Hej,
Var snäll och läs runt här på forum om "tidiga morgnar" vi har mängder om detta. I vissa EXTREMA fall så har jag rekommenderat att man direkt på morgonen går in och då ställer sig med en solfjäder i typ 45 min, tills barnet har somnat och sen stått och räknat till 200 och sen går ut.
I andra fall rekommenderar jag att man jobbar med ramsa och mozart HÖG GLAD Mozart tills de somnar om oavsett tid på klockan för att de skall "lära sig" att man inte SKRIKER till sig morgon. När de sovit EXAKT 5 min gör man morgon. Och sen gör man så i några dagar för att befästa att det är somna om som gäller inget annat!
Jag måste få ställa en motfråga?
Det är mycket få barn som faktiskt sover EXAKT som schemat säger, men ALLA SHN och BB barn har FÖRUTSÄTTNINGARNA som schemat säger. Resten av tiden har man vad jag kallar för egen tid eller privat tid, vad man "väljer" att göra med den är ju upp till alla barn. De flesta föräldrar rapporterar att de oftast ligger och jollrar, pratar med gosedjuren osv... Min son har nog aldrig sovit hela schemat men egen tid/privat tid har han haft massor och mycket och har än idag. Han gråter inte och det är inte "synd" om honom för det.
Så även om hon har varit ledsen i 5 eller 65 min på morgonen är det inte synd om henne, om du kommer in och beklagar, tycker synd jag då köper hon ju det med hull och hår! Men ser du henne och har en bild av henne att hon ligger och är glad, jollrar och har mystid för sig själv. Då kommer det bli så, det är jag övertygad om. Men om du misströstar gör hon det med!
Små barn är som antenner och förstärkare av oss själva. Du måste här rannsaka dig själv och utstråla att du är glad positiv att hon har det bra där hon är och det är inte synd om henne.
Jag hade en ganska så jättesvår förlossningsdepression som jag inte förstod mig på förrän sonen var ett par månader. Anna har skrivit om detta i Barnaboken på ett underbart sätt.
Tänk dig att du är en arbetsledare, är dina anställda intresserade av att du sköter ditt jobb, leder bra och finns där för att hjälpa dem, eller tror du de vill höra om dina privata bekymmer som hindrar dig? När jag lärde mig att bli mera "sakligt" inställd till min son och hans sömn och vågade göra BAKSTEG så blev hans sömn som en dröm. Jag lade mig själv och mina känslor åt sidan, hade problemen för mig själv och fick ta på mig "arbetsrollen" som jag var van vid som gruppchef, och sen körde jag den tills min depression var under schack.
(nu säger jag inte att du har det eller är så, utan det var jag! 8) )
Men jag säger rannsaka dig själv, dina känslor och din sakliga attityd till detta. Så kanske du kommer på en och annan grej som kan ge en fingervisning. Barn är ju liksom nästan alltid under utveckling.

8)