Inför kur, nervös och förvirrad!

Anna09 · Inlägg av **Anna09** » mån 01 feb 2010, 13:55

Kan boken utan och innan, men ska läsa mer ändå. Om inte annat för att försöka få tillbaks den aha-känsla och den viljestyrka som föddes när man började läsa den.

Det är den känslan du måste få tillbaka, annars ställs det fler och fler frågor. Barnen känns vår osäkerhet. Så ladda på!!!! :thumbsup:

Ensamlek, knappt nåt. Han kan ligga på golvet själv högst 10 min sedan börjar han gråta. Har aldrig gått att få till det..Några tips?

Har du Barnaboken? Där står massor att läsa, även här på forum finns mycket, bland annat en tråd där jag skrivit till en mamma som skall börja nu. Hennes Emil är dock 13 månader, men tänket är samma, bara andra leksaker om du är med.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=21749

Viktigt: Kontrollera ALLA sakerna - ingenting skall kunna skada dem

Sen också viktigt: HUR gråter han? Frustration, uttråkad eller bara van att "räddas" från golvet? Ensamleken görs i sängen, gärna på morgonen efter frukost/amning/välling.

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » tis 02 feb 2010, 10:07

Anna09: Men kan man köra denna ensamlek i sängen även när man kurar? På ett sätt känns det positivt för nu känns det som han blir ledsen så fort han ser sängen, förknippar det med skrikande och inte något bra

Men å andra sidan, kanske han inte fattar att det är sovdags om han är van att leka i sängen också eller?

Bakslaget fortsätter...Pappa som är så lugn och saklig tog natten men det tog honom tjugo minuter att få honom att somna och sedan vaknade han en halvtimme senare varpå det tog tio minuter till att få honom att somna om. VAD GÖR VI FÖR FEL?
När han vaknade under natten, vilket som tur var bara var runt midnatt och en gång i vargtimmen, ramsade han på en gång innan han hann skrika upp sig. Det står ju att man nu ska avvakta med att ramsa, men vi tycker Casper verkar så otrygg så vi vill ramsa på en gång, är det okej??

Jag gick hemifrån. Var ett nervvrak och orkade inte med detta mer kände jag...

Nu på morgonen samlade jag alla krafter jag har, andades djupt och var så lugn jag bara kunde. Det tog en kvart innan han somnade ändå...
Det går verkligen bara sämre och sämre, vi blir snart desperata. Vi är så lugna och övertygande med ramsan men det duger tydligen inte. Ramsar vi för ofta, för sällan? Måste ha tips nu...
Vi avvaktar ofta ett par minuter innan första påminnelsen beroende på hur han låter. Jag tycker han brukar låta arg först men sedan ledsen.
Undrar också fortfarande hur vi ska göra med bekräftelsen när han skriker så här länge efter påminnelsen men ofta drar igång om man sätter in en bekräftelse när han lugnar sig?

Kan vi ha "förstört" ramsan på nåt sätt eftersom han inte verkar lita till den? Ska vi börja om frånm början eller bara fortsätta?

Anna09 · Inlägg av **Anna09** » tis 02 feb 2010, 10:22

Anna09: Men kan man köra denna ensamlek i sängen även när man kurar? På ett sätt känns det positivt för nu känns det som han blir ledsen så fort han ser sängen, förknippar det med skrikande och inte något bra Men å andra sidan, kanske han inte fattar att det är sovdags om han är van att leka i sängen också eller?

Absolut, det var då vi började med vår. Man har ju andra förutsättningar, ljust, kanske lite musik och har haft mysig frukost, dvs magen är mätt, blöjan är bytt osv. Läste du tråden jag länkade till? Fixa e-leken när ni byter eller äter frukost. Vissa ger välling i sängen och ställer sedan fram de leksaker som gäller för morgonen, drar upp gardiner och gör pompa och ståt inför den mysiga fina stund som väntar. Fundera och bestäm hur ni vill ha det och hur det skall gå till.

Nervvrak kan man inte vara om man skall introducera något nytt till en liten älskling.

Hur har ni det med skrattet till gonattet? Man kan skratta hela vägen ner i sängen, killa honom hela vägen ner, snabbt släckande och sedan en självklar glad ramsa ut. Att det tar 20 min att somna är inget konstigt alls, hur låter han på vägen till sömnen liksom, det är det som är nyckeln. Hur hittar han sin ro att somna?

Inlägg av **annawahlgren** » tis 02 feb 2010, 12:12

ÅsaT skrev: VAD GÖR VI FÖR FEL?

Varning, varning

Ni överarbetar katastrofalt, vilket i praktiken betyder att ni famlar i blindo. Ni testar och prövar och väntar på svar och bekräftelser från lilla barnet, och det kommer ni inte att få så länge ni inte vet vad ni gör och varför. Det är han som har ensamrätt på att ställa frågorna och ni som ska ge svaren, de för honom tillfredsställande svaren

ÅsaT skrev:Jag gick hemifrån. Var ett nervvrak och orkade inte med detta mer kände jag ---Det går verkligen bara sämre och sämre, vi blir snart desperata. --- Ramsar vi för ofta, för sällan? Måste ha tips nu...

Du söker en standardmetod, en serie knappar att trycka på som alltid fungerar. Men Sova hela natten-kuren är en process, ingen statisk metod där man kan göra samma saker jämt. Vad jag förstår har ni ännu inte lyckats upprätta en dialog med lilla barnet och kan alltså inte lyssna, vilket ju är en förutsättning för att ni ska kunna ge rätt svar.

Jag föreslår att ni lägger ner projektet tills vidare. När ni känner er mogna att verkligen fatta Beslutet - pålästa upp till öronen, så att ni verkligen FÖRSTÅR alltsammans - då kan ni ta nya - riktiga - tag

Vill du ändå inte ge upp (vilket jag tycker du borde - jag vill ju inte se MITT lilla barn illa behandlat

) - hänvisar jag till det svar jag gav dig förut. Det finns här

O:)

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » tis 02 feb 2010, 13:59

Anna, jag vill inte lägga ner...Det gick ju så bra först, orkar inte gå tillbaka till nåt annat...

Tror du han far illa??
Vi är så pålästa..

Inlägg av **annawahlgren** » tis 02 feb 2010, 14:06

Nej, han far inte illa, men han är djupt förvirrad och orolig. Alldeles i onödan

Och nej, ni är inte pålästa i den bemärkelsen att ni verkligen förstår. Man måste veta exakt vad man gör och varför. Annars ska man helt enkelt inte kura

Har du körkort

Skulle du någonsin lyckats ta körkort som ett vandrande nervsammanbrott där du hela tiden betvivlade det du höll på med

Du KAN, men du måste läsa och ta till dig både det som skrivits här och i boken, och det på ett betydligt sakligare sätt där utgångspunkten till att börja med är att du gör detta i BARNETS intresse. Som du alltså först måste förstå vad det är

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » tis 02 feb 2010, 14:42

Okej, jag satt och läste igen igår i boken, var ledsen men samlade ihop mig.
Natten gick egentligen bra, det jag undrade om vad gör vi för fel var mer, varför tar det längre tid nu, finns det något rent konkret vi har gjort fel?
Har nog ventilerat känslor lite för mycket här, vilket gett lite fel intryck..
Har inte förstått varför min sambo tyckt jag blivit för beroende av detta forum, men nu inser jag att jag måste ju lita mer på min egen förmåga!
Jag inser mer och mer att det inte handlar så mycket om ett rätt sätt att genomföra kuren utan att kommunicera med barnet.
Första luren idaf gick helt ok, jag kände mig lugnare igen efter att jag fått få ut mina känslor igår kväll på eget håll. Långa luren började okej, sen vaknade han och jag ramsade men försökte avvakta. Då satt jag mig dumt nog här medan jag gav honom lite tid, och läste ditt inlägg om att vi ska avbryta vilket såklart mig osäker igen. Kände då att nu kan jag inte lugna honom, så gick in och tände och pratade med honom i sängen tills han lugnade sig och plockade glatt upp honom då, 20 min innan avsatt tid, men vill inte oroa honom ytterliggare.
Har mest varit rädd att han ska fara illa bryt gör han det vill jag avbryta, men annars inte. Vill mer än allt annat ge honm lugn och ro, trygghet i sig själv!
Något jag insett genom att läsa igenom svaren här och boken igen är ju också att jag nog tyckt synd om honom, vilket det ju inte är. Han ska bara få sova i fred!
Vill fortsätta, nåt annat finns inte faktiskt. Men föreslår du då att vi börjar buffa igen för att förmedla lugnet eller ska vi fortsätta låta ramsan tala?
Tänkte på att kanske låta honom vara lite i sängen i fullt ljus och vi busar lite där så att han inte vädrar fara så fort han kommer till sängen nu. Skrattet till gonattet har vareit svårt, han har lett men inte skrattat så mycket trots kittling och allt, detta måste jobbas på massa.

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » tis 02 feb 2010, 15:44

Hoppas inte guiden på den här safarin har förbrukat sitt förtroende helt..

Dags att rycka upp sig!

Inlägg av **TorsMamma** » tis 02 feb 2010, 17:36

Hej Åsa, nu säger jag som Anna och Anna, du har fått de flesta svaren i tråden och jag tänker själv och be andra att utnyttja verktyget "backa" lite. Ibland behövs backandet även här på forum för att en förälder skall hitta "SIN trygghet" i sig själv.

Jag tror lite är som du själv skriver, du har ventilerat, fått svar och ventilerat och fått svar i massor. Kanske lite för mycket

av mig. Så nu backar vi och jag råder dig att göra detsamma.

Backa bandet och tag vid från natt 2 enl. lathunden. Se inte bakåt, sluta jämföra innan nu och då. Se bara framåt och jobba målmedvetet.

Sen ser jag fram emot en härlig rapport här om ett par dagar igen.

För rena ensamleksfrågor så rekommenderar jag BB och längst bak i boken står "bekymmer? sysselsättning" och där beskrivs ensamleken bäst. har du frågor utöver det så kom gärna in på "barnafostran" och ställ lite av de frågorna där.

Inlägg av **TorsMamma** » lör 06 feb 2010, 19:51

Hej, Hur har det gått för er?

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » mån 08 feb 2010, 17:09

Hej, det har gått bra tack!

Har slutat överkoncentrera mig och slappnat av lite..

Det hjälpte att tänka lite att det var nån annans bebis för då är det lättare att vara objektiv och lyssna. Först tyckte jag bara han verkade rädd och ledsen, men oftast är han arg! Och som nån här skrev, då blir det ju inte bättre av att "tjata" påminnelse hela tiden vilket jag gjorde förut, det retade väl bara upp honom mer. Så han brukar få arga av sig lite, man märker att det går i vågor och tonar av mer och mer, då avvaktar jag och påminner vid behov eller om han verkar ledsen, annars bekräftar när han lugnat sig. Ibland är det bara lite gnöl och då brukar jag inte bekräfta separat.
Nätterna går bra, han vaknar alltid efter nån timme, runt 8 tiden en eller ett par gånger men brukar oftast somna om efter bara en ramsa, det är som att han måste kolla lite extra att han kan sova vidare tryggt.
Vissa nätter vaknar han nån gång i vargtimmen, ibland är det svårt att få honom att somna om då men vissa nätter har det inte varit nån vargtimme alls! Så det går ju lite upp och ner, vi är inte på långa vägar "i mål" än men vi jobbar på

Dagslurarna är det lite svårare med att få till, men det är lite olika från dag till dag det också..Ofta får jag känslan av att han blir sur när han ska sova, han verkar inte trött alls.
Det är lite tråkigt dock att han alltid blir ledsen när man lägger honom tillrätta och det vet jag inte om det ger sig av sig själv eller om det finns nåt mer vi kan jobba på? Man får verkligen ta i för att lägga ner hans huvud åt höger, känns inte alls som några positiva vibbar över det.
Skrattet till gonattet är svårt att få till också, han är väldigt svårroad vid den tiden och man kan få till några leenden men inte så ofta skratt tyvärr.

Men överlag känns det mycket bättre och att vi är på rätt väg. Han är så mycket gladare på dagarna, inget gnäll alls som förut och då är det lätt att motivera sig

Inlägg av **TorsMamma** » mån 08 feb 2010, 18:19

Hej ÅsaT

Vad glad jag blir och läsa ditt svar, det låter HELT annorlunda i ditt förhållningssätt nu jämfört med tidigare. Du har då sannerligen hittat er väg. Fortsätter du lovar jag att ni når mål och njutningen.

Jag tycker du skall sluta lägga tillrätta om det inte passar er. Lägg ner distinkt och gå med ramsan bara. Det brukar kunna ta lite tid för vissa små att förtå att det är SKÖNT att gå och lägga sig. Alla gör lite olika inför skrattet till go nattet. Det som jag tror funkar bäst är de som skrattar rejält UTANFÖR rummet, kanske redan efter slurken och tandborstningen i vardagsrummet. Sen en kort nedvarvning på väg till rummet om det är er melodi. Det viktiga är ATT man fått sig ett rejält gott skratt på kvällen och läggs glad nöjd.

Tänk dig detta...

Du har varit på stå upp komedi, skrattat, skrattat och skrattat. Du fick ont i kinderna, ont i magen och till slut gör det nästan ont att skratta mera. Kan du känna hur skön kroppen är efter detta? NÄr du sen lägger dig och tänker på hur skoj du hade så somnar du säkert gott. Speciellt somnar du väl bättre med den känslan än om du har haft en jobbig, skrik och bråkig dag, eller hur?

så här gäller för er att hitta nyckeln att förmedla just denna känslan. Det kan ta LÅNG tid, men jobba målmedvetet så kommer ni nå dit, jag lovar!

Anna09 · Inlägg av **Anna09** » mån 08 feb 2010, 20:20

Hej Åsa,

jag måste bara instämma, det var min första känsla efter att ha läst första stycket i ditt inlägg - ett helt annat förhållningssät, en objektivitet som är så sund.

Härligt :thumbsup:

Jag tänkte samma sak, vi kan inte heller skratta precis innan läggning sen en period utan tar det i samband med bad/dusch och före nattslurken. Efter den borstar vi tänderna, vilket hon älskar, och sen myser vi i ett par minuter innan vi lägger. Det är vår melodi för tillfället. För en månad sedan skrattade vi hela vägen ner i sängen med kittlande, det går inte hem just nu.

Detta går superbra, enkelhet och saklighet, trygghet och säkerhet leder fram till njutningen. Dit skall ni och dit kommer ni! 8)

ÅsaT · Inlägg av **ÅsaT** » lör 13 feb 2010, 16:08

Tack snälla ni!

Jag känner att detta får ta den tid det tar, nätterna vaknar han fortfarande några gånger men somnar oftast om lätt av sig själv eller man en ramsa. Vargtimmarna har börjat spöka lite de senaste dagarna, men då brukar också ramsa och sedan husljud göra susen, så det kan vi leva med ett tag!
MEN dagslurarna krånglar fortfarande, han vaknar ofta och det är svårt att få honom att somna om. Speciellt på långluren och e.mluren. Har ni några tips? Ska vi agera som i vargtimmen eller? Långluren har varit jättejobbiga vissa dagar, senast i dag. Han somnar in fint på bara några minuter men vaknar efter en halvtimme, 45 min och ramsan hjälper ej. Han blir argare och argare. Vi brukar förståss låta honom vara så mycket som går om han är arg men det har inte hjälpt heller. Vi har faktiskt gått in och buffat några gånger, dels för att han lät så hysterisk och för att han ibland vänder sig, eller bajsar mitt i passet (varpå han blir jättesur när man går igen, för mycket trafik säkert) Men han blir inte lugnare av buffningen utan det blir nog bara värre men vi har inte vetat vad annars att göra...Jag har till och med fått gå in och låstas att det är väckning 20 min innan utsatt tid för att han skriket en halvtimme utan förbättring (illa!)
Vi jobbar absolut på och märker ju framsteg men vill bara se om ni har några tips, för det känns inte som vi gjort rätt på denna punkt. Kanske ska schemat ändrats något? Känns som mat och sovtider är så utspridda, han behöver kanske vara mer mätt för att sova gott. Vad tror ni?

Inlägg av **TorsMamma** » lör 13 feb 2010, 16:56

Hej, vilken fin rapport du kommer med. Det är ju precis så här nätterna skall vara! Jättefint jobbat!

Ang. dagslurarna...

Hur ser ert schema ut nu för tiden?

Vid 7 mån minskar man med 30 min tiden på dagen.

MEN, det är så här...

En 6-mån har en väldans massa på gång, oftast lär de sig att både åla och vända (ibland krypa och sitta också) sig ordentligt detta kräver energi, MYCKET energi. Så ja, mycket mera mat brukar det betyda och att man matar rejält mycket fortare än man redan gör. Vänta inte på att han skall öppna munnen utan lasta bara in, i massor. 2 mål mat och 1-2 gröt mål rekommenderas. Samt välling på det om han äter.

Ett litet knep... Precis innan långluren ge mosad banan i ca 1-2 veckor, banan innehåller typ ett melatonin ämne som gör att barn sover bättre, och glöm inte att antingen mörklägga på långluren eller hänga över ett skynke så du stänger ute ALLA synintryck.

Ang. vargtimmen, det är dags att börja mörklägga lite mera nu. ETt sätt att se om ni har för ljust är att tejpa upp aluminiumfolie på rutorna och ha där i ca. 2 veckor, då märker ni om vargtimmen blir bättre.

Vad tror du om dessa tankar?