Fjärrkontrollen återfunnen av Bibban - i vedkorgen
Tack för kommande taxipengar - det var ju sagt 100 spänn per vuxen och resa. Billigare än taxi i Stockholm i alla fall
Och tack för allt som blev kvarlämnat i mat- och fruktväg. Vilken fantastisk mathållning
Pris och beröm till det oslagbara matlaget med suveräna rätter, skicklig organisation, gott humör, suverän planering
Och blomman - ni skulle ha sett, alla ni nyfikna och lagom avundsgröna icke-campare (den här gången), blommans mästerverk till tårtor sista kvällen. Den ena - en prinsesstårta - var prydd med texten Sova hela natten och med två små magsovande bebisar, en under grön marsipanfilt och en under gul, med nattmössor och rosiga kinder och ögonbryn och t o m ögonfransar och ljuvt sovande vända mot varandra. Det var det absolut gulligaste
Tack ni alla kära som skrivit här i dagbokstråden. Det är underbar läsning. Inte minst Heges på kornet-summering:
"Och dessa barn var utvilade och trevliga på dagen, både mot andra barn och mot oss vuxna (som dom heller inte kände från förr). Inget gnäll hörde jag, inget tjat, jag såg ingen osäkerhet eller klängande, minimalt med konflikter såg jag, jag såg bara såna saker som gör att man känner att man vill ha flera barn."
Som SusanD skriver: "Vi skulle kunna ha hela Logen full med SS." Det är verkligen sant.
Det som grämer mig personligen är att jag inte hann träffa alla de små barnen alls så mycket som jag hade velat. De små Skräpen missade jag nästan helt. Så får det inte vara
Men jag ser och hör och noterar, även om det är på avstånd ofta, och de ljuvaste minnena är ju från föräldraglädjen och samspelet mellan de små och deras ömma. Det var och är en upplevelse. Här fanns ingen irritation, inget tjat, inga NEJ - bara intensiv, enkel, självklar glädje, helt på temat: små barn ska njutas - och njuta själva
Ett försök till rapport från mig:
Första dagen utbröt förvirring - förstås. SusanD med Father A och lille Emil kom alldeles för tidigt och jag sa åt dem att vända.
Folk flöt in, flyget var försenat, tappra Åsa med 2 fastnade i timtal på ICA i Bräcke med fyra kundvagnar mat eftersom alltihop inte hade fått plats i stortaxin (lillbussen) trots att Bibban bistod med extrabil. Det dröjde innan alla var på plats och svälten blev stor medan matlaget slet, planeringen försköts, det fick naggas på diverse programpunkter och själv var jag mest en förvirrad höna. Som dock insåg att jag nästa gång får möta med en första flexibel måltid så att även matlaget hinner hämta andan och komma fram
Ambitionen var så enormt hög på alla nivåer
Även jag och inte minst Bibban hade förstås planerat oss gröna, men tiden, tiden - den uppför sig inte alltid som man vill och tror att den ska. Det lär vi oss till nästa gång
Första natten ställde sig oväntat på huvudet; två SS visade sig inte vara SS alls (i varje fall inte på bortaplan) och medan de SS sov som grisar, höll de icke riktigt SS alla vuxna berörda vakna mest hela natten. Ommöblering krävdes och det blev plötsligt fyra kurbarn i Lilla Huset i stället för två. Det gick naturligtvis hur bra som helst det också, men i vila och njutning halkade alla ett dygn efter, vilket jag var ledsen över. SusanD föreslog följande kriterier för SS, och jag håller med:
* sover 12 tim natt
* ramsan tar
* är van vid att sova i olika miljöer
* har varit på resande fot tidigare
* inget morgontrassel som ska "fixas".
Kurledarna SusanD, Elle, Kantarella och ms Sophie var suveräna. Jag har väl aldrig sett maken till ambition och seriositet. SHN känns som en bebis överlämnad i absolut trygga händer. Ett kuriosum var ju att ms Sophie som är den skickligaste ramsare man kan tänka sig aldrig själv hade infört ramsa på sitt barn... och stod verktygslös, plötsligt, som mamma, inte som kurare/ kurledare åt andra 8) En klassiker. Fel hjärnhalva, om man säger. LO fick känna på hur "lugnt, sakligt stöd utan att hjälpa i onödan" är vad som tarvas, och lyckades en smula förhastat störa lilla minsta kurbarnet som blev klart surt. Vad vi skrattade
Elle satt som en orubblig klippa, det antecknades i skenet av mobiltelefon, stearinljus... Kantarella och SusanD tyckte det var helt i sin ordning och alldeles nödvändigt att sitta uppe precis hela natten och sköta jobbet. Så kurade de och utbildade med total bravur. Jag är oerhört imponerad
Och tack för filmen, Knatrella. Ett sant mästerverk. Fantastiskt roligt. Välgjort, vackert, instruktivt, kärleksfullt. TACK
Lille minstingen, 5 mån, hade fått larm och skulle berövas napp och läggas på mage, och mamma var orolig för att han inte var van vid att ligga på mage. Men lilla älsklingen behövde i princip bara läggas på mage så var han "hemma". Nappen vet jag inte ens vart den tog vägen - borta var den och inte skrek han för den saken. Klockrent tog han till sig sitt nya schema och sov som en liten gris gjorde han, så fort han fick lov, om man säger
Det var en fröjd.
De andra tre gick också från klarhet till klarhet. Lille Vilhelm som hade ett skrik som skar genom märg och ben fick lära sig, genom mamma, att han bara helt enkelt inte FÅR skrika. Det ska undvikas till varje pris. Risken är att små barn, som inte är så väldigt små längre, börjar tro att man kommunicerar genom att skrika sig fram här i världen, och det måste vi ta ur dem. Det finns andra och bättre sätt att "prata" på och det är de som ska uppmuntras, bemötas med entusiasm och ges positiva, konstruktiva svar (i stället för evinnerlig tröst på skrik). Jag hoppas och tror att lilla livet vände där
Likaså fick lilla blott 1,5-åriga Tintin lära sig, hoppas och tror jag, att mamma och mormor inte är tjänstefolk som hemfaller åt curlande, utan som tillämpar principen hjälp till självhjälp (i stället för att göra jobbet åt barnet). Det var underbart att se hur hon självmant klappade ett litet barn efter att ha fått lära sig vila i kramen efteråt, när det råkat hända en mindre trevlig liten olycka.
Lille Tim fick följande schema (mamma Carin ville ha plats för babysim och annat mellan 1 och 3):
7.00 God morgon; mat (under 45 min sammanlagt högst)
9.00 - 9.45 fm-lur på mage i vagnen ute
10.00 Mat (45 min max)
12.15 - 13.00 lunch-lur på mage i vagnen ute
13.00 Mat (45 min max)
15.00 - 16.30 långlur (i fortsättningen inomhus av praktiska skäl)
18.30 gedigen nattslurk
19.00 Godnatt.
Och det tog han till sig utan problem. Andra natten sov han sammanlagt 11 tim 28 min; det tog 14 min efter läggning innan han sov; han gnydde sedan lite 2 ggr under hela natten.
Hege talade sig nästan hes, i flera omgångar. Oerhört fascinerande tyckte alla. Hon berättade om hur Glenn Doman bedrivit sin forskning med utgångspunkt från hur friska barn fungerar. De har jag också gjort, i liten skala. Jag har inte rest världen runt som han och studerat vad alla små barn har gemensamt - hur människans utveckling ser ut, vlka vägar den går och vlka förutsättningar som ska ges för maximalt gynnsam hjärntillväxt och -funktion. Men Hege, som en gång för länge sedan tillskrev mig och berättade om sitt hjärnskadade barn - som nu är friskt - och besöket på IAHP och mötet med Glenn och hoppet hon och hennes man aldrig övergav, hade läst Barnaboken och funnit att ingenting i den motsade Domans iakttagelser, tvärtom. Jag är oförtrutet stolt över den bekräftelsen och över att jag via Hege också fick möta Glenn Doman en dag, i en omfamning som kom direkt av att vi "kände igen" varandra, utan att ha träffats och utan att han av naturliga skäl läst en rad av mig. Det var stort
Det vill jag tacka Hege för och därmed extra mycket för att du ville komma till oss på Campen och berätta om den oerhörda betydelsen av magläget inte minst, för din smittande entusiasm och dina kärleksfulla demonstrationer på äkta små barn här
De två icke så SS, som fick flytta ner till Lilla Huset och minikuras, illustrerade båda ett vanligt misstag i SHN-världen: deras ömma hade infört olika former av underhållning efter läggning - tröstande eller allmänt "hjälpande" där hjälp inte alls behövdes. En 1,5-åring kan utmärkt väl dra på sig täcket själv och ska ha svar à la goddag-yxskaft (ramsan). En något yngre modell vägrar förstås ta till sig ramsan och lyssna till den, om han vet att det händer mer om han skriker på. Båda barnen skrek till sig sina ömma i stället för att skrika dem ifrån sig, om man säger. Och då "tar" ingen ramsa i världen; då har man desarmerat den på förhand.
Någon kunde berätta att det enligt ett experiment tar 29 gånger (29 nya envisa "frågor") innan barnet köper att nu är det andra bullar som gäller; nu funkar inte längre det gamla vanliga. Men efter de 29 tjaten ger man sig
och anpassar sig till den nya ordningen
Och där har vi kurens första 20-45 minuter av frågor och protester första gången första natten. Som aldrig blir så långvariga och envisa igen - om man bara är konsekvent med sitt upprepade besked och sina påminnelser om de andra bullarna som gäller i fortsättningen
Man kan tro att om en liten unge inte är "van" vid ramsan så står man hjälplös. Och det finns alltid tusen förklaringar till allt möjligt barnakrångel här i världen (trött, sjuk, ny miljö, etc etc). Men jag säger att de där förklaringarna inte är särskilt intressanta. Barnet måste fortfarande få sova så gott. Verktygen är till för att användas när de behövs, och någon gång är ju alltid första gången. Oväntade, nya situationer inträffar alltid, när man har med små barn att göra. Barn ställer sina frågor på tusen olika vis uppväxten igenom. De ska ha sina svar och det är svar man kanske aldrig gett förut. Det är bara att hänga med
Läsa på, förebyggande, men också och framför allt tänka efter och lära av de erfarenheter man gör. "En gång är ingen gång" och "oj då" är effektiva smärtlindrare, om man säger
men sedan är det dags att tänka, lära, besinna sig och möjligen - ofta - ompröva.
Ska sluta denna roman med att återigen tacka er alla
Mycket lärorikt var det för mig också och inte minst:
underbart att återse så många av er från sist;
underbart att se hur så många kära forumister fann varandra i glädje och samstämmighet;
underbart att se hur barnen kände sig så tveklöst hemma - både i Gastsjön, med alla ömma vuxna och med varandra;
underbart att se tre ömma fäder som jag gärna skulle behållit, skickat tillbaka i tiden och huggit själv som fäder till mina barn (Gud förlåte mig);
underbart att se ert samarbete, alla - kring detta som skulle bli, och blev, ett aktivt deltagande där ingen var passiv gäst utan alla kunde säga sig och visste med sig att DE ANDRA KLARAR SIG SÄMRE UTAN MIG;
underbart att mötas av er värme, livsglädje, entusiasm och få bevittna den stora kärlek till de små barnen som räckte och blev över för alla andra små barn också, för varandra och för mig
Tack, tusen tack, ni kära alla
Vi som kallar oss Kärntruppen (kallar jag, i alla fall
) planerar för ett lite annorlunda upplägg i fortsättningen, så att vi inte gapar över för mycket utan verkligen hinner med att exempelvis bada, odla Herrarnas Högkvarter, sova ut, äta i lugn och ro - med barnen
- och njuta det ena med det andra på ett ymnigare vis.
Detta är några tankar:
* En separat Camp. Enkom SS med öm (eller ömma). Förläggning på Logen för SS enligt kriterierna ovan. Ca 20 vuxna, 10-20 barn i resesängsstorlek.
* En separat SHN-kurs. Enkom kurbarn, 3 stycken, kurledare och blivande Diplomater som är beredda att utbilda sig för att kunna hjälpa andra behövande.
* Enbart sommartid, båda - 1 Camp och 1 SHN-kurs per sommar - därför att packningen blir lättare då och utevistelsen enklare, och man kan bada i den rena sjön från "beachen" i stället för den klorerade pölen, ro båten och fiska, mm
* Enbart ett stort lagat mål mat om dagen, inte två - en sen lunch / tidig middag vid kanske 2 på em. En riktigt lång sittning på Logen eller i Lilla Huset där alla kan vara med, även barnen, och äta och umgås och kackla i goda tider innan det är dags för prat / föreläsningar och diverse förkvällsaktiviteter. Folk fick då fixa egen frukost (som nu) men också eget kvällsmål på tider som passar individuellt.
Synpunkter välkomnas
Liksom anmälningar framöver
Dagens lilla uppdatering: jag sov som en gris och precis som små kurbarn blev jag sedan omedelbart jätteschuk, när jag hade "råd" att ta hand om det. Opassligt nog skulle jag hålla en föreläsning i Ånge i går kväll och det var sannerligen ett febrigt hostigt snorigt vrak som masade sig dit, med gudomliga Bibban som privatchaufför, tack och lov. Och där anslöt miar 70
Det var så roligt
Den vackra, varma människan som hade velat komma på Campen men inte kunde. Jag hälsade från oss alla.
Och här utbröt ju också diverse sjukdomar, men reagerade våra SS på det
Inte då. Jag som t o m undrade vems barn Emil var, när han satt i mammas famn och bröt samman... Det kunde väl inte vara Emil
Men på natten sov han, jätteschuk och allt
Det gjorde jag i natt också. Och nästan alldeles frisk i dag.
Kramar på er alla mina kära
Typiskt, jag glömde både min fina bokgåva och vackra diplomet hos dig Anna (tror jag, hoppas jag, så det inte ramlat ur påsen på tåget?...) Har ni hittat nåt i städyran? Jag är dock oskyldig till fjärrisar. 
Hälsa lilla älsklingen och även dn goda coach. Ja, tänk den som haft en sådan, på den tiden det begav sig