slåss och skriker

[marie-d]

Handlar det om barnens hälsa och barnen liv både nu och i framtiden så har man råd att leva på en inkomst. Ingenting kan vara mera värt en barnets välmående särskilt i de fall som man uppenbarligen ser att det inte fungerar och barnet far illa av förskolan.
Man får tillbaka det mångdubbelt om man tar det när det behövs och inte vätar och förlitar sig på att psykologer, samhället ska lösa saker.
Jag tror många barn bedöms vara adhd-barn fast det egentligen handlar om något helt annat.
Föräldrarna har det yttersta ansvaret för barnen inte samhället och man måste ta det!
Fantastikst ulrikaj och läsa din historia!!!!

[annawahlgren]

Det är så jag ryser nu när jag tänker tillbaka på allt jobbigt som var. Vad hade hänt om vi inte fått eran hjälp och vi hade fortsatt med både psykolog och pedagog. Det är så skrämmande när jag tänker så. Hur många barn är det egentligen som blir feldiagnosticerade -- när det enda som kanske behövs är att "backa bandet" och bara få vara barn utan större krav lite längre....

Tack for de orden, som borde spridas over (vast)varlden som rodglodgad konfetti

Och tack fòr en alldeles underbar rapport

Varlden maste fa vara liten innan den kan bli stor.

[ulrikaj]

...just det utrycket att "världen måste vara liten innan den kan bli stor" är numera något jag tänker extra på med Liw.Jag ska göra allt som finns att göra för att hon ska slippa dagis innan 3års ålder.
Tack alla än engång
Kram ulrika

[annawahlgren]

[annawahlgren]

[ulrikaj]

-kram på dig.
det är du som ska ta på dig hela äran.
Du var den som trodde på Jacob och såg till hur han mådde istället för utbildad personal som ska vara både psykolog och pedagog samt en dagis personal(som har slutat.Det är därför han är kvar nu) som bara såg till hur han betedde sig.
Det som fick mig att öppna ögonen var när du skrev att "knuffa betyder bort"
och det stämmer så väl.Man slåss och skriker inte om man mår bra.
Jag är så oerhört tacksam över hjälpen vi fick för har man inte varit där själv förstår ingen hur dåligt som förälder man mår när ens barn slåss och skriker när man vet vilken god kille det egentligen är och sjukhusvistelse innan det.När ens barn ligger ikramper för att han har så ont och iproppad med morfin som inte hjälper.Sen massa vitklädda rockar som kommer springande och berättar att dom måste operera akut.Inte en gång utan två gånger hände det.Det är inget jag önskar någon endaste förälder ska vara med på.Att se ens baran ha så fruktansvärt ont och inte kunna göra något.Jag vill du ska veta att utan dig hadde vi aldrig varit där vi är idag.Jag hadde då inte ork att stå emot..själv.....
Tack av hela mitt
Kram ulrika

[annawahlgren]

Tack, varmaste tack Har inte sett dina vackra ord förrän nu.

Det är ju du som är ditt lilla barns allra bästa vän i världen.

Tänker på gamle radiodoktorn Bertil Söderlings ord: "Barn har inga fackföreningar, men de strejkar och protesterar ofta."

(Han var uttalad dagismotståndare för barn under fyra år.)

Och jag tänker på de där psykologerna och pedagogerna (ursäkta generaliseringen ) som stod och skrek efter mig när jag tog mitt barn ur skolan sedan hon bokstavligen inte kunnat andas luften där och hamnat på akuten, först en gång och sedan en gång till (då fick jag nog):

"PROBLEMEN FÖLJER JU MED BARNET "

Jag skulle alltså inte tro att någonting blev bättre för att jag bytte skola; problemen följde ju med barnet.

Det gjorde inte problemen.

Det var inte barnet det var fel på. Det var skolan.

[ulrikaj]

ulrika