Här har vi också vääääääldigt sega uppvak på morgonkvisten. I nästan 2 mån körde jag konsekvent med pangramsa och musik men det skreks och skreks och tillslut ville jag inte mer. Jag gjorde så att jag struntade fullständigt i att det nästan var morgon och ramsade som om det vore natt. Första dagarna hade vi långa ramsdiskussioner men det kändes ändå rätt att göra så, jag ville att de skulle ha helt klart för sig vad som gällde. Sen en morgon började ramsandet kännas som underhållning och då började jag avvakta mer, sen tillslut återgå till pangramsa + ev musik. Jag ska inte ropa hej än men de tre senaste nätterna har jag fått väcka
Kram!