19.00 Läggningen började med diverse uthopp och upptrissade känslor, skrek och grät med riktiga tårar, upp i varv som en galning och varmt i rummet. Till slut stannade jag kvar på en stol bredvid hennes säng och puttade vänligt men bestämt ner huvudet varje gång det kom upp. Då var hon inte längre ledsen eller nånting, skulle väl bara kolla att jag var kvar. Jag tänkte att poängen med kuren är ju att man ska lugna henne där hon ligger, och hon är ju inte ledsen förrän jag går ut. Jag bedömde att hon inte behövde någon solfjäder eller nåt, hon fick ligga och liksom lugna ner sig själv.
19.52, när hon nästan sov gick jag ut med ramsan, och då vaknade hon till och skrek argt. Här är problemet tycker jag, jag kan ta att hon skriker argt, jag hör att det är argt och jag hade bara lugnt stått kvar och ramsat femtioelva gånger om det bara var det. Men när hon hoppar ur och springer omkring, då MÅSTE jag ju gå in. Och då BLIR det underhållning. Och jag vet inte i vilket läge jag ska säga ramsan, jag hinner ju inte ens ur rummet innan hon skriker som besatt och hoppar ur.
Jag gick bara in en gång till och la lugnt ner henne igen, ut igen med ramsan.
19.59 Nu har hon nog somnat, medan jag har skrivit. Jag ramsade en gång till glatt och bestämt, och så en gång till när det varit tyst en halvminut, lite mer bekräftelseramsa, lugn och mjuk. Jag tog ur madrassen ur storasysters säng med inte i storebrors övervåningssäng (kom jag på), så jag ska in och kolla nu vart hon sover...
20.15 Hm. På mattan. Varför vill hon inte sova i sin säng när hon är trött?
Känner mig misslyckad.
Trebarn
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
Du kunde lugna henne och hon somnade. Att hon somnade pà mattan var inte det du ville, men du kan ju lyfta tillbaka henne i sängen. Det är ju inte hela världen.
I morgon tycker jag du borde backa och gà ut fràn rummet. Ta en bra bok (barnaboken :thumbsup: ) och sätt dig i dörröpnningen och ramsa ner henne direkt hon försöker klättra ur. Om hon inte lyssnar, gàr du snabbt in, lägger henne ner och gàr ut, tillbaka till stolen.
Hon fràgar, kan jag hoppa ur och sova var jag vill, du fàr svara gàng pà gàng.
Med en lugn, säker och självklar attityd. Var inte rädd med att dra i med Tonen.
Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Ikväll fick jag hybris och tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och lägga båda flickorna samtidigt. Ska sanningen fram har ju mellansyster (3 år 5 mån) också fnurrat en längre tid. Hon vill inte sova i mörkt rum, måste bara upp och kissa, dricka osv. Och hon skriker helt oprovocerat bara för att hon vaknar på natten. Jag har lagt henne tre nätter i rad (mitt i natten) i gästsoffan för att jag fick nog och behandlade det hela som ett trotsutbrott mitt i natten, och skrika får man göra i ett annat rum. Typ.
Saken är den att dom drar verkligen igång varandra. Skriker den ena så skriker den andra ännu värre, och så blir det liksom självsvängning och båda hyperventilerar och är helt oemottagliga för ramsor eller vad du vill... Jag blir osäker och hittar inte rätt attityd. Och när båda kan springa upp hur som helst, medan jag lägger den andra, då känner jag att situationen glider mig ur händerna.
Ikväll hade vi i alla fall byggt på ett par rejäla decimetrar på sängen. Oöverstigligt trodde vi. Och jag hade paktat med storasyster om hur stora barn sover på nätterna, och att det var tur att lillasyster kunde titta på henne hur man gjorde osv. Och vi skrattade och gjorde kullerbyttor LÄNGE i deras rum. Sen tittade vi ut genom fönstret och sa godnatt till alla träd, alla bilar, alla blommor osv. Och så la jag dom i sängarna helt lugnt och gick ut med ramsan. Och då startade INFERNOT.
Och jag satt på en stol utanför och försökte höra mig själv ramsa genom skriken. Det enda jag gjorde bra var att jag inte började hyperventilera själv, för det kändes i reptilhjärnan att det var nära ögat... Och lillasyster utförde mirakelakrobatik och klättrade över utan minsta ansträngning.
Jag försökte göra som ni skrev här igår, "ramsa ner" henne i sängen, men det var inte tydligt nog för henne, så jag gick in och la henne ner några gånger.Hela cirkusen pågick inte så länge ändå, ung 20 minuter, och sista gången gick jag direkt in till vårt sovrum och slog på dammsugaren och började dammsuga och sjunga. Det funkade mycket bättre. Jag vet inte hur lång tid det tog innan de somnade.
Nu till nattens plan.
Om storasyster börjar skrika och kommer upp och ska kissa, så lägger jag först ner lillasyster (som har börjat sympatiskrika) och talar om för henne att jag ska hjälpa storasyster att kissa. Sedan hjälper jag storasyster att kissa (och lägger på minnet att vi ska träna i morgon på hur man går upp på natten och kissar tyst och fint). Sen går jag med henne in till hennes säng och lägger henne ner (och lägger på minnet att vi ska träna i morgon på hur man går tillbaka till sin säng tyst och fint). Sen lägger jag lillasyster ner om det behövs, lägger på täcket och lägger på en hand tills hon tystnar. Sen går jag ut med en tvärsäker glad ramsa ända in i mitt rum och ner i min säng.
Nu har jag sett bilden av mig själv lugn och säker. Så nu får det helt enkelt bli så. Jag har ramsat mig själv och säger godnatt kära forum!
Trebarn
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
Det gick riktigt, riktigt bra. Under natt 1 och 2 sov ju lillasyster bra när hon väl hade somnat för natten. Men det är ju en sak ligga lugnt i sin säng om man ändå sover (!) och inte blir störd liksom. Målet är ju på sätt och vis sammanhängande och ostörd sömn för alla, men också förmågan att hantera när det INTE är så. Alltså, hur tar lillasyster (och storasyster) saker och ting när någon av dem väcker den andra? Svaret kom inatt:
01.35 Lillasyster vaknar och skriker en stund. Jag säger en glad pangramsa rakt ut. Hon lugnar sig inom 30 sekunder, sen är det tyst.
04.14. Exakt upprepning av föregående.
04.43 Storasyster gallskriker och kommer uppstörtande, kastar sig på dörren och åstadkommer en hel del ljudliga ljud, känns verkligen som en spänd fiolsträng av mardrömmar och adrenalin. Jag motstår en impuls att kasta mig upp och möta henne i dörren "va?va?va?? Va är det???!!!", med hyperventilationen liggande på lut i reptilhjärnan. Ligger kvar i sängen och när hon öppnar sovrumsdörren vänder jag på mig lite lojt, låtsas vakna, säger sömnigt "jaha, du ska gå och kissa", vänder på mig och andas lugnt. Och hon tystnar och tvekar lite, säger jaaa, går mot toaletten och sätter sig. Och nu följer jag min plan. Går upp och torkar henne, går makligt tillbaka till rummet med henne, lägger henne säger vänligt godnatt, lägger gallskrikande lillasyster ner, håller händerna på henne tio sekunder, går makligt ur rummet, andas lugnt och säger ramsan vänligt och glatt.
Jag gör precis rakt emot reptilhjärnan (och känner mig riktigt lättgenomskådlig).
Två gånger får jag göra om samma sak, eftersom lillasyster hoppar ur sängen och springer över till storasysters säng, varpå hon upprört invänder "stopp! Det är MIN säng!!". Men sista gången hinner jag ända till min säng, det är helt tyst, och så säger jag min låga lilla bekräftelseramsa, lugnt, ljust och vänligt i en sån där "Jaaaa, såDÄR ja, NUUU kan ni sova!"-ton.
Och sen är det så tyst så tyst.
Sen sov båda helt ostört till 7.10 då jag hörde ett pip från lillasyster och bestämde mig för att marginalkvarten var över. Glad godmorgon till båda två!
Det känns så härligt att ramsan är återinförd och verkar ge lugn. Nu återstår natt 4, och jag tror vi är i mål. Peppar peppar...
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
Jag har ju också en 07:a och min teori är det hänger ihop med trotsåldern, mardrömmandet och det. Vår dotter fnurrade till rejält ett litet tag för några månader sedan men det gav med sig så fort vi insåg att vi skulle se fnurrandet som frågor och svara på melodin Alla är i ordning och på natten sover man.
Gott mod inatt!
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
Jag hann inte hem till läggningen, så pappa tog den. Jag kom hem ung fem över sju, och då skrek systrarna båda två, men ganska lamt, lite som på teater eller vad jag ska säga. Ingen hade kommit upp. Jag satte direkt på dammsugaren och gick ett varv, sen lyssnade jag vid trappan och det var tyst.
Hoppas på en lugn natt. Kan inte riktigt tro att det var så här enkelt att vända? Nej, kan nog inte riktigt tro det än... i morgon kanske.
Ha det så gott, kära, fina forum med alla vänner!
Trebarn
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...