Hej Maria!
Vad bra att pappan är hemma så att du får lite hjälp! :thumbsup: Det är viktigt att du tar depressionen på allvar. Jag hoppas att du snart mår bättre. Och då kan jag rekommendera dig att fundera på Ulrikas erbjudande om lite häng - ingen visar så bra som en trebarnsmamma som nyligen SM:at själv!
Om skarvarna tänker jag så här: Det vanligaste är, som Elle påpekar, att barn skarvar för att de vantrivs med att sova på rygg. Men om han redan sover på mage (med larm, förstås

) och får i sig rejält med mat, kan det helt enkelt handla om en dålig vana.

Han har haft så svårt att få i sig tillräckligt med mat och vant sig vid att bara sova det nödvändigaste (45 min).
Rent konkret har jag två råd:

Somnar han själv eller behöver ni vagna/mata honom till sömns? Om han inte gör det redan, börja öva på att somna själv, med skak i handtaget och husljud som verktyg. För när han kan somna själv kan han också somna om själv. Och han slipper vakna för att undra varför vagnen inte rullar så där skönt längre.... 8)

Han är ju punktlig

så släng på klassisk musik på rätt hög volym senast när han har sovit 40 min, och börja vagna försiktigt efter 42 min, och fortsätt (mys-)vagna tills han har kommit över skarven. Våga dig inte på att tänka "nej nej nej han kommer att vakna!" utan se till att tänka "mamma har full koll, åh vad skönt du sover!" medan du vagnar. Låter prilligt men funkade för mig!

Efter ett par dagar slutar du skarvvagna och nöjer dig med bara musik, sedan kan du ta bort den med (om du inte vill behålla den för att den är fin! O:))
Jag håller tummarna för er, och tycker att du jobbar på finfint under de taskiga förutsättningar som du har råkat ut för. Det är inte ditt fel, och ni kommer framåt.

Chin up!
