Vi får väl anse oss ha fått svar på diverse kursiverade frågor (tack för länkarna
Vad jag läst stör man sig tydligen på att jag tog mig an ett AP-barn, trots att jag inte längre tar emot små barn härhemma eftersom jag är en gammal dam som inte kan sova på dagarna. Detta misstroende gör mig förbannad. Jag hade verkligen ingen aning om att denna mamma var "AP-troende" (eller hade varit), innan de kom. Jag bedömde att fallet var så blödande nödvändigt att åtgärda därför att lille Nils uppenbarligen mådde dåligt och hans mamma var rädd för varje dag/natt med honom. Det hade gått för långt med allt detta hjälplösförklarande bärande där mamma grät lika mycket som han. Vem som helst som inte får sova blir förr eller senare vansinnig av trötthet och är inte sig själv. Det gäller vuxna likaväl som små barn.
På NF har man behagat ifrågfasätta lille Nils existens och kallat hans mamma för ett "extremt undantag". Det tror jag inte hon själv tycker. Det tycker inte jag heller. Jag har sett fler små Nilsar och mammor till Nilsar som sliter sitt hår och är färdiga för psyket. Och det är de barnen jag (fortfarande) tar mig an: de vars föräldrar verkligen på allvar håller på att balla ur totalt och därmed faktiskt skadar sina barn. Barnen har inte bett om att få göra livet till ett helvete för sina ömma. De ville bara överleva, leva och må bra
Jag ger inte många korvören för en Attachment Parenting-filosofi där man kallar vissa barn överlevare - vad skulle de andra vara då
Behovet av god och sammanhängande nattsömn är ett mänskligt basbehov som inte går att schackra med utan oöverskådliga konsekvenser.