Resa i 10 timmar med bil 5 månaders!

[Nat]

hej,

tycker inte dina farhågor är löjliga, snarare tvärtom och väldigt vettiga. Det visar på en mamma som verkligen bryr sig och absolut inte vill kasta bort det fina arbete hon lagt ner.

Några frågor:
* Finns det möjlighet att lägga barnet och resten av familjen kan hålla sig utomhus eller på annan plats tills barnet sover djupt?
* Går det att skärma av kring hennes säng så att du "bygger" ett bo i boet?
* Har du en baby call som räcker mellan den lilla friggeboden och storhuset?
* Hur länge kommer ni att vara borta?

/Nat

[Tierra]

Hej!

Vi blir bara där en natt och vi har ett babylarm som som sträcker sig mellan stugorna. Du tänker att jag kan lägga henne i det "stora huset" avskärmat och sedan flytta över henne? Det blir som sagt lite svårt att hitta en plats där som jag kan få mörk....hmmm. Där vi ska sova däremot är det inga problem.

Tankar mottas gärna!

Hälsningar

T

[Nat]

hej

Det är nämligen så att vi kommer att åka till ett sommarställe och bo i en liten fridgebod på tomten. Det finns även ett större hus där vi kommer att vara under kvällen ca 50 meter därifrån. Möjligheterna att lägga henne in det stora huset (och sen bära över henne?!) är inte optimala. Det finns liksom inget ställe där hon skulle kunna få ligga ifred eller få det mörklagt runt omkring henne.

Snarare att ni skapar ett bo i boet i den lilla friggeboden. Kanske med hjälp av mörka lakan och en krok i taket, ungefär som en sänghimmel. Ni lägger henne i friggeboden att sova precis som vanligt kl 19. Sätter igång babylarmet och går sedan över till stora huset. Ni kollar av henne med jämna mellanrum samt har såklart babycallen på heeeela tiden.

Om du känner dig obekväm med att ha henne själv i friggeboden under de timmar ni hänger i stora huset så kan ni även försöka hitta en lugn vrå i stora huset, skärma av, lägga för natten och sen som du säger bära över när ni går och lägger er. Vaknar hon så börjar ni om från och med skrattet om hon är väldigt oroad. Är hon lugn kan ni börja direkt från tillrättaläggning, solfjädra och sen ramsa ut.

/Nat

[Tierra]

Tack för bollplank! Ja, vi får ta ett beslut om hur vi gör och köra på det. Erfarenheten säger att hon somnar riktigt bra när det är mycket ljud i närheten, hela tiden/konstant och inte lite "då och då". Så det talar ju för att ha henne i det större huset så det inte blir HELT tyst när vi lägger henne i fridgeboden. Hmmm, jag ska fundera på det en vända till och återkomma med rapport-lovar!

Hälsningar

T

[Nat]

haha låter bra de

[Tierra]

Lägesrapport och tankar om erfarenheter från helgen.

Ja, det var en kämpig helg för mor, far och dotter. Helt optimalt var det inte att lägga henne i fridgeboden men det var den enda möjligheten. Vi fick lägga henne där på första långluren vilket resulterade i uppvak efter 1 timme (sover normalt 2 timmar) och skrik resterande tid. Vi satt och "pratade" utanför och hon somnade om i mellan åt men bara för att "vakna" igen och skrika. Kvällsläggningen tog 30 minuter och hon sov hela natten men samma visa på dagslurarna dagen efter. Hon kom aldrig till ro och sov aldrig fullt ut under någon av dagslurarna. Tog även en tur i vagnen med henne vilket "normalt" sett brukar gå alldeles utmärkt men även där låg hon med glansiga STORA ögon och stirrade, grät och vågade inte somna?!

Igår när vi kom hem så kom sömnbristen som ett brev på posten och hon var SÅÅÅ grinig hela dagen igår. Skrek och hade svårt att få i sig mat.

Det som gör mig mest ledsen är att jag känner mig så frustrerad över att jag blir så frustrerad och näst intill socialt handikappad. Jag vill verkligen ge henne förutsättningarna att sova vart vi än är och när det inte funkar så VET jag redan konsekvenserna vilket gör att jag bara blir ännu mer frustrerad när hon drar igång och känner bara VAD GÖR VI HÄR? Jag vill bara åka hem och vara hemma, vilket jag heller inte vill!

Nästa vecka ska vi åka till fjällen och ska vara borta en hel vecka tillsammans med två andra familjer. Helt ärlig så känner jag redan nu hur JOBBIGT det kommer att bli även om jag samtidigt vet att jag bara projicerar eventuell oro på Sessan, vilket i sig blir en självuppfyllande profetissa. HJÄLP! Jag vill ju njuta.....

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska tänka, eller det vet jag ju, men jag kommer på mig själv att jag inte vill göra någonting för det tar så lång tid att få saker och ting tillbaka på rätt köl igen. Jag känner bara att det inte är värt att åka iväg för det slår liksom bara tillbaka...hmmmm. Jag har en väninna som vill att jag kommer och hälsar på henne men jag drar mig för att åka för jag inte ORKAR....å det känns så tråkigt. Hon har en dotter i samma ålder och har inga fasta tider för någonting utan hennes dotter hänger på överallt så jag är rädd för att vara där och bara vara helt uppslukad av vad klockan är och inte kunna slappna av.

Jag ifrågasätter inte det vi håller på med och jag vet att det är det som funkar bäst för oss fastän jag stångar mig blodig i mellan åt. Det är inte det, fastän det kanske låter så. Jag vet att jag har en dotter som sover på nätterna och det är det bästa kvittot jag kan få men som sagt, jag känner inte att jag hinner med att göra någonting annat på dagarna än att ge henne mat och möjligheter att sova, och det funkar bäst hemma. Men jag vill ju inte känna mig strandad.....

Hälsningar

T

[Nat]

hejsan,

förstår att ni har haft det lite kämpigt där i stugan med jobbiga dagslurar. Med detta som bakgrund är det ju heller inte så konstigt att du har farhågor inför nästa resa. Fullt förståligt.

Det jag skriver nu är väldigt viktigt. Nykurade barn är svåra att rucka på. Man kan göra skojiga saker men absolut bäst är det om aktiviteterna sker mellan lurarna. Maten kan man oftast rucka en aning på och likaså utekaktivtet och social delaktighet. Sömnen bör helst ske på exakta tider och på samma ställen varje lur och varje natt. Trist men sant! Detta gäller för nästan alla nykurade barn.

När barnen blir säkra sovare, brukar de flesta uppleva att man hur lätt som helst kan flytta barnen, låta dom sova borta och i nya miljöer utan allt för många frågor.

Tänk dig själv att du precis börjat på ett nytt jobb. De första veckorna är stormiga och jobbiga. Allt är nytt, kollegor, uppgifter, chefen, lönen etc. Du är stressad mest hela tiden och sover lite och dåligt eller mycket och djupt men är ändå trött. Under denna tid är det svårt att orka med ytterligare förändringar än just bytet av jobb. Ber mannen dig att ordna en stor fest för nära och kära kan det vara det som får bägaren att rinna över. Att hälsa på bekanta kan vara trevligt men att sova borta känns nästan omänskligt jobbigt.
Sen går det någon månad, man kommer mer och mer in i jobbet. Jobbet börjar kännas om inte tryggt men åtminstone roligt och trivsamt. Man har fått några trevliga kollegor att ty sig till, man vet exakt när alla fikapauser sker, vilka som fikar och vad man brukar prata om. Jobbuppgifterna går lättare och lättare. Efter ytterligare 2 månader sitt jobbet som ett smäck. Man är glad och börjar bli uppvilad. Mannen frågar återigen om man inte kunde ordna en större bjudning, vore inte det skoj? jo det vore faktiskt rätt kul. Åka bort en helg vore inte heller fel..
Du har blivit en "säker jobbare"

Ditt barn kommer att bli en säker sovare om ni jobbar på, inte sviktar i attityd och låter allt sätta sig ordentligt. Stressar ni på saker så blir det inte bättre utan snarare sämre. Det kommer en dag inom inte alls lång framtid när ni kan åka iväg på resor och känna trygghet i att ni utan problem kan få ert barn att sova. Resor blir återigen inte ett måste utan något skojigt.

Du känner dig låst, och så kanske det måste vara en tid. Låt världen vara liten tills alla i familjen är redo, då kan det bli stor och spännande igen.

Kram

[Tierra]

Fantastiska Nat!

Stora tårar rullar ner för mina kinder och där i mellan ett leende för igenkännande och träffande ord. Det är så underbart att få stöta och blöta med dig och åter igen bara uppmuntrande ord. Det är som om det ibland bara knyter sig och jag ser inget annat än en skrikande dotter framför mig. Så får jag skriva av mig här till de som förstår och kan se saker ur ett större perspektiv. TACK för uppmuntrande ord och ett mål att fästa ögonen på (åter igen). För det är ju dit vi vill. Hela familjen!

Bugar och bockar.....

Hälsningar

T

[Nat]

meen va du är gullig, tack

[Tierra]

En liten fråga bara....

Dagslurarna (alla tre) har gått åt pipan idag. Suck....Hon skrek liksom ett "nytt" skrik, typ "jag är SÅÅÅÅÅ RÄDD!! Någon står och stirrar på mig när jag ska sova".
Funderar på om det har någonting med att hon blir 6 månader nu och mer medveten om saker och ting? Så i förlängning till det, så undrar jag hur det nu var med det här med "bekräftelsen" på dagsramsan. Ska den ALLTID ges? För varje gång jag har gett henne den idag så har hon "vaknat" och fortsatt att skrika....SUCK igen!


Tacksam för svar!

Hälsningar

T

[Norahsmamma]

Hejsan
Det är klart att det händer mycket i en liten 6-månaders liv, men fortsätter man som förälder att stå stadigt när det gungar hos den lilla så brukar det mesta ge med sig ganska fort. Har du läst HÄR? Om du bläddrar ner lite så finns det några bra länkar om frustration runt 6 månader.

Så i förlängning till det, så undrar jag hur det nu var med det här med "bekräftelsen" på dagsramsan. Ska den ALLTID ges?

Bekräftelsen ska du ha slutat med för länge sedan . Redan när barnet börjar ta till sig ramsan och den börjar sätta sig ska man dra ihop bekräftelsen med ramsan så att de tre första verserna i ramsan är i vanlig "ramston" och den sista versen är en mjuk bekräftelse. Så, nej, du behöver inte ge separat bekräftelse längre .

//Norahsmamma

[Tierra]

Tack för svar och tipset! Jag håller på att läsa in mig för fullt. Inser att jag nog behöver läsa på lite till med det här med ramsandet.....och jag som trodde jag visste vid det här laget.... (Vågar knappt fråga men) jag ger henne fortfarande "bekräftelsen" vid kvällsläggningen också. Blir det knas det med eller....

Har liksom trott att Sessan får "sista ordet"(-gråt) om hon inte får någon specifik bekräftelse.....som sagt jag ska läsa på!

Tacksam för svar!

Hälsningar

T

[Norahsmamma]

jag ger henne fortfarande "bekräftelsen" vid kvällsläggningen också. Blir det knas det med eller....

Nejdå, det är klart att det inte blir knas . Det är mer det att det inte ska behövas längre.

Bekräftelseramsans funktion är ju att i början av kuren tala om för barnet att det gör rätt som kommer till ro och somnar, samt att befästa ramsans betydelse. Därför är det viktigt DÅ att den får sista ordet. När barnet väl har lärt sig att somna själv och vet vad ramsan betyder så behövs inte längre en separat bekräftelseramsa.

[Tierra]

Ja, om gårdagens dagslurar var high chaparall så har dagens läggningar gått "by the book....."
Det är ju fantastiskt men samtidigt så blir jag så irriterad på mig själv att jag har varit där och STÖRT henne alldeles för länge nu. För det är det jag har gjort! Tassat upp på övervåningen, där hon ligger dagtid, och väckt henne när jag har gett henne en bekräftelse!

Slut med det nu och en nöjd Sessa idag! Nice!

Tack!

T

[Norahsmamma]

:thumbsup: