pekpinnar. Tillsist ville jag strypa dem! Undvek till varje pris samvaro. Gick till spädbarnspsykolog. Fyller mitt huvud med frågor, kastas in i emotionell labyrint! Får rådet att vara TYDLIG med mina föräldrar och framförallt med Moder. Jag fräser ifrån när de kommer med förslaget om att ta Bebis med sig för att få honom att sova à la bära-runt-hela-natten. Moder blir SÅRAD. STORbråk följer. Föräldrar blir irriterade tillbaka. DU tycker SYND om dig själv! Barn ÄR vakna om nätterna, inget konstigt med det!! Jag morrar som STOR tiger. De backar lite. Blir skamsna. Försöker ändå HJÄLPA TILL. Blir vansinnig! Uppmanar dem att skaffa ett eget liv. Kurar. Föräldrar finner kurning FARLIGT! De tror barn ska utmattas. Kommunikation blir hackig. De meddelar att de ska ut på låååång resa i över en månad. Jag blir JÄTTEGLAD. Motar iväg dem. Kurar, kurar. Dags för återseende. Bebis och jag kommer över. Föräldrar paff, jag är mig själv igen. Inte alls OSÄKER. Jättetydlig i allt jag gör. De vill gosa med Bebis. Bebis är inte intresserad. Bebis vill upptäcka lgh. Jag uppmuntrar kontakt mellan Bebis och föräldrar. De blir ännu mer paff. Vet ej vad de ska göra. Bebis arbetar mkt koncentrerat. Mormor vill rädda Bebis, men Bebis är glad. Jättenöjd. Bebis äter mellis med god aptit. Morföräldrar undrar vad de kan göra. Inte mkt. De är oroliga. Jag och Bebis kryper omkring tillsammans och tramsar oss. Morföräldrar fattar ingenting. Jag uppmuntrar till vanligt samtal. Mormor håller monolog. Mkt stackars den och stackars den. Orkar inte lyssna. Bebis är såå söt! Jag känner mig glad. Tvärsäker Morfar vill hjälpa Bebis. Bebis vill inte ha hjälp. Viftar undan. Morfar ser trött ut. Han vill vara ifred. Bebis och jag går nöjda och glada i hågen hem. Använder mkt gammalt förhållningssätt: Deras känslor är INTE mitt jobb att ta hand om. Funkar förträffligt! Bebis sprudlande glad på buss. Stiger av. Snart hemma. Med vaddå? Vad står på?? Bebis gråter. Jätteledsen! I en sekund blir jag OROLIG. Tar fram ess i rockärm! 5 min power nap. Saken biff!

Present: Bebis mäcklar nogsamt med stereo. Öppnar och stänger kassettlucka mkt försiktigt, aktar sina fingrar själv. Imponerande!

[Luvisen]

Kattmat: Innan jag blev mamma var det självklart att bebisar ingalunda ska äta det oätliga. Min strategi var glasklar. Kattmat ställs helt sonika låååångt borta fr en liten bebis. När jag då inhämtat kunskap i Barnaboken och kurat bebis tog bebis fart som jag aldrig kunnat drömma om. Bebis ville se och undersöka ALLT. Och särskilt vad katten åt. Jag lät skål stå på golvet ngt reserverad för utfallet. Fascinerad tittade Bebis medans katten åt och nu ville Bebis prova själv! Jag tänkte att jag tar försiktigt bort den om Bebis får för sig att stoppa den i munnen. Nyfiket lät jag Bebis åla sig fram till matskålen. Bebis kände med sin lilla hand på pelletsen. Bebis höll upp den, hällde ut den, tittade närmare på skålen och höll på 30 min! Jag väntade och väntade. Tillsist la sig Bebis på rygg över hela härligheten. Ögonen gnistrade, Bebis var salig. Hur kunde jag ens funderat över att beröva Bebis denna förträffliga stund? Jag var helt betagen. Bebis växte och lärde sig krypa, stå och gå. Nästan varje morgon kastade Bebis sig handlöst fram till skålen för att se om den var tom eller innehöll ngt. Det KRÖP i Saboterande partner. Han blev irriterad. Varnade mig ”Han får inte ÄTA kattmat!”. Bebis började äta kattmaten. Jag dök på Bebis och tog försiktigt ur maten och kastade i soporna. Bebis skrek och grät. Nytt förhållningssätt: Jag ska inte FÖRFASAS av vad bebis gör. Fungerar utmärkt! Jag gå fram och lugnt och stilla pillade ut varje pellets ur Bebis lilla mun. Jag SA INGENTING. Inte ett ljud. Bebis forts förnöjt sin utforskning. Bebis hade inget emot mitt pillande. Saboterande partner såg vad Bebis gjorde. Saboterande partner observerade vad jag gjorde. Stövlade fram, tog bort skålen och sa ” Nä, den här får han FAKTISKT inte ha!” Ställde undan skål. Bebis skrek. Tjafs om kattmat. På vardagen tar jag ned skål och forts mitt arbete. Bebis dyker på kattmat som besatt. Jag måste laga lunch. Har inte tid att plocka kattmat. Låter Bebis vara en stund. Ser med GETÖGA att Bebis mumsar. Jag sträcker ned min hand och bara håller framför Bebis mun. Bebis spottar ut pellets. Wow! Busenkelt! Saboterande partner ser att skål igen kommit ner till Bebis nivå. ”Nää!” Säger Saboterande partner bestört. ”Sluta att FÖRFÄRA dig!” Säger jag lugnt. ”Bebis DÖR inte av kattmat!” Jag visar hur Bebis spottar ut pellets. Imponerande. Skål får stå inom Bebis räckhåll. Dock tänker Saboterande Partner inte ägna sig åt att kolla Bebis. Jag struntar i det. Bebis forts utforskningar. Bebis slutar äta pellets, är mer intresserad av att plocka ur och plocka i pellets. Bebis är så cool! Känner mig mkt stolt över oss båda!

Present: Bebis har klurat ut hur han drar sitt täcke över sig. Hittade honom i sängen under sitt andra täcke. Verkligen häftigt!

[MamMalin]

Vilken härlig mamma du är!
Jag läser och lär...lillkillen här hade precis börjat leka med kattmat när han upptäckte VATTENSKÅLEN! Följer din tråd med spänning inför Bebis kommande upptäckt av kattdasset...

[Luvisen]

Må:Rädsla. Jag var mkt rädd som liten. Varnande föräldrar påminde om att olycka lurar ALLTID runt hörnet. Som vuxen fick jag veta en hel del om olycka. Bodde under lång tid med Döden. Jag har varit så rädd att jag knappt kunde andas. Jag tog mig igenom och framåt fr detta tillstånd. Fann efter denna erfarenhet vardagen BUSENKEL. Det tedde sig som en omöjlighet att jag skulle bli rädd för mitt eget barn. Men det kom som ett brev på posten. När Saboterande partner skulle börja jobba efter sina obligatoriska tio pappadagar kände jag stinget av rädsla. Rädsla för att inte klara uppgiften själv. Sedan rädd för att Bebis skulle dö. Sedan rädd för att inte kunna få Bebis att komma till ro. Började sedan jakten på sömnen och när Bebis väl somnade, då upphörde ALL aktivitet. Då inget fungerade var en sovande Bebis HELIG. INGET fick STÖRA. Tystnade var öronbedövande och minsta pip väckte Bebis. Jag var jätterädd för att Bebis skulle vakna. Jag tränade Saboterande partner att bli lika rädd för att väcka Bebis. Började sedan kur. Förbluffad över att vissa saker fungerade omedelbart vart jag synnerligen positiv för att inte säga LYRISK. Ville berätta för HELA världen om kur. Ingen ville lyssna. Blev låg. Kur började gå knaggligt. Blev rädd att förstöra fina resultat. Så sönderterroriserad av barnskrik var det galet svårt att omprogrammera sig till att GÖRA ljud när bebis sov. Sovande Bebis var inte ALLS självklart. Sedan blev jag rädd för att nattning skulle bli FEL. Rädd för att bebis inte skulle skratta. Blev rädd för att Bebis säng var obekväm, tom och otrevlig. Var rädd för att ngt ändå var FEL när Bebis grät. Gav tillsist upp. Orkade inte vara RÄDD jämt! Morskade upp mig. Kur fungerade. Nu hade jag TID!! Tog fram liten bok jag fått för att skriva ner Bebis utveckling. Det hade hänt så mkt, jag hade massor att skriva! Kände mig glad igen. Men! Läste vidare i liten bok. Bebis ska bli vuxen. Inser att Bebis kommer göra alla möjliga saker som utgör milstolpar i en människas liv. Blev LIVRÄDD!!! Vilket ansvar! Panik. Skakade bort känslor! Nytt förhållningssätt: Jag BYTER RÄDDSLA mot NYFIKENHET! Fungerar som magi! Nytt hinder uppkommer. Bebis blir JÄTTEsjuk!!! Gråter hejdlöst. Förvirring och villrådighet inträder. Saboterande partner vill bära Bebis till sömns. Fungerar inte alls. Ingen sömn. Sjukare bebis. Nästa natt tänker jag HELT vanlig läggning. Fungerar först MEN Bebis vaknar och gråter. Går ej att trösta. Bjuder in Herr Vanmakt på en kopp te. Blir arg på mig själv!! Rycker upp mig. Tar Bebis till barnvagn. Fäller upp rygg litegrann för ohygglig nästäppa. Drar barnvagn på gård. Bebis snarkar. Tar in vagn. Väntar på DJUP sömn. Släcker ner. AWs ord i mina öron. Ska bli intressant att få lyfta över bebis till säng för första gg! Tar bort vantar och mössa som VANLIGT. Ingen speciell hänsyn. Bär över bebis till säng. Saboterande partner OROLIG. Kommer det att gå? Hör trumvirvlar. Jag skakar bort Saboterande partners saboterande vibbar. Bebis vaknar till lite. Mjuk solfjäder på litet bröst. Bebis somnar om. Snarkar HELA natten lång. Såååå skönt för Bebis! Verklig välsignelse!

Present: Bebis kryper intill mig på mattan och vilar i 5 sek. Vi ler mot varandra. Änglar flyger genom rummet.

[Luvisen]

Som på beställning...

Tis: Kattlådan. När jag var Skojmoster påpekade Brysk Syster att mitt hem var farligt. Det var ju sååå smutsigt eftersom jag hade katt. Kattlådan fick barn ej komma i närheten av. Bara syskon barn visade intresse för låda gormade Brysk Syster och ryckte bort barn. Tjut i högan sky kom dirket. Badrum stängdes. Jag tyckte Brysk Syster var jobbig och överdrev men visste inte riktigt hur detta skulle lösas utan skrik. Tänkte att jag nog kommer på ngt när det blir min tur. Men när väl Bebis hade kommit började jag undra om inte Bryskt Syster hade rätt. Kanske tom borde avliva katt. Nyförlöst var mkt stressad över all kattsand och ömtålig Bebis. Tittade på katt. Gammal vän. Tålmodig. Blev förfärad över mina egna tankar och insåg galenskap! Struntade i kattlåda i flera månader men sedan började Bebis åla… Då kom villrådighet. Vad göra med lådan? Finns ingenstans att ställa utanför Bebis räckvidd… Bebis visade dock inget större intresse för kattlådan. Därför behövde jag inte göra. Men efter ett tag blev Bebis kompis med vår katt. Bebis ser katt försvinna in på toa. Kryper blixtsnabbt efter och stannar vid dörröppning. Bebis kikar in. Vad gör katten? Katten är en äldre distingerad herre som ogillar publik när han uträttar sina behov. Tom katten ogillar kattsand och kattlåda. Jag sätter en hand framför Bebis. Bebis förstår att katt vill ha lite egen space. Bebis kikar på katt utan att själv bli sedd. Avancerat! Katt krafsar ytterst sparsamt. Katt skakar bort sand fr sin tass. Katt visar sin avsky för kattlådan och går därifrån med en fnysning. Bebis väntar tills katt försvunnit ur sikte. Bebis kastar sig på låda. Vad ligger där? Jag hänger inte med. Bebis har redan sina små händer på lådans kant! Hua! Jag funderar. Bebis sträcker liten hand efter kattbajs. Jag sätter fram min hand framför Bebis men säger inget. Bebis avvaktar. Bebis sträcker sig på nytt. Jag låter min hand vara kvar. Orubblig. Bebis tittar på mig och godtar att detta är en enda sak som är Off limits. Jag tar varsamt upp Bebis och spritar och sköljer Bebis händer men säger inget. Bebis verkar obekymrad. Väntar på att få komma ner. Bebis sticker iväg på nytt äventyr. Jag undrar om detta kommer hålla. Till min förvåning sneglar han på låda nästa gång men går inte dit. Kanske var katten med nogsamt uppvisande av avsky mer AW än jag… Jag har tur som har en sån teaterapa till katt! Nytt förhållningssätt: Allt måste inte utlösa bråk med Bebis om stopp är respektfull! Fungerar! Jag blir glatt överraskad!

Present: Bebis vinkar åt mig! Vart har han lärt sig det? Ingen aning men vad härligt! Vinkar entusiastiskt tillbaka. Bebis vinkar Hej då till pappa på morgonen. Saboterande Partner är hög på detta hela dagen.

[Mamma till 2]

Kära Luvisen, du skriver fantastiskt!!
Jag skrattar igenkännade med dig och rörs ibland till târar.... Du sätter ofta ord pâ det jag själv upplevt.
Kramar
Mamma till 2

[Luvisen]

Skönt att höra att mina irrfärder har mening även för andra.
Och skönt för mig att jag inte är ensam i detta emtionella "kladd" Eller ensam om att få magiska stunder med de små

Kram!/Luvisen

[Bluna]

Längtar till nästa rapport, du borde ge ut en bok!

[Luvisen]

Lö: Landet. När jag var gravid såg jag utflykter till landet framför mig . Fågelkvitter, vajande träd, härlig sol och en ingosad bebis i sin vagn. Nyförlöst insåg snabbt att denna bild inte var genomförbar. Kastade bort den för att inte bli ledsen. När jag läst SHN-boken tog jag kvickt fram den fina bilden igen. Vi blev bjudna till landet. Jag vill genast åka för jag var nyfiken över hur SHN skulle fungera. GLADA familjen skulle komma med. Saboterande partner tyckte det kändes jobbigt. Vår Bebis är ju inte GLAD jämt. GLADA familjen kommer säkert ha synpunkter. Orkade inte peppa Saboterande partner. Vi tackade nej. Våren kom och nu blev Saboterande partner rastlös. Vi måste GÖRA ngt! Ringer vän. Får ny inbjudan till landet. Tackar! Saboterande partner börjar genast gnälla. Hur ska vi göra med Bebis? Hur gör vi med bil? Vi har ju ingen bil? Jag försöker fixa. Har du hört ngt om bilen? Nej. Svarar jag. Det blir inget, svarar Saboterande partner uppgivet. Orkar inte svara på det. Gör i ordning väska med Bebis saker i fall att. Bil fixad! Saboterande partner stressad. Hur ska vi hinna! Skynda, skynda! ALLT är förberett, säger jag långsamt så Saboterande partner hänger med. Vi åker tunnelbana till bil. Fasen! Vi skulle inte haft med oss så mkt SHIT! Säger Saboterande partner. Och bilbarnstol, hämtar du den? Klarar du det? De är ju så tunga! Jag går iväg och hämtar nycklar och bilbarnstol. Saboterande partner tycker inte att det funkar att ta med allt. Kom nu! Säger jag. Vi kånkar allt till bil. Saboterande partner villrådig. Jag ber honom underhålla Bebis. Tar bilbarnstol och sätter på plats. Ordnar liggställning. Men fattar inte hur stolen skall sättas fast… Tittar på bilder. Tittar på bil. Försöker men fattar ändå inte. Bebis gnäller. Klockan tickar. Svetten rinner. Dum stol! Tar rep och surrar fast stol. Lägger Bebis i stol. Bebis ler. Jag ler tillbaka. Vi åker. Tid för dagslur. Vet inte riktigt hur jag ska fixa lite avskärmning. Måste han ha det? Säger Saboterande partner. Kanske inte, tänker jag. Men Bebis uppspelt v allt som susar förbi. Håller upp svart tunn sjal runt Bebis. Bebis undrar vad jag håller på med. Ramsar. Jag börjar genast prata med Saboterande partner. Diskuterar färdväg. Bebis snarkar. Får ont i arm. Tar loss gummiband fr mitt hår och fäster sjal i handtag ovanför fönster. Funkar jättebra! Stolt över min påhittighet. Känner mig dåsig. Somnar till. Saboterande partner hungrig. Stannar vid Drive-thru. Bebis vaknar genast. Skriker. Saboterande partner blir morrig. Varför gör han så?! Jag tar emot mat och börjar snacka om den istället. Alla lugnar sig. Bebis somnar om. Åker länge. Framme. Väcker Bebis. Bebis jätteglad. Heeeej! Säger vänner. Trevligt! Massor av frågor om Bebis. Bebis är gnällig och jättemammig. Jag blir förvånad och tafatt. Barnlösvän undrar varför BB inte fungerar. Jag tänker: Det är jag som inte fungerar! Jobbigt. Sätter mig på golv. Bebis undersöker allt utom leksaker. En gammal potatis. Barnlös vän tycker det är läbbigt. Hon försöker locka med en massa saker men Bebis vill inte. Tid för lur på härlig solig veranda. Lägger Bebis som genast börjar skrika. Ramsar. Ställer mig en bit bort. Ser in i stuga. Barnlös vän bläddrar demonstrativt i tidning. Kan känna hennes ORO. Usch! Vänder mig om. Bebis blir ledsen. Ger två skak. Går runt hörnet så jag inte kan se vagn. Tittar på snön, sol, träd. Bebis gråter. Ramsar sakligt. Går in. Känner att jag STÖR Bebis. Stänger dörr. Lyssnar. Bebis tyst. Vill inte gå in till Barnlös vän men måste. Försöker börja ny konversation. Barnlös vän vill genast veta vad som är FEL med Bebis. Inget, säger jag. Ja, men det kanske är ngt fel? säger Barnlös vän. Nej, det är jag. Barnlösvän förstår inte vad jag menar. Försöker prata om ngt annat. Vi tittar ut på vagn. Han sover nu, säger Barnlös vän lugnad. Lång utfrågning om BB. Barnlös vän provocerar mig. Man kan faktiskt inte passa på sig själv hela tiden! Man kan alltså välja att inte vara förälder ibland? Säger jag. Det räcker väl med kärlek? säger Barnlös vän. Gör det? Varför sticker en del tonåringar fr sina föräldrar? Varför går relationer i kras? Barnlös vän blir fundersam. Vi gör lunch. Hämtar Bebis. Bebis lyser upp stugan. Vänner gör show för Bebis. Jag äter min mat. Gott! Vi tar alla en promenad. Bebis får vara i Barnlös väns armar. Charmar skjortan av henne. Jag tar fina bilder. Bebis trött, tar en extra lur. Dags för middag till Bebis. Vänner tycker att barn verkar äta jätteofta. Är det inte jobbigt? Ibland, sufflerar Herr Vanmakt i mitt öra. Bebis byter om till pyjamas och börjar leka på golv. Brummar med en liten bil. Det har han aldrig gjort! Bebis är så himla söt! Fin stämning. Äntligen samtal om allt möjligt roligt. Bebis får välling i knät på vän. Vän myyyyser. Vi åker hem. Bebis sover hela vägen hem. Framme. Lyfter Bebis fr bil. Saboterande partner glömmer hur han skulle hjälpa till. Får panik. Kastar min päls över huvudet på Bebis. Bebis sprattlar och kan inte andas. Jag har lust att gorma men artikulerar vilt att han ska ta bort den! Saboterande partner fattar inte. Bebis ben är bara. Det är kallt. Fasen! Han kommer ju vakna! Tänker jag. Hastar in. Päls faller av. Skiter i det. Saboterande partner försöker öppna dörr. Massa skrammel. Jag känner mig irriterad. Ringer snabbt samtal till Herr Vanmakt. Lägger genast på! Äntligen öppnas dörr. Jag går in. Saboterande partner går iväg. Skönt! Jag går in med Bebis. Lägger honom i säng. Bebis forts sova som ingenting hänt. Otroligt! Trots mina idiotiska nerver! Jag är förbluffad!

Present: Bebis balanserar sig upp på HÖG målar stege. Stolt som en tupp! Jag håller med!