Surkål och ödlor

[kattklo]

Alltså vårt problem är om vi fortf har några vänner!

[Jannika]

Tillbaka efter att ha gett lilla Häftapparaten Nella kvällsslurken. Nu har hon två uppe också och hon bits! I all kärvänlighet men inte så skönt, haha! Hon är ett så humoristiskt barn fröken Smajl (pappas smeknamn). Det här är det mest energiska av mina fyra, iaf som liten. Hon kasar, kryper, rafsar och ålar runt på golvet med blixtens fart. På vägen hinner hon stoppa de mest oväntade saker i munnen. Nu när vi åt middag (Nella äter alltid fort som en lort, ledsnar ur och vill ur stolen direkt, ner på golvet) skriker Milo i högan sky. Då har Nella ålat sig upp på fotstödet på hans tripp-trappstol, slitit av honom ena strumpan med ena handen medan hon hänger på trekvart i den andra mumsandes på just nämnda strumpa. Milo var helt förtvivlad över att hon blägga(dreglat) ner den och vägrade sätta på sig den igen. Och ju upprördare Milo hojtar desto gladare blir Nella. Det är humor med barn!

Och Gulle-Lotassen då! HUR ska man veta? Här har vi en liten man i svåra våndor också. Trotsåldern ramlade på oss med buller och bång. Allra mest chockad tror jag Milo himself är. Utdrag ur typisk lunchkonversation mellan mig och Milo.

-Ja tycke om dig mamma.
-Jag tycker om dig med Milo.
-Ja tycke INTE om dig mamma.
-Nähä, men jag tycker om dig.
-Ja tycke om pappa.
-Jag tycker också om pappa.
-Åååååhhh. (Sur och trumpen tystnad)
-Tycke du inte om mej?
-Jo, men jag sa ju det. Jag tycker om dig Milo.
-Jaha.
-Jättemycket!
-Jaha.
-Ja tycke om dig mamma.
-Jag tycker om dig med Milo.
-Ja tycke INTE om dig mamma.
-Nähä, men jag tycker om dig.
-Ja tycke om Kike.
-Jag tycker också om Kike.
-Åååååhhh. (Sur och trumpen tystnad)
-Tycke du inte om mej?
-Jo, men jag sa ju det. Jag tycker om dig Milo.
-Jaha.
-Jättemycket!
-Jaha.
-Ja tycke om dig mamma.
-Jag tycker om dig med Milo.
-Ja tycke INTE om dig mamma.
Och så vidare......

Blomman! Jag har inga problem med att se dig som brud. Och tänk vilken gudomlig bröllopstårta DU skulle bjuda på!

Näe, nu ska jag försöka mig på en repris på gårdagskvällen. Men det är väl bäst att hjälpa till med disken först, haha!

Kram Jannika

[Gäst]

Heeej!
Nej nej, jag föder inte. Jag har lagt ner det där. Så jäkla överskattat alltihop. Och egentligen, nu när det bara rullar på med kakan, vi pratade om det igår, varför inte nöja oss med ett barn och dra på långresa istället?
Så det ska vi göra, Malaysia here we come. Karla har armpuffarna på, alla håller en stor badboll framför kroppen så att jag smälter in under incheckningen.

Dra inte till Malaysia riktigt än... 8) Du kan ju - för tröstens skull - besöka min gamla billing.blogg och läsa den där julsagan när jag var gravid i vecka 42 och väntade på Sofia som långsov i magen... ... om du behöver ha tidsfördriv!

[Jannika]

Nej nej, jag föder inte. Jag har lagt ner det där. Så jäkla överskattat alltihop. Och egentligen, nu när det bara rullar på med kakan, vi pratade om det igår, varför inte nöja oss med ett barn och dra på långresa istället?
Så det ska vi göra, Malaysia here we come. Karla har armpuffarna på, alla håller en stor badboll framför kroppen så att jag smälter in under incheckningen.

Åh, du galna gravilda kvinna! Jag skrattar så jag gråter. Jag börjar nästan hoppas att Kotten stannar där inne om du ska hålla på och vara så här kul av överjästheten.

[Gäst]

Jannika! Känner du till Smilet orginalet? 8)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Smilet

farligt att ge sina barn smeknamn... HAUK!

Fjällmor - det är aktivt lyssnande det du ägnade dig åt med Lotass skall du veta!

[Jannika]

Smilet var en amerikansk alligator (Alligator mississippiensis) som levde i fångeskap på Sjöfartsmuseets Akvarium i Göteborg. Smilet hade kommit till Göteborg, uppskattningsvis som tvååring, 1924 och avled 9 februari 1987. Sitt namn Smilet fick hon av Expressens läsare 1970. Vid sin bortgång hade hon varit världens äldsta då levande alligator med sin beräknade ålder på 65 år och detta förlänade henne en plats i Guiness rekordbok. Däremot finns det dokumenterat alligatorer som blivit äldre genom historien. När hon dog vägde hon 75 kg och mätte 265 cm vilket är lite då nordamerikanska alligatorhanar kan bli dubbelt så stora. Det var också först iochmed hennes död som man via obduktion kunde konstatera att hon var en hona.

Den stackars alligatorn dog på min 18-årsdag! It's a sign.

Fast Nella ler lite gulligare. Säger jag heeelt opartiskt, haha!

[Jannika]

Och tack Päivi för att du bidrar med lite mer stoff åt ödlehållet. Finfint!

[kattklo]

Det lät ju mysigt det där Jannika!
Lite tjatigt kanske, men mysigt. Eller?

[Gäst]

Jannika det är INTE Smilet på fotot! [-X Det är någon annan okänding...

[Jannika]

Jaaa, han är så mysig min lilla semla. När han tittar på mig med sina stora ögon och blinkar med sina låååånga ögonfransar, plutar med pussmunnen, lägger huvudet på sned och säger: JA TYCKE OM DEJ! så smälter jag. Såklart. Även om han tar tillbaka det i nästa mening.

Idag har det varit bara jag och Semlan Milo. De stora har varit med farmor och Nella sover ju bort rätt mycket av dagen. Milo har borstat mitt hår, vi har tittat på MYRE Å ELFANT tillsammans, vi har solat ute på trappan i vårvädret och fixat till hönsen ihop. En mysdag med trotskillen.

Men det här går ju inte, jag skulle ju hjälpa darlingen med disken.

Kram på er! Jannika

[Jannika]

Jannika det är INTE Smilet på fotot! Det är någon annan okänding...

Ursäkta men... HUR kan du veta det? Har du träffat Smilet i egen hög person? Och hur skiljer man på en alligator från en annan?

[Gäst]

Ja, jag hann träffa Smilet. 8)

Hur man gör..? Man läser texten nedanför bilden.

[Gablex]

Men det här går ju inte, jag skulle ju hjälpa darlingen med disken.

Skulle inte du borsta tänderna.....? O:) \:D/

[K-ina]

Oh shit!
Ikväll är jag för trött för både disk och tandborstning! Orkar inte ens skriva nått här - mer än:
majrovorna var inte stora - de var många!

[kiki]

Men guuud vad ni är roliga, jag skrattar Det är inte ofta...

Jag har varit iväg och snusat på Thea 1mån, hon var super söt. Rapades på min axel, sen pratate vi lite om livet sen bajasade hon x4 sen kräktes hon, då fick hon hänga på axeln en stund till för en extra rap. Sen ville hon ha dessert och det fick hon av sin mamma. Gud så sött. Mamman hänger som gäst här på forumet så snart dyker hon nog upp lite mer levande. Hade haft besvärligt förra veckan och läste i BB (som hon fått av mig 8) ) om ökningsdygnen vid 3 veckor och då blivit lugnare. Helt otroligt, hur gör dom som inte har BB och AW i bakfickan?

Kramis Kristina