Dags att plocka fram Mozart "Reqiem" och stilla döden dö...
Idag skulle jag väga mig. Vi har en digital våg. Man skall knacka på den lite lätt med foten en gång, innan man ställer sig. Först skall en ensam åtta vandra förbi display-rutan, sedan skall det stå 0.0 Den här 0.0;an skall blinka till en gång, och DÅ får man ställa sig på vågen.
Idag komemr det inga åttor eller 0.0; or utan det står Lo.
LO är en forumist, du är min badrumsvåg.
(Engelskläraren misstänker att "Lo" kanske eventuellt står för "Low") Lite hoppfullt ställer jag mig på vågen ändå.
72.8, påstår den!
Sedan försvinner allt, med blixtens hastighet, och där står jag och fattar inget mer än att vågen behöver nya batterier.
Det sista vågen gör innan den dog var alltså att förolämpa mig med en vikt som är ett kilo MER än förra fredagen.
Jag som har skött mig så exemplariskt under den här veckan! Inte slarvat alls, och igår på Willys köpte jag mörk choklad med päronsmak, 72 % kakao, och tog två bitar med kvällstheet. Jag har vägt och bokfört allt minutiöst, och igår var jag inte uppe nånstans i närheten av mina tillåtna kalorimängder, ENS med de två chokladrutorna!
Maken skall köpa nya batterier till vågen, men vad fasiken hjälper dt mig?!
All djävlighets lag säger ju, att det var en korrekt siffra som den slängde åt mig imorse. Skulle det varit en fantasisiffra, så skulle den ju bara hitta på, något ur luften... Det här låg alldeles för nära min förra vikt för att jag skall kunna lura mig själv med "dåliga batterier."
VARFÖR? Vad har jag gjort för att förtjäna detta hemska öde?
OM jag skulle ha misskött mig, så skulle jag begripa bättre, men jag har ju inte det
](*,)
Uhu... buhu...
Avrunda med ett jättepäron.
Till efterrätt en stor kopp kaffe med skummad lättmjölk och en vv-mintchokladgodis. 
Och då blir man ju faktiskt mätt också!
