Bara en halvtimmes rast på hela dagen när man är van att ha 1½ h rast under ensamlek och 1½ h rast under middagslur. Dum som jag är har jag inte haft vett att vila när jag kommit hem på eftermiddagarna/kvällarna utan ägnat tiden åt att storstäda eller springa och shoppa. Men jag njuter desto mer nu kan jag säga. 8) Jobbet är helt OK! Kul att komma tillbaka och faktiskt har man lite annat perspektiv på saker sedan man fått barn själv. Tidigare har jag jobbat med barn i åldern 3-5 men nu jobbar jag även viss tid på avdelningen för barn 1-3 år. Jag har alltid tyckt att barnen på lilla avd varit så småååå men nu är dom ju jättestora i jämförelse med min skrutt här hemma. Hehe! För att inte tala om 3-5åringarna. De är ju jääättestora!
Tack för kommentarerna om filmerna också! Junior KAN äta med sked men på den där filmen var han nog extra präktig. Vanligtvis kladdar han med fingrarna eftersom det går fortast. Ibland vill han ha en gaffel och spetsa maten. Mest för att vi har en gaffel och han vill ju inte vara sämre han! Tycker mig se tendenser till att när han är hungrig och man ställer fram maten skyfflar han med händerna och sedan när efterrätten kommer eller han tycker att det börjar räcka så kan han ha tålamod till lite mer finlir med sked eller gaffel.
Det var första gången han hjälpte mig röra smet så det kanske var nyhetens behag som gjorde att han var så sansad. 8) Annars brukar han ofta få hjälpa till att skala potatis, lägga skal i skräphinken å sånt. Eller krydda maten med handen om handen. Han är rätt nöjd bara han får stå på en stol vid bänken och pilla med de redskap och grejer jag använder. Och provsmaka lite förstås.
Tina, va trist med öroninflammationerna! Det är frustrerande när man får olika bud från olika personer. Nu har vi ju varit förskonade med Junior men jag känner precis igen det från en av mina hundar som varit mååååånga turer till olika veterinärer med olika diagnoser och olika behandlingar. Man får nånstans försöka ta till sin egen magkänsla och sunda förnuft. Men till slut hittar man någon man litar på!
Bluna, men vilken konstig sandlådepappa!
Något sådant har jag aldrig råkat ut för. Tvärtom, att föräldrarna får försvara Junior när han lånar leksaker av deras barn som inte vill låna ut. Jag har alltid med nån spade å lite grejer i korgen under vagnen så oftast kan man göra ett byte en stund. Det brukar funka fint. När vi träffar alla dagmammor med sina barn ute (vilket oftast är dem vi träffar eftersom nästan ingen annan är ute) får han förstås låna vad han vill tills de ska gå hem. Då brukar jag ta en av våra egna spadar och byta med Junior och ge tillbaka deras. Han tycker det är trist när de går hem och vill gärna gå efter. 8)Däremot tycker jag det är svårt att hantera vad man ska säga när äldre barn tycker att Junior förstör och de inte vill att han ska vara med när de t.ex. bygger kakor eller vad de nu gör. På jobbet har jag aldrig upplevt det som ett problem eftersom det känns som att de större barnen på förskolan har förståelse för de små. Men här hemma i sandlådan är det en helt annan grej. Jag brukar försöka förklara att han vill hjälpa till osv men det brukar inte stora tjejer gå med på. Resonemang som "dela med sig", "mitt / ditt" och "vi var här först" förstår ju inte en 1åring. Iaf inte Junior.
Det har gått kanonbra för Pappan och Junior hemma de här dagarna jag varit på jobbet. Jag har kunnat vara med och väcka och vinka hejdå på morgonen och åka till jobbet. Junior har tagit det bra och haft kul med pappa på dagarna. Första dagen (i onsdags) fick jag order att skynda mig hem från jobbet då Pappan ville åka och fiska (öringpremiär). Jag gick med på det i utbyte mot att de skulle vara påklädda och ute när jag kom hem. Visst! Kan inte påstå att Junior blev särskilt begeistrad när han såg mig hemma på parkeringen. Däremot när Pappan efter en snabb rapport gick till bilen och skulle åka så spraaang Junior efter och såg väldigt länge och olyckligt efter Pappan. :^o
Junior har ätit som en häst av pappas mat och sovit som en gris. I övrigt har de varit ute massor i det fina vädret, jobbat en del med saker hemma. Fast då har Junior inte varit intresserad av att hjälpa till. När jag kommit hem på eftermiddagarna med matkassar mm har han däremot raskt och villigt hjälpt mig med dem!
Bara ett litet smolk i glädjebägaren. Junior är gnällig! Han vill saker hela tiden men det känns som att han inte vet vad han vill. Han kan stå nedanför köksbänken och peka och klänga och gnälla och när man tar ner det man tror att han vill ha så är det bara "nejnejnej" och mera gnäll. Man provar olika saker men inget duger. Lyfter man upp för att han ska titta själv blir han nöjd men det ser ut som att han tänker "hmmm vad ska jag välja". Det är som att han inte riktigt vet vad han vill men ändå vill han något så himla starkt. Är detta förtrotsen eller har vi blivit manipulerade av gnället? 8)
(v. 42+2)
Hon är ju inte 18 mån än så jag är beredd på en släng till. Men just nu är det som sagt lugna gatan och hon är så glad! Hon hjälper till med allt så fint, jag blir tårögd av att se henne förstå så mycket. 
Han slängde upp henne i rutchkanan så hon skrattade. Tillslut sa han att han bara inte orkade mer. Så jag sa till Elsa att nu är pappa trött, ja det var väl inga problem. Sen hjälpte ha henne att snurra på en liten karusell. Sen sa han "Ska du inte komma och ge fart nu?" så jag sa "Måste hon aktiveras hela tiden då?". "Hmrrf..." fick jag till svar och så fick Elsa göra fart själv ett tag, gick ju bra att stå och vicka på rumpan samtidigt som man håller i sig. 
Hon höll på läääänge och studerade men icke! Däremot var organscanningen den här gången helt olik den vi gjorde på Mölndal! På barnmorskegruppen var hon jättenoga och berättade om allt, totalt tog det ca 30-40 min. Förra gången var vi nog ute efter 10!!!!
. Att lära sig gå kommer väl att ta en stund det med. 
.
. Förskola i all ära men för de första åren var vi överrens om att ta dagmamma och sen ta förskola när hon blir ca 4-5 år om vi vill. Har bara hört mycket gott om denna dagmamman och när vi var där i januari på studiebesök så kändes allt rätt 