Nära väggen - ammar snart sönder mig

[astridsmamma]

Åå Anna hann inte se ditt svar innan jag postade!

Men vi får se i natt - den där timmen hon tog sig nu, vid midnatt (brukar vara vid ett) ska bli betydligt kortare, om jag får bestämma (och det får jag ju ). Å andra sidan kan hon mycket väl ta stora stöten vid läggningen i stället. Eller också inte. Det får vi se. Spänningen stiger Dra nu ner trafiken mer och mer i natt, och särskilt i vargtimmen I natt ska pappa förhoppningsvis få uppleva verklig dialog - det är så underbart häftigt

ajaj kapten! Å tack där svarade du på min fråga som jag hann posta innan jag såg svaret!

Slocknar lilla älsklingen inom marginalkvarten innan, ska man ju inte hålla henne vaken med våld Det är bara att lägga ner. Däremot: varning för att kompensera. Följ klockan noga åt andra hållet sedan!

Och där med TAck!

Hon står sig. Stor portion, skulle jag säga, med tanke på hur hon inte ätit alls förut Och större blir den för varje dag, även om den initiala, våldsamma tröttheten kan sätta sina käppar i mathjulet ett litet tag än. Då och då.

Ja så trött som hon varit och det är med häpnad jag ser henne öppna munnen för skeden med gröt kan jag säga!!! Hon var hungrig, iaf ett litet tag

Tack, du kära. Tack för det vackra du skriver om mig men tack också, och framnför allt, för det vackra du skriver om ER - din lilla fina, fina familj och de förändringar ni gör ni som du redan ser leder till något alldeles fantastiskt gott och varmt och kärleksfullt och - ja, RIKTIGT. Så som det ska vara.

Jag är så glad och rörd och du ska veta att tårarna trillade när jag läste detta. Jag har fått så mycket sk-t för kuren och det kommer tyvärr nog ni också att få. Den svenska avundsjukan är inte att leka med. Men orkar, vill och vågar ni Sprida Ordet, så gör det För alla de små barnens skull, de som knäar under sömndeprivation och vars föräldrar faktiskt, inte sällan, ger upp och går isär - för att själva få sova varannan vecka, i alla fall (men barnet, då ). Det är så FRUKTANSVÄRT. Och alldeles, alldeles onödigt

Ja, så hemskt att du fått skit av folk som inte har vett att ta till sig saker som är "okända" eller "icke-vetenskapligt". Man blir ju så trött på det. Beröm och tack och kram och tårta ska du ha! =D>

Jag hoppas också, och tror, nu när jag känner hur livet återvänder och min man snart äntligen kan flytta tillbaka från astrids rum in i vårt sovrum igen ; ) att vi kommer hålla ihop! Som en familj och en lycklig sådan Eller iallafall utvilad

Jag kommer sova så gott så gott inatt, oavsett hur tufft det blir för astrid och astrids pappa!

[astridsmamma]

Ps. såklart vi kommer sprida ordet - hela världen ska få veta!!! Idag när jag gungade astrid så ringde min mamma för att höra hur det gått. När jag gav henne de glädjande beskeden tittade mamman bredvid oss nyfiket på mig. (hennes dotter hade också mörka ringar under ögonen precis som astrid) När jag lagt på kunde jag inte hålla mig utan meddelade glatt att vi gjort första natten av sova hela natten-kuren. Hon hajade till direkt och skulle hem och googla ; ) Så kanske dyker det upp en till tråd snart från henne

[astridsmamma]

Hej alla fina. Hoppas ni har en fin helg! (jo för det är ju helg, har ingen koll på dagarna..)

Här kommer en rapport från Natt 2:

5 uppvak, varav två hon somnade om själv!
Inte ett endaste buff!!!

Dock så hände en grej på morgonen; hon vaknade inom marginalkvarten inom marginalkvarten så att säga, alltså 06:35 (och vi la henne 18:50) men jag var inte hemma än så Astrids pappa, N, meddelade att det fortf var natt i väntan på mig. Dock blev hon jätteledsen av detta och när jag kom hem ca 1 min senare så låg hon och snyftade. Vi väntade någon minut eller två innan vi gick in eftersom hon var "lugn", dock fortf snyft.
När hon hörde min röst bröt hon ihop totalt och storgrät i sängen. Vi tog inte upp henne utan vände henne på mage (hon låg på rygg) och buffade. Först N ett tag, men när han slutade bröt hon ihop igen, och då buffade jag henne lugn och vände sedan snabbt på henne och "gjorde om" godmorgonhälsning, så glatt så glatt jag kunde.

Min fråga: gjorde vi rätt? Eller borde vi väntat med att gå in tills hon var helt tyst/somnat om? Eller borde han gått in utan mig och väckt?

Hon har också igår och idag börjat gråta plötsligt om jag inte tar upp henne eller om hon har varit med N och ser mig komma in i rummet.
Vad kan detta vara tror ni, 8-mån-ångest? Eller trötthet? Jag agerar inte oroligt och anstränger mig för att inte "trösta" men om jag inte tar upp direkt blir det panikskrik inom 2 sek!
Hur ska jag bete mig? Vill ju inte skjuta mig själv (och henne) i foten genom att lära henne att vid minsta gny tar jag upp...

En annan fråga jag har är att jag förstått att jag och N gör helt olika vid ramsning. Han tycker att en ramsa är 1 gång, (alltså god natt gonatt sov så gott) medan jag tycker att en ramsa är godnatt godnatt sov så gott x4.
GÖR det nåt att vi gör olika eller ska vi justera oss så att vi gör så likt varandra som möjligt? Hon har ju sovit bra av båda sätten menar jag. ???

Btw; vid läggning inför långlur nyss sträckte hon ut sig själv i "rätt" position och somnade på en ramsa + en ihopdragen påminnelse+bekräftelse 5 min senare

OCH; lillan tog sina första steg idag

[astridsmamma]

Hej Ursäkta spammen...men tänker att om det är någon som är i kura-eller inte kura-tankar kan det kanske vara intressant att följa oss i vår kur

Här är rapport från Natt 3 (som jag tog):

Första uppvak 02:45!!! SOVREKORD för Astrid, 7 h 45 min i sträck!! Lite gny här o var i sömnen men det lät vi såklart vara så. När hon vaknade var hon ledsen men också frågande. När hon fick svar i form av en ramsa (3 + 1) så somnade hon om!!!! \:D/

Nästa gång var det vargtimman och då höll hon på några gånger med ledsna frågor. Jag ramsade så sparsamt jag kunde, men det blev 3 ggr på en timme, och då lugnade hon sig själv en gång utöver det.

Sen var det ett uppvak en halvtimme innan väckning (som igår) och då behövdes ramsor i tre omgångar, varav en då inte 3+1-ramsa tog, utan hon behövde ramsa x6 + extra bekräftelse. Här var vi lite osäkra, men när hon somnade om 3e gången och klockan var inom marginalkvarten så gick vi in och väckte, ville inte riskera ett till ledset uppvak.

Men! När vi väckte så var det världens gladaste unge som mötte oss!!!
Sån livgnista och direkt respons har jag aldrig sett henne i förut, det är helt otroligt vad allt som Anna skrivit stämmer in så på pricken!!!

Jag sov på en madrass utanför hennes dörr, funkade bra!

Nu är vi ju inte vare sig igenom kuren eller det har gått tillräckligt lång tid än för säkerheten att infinna sig men nu när jag har dig som är i kura-eller-inte-kura-mode på tråden så kan jag passa på att dela med mig av några tankar som jag fick under min första kur-natt:

3:e natten:
Lugnet lugnet lugnet.
Det ligger så nära till hands för en orolig förälder att gå in och trösta när barnet panikskriker. Eller att intala sig; "jag vet att jag inte ska gå in, men jag ska bara..."
typ kolla hur hon ligger om hon har feber gjort illa sig etc etc
Men prova att vara lugn. Jag gjorde ingenting förrän jag själv kände mig lugn. Och - hon lyssnade på mig så fort jag ramsade. Tystnade. Och sov sen igen. På en minut.
När jag ammade nätterna igenom var det för att det var det snabbaste sättet för henne att somna om, och därmed också själv få sömn fortast möjligen. Nu är det detta som är säkraste och snabbaste sättet. För oss alla

...

Bli en bättre förälder åt sig själv. Genom det här.
Slår mig i backen på att en god sömn leder till en bra självkänsla. Eller snarare är ett tecken på en.
Att man vågar ta hand om sig själv. Att man tror att man är värd sömnen. Att aktivt börja välja att ta hand bättre om sig själv genom att sova bättre, hantera negativa tankar etc så tror jag att man får en bättre självkänsla.
Att då lära mitt barn det....
Innan jag fick barn var det det viktigaste som jag bestämt mig för att sträva mot - att ge mitt barn bra självkänsla. Nu har jag äntligen förstått hur.

Kram

[annawahlgren]

Underbara rapporter, härlig läsning! Tack, bägge två - alla tre, ska jag säga! Lilla Astrid visste vad hon gjorde i sitt val av föräldrar

Ps. såklart vi kommer sprida ordet - hela världen ska få veta!!! Idag när jag gungade astrid så ringde min mamma för att höra hur det gått. När jag gav henne de glädjande beskeden tittade mamman bredvid oss nyfiket på mig. (hennes dotter hade också mörka ringar under ögonen precis som astrid) När jag lagt på kunde jag inte hålla mig utan meddelade glatt att vi gjort första natten av sova hela natten-kuren. Hon hajade till direkt och skulle hem och googla ; ) Så kanske dyker det upp en till tråd snart från henne

HÄRLIGT. Man (inte minst Barnläkarförbundet med sin bannbulla) har försökt få det till att SHN-kuren är barnmisshandel sedan de lyssnat på nätmobben men aldrig till mig, som envist uppmanat alla lönnmördarkritiker att SE PÅ BARNET. Man kan inte misshandla små barn till att sova så underbart gott som lilla Astrid börjar göra nu. Eller att vakna så GLAD \:D/

Sen var det ett uppvak en halvtimme innan väckning (som igår) och då behövdes ramsor i tre omgångar, varav en då inte 3+1-ramsa tog, utan hon behövde ramsa x6 + extra bekräftelse. Här var vi lite osäkra, men när hon somnade om 3e gången och klockan var inom marginalkvarten så gick vi in och väckte, ville inte riskera ett till ledset uppvak.

Mycket bra. Hon somnade om. Då kommer morgnarna snart att bli som de ska och vakentiden, den "förtidiga", krymper för att snart försvinna helt.

Ramsat har jag gjort ibland x8 i ett svep... till och med x10 någon enstaka gång. Man lyssnar ju medan man ramsar - rytmiskt och betryggande - för att förvissa sig om att man når fram. Ibland behövs det en stund.

Därför tycker jag också att pappa ska kosta på sig fyra ramsor i ett svep och inte nöja sig med en "vers" i stöten. Det där fyrtalet är lite magiskt, det är som ett fyrfaldigt leve, eller som takten i nästan all musik; det är rytm så det sjunger om det, nästan och bokstavligen... och sådant landar hos små barn i någonting som redan fanns. Minst ramsa x4 alltså Fler "verser" - fortfarande i ett svep - om och när det behövs, men lyssnande, inte tjatigt eller själlöst.

Bekräftelseramsan dras ihop med första ramseomgången nu (till kanske sex "verser" inalles, eller fem) och ges inte längre separat. På det här stadiet blir den lätt bara störande, som om barnet ville säga: "Ja ja, jag VEEEET, tjata inte hela tiden, jag håller ju på att somna ju, jag ska bara böka till mig lite först, kan jag få vara i FREEED nu tack!"

När vi väckte så var det världens gladaste unge som mötte oss!!! Sån livgnista och direkt respons har jag aldrig sett henne i förut, det är helt otroligt vad allt som Anna skrivit stämmer in så på pricken!!!

Det där är riktigt ljuv musik för mina öron... Tack Och allt jag kan har jag lärt mig av de små barnen. Jag har personligen, ensam, kurat över 800 stycken. (Det är mer än Barnläkarförbundet kan skryta med, tillade hon förbittrat [-X Och vad för hjälp har läkarna/BVC att erbjuda föräldrar till små barn som inte sover Ja, vi vet det alla. Jag behöver inte skriva ut det.)

Nu när jag skriver här kan jag inte gå tillbaka till förra sidan för att citera mer av det du skrivit som jag nogsamt läst. Men jag vill tacka både dig och pappa för era personliga anteckningar! Jag hoppas och tror att de kommer att bli lästa av många, många. Vilka insikter - vilka föresatser - vilken... JA ATTITYD AV SJÄLVKLARHET =D> =D>

Du hade också några frågor om ett par specifika situationer och ditt handlande då, om det var rätt och riktigt som du gjorde eller om du skulle ha gjort annorlunda. Låt mig bara säga rent generellt: det du gör - och givetvis pappa likaså - utifrån en övertygelse som bottnar i förståelse av både kuren och lilla barnet, det kommer att fungera. Saker kan ta tid ibland, men vet man vad man gör och varför, kommer skutan förr eller senare i hamn - en hamn som stavas BARNETS LÄTTNAD.

Nu är ni fortfarande i första avdelningen av kuren, om man säger - efter de fyra första dygnen följer ju uppföljningsveckan, och det är då ni kommer att få uppleva hur lilla Astrid sover sitt livs första hela, sammanhängande natt i tolv timmar utan att frukta för liv och lem och utan att kräva era "räddningar" undan en varg som inte finns. (Jodå, vargen finns, men nu börjar hon förlita sig på att ni håller honom stången =D> ) Det är en otroligt fin och värdefull gåva ni ger henne - en gåva för livet. (Och ja, jag tror som du att det ligger en hel del självkänsla och gror här, på alla tre hållen )

Som ni ser nu på både nätterna och dagarna: Sova hela natten-kuren är en process. Saker förändras från natt till natt och från dag till dag, och det som hände igår eller igår natt upprepas inte igen på exakt samma sätt. Därför gäller det att inte se bakåt ("Gjorde jag rätt eller fel?") utan att 1) se till nuet, dvs lyssna till den där övertygelsens röst som bär upp Attityden, den säkra, lugna, 2) se framåt. Målet hägrar - lilla Astrid ska få sina njutningsfyllda, ömt omhuldade och trygga nätter, och ni två ömma föräldrar SKA sitta där och humma på kvällskulan och undra vad ni ska hitta på nu, innan ni däckar för ännu en underbar, livgivande natt (i samma rum och samma säng, eller hur ).

Måste skvallra om blommogram jag fått med hälsningen "Tack för att jag har fått min fru tillbaka i sängkammaren." Nu blir det kanske du, astridsmamma, som får tacka för att du fått din man tillbaka i sovrummet... (Nej, blommor behövs inte, men Skrammelbössan skriker alltid efter bidrag, om ni känner er överdrivet förmögna. PlusGiro 59 65 80 - 1!)

Jo - det är riktigt som jag skriver, och säger, och tycker, att "För mig får inga barn skrika alls". Men fortsättningen lyder: "Det gör de ändå, som bekant." Det där har litegrann misstolkats. Man kan ju inte förbjuda små barn att skrika - med mindre man gör som Elizabeth Pantley föreslår i sin "Somna utan gråt": håller upp hakan på dem så att de inte kan öppna munnen... (Eller tejpar ihop den tillade hon förbittrat [-X ) Vad jag menar är att inga barn, inget enda litet barn, ska behöva skrika sig till sömns - eller skrika sig till uppgiven, ledsen tystnad, för den delen.

Nyckelordet för Sova hela natten-kuren - liksom i all barnavård, enligt min modell åtminstone - är KOMMUNIKATION.

Vi är många som ser fram emot fortsatt rapportering [-o< Pris och beröm på er. Fantastiskt vackert arbete pågår =D>


O:)

[TorsMamma]

Ett verkligen strålande jobb på hur just kuren skall gå till!

KOm gärna och svara med i flera trådar som kommer in. Du är jordens pepping! =D>

[Manfred10]

Å jag skulle vilja ha in den bland favoriterna....

[astridsmamma]

Hej!!

Jag har bränt ena handens finger illa på för varm barnmat (är ju lite ovan ), så det blir kanske lite kort detta inlägg eftersom jag bara kan köra pekfingervals med ena handen...

Men, rapport efter natt 4:

Astrid sov hel natt! 12 h i ett svep!!!!!!!!!!!!!!!

Och inte bara det,

Vår lilla fining äter sedan igår som en häst!!!! Eller som en liten fågelunge, som gapar direkt efter hon fått en tugga! Vi är helt paffa, hon säger nam nam nam och mmmm och har inga fingrar i maten längre! Hon låter sig ledas av oss och ÄLSKAR det
Från att ha gnällt över att vi hållt fram skeden gnäller hon nu för att hon inte får skeden fort nog! Det är helt underbart fantastiskt och oerhört imponerande chockerande.

Och livet som vi fått. Vi har fått livet åter. Det där om att njuta och njutas, det är här!
Såsom jag trodde och hoppades att livet med en liten skulle bli - så är det nu! Det gamla känns så länge sedan, i ett annat liv. Och ändå har det bara gått 4 dygn!!

Kuren är magisk, jag har nästan blivit religiös på kuppen! N också. Andra "bonusar" av kuren är att Astrid fått mer hår på sin hjässa, det är sant! För varje natt när vi väckt henne har hon haft ännu lite längre hår. Och astrid har sedan hon var liten lidit av eksem i ansikte och på kroppen, som vi behandlar morgon o kväll med hydrokortisonsalva. Och även munsprickor, som vi smort o smort o smort... Gissa vad som hänt? Jo precis, det har nästan försvunnit!! Fortfarande lite på händer o fötter men i övrigt betydligt minskat!
DET är jag så glad så glad över, då jag själv som barn hade mycket allergier och eksem och trodde astrid fått samma... Sen att hon har fått en energi hon inte tidigare haft - ja en klarare blick!
Det är balsam för själen för två tidigare oroliga föräldrar att se! Som Anna säger - hon har slagit ut som en blomma framför våra ögon!!!


TACK bästa Anna för ditt senaste fina fina inlägg. Du har rätt i vad du säger, som vanligt Allt vi gör kommer vi göra med en tydlighet och se framåt, inte älta det som varit. Så sant! Och vi ramsar numera likadant
Och TACK för att du hållit oss i handen och guidat oss så bra genom detta, vi kan inte nog uttrycka vår tacksamhet!!! Vi vill självklart bidra till din verksamhet även om vi inte är några rikingar, så tack för PG, även om alla summor känns futtiga i relation till vad vårt nya liv är värt för oss.
Jag har iaf bestämt mig för att ge bort barnaboken till alla vänner som får barn!

Dumma inskränkta läkarförbund - du om någon har ju empiri i ryggen med 800 barn som blivit hjälpta! Hur kan de bara avfärda?! Det är skrämmande

Imorgon ska vi till BVC för 10-månkontroll, jag kommer CHOCKA vår bvc-sköterska med dessa besked. Jag har ju ränt där sedan Astrid var 8 mån över min oro för matvägrandet. Hon är snäll o förstående och så, men det enda hon hjälpt oss med är att remittera till en barnpsykolog (som var totalt meningslöst) och skriva en komihåg-lapp med "bra tankar" att ta med mig hem. Jag hittade den nyss i min väska, vet ni vad det står på den, jo: "astrid behöver inte äta" #-o

hahaha, nu förefaller det helt bisarrt att ha fått det rådet av någon som jobbat med barn i 30 år.. Slopa bvc, ge alla familjer barnaboken säger jag!

Tack också Torsmamma och Manfred10 för fina kommentarerna, blir jätteglad!

Kram

[astridsmamma]

ps. eller det blev ju ganska långt ändå...en liten (o)vana jag har...

[annawahlgren]

Jag har bränt ena handens finger illa på för varm barnmat (är ju lite ovan )

Ajajaj! Synd om dig Du får trösta dig med att det var bättre du brände dig än att lilla Astrid gjorde det... som hon gapar, numera Tips: Känn på maten med pekfingerknogen. Doppa inte handen i kokkastrullen. (Haha, dåligt skämt, jag vet ) Ändå kunde du skriva så fint och så långt och så ljuvligt. Tack

Rapport efter natt 4: Astrid sov hel natt! 12 h i ett svep!!!!!!!!!!!!!!!

=D> =D> =D>

Och inte bara det, vår lilla fining äter sedan igår som en häst!!!!

=D> =D> =D>

Och livet som vi fått. Vi har fått livet åter. Det där om att njuta och njutas, det är här! - - Och ändå har det bara gått 4 dygn!!

Behövs inga kommentarer... Mina ögon tåras av glädje.

Kuren är magisk, jag har nästan blivit religiös på kuppen! N också.

Jag säger bara det: Halleluja

Andra "bonusar" av kuren är att Astrid fått mer hår på sin hjässa, det är sant! För varje natt när vi väckt henne har hon haft ännu lite längre hår. Och astrid har sedan hon var liten lidit av eksem i ansikte och på kroppen, som vi behandlar morgon o kväll med hydrokortisonsalva. Och även munsprickor, som vi smort o smort o smort... Gissa vad som hänt? Jo precis, det har nästan försvunnit!! ... Sen att hon har fått en energi hon inte tidigare haft - ja en klarare blick!
Det är balsam för själen för två tidigare oroliga föräldrar att se! Som Anna säger - hon har slagit ut som en blomma framför våra ögon!!!

UNDERBART. Det kallas Hälsa. Med tillnamnet Lycka. Och samlingsnamnet Explosion, för nu stormar utvecklingen, den goda, fram i rasande fart \:D/

Allt vi gör kommer vi göra med en tydlighet och se framåt, inte älta det som varit. -- Vi vill självklart bidra till din verksamhet även om vi inte är några rikingar, så tack för PG, även om alla summor känns futtiga i relation till vad vårt nya liv är värt för oss. -- Jag har iaf bestämt mig för att ge bort barnaboken till alla vänner som får barn!

Tre väldigt, VÄLDIGT upplyftande besked. Tack, tack, tack :thumbsup:

Dumma inskränkta läkarförbund - du om någon har ju empiri i ryggen med 800 barn som blivit hjälpta! Hur kan de bara avfärda?! Det är skrämmande

Ja. Förr i världen hette det "vetenskap och beprövad erfarenhet", men den beprövade erfarenheten kom på något slipprigt vis bort i hanteringen I vår tid av självtillräcklig skrivbordsexpertis är själva erfarenheten, den verklighetsförankrade, av noll och intet värde. Som det verkar. :^o

I morgon ska vi till BVC för 10-månkontroll, jag kommer CHOCKA vår bvc-sköterska med dessa besked. Jag har ju ränt där sedan Astrid var 8 mån över min oro för matvägrandet. Hon är snäll o förstående och så, men det enda hon hjälpt oss med är att remittera till en barnpsykolog (som var totalt meningslöst) och skriva en komihåg-lapp med "bra tankar" att ta med mig hem. Jag hittade den nyss i min väska, vet ni vad det står på den, jo: "Astrid behöver inte äta" #-o

Suck Men man får minnas att dessa bvc-sköterskor, över hela landet, har sina order uppifrån om vad de får säga och inte säga. Vad gäller AW och hennes SHN-kur är de uttryckligen instruerade att VARNA alla föräldrar. "Hennes metoder är livsfarliga."

Att lilla Astrid inte skulle behöva äta - det påminner mig om lille Tom, ("utbränd vid åtta månader", finns under SHN-fliken högst upp på startsidan) som inte skulle behöva sova. "Det är helt normalt", fick hans föräldrar höra - varje gång de alltmer desperat sökte hjälp. Lille Tom var nämligen "lite social", och därför behövde han ingen sömn... Helt normalt! Man tar sig för pannan #-o

hahaha, nu förefaller det helt bisarrt att ha fått det rådet av någon som jobbat med barn i 30 år.. Slopa bvc, ge alla familjer Barnaboken säger jag!

Eller hur

Låt oss få fortsätta följa lilla Astrids öden och äventyr genom kuren! Det är absolut underbar läsning.

Och använd din nyvunna religiositet (hehe) till att hörsamma TorsMamma, ordföranden för detta eminenta forum som drivs av helt ideellt arbetande hjälpande händer och eldsjälar, och gå in och hjälp andra i deras behövande trådar, så fort du känner för det, för vi vill inte bli av med dig för liv och pina och du BEHÖVS

Känner sig N manad att dela med sig av sina erfarenheter (sic!) mottages även han med kolossalt öppna - och imponerade - armar.

Stor glädje har ni gett oss och ger oss \:D/

Kram till dig, och lilla Astrid ska ha ett extra gott och härligt och kärleksfullt skratt från mig, tillsammans med en drös pussar på lilla näsan!


O:)

[Sigyn]

Alltså! Den här tråden är verkligen ett underbart exempel och verkligen sånna BEVIS på att alla barn VILL sova, VILL äta och VILL njuta av livet! Så underbart astrids mamma

[HÖNSMAMMA]

Jag blir alldeles tårögd när jag läser den här tråden. Den beskriver hela processen så bra! Du har verkligen rätt attityd och du och din man har fått den bästa belöning man kan få.
=D>
/Hönsmamma

[astridsmamma]

Åå va fina ni är! Nej mig blir ni inte av med, jag har ju hittat hem

Kommer absolut gå in och svara andra, om jag känner att jag har svar...

Sms:ade med min kompis som tipsade mig om kuren. Deras lilla tjej hade blivit sjuk efter någon månad och då hade de kommit av sig i kurandet, så nu var de tillbaka på nattamning och trötthet o gnäll.... Hon blev så glad när jag skrev om våra framgångar, och blev peppad att "göra om" eller återgå till filosofin/kuren igen. Så den inspriration hon gav mig kunde jag alltså då ge åter
Och så är det kanske med detta forum. Man behöver återvända för att hitta ny motivation och genom att hjälpa andra kanske man även själv ser saker i ett annat perspektiv? Och såklart glädjen över att kunna hjälpa, som ni alla är såna lysande exempel på
Att prata med henne gav mig iallafall en bild av hur lätt det kan bli att senare hemfalla åt gamla vanor när man tror att den "sitter" - och då blir det snabbt mkt värre! Det gäller att vara ett steg före...

Rapport dygn 5:

Har precis lagt Astrid för middagslur. Tyvärr var jag tvungen att ta till buff i hela 5 min eftersom hon var så ledsen o panikslagen och ramsan inte tog alls på flera försök...
Hur jag tänker kring det?
Jag tror hon var övertrött, vi var ju på BVC och det var inte samma vanor (har annars gått till samma park på fm och en annan på em osv) och sedan tror jag att jag gav henne lunch under för kort tid (15-20 min) - jag tolkade henne som mätt fastän hon nog hade tagit en paus. Jag märkte detta eftersom hon senare, efter maten, rapade några gånger. Hmm, gäller att vara uppmärksam... Men inte lätt att veta hur mkt hon bör äta numera...
Jag var också lite stressad på vägen hem eftersom jag märkte att hon var trött redan en halvtimme innan luren. Så stressen kan ha påverkat henne.
Eller hur tänker ni andra, är det vanligt att de blir så ledsna då och då under kurens gång? (jag vet ju att återfall någon natt kan förekomma)

Inatt var det även ett uppvak runt 23 som krävde två rams-omgångar. En tredje gång somnade hon om av sig själv. =D>
Och sen sov vi alla tre hela natten... Inklusiva oroliga mamma som natten innan vaknat flera gånger av mig själv...
SÅ skönt, och vilken trötthet som sköljer över mig idag. 3 pannor kaffe hittills

UNDERBART. Det kallas Hälsa. Med tillnamnet Lycka. Och samlingsnamnet Explosion, för nu stormar utvecklingen, den goda, fram i rasande fart

Ja, Anna, verkligen! Hon har ett helt annat intresse för saker och ting, och hon är inte lika beroende av mig, att jag sitter med när hon leker. Hon kan sitta själv och pilla med grejer och har ETT SÅNT FOKUS! Så häftigt att se! Det är verkligen precis som du säger; när hon inte längre behöver ha kontrollen över sin överlevnad utan litar på att vi har hand om den, så kan hon vara barn med allt vad det innebär. Det blir så tydligt för oss nu! Och det är en av de finaste sakerna jag varit med om!
Det är nämligen något som har bekymrat mig mycket innan kuren. Att hon varit så iakttagande och liksom på sin vakt hela tiden. Det är något som ALLA som träffat henne påpekat, men mer som en komplimang då såklart. Men jag och N som båda varit föräldrar åt oss själva som barn har känt att nej fan, har vi gjort Astrid till en inkännande och lite avvaktande själ precis som vi var som barn... Vad har vi gjort för FEL? (eftersom vi anser att våra föräldrar gjort en del kardinalfel med oss tyvärr, med missriktad välvilja såklart)
Detta har plågat mig varje dag, bekymrat mig väldigt mycket. Om det är något jag vill ge min dotter är det en självkänsla, det har jag redan skrivit, men också att verkligen få vara BARN. Nu kan hon börja vara det, jag ser det på henne. Hon har släppt lilla handen om skeden så fort den närmat sig. Nu gapar hon och litar på att vad som än är på den så är det något som gör henne gott

Ja jag ska inte skriva en essä här... Haha kanske skulle behöva en dagbok
Men som empinane säger: Alla barn VILL äta VILL sova VILL njuta av livet!

Hur det gick på BVC? En trött läkare som inte ens HÄLSADE på astrid när vi kom in utan sa direkt till mig, sätt henne i knät, ta av henne kläderna. Suck. Och så är AW:s metoder barnmisshandel. Jag blir bara så matt.

Kram



PS PS PS. En undring; vi har spjälsängen på högsta läget, alltså som man har den när man får spädbarn, NÄR bör man sänka den?? Astrid kan ännu inte sätta sig upp själv och har inte kommit på att man kan använda armarna för att ta sig fram eller upp (hon kryper inte) Men vill ju inte riskera att hon ramlar ur innan vi sänker den.. Tacksam för svar!

[Sigyn]

så härlig läsning!
Jag skulle sänka bums, även om de kanske inte behövs riktigt än, varför inte? vi sänkte när sonen var knappt 6 månader, det var ju skönt att buffa i det höga läget men det kommer du ju inte göra så mycket mer ändå så sänk så har du det gjort! Innan du vet ordet av så ställer hon sig

[astridsmamma]

Ja du har helt rätt empinane! Tänkte bara att det kanske var dumt att göra några förändringar nu mitt under kuren. Men bättre det än att vi får lära oss den hårda vägen.

Två saker som hänt sedan sist jag skrev som jag undrar över (är rätt bekymrad faktiskt, hjälp mig gärna att avgöra om jag bör vara det eller om ni kan se vad vi gör för fel):

-Astrid vaknade för tidigt (efter en timmes sömn) på middagsluren (den som var bökig vid läggning och jag buffade) och gallskrek verkligen. Ramsa eller husljud tog dåligt eller tog ett kort tag tills hon satte igång igen. Hon somnade för lur 13:05 (påbörjade läggn 12:52) och vaknade alltså 14:05. Jag höll på att verktyga tills 14:17 då jag bestämde mig för att ta upp henne (eftersom det var inom marginalkvart resonerade jag?) Men väntade såklart tills hon var tyst innan jag gick in och var glad och alert o låtsades som inget. Hon ville snabbt upp till mig och blev ganska snabbt glad åt återseendet. (eller var det för att jag "räddade" henne?)
Misstänker att detta var fel av mig, borde väl ha låtit henne ligga i sängen hela luren ut? Eller vad skulle jag ha gjort?

-Förmodligen har ovanstående inverkat på följande men läggningen för natten blev ungefär lika "dålig" som vid middgagsluren. Vi hade bestämt att N skulle lägga henne och när vi kom in i rummet och hon såg sängen så var det som att ho n förstod att hon skulle sova, och fick då panik och började gråta. När jag sa godnatt o gick blev det ännu värre. N la tillrätta, hon gallskrek, N ramsade ut å hon grät, den tog inte. Han avvaktade och ramsade igen och hon lyssnade efter 6,7,8 st och snyftade sig sedan till söms. Tyst 5 min senare.
Det tog alltså ingen lång tid men jag är rädd att hon har tappat den mysiga känslan inför sängen som hon hade tidigare, nu verkar den mest kännas som att en varg ligger nedanför...

Kan någon klok se vad som gått galet??

Lite ljus i halvdunklet: Hon äter som om hon aldrig gjort annat! Till middag idag blev det en HEL BURK mat, stor, och en halv puréburk till efterrätt...