Mammut: Jag gick ju för sjutton gubbar barfota inomhus ända in i oktober och jag käkar godis som få
När storken sviker
-
*frieda*
Ät p-piller
Nä men skämt och sido, första gången jag blev gravid blev jag det trots degen efter piller andra gången trots ytterst tillfällig obetänksamhet... Jag brukar önska att jag kunde ge bort hälften av min fertilitet till någon som verkligen behövde den. Så kunde jag vara så där lagom beige och behöva uppemot ett halvår på mig för att bli på smällen. Men alla har vi vårt
Mammut: Jag gick ju för sjutton gubbar barfota inomhus ända in i oktober och jag käkar godis som få

Mammut: Jag gick ju för sjutton gubbar barfota inomhus ända in i oktober och jag käkar godis som få
-
Therese
-
Gäst
-
Gäst
-
Nancy
Kram och tack från Nancy
-
Gäst
Hon rekommenderade mig att köpa den hon sålde mest av, och testa den först. Den heter Extra Stark Rosenrot, och på baksidan står det att den marknadsförs av GreenMedicine. På framsidan står det Örtmedicinska institutet. Asken är gul och vinröd och finns med 40 tabletter eller 100 (?) tabletter.
Du kanske kan fråga i hälsokostaffären vilken dom rekommenderar
-
Gäst
-
Gäst
Så varför har då inte fler adopterade barn ett yngre syskon som inte är adopteratDet finns ju också åtskilliga exempel på folk som bestämt sig för att adoptera eller skaffat hund istället - och blivit gravida
Och givetvis är det så att ALLA par som har svårt att bli gravida först har haft en LÅNG period av alldeles vanligt myssex, det tar en ganska bra stund innan man ens kommer på tanken att något skulle vara fel och därmed börjar oroa sig.
Och vem skulle komma på tanken att rekomendera som preventivmedel 'önska dig ett barn, önska att bli gravid' för då blir det inget (något för *frieda* kanske, det är inte p-piller som skyddar mot graviditet utan önskan att bli gravid
Jag blir ff så otrolig provocerad varje gång jag läser att jag skulle älska på fel sätt eller vilja ha ett barn för mycket och att det är därför jag inte blev gravid på vanlig väg (precis som om att alla barn som har kommit till blev till pga ett det var ett ovanligt fantastiskt samlag med serier av orgasmer och samtidig önskan om att det inte skulle 'ta sig'
Tankar som att man inte får det man önskar sig (tex ett barn) hör hemma i samma kategori som andra upplyftande tankar som 'du ska inte tro att du är något', 'du är inte värd att få det du vill ha', 'var inte för lycklig för då kommer snart olyckan' och annat lutheranskt drävel som använts för att hålla folk nertryckta och på plats
-
susanneethel
- Inlägg: 1014
- Blev medlem: mån 16 jan 2006, 22:44
Jag tror inte heller på tankens makt i det här fallet, det är biologiska processer som måste klaffa. Ja, då borde det ju funka att önska sig ett barn, så får man inget, som preventivmedel.
Nä, jag tror inte alls att själva önskan är en så stor stressfaktor att det påverkar fertiliteten.
Bättre att söka läkare och utreda om det finns några kända hinder som man kan avhjälpa. Kostfaktorer är nog väldigt vanliga orsaker idag med den matkultur som råder på många håll.
Om man nu skulle bli gravid efter att ha skaffat hund eller startat adoptionsutredning, så ser jag det som en tillfällighet, att ens ansträngningar äntligen gav resultat, när man hunnit ge upp.
Nä, jag tror inte alls att själva önskan är en så stor stressfaktor att det påverkar fertiliteten.
Bättre att söka läkare och utreda om det finns några kända hinder som man kan avhjälpa. Kostfaktorer är nog väldigt vanliga orsaker idag med den matkultur som råder på många håll.
Om man nu skulle bli gravid efter att ha skaffat hund eller startat adoptionsutredning, så ser jag det som en tillfällighet, att ens ansträngningar äntligen gav resultat, när man hunnit ge upp.
-
Gäst
Det var jag som skrev det som Singoalla citerar i sitt inlägg idag 9 okt. Jag vill förtydliga mig.
De flesta som önskar sig barn får faktiskt det. Det funkar givetvis inte som preventivmedel.
Många som inte får barn får reda på en faktisk - fysisk - orsak. Men inte alla.
En del som ger upp - och adopterar, skaffar hund eller bestämmer sig för att strunta i alltihop - får barn. Det kallar du myt, Singoalla, och kanske är det bara slumpen, men jag vet många, jag är själv en av dem. Men det gäller - tyvärr - inte alla. Så enkelt är inte livet.
Det finns många orsaker till att folk inte får barn, och alla orsaker känner man inte till. Fysiska orsaker är lättare att upptäcka än psykologiska, om det nu finns psykologiska orsaker, vilket jag tror. Fysiska orsaker går ofta att avhjälpa på ett eller annat sätt. Att ändra sitt tänkande eller sina önskningar eller vari det psykologiska hindret nu kan tänkas bestå, är ju inte lika ”enkelt” om ens möjligt - och någon hjälp till det existerar inte i vården. Där finns ”bara” hur mycket medicinsk hjälp som helst som man mer eller mindre förväntas tacka ja till.
Det kan inte anses vara någons fel att man inte kan få barn. Det kan alltså därmed inte vara mer ”skuldfyllt” att ha en psykologisk än en fysisk orsak till att man inte får barn. Möjligen skulle man känna skuld om man medvetet hade utsatt sig för farliga infektioner eller använt droger som påverkar fertiliteten.
Slutligen vill jag säga att jag inser att jag gjort mig skyldig till något som störde mig också enormt när jag fortfarande var ofrivilligt barnlös, nämligen berättat en sån där solskenshistoria av typen ”de och de kunde inte heller få barn, men hoppsan hoppsan så fick de det i alla fall.” Förlåt.
De flesta som önskar sig barn får faktiskt det. Det funkar givetvis inte som preventivmedel.
Många som inte får barn får reda på en faktisk - fysisk - orsak. Men inte alla.
En del som ger upp - och adopterar, skaffar hund eller bestämmer sig för att strunta i alltihop - får barn. Det kallar du myt, Singoalla, och kanske är det bara slumpen, men jag vet många, jag är själv en av dem. Men det gäller - tyvärr - inte alla. Så enkelt är inte livet.
Det finns många orsaker till att folk inte får barn, och alla orsaker känner man inte till. Fysiska orsaker är lättare att upptäcka än psykologiska, om det nu finns psykologiska orsaker, vilket jag tror. Fysiska orsaker går ofta att avhjälpa på ett eller annat sätt. Att ändra sitt tänkande eller sina önskningar eller vari det psykologiska hindret nu kan tänkas bestå, är ju inte lika ”enkelt” om ens möjligt - och någon hjälp till det existerar inte i vården. Där finns ”bara” hur mycket medicinsk hjälp som helst som man mer eller mindre förväntas tacka ja till.
Det kan inte anses vara någons fel att man inte kan få barn. Det kan alltså därmed inte vara mer ”skuldfyllt” att ha en psykologisk än en fysisk orsak till att man inte får barn. Möjligen skulle man känna skuld om man medvetet hade utsatt sig för farliga infektioner eller använt droger som påverkar fertiliteten.
Slutligen vill jag säga att jag inser att jag gjort mig skyldig till något som störde mig också enormt när jag fortfarande var ofrivilligt barnlös, nämligen berättat en sån där solskenshistoria av typen ”de och de kunde inte heller få barn, men hoppsan hoppsan så fick de det i alla fall.” Förlåt.
Det senaste året har jag funderat oerhört mycket över sambandet mellan hälsa och kosten. Det är ju så otroligt märkligt att varje gång jag reser till Stockholm så ser jag att stockholmskvinnorna gått upp ytterligare ett halvt kilo - och detta trots att de enligt all statistik äter mindre och mindre fett och går på gym regelbundet.
Efter att ha samlat in så mycket info jag orkat med att läsa (och mycket är svårt att läsa också) så steg jag själv om på Hi-fat - Low-carb för ca. 6 månader sen. Och gick ned flera kilon i vikt, utan att nånsin vara hungrig. Jag har botat min akne, jag har botat min mensvärk! som jag lidit av i 20 år. Mitt hår är inte fett längre, jag slipper tvätta håret varje morgon. Den här kosten har alltså skapat en balans i mitt hormonsystem som jag alltid saknat.
Jag undrar vad mer jag botat som jag inte vet om?
Enligt källor på internet dras våra kroppar med ett otal inflammationer som skapas av den kolhydratrika kosten, och som hejas på av fel fett, dvs vegetabiliska oljor, transfetter och omestrade fetter.
Jag har bl.a. hittat en medicinsk artikel om att denna typ av diet kan bota PCOS, som fler och fler kvinnor lider av idag. Här är länken: http://www.nutritionandmetabolism.com/content/2/1/35
Förlåt om jag tappar tråden här, men jag tror att det kan finnas samband med kosten som sagt. Alltså den kosten som livsmedelsverket vill att vi ska äta, men som fler och fler, även läkare, har insett skadar oss.
Jag menar att våra kroppar ju ständigt utvecklas och ändras, och fertiliteten minskar sakteligen med tiden. Pga normalt åldrande, men även genom miljöpåverkan och hur vi äter. Det är säkert en långsam process. Men jag undrar om vi inte själva skyndar på den, utan att veta om det.
hälsningar
Anna i Milano
Efter att ha samlat in så mycket info jag orkat med att läsa (och mycket är svårt att läsa också) så steg jag själv om på Hi-fat - Low-carb för ca. 6 månader sen. Och gick ned flera kilon i vikt, utan att nånsin vara hungrig. Jag har botat min akne, jag har botat min mensvärk! som jag lidit av i 20 år. Mitt hår är inte fett längre, jag slipper tvätta håret varje morgon. Den här kosten har alltså skapat en balans i mitt hormonsystem som jag alltid saknat.
Jag undrar vad mer jag botat som jag inte vet om?
Enligt källor på internet dras våra kroppar med ett otal inflammationer som skapas av den kolhydratrika kosten, och som hejas på av fel fett, dvs vegetabiliska oljor, transfetter och omestrade fetter.
Jag har bl.a. hittat en medicinsk artikel om att denna typ av diet kan bota PCOS, som fler och fler kvinnor lider av idag. Här är länken: http://www.nutritionandmetabolism.com/content/2/1/35
Förlåt om jag tappar tråden här, men jag tror att det kan finnas samband med kosten som sagt. Alltså den kosten som livsmedelsverket vill att vi ska äta, men som fler och fler, även läkare, har insett skadar oss.
Jag menar att våra kroppar ju ständigt utvecklas och ändras, och fertiliteten minskar sakteligen med tiden. Pga normalt åldrande, men även genom miljöpåverkan och hur vi äter. Det är säkert en långsam process. Men jag undrar om vi inte själva skyndar på den, utan att veta om det.
hälsningar
Anna i Milano
-----------------------
Flicka f?dd juli 2002; kurad vid 7 m?nader
Pojke f?dd april 2004; verktygad sen han f?ddes
Flicka f?dd juli 2002; kurad vid 7 m?nader
Pojke f?dd april 2004; verktygad sen han f?ddes
KarinÖ-
Jag GLÄDS oerhört, både nu och då när jag var ofrivilligt barnlös, åt solskenshistorier som din
! Det är ju sådant som ger HOPP när det känns tröstlöst! Varje barn som kommer till jorden är ett mirakel och har det varit kämpigt för föräldrarna att få barnet så känns det ännu mer fantastiskt! Grattis till dina guldklimpar
Det som stör mig är utalanden på temat att man inte får barn för att man inte 'slappnar av' och för att man 'älskar fel'
. Det finns faktiskt inga vetenskapliga fakta som stöder att man lättare får ett biobarn för att man adopterat. Att du upplever att din mer avslappnade attityd gjorde dig gravid är heller inget bevis: det behöver inte ha varit därför som du blev gravid. De par som är ofrivilligt barnlösa har ofta en nedsatt fertilitet, vilket inte betyder att den är noll. (Ex: man kan ha endometriosis utan att veta om det. Detta ger en ogynsam miljö i livmodern, svårare att bli gravid. Många blir dock gravida ändå efter enträget samliv (som kan vara trevligt även om man 'håller koll på dagarna'
). Sjukdomen kan gå lindras tack vare en lång period utan mens (graviditet + amning), andra barnet kan komma lättare.)
Jag GLÄDS oerhört, både nu och då när jag var ofrivilligt barnlös, åt solskenshistorier som din
Det som stör mig är utalanden på temat att man inte får barn för att man inte 'slappnar av' och för att man 'älskar fel'
Vill gärna berätta vår historia, för vi har också varit där...
Efter en ofrivillig graviditet som 21-åring, som slutade i ett utomkvedshavandeskap, kände jag mig trots allt ganska cool när jag 7 år senare och med samme man slängde p-pillren och förväntade mig att bli gravid ganska omgående. Det tog två år innan det "tog" och under den tiden hann jag/vi
kolla hormonbalansen för att se om jag hade normal ägglossning (det hade jag)
kolla makens små simmare för att se om de var tillräckligt många och tillräckligt pigga för att kunna prestera (det var de)
kolla mina äggledare för att se om de var hela efter utomkvedshavandeskapet (det var de till 50 %, en av dem hade vuxit ihop)
äta hormontabletter (Pergotime) i två månader för att stimulera ägglossningen ytterligare, och efter det
GRAVID!!!
Jag har tittat igenom tråden lite hastigt, men inte sett någon som nämnt Pergotime. För oss var det hjälpen som behövdes! (Att det sedan visade sig att detta underbara Pergotime-tillverkade barn har ett osynligt funktionshinder tror jag inte är något man skall hänga upp sig på. Jag har aldrig hört talas om något samband, är det någon annan som gjort det?)
Efter den första graviditeten, som alltså var synnerligen trögstartad!, kom nummer två på andra försöket och nummer tre utan att vara ombedd
8) . Utan att vilja provocera någon tror jag man kan säga att det i mitt fall satt mycket i huvudet. Min gynekolog berättade nämligen för mig att även om man som jag bara har en fungerande äggledare så kan den vara så flexibel att den kan hämta upp ägg från båda äggstockarna. Det är alltså inte bara 50 %:s chans att bli gravid utan kanske 75 % jämfört med en tjej som har två fungerande äggledare.
Hur det än är för dig/er så hoppas jag att det snart blir syskon hos er! Stort lycka till!
Efter en ofrivillig graviditet som 21-åring, som slutade i ett utomkvedshavandeskap, kände jag mig trots allt ganska cool när jag 7 år senare och med samme man slängde p-pillren och förväntade mig att bli gravid ganska omgående. Det tog två år innan det "tog" och under den tiden hann jag/vi
Jag har tittat igenom tråden lite hastigt, men inte sett någon som nämnt Pergotime. För oss var det hjälpen som behövdes! (Att det sedan visade sig att detta underbara Pergotime-tillverkade barn har ett osynligt funktionshinder tror jag inte är något man skall hänga upp sig på. Jag har aldrig hört talas om något samband, är det någon annan som gjort det?)
Efter den första graviditeten, som alltså var synnerligen trögstartad!, kom nummer två på andra försöket och nummer tre utan att vara ombedd
Hur det än är för dig/er så hoppas jag att det snart blir syskon hos er! Stort lycka till!
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
-
Gäst
Pergotime, ja, så hette det, det tog jag också. I ett och ett halvt år ungefär, inte varje månad mot slutet, för jag orkade inte med hopp-och-förtvivlan-berg-och-dal-banan till slut. Ägglossning hade jag, men blev gravid - nix. Inte förrän jag slängde pillren och struntade i alltihop.
Jag vill inte heller provocera någon. Att tankar och psyke påverkar kroppen vet varenda musiker och idrottsman och -kvinna, säkert många andra människor också. (Det verkar i alla fall för mig troligare än att strumpor på eller av skulle ha betydelse för fertiliteten?!) Därmed inte sagt att det påverkar alla på samma sätt. Oro och stress drabbar oss på olika sätt - och olika snabbt. Vi är ju olika, som bekant! Och det är det som gör det svårt för läkarvetenskapen, som måste vetenskapligt bevisa att saker och ting fungerar på ett visst sätt genom att titta på ett stort antal människor som har reagerat likadant på en viss behandling eller vad det nu är man vill undersöka. Doktorerna är bra på kroppen som är lätt att se och mäta och sämre på psyket som är osynligt och väldigt personligt. Eller hur man ska uttrycka det. Tur de är så bra på kroppen i alla fall!
Tack, Singoalla! Jag kunde tyvärr inte som du glädja mig åt "solskenshistorierna" medan vi kämpade, jag blev ledsen av dem. Och jag fick höra så många, så många... Och sen blev jag själv en "solskenshistoria". Ack ja, livet bråkar och busar med oss ibland.
Har en känsla av att vi spårat ur lite i Nancys tråd... Kram på er!
Jag vill inte heller provocera någon. Att tankar och psyke påverkar kroppen vet varenda musiker och idrottsman och -kvinna, säkert många andra människor också. (Det verkar i alla fall för mig troligare än att strumpor på eller av skulle ha betydelse för fertiliteten?!) Därmed inte sagt att det påverkar alla på samma sätt. Oro och stress drabbar oss på olika sätt - och olika snabbt. Vi är ju olika, som bekant! Och det är det som gör det svårt för läkarvetenskapen, som måste vetenskapligt bevisa att saker och ting fungerar på ett visst sätt genom att titta på ett stort antal människor som har reagerat likadant på en viss behandling eller vad det nu är man vill undersöka. Doktorerna är bra på kroppen som är lätt att se och mäta och sämre på psyket som är osynligt och väldigt personligt. Eller hur man ska uttrycka det. Tur de är så bra på kroppen i alla fall!
Tack, Singoalla! Jag kunde tyvärr inte som du glädja mig åt "solskenshistorierna" medan vi kämpade, jag blev ledsen av dem. Och jag fick höra så många, så många... Och sen blev jag själv en "solskenshistoria". Ack ja, livet bråkar och busar med oss ibland.
Har en känsla av att vi spårat ur lite i Nancys tråd... Kram på er!