Sussi, vilket jobb. Det är inte kul, men så skönt när det är gjort. Skönt att du känner dig lite piggare.
Jag har spelat golf i helgen - släktmästerskap. För att vi skulle få till det med barnvakt, så gick jag och maken ut tillsammans ett par timmar före alla andra. Det var magiskt. Vindstilla, soluppgång, spegelblank sjö, frostigt gräs och mycket trevligt sällskap (vi spelade ihop i maj sist, blir inte så ofta nuförtiden).
Alldeles nyss har jag varit med V och hennes kompis på gympa. De har så kul. Det är redskapsgympa. Tyvärr var det två vikarier där idag och de var inte så noga med säkerheten. Nu hände det inget, men att ta in och ut redskap med massa ungar springande i lokalen är inte bra!
För er som inte har sett, så hade vi lite otur förra veckan. Ivar trillade ner från gungan. En däcksgunga för stora barn. Han satt på kanten och trillade genom hålet. Han blev jätteledsen, men han blir ofta sur om han misslyckas. Det hände strax före sovtid, så jag antog att han var trött och blev sur för att han trillade.
För att göra en lång historia lite kortare så visade det sig att han hade en spricka i benet strax ovanför fotleden. De såg inte ens på röntgen i första läget. Ortopeden ringde på morgonen och berättade att de tittat på bilderna igen. Då hade Ivar redan börjat sätta i foten igen. Så tillsammans bestämde vi att vi inte skulle göra något åt det. Hela helgen har gått bättre och bättre och nu kan jag nog säga att han inte ens tänker på att han skulle ha ont.
Men på britsen på röntgen började han säga mamma. På riktigt. Mama

, mama

, mama

och lät väldigt ynklig. Men han var tapper och klarade det jättebra
Nu ska barnen bada och snart hoppa i säng

Gonatt säger dom!
/LO