Nu har vi hittat hit

[annawahlgren]

första gången hon vaknade så försökte jag ramsa utanför, då blev hon vansinnig och jag fick gå in och buffa. - - Vid fem försökte jag igen att ramsa utanför men hon eldade upp sig någe enormt och sen fick jag kämpa i över en timme innan hon kunde somna om igen.

Ujuj, så där kan vi inte ha det Alldeles för mycket trafik. Alldeles för mycket osäkerhet (som hon direkt känner av och som innebär FARA för henne). Alldeles för många orosvargar som krälar kring dina fötter och som du släpper ända fram till hennes säng, den som skulle vara hennes sköna, trygga fristad i världen

Tänk inte "kämpa". Tänk leda, lära, visa, hjälpa.

Tänk inte "försöka". Tänk övertyga, i en attityd av fullkomlig självklarhet (=säkerhet).

Ibland känns det som om hon blir arg på själva ramsan.

Hon blir förb-d - eldar upp sig - därför att hon märker och inte står ut med att du (plötsligt) inte vet vad du gör och varför. Du söker hennes bekräftelse och ställer på så vis frågorna till henne i stället, du som är den som skulle ge svaren - det är barnet som har ensamrätt på att ställa frågor här Höj ramsan, gör den hurtigare och starkare och ännu mycket mera rytmisk, som rena cheer-peppen, och ge dig inte förrän du (med ramsan) lyckats ge det betryggande besked som hon till slut tar emot med lättnad När hon tror på dig, att du vet vad du gör och varför, kan hon äntligen och till sist känna sig säker.

Lika säker som du, eller hur

Så åter till ordningen. Du kan så bra, så

[trixiie]

hej igen.
Just nu känns det som om vi bara går bakåt i utvecklingen. Det blir svårare och svårare att lägga henne och hon vaknar oftare och oftare.
Ska jag alltså inte gå in och buffa när hon blir arg utan stå utanför och ramsa även om hon blir alldeles galen? Jag har hittils ramsat utanför tills det (enligt mig) blivit ohållbart och hon skrikigt så det absolut inte går att få kontakt med henne då har jag gått in och buffat (vilket inte hjälper speciellt bra heller).
Jag har läst boken närmare 100 gånger nu tror jag och jag börjar fundera nu på om det är jag som inte fattar vad det står. För funkar gör det inte här alls.

[miar70]

Hej igen trixiie!

Jag tror jag anar vad som felar här:

Du har inte satt ramsan ordenligt, i och med att det gick lite för fort första nätterna.
Och nu ramsar du först så att du nästan tappar andan för att sen desaremera ramsan genom att gå in!

Så mitt råd är att du ikväll kör som om det vore natt två.

Dvs du börjar med att lägga tillrätta, buffa lugn (RIKTIGT lugn!) och när hon nästan sover går du ut med ramsan.

Hon känner sig inte alls säker och du har inte lyckats ge henne betryggande svar på hennes frågor - det är dörför det är SÅ viktigt att vara noga med att ge FYSISKT besked i början, och sen avsluta med ramsan varje gång man buffat.
Inte tvärtom!

För om du ramsar först, sen går in, då lär du henne att ramsan betyder att om hon skriker lite till så kommer mamma och buffar! Och det vill vi ju inte lära henne

Så backa bandet nu, ge henne lugnande buff INNAN du ramsar, buffa henne lugn och gå ut med ramsan. Gör så åtminstone halva, kanske hela natten. Beroende på hur det går.
Och vad du gör - slarva INTE med bekräftelsen! Den ska följa henne in i sömnen, tala om för henne att hon är lugn och trygg!

Så tycker jag! Kavla upp ärmarna nu och ge tjejen det hon vill ha: klara, tydliga besked om att hon kan sova lugnt HELA natten

Kram!

[trixiie]

Hej igen.
Tack för alla tips. Men jag tror jag har sabbat allt helt och hållet nu iallafall.
Ikväll när jag skulle lägga henne så blev hon helt hysterisk, jag har aldrig sett henne sån. Hon skrek (ordet skrika räcker egentligen inte till som beskrivning) så mycket att hon till slut kräktes och jag blev på allvar oroad att hon skulle tuppa av. Så jag lyfte helt enkelt upp henne och fick gå runt med henne ganska länge innan hon lugnade ner sig och bara skrek "vanligt". Tillslut la jag ner henne och buffade henne i 100 år tills hon lugnade sig och ramsade ut, bekräftelse sen osv. Och då somnade hon, antagligen för att hon var helt utpumpad.
Just nu skiter det sig innan vi ens lagt henne i sängen. Jag är såå trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

[TorpSara]

Sådana lägningar hör INTE hemma här. Skäll, skäll.
Blir det så måste man gå in mycket tidigare.
Seså, hemläxan är att läsa din tråd från start och se vad det står i råden, för allt står så fint och prydligt där!

Hur ser er läggningsrutin ut?

Skrattar hon?

(Angående tidigare inlägg) ARGA barn ska varken buffas, solfjädras eller ramsas. Arga barn ska få vara ifred med en skiva lugn och hög musik. De gör att de får annat att tänka på. Du ska kunna höra när hon ber om hjälp, då ska du ramsa. Blir hon argare av ramsan (om du tycker att hon köpt den förr) så är det ett tecken på att hon är mer arg än ledsen.

Har du läst den här?: http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Just nu reagerar hon precis enligt det Anna skriver, så du måste, för hennes skull, hitta DIN trygghet. Annars har du ju ingen till henne!

[trixiie]

Hej igen.
Har lite små bråttom men jag tänkte svara lite snabbt iallafall.
Jag vill bara förtydliga att så arg blev hon på en gång igår när jag la henne så jag hann alltså aldrig ut ur rummet. Jag låter självklart inte min dotter ligga i ett rum själv och skrika tills hon spyr, hur mycket jag än tror på den här kuren.
Jag har läst allt jag kan komma över, flera flera gånger. Faktum är att jag har läst iallafall 15-30 minuter om dagen på olika ställen. Både här på internet och i boken. Jag kanske är trög men jag tycker själv att jag gör allt som det står.
Våran läggning går till så här:
Ammar runt halv sju, klär på pyamas och gör iordning för natten. Skojjar och busar tills jag storknar. Men vi har sett våran dotter skratta kanske tre gånger i hela hennes liv så som ni säkert förstår garvar hon inte ihjäl sig precis. Kanske på sin höjd ler lite. Jag har busat, lekt tittut, kittlat, lekt flygplan osv osv till förbannelse.
Sen lägger jag henne i sängen, lägger henne till rätta (hon vill själv sova på sidan. Har försökt både mage och rygg) Så jag liksom "hjälper" henne att lägga sig i sin favorit ställning och trycker till på varje plats endå.
Då börjar hon illvråla. Så jag börjar buffa. Så fort hon lugnar sig och jag hör på andningen att hon är lugnare så gör jag solfjäder några sekunder. Här ligger hon antingen lugnt kvar eller börjar vårla på en gång. Börjar hon vråla så börjar jag buffa igen och testar solfjädra igen när hon lugnat sig nästa gång. När jag känner att jag kan lätta på solfjädern utan att hon blir galen så säger jag ramsan. Går mot dörren och ramsar klart utanför. Sista varvet är jag en bit ifrån dörren. Allt som oftast så dom första gångerna jag gör så här blir hon vansinnig och jag får till slut abryta och gå in och buffa igen då hon tar i så det är ohållbart. Så här håller det på tills hon går att ramsa utanför och hon lugnar sig. När hon är tyst så väntar jag drygt en minut innan jag ger bekräftelseramsan och har jag tur då somnar hon. Annars börjar hela cirkusen om igen.

Har visserligen inte testat det där med skiva med musik. Men jag tvivlar starkt på att hon skulle lugna sig. Hon är så arg (hysterisk eller vad jag ska kalla det) att jag är på allvar orolig att hon ska svimma. Jag kan bara inte lämna henne själv då och spela musik? Gör ni så verkligen?`Isåfall är jag nog inte tillräckligt hårdhudad för den här kuren.

Just nu känns allt bara så otroligt hopplöst och jag är så grymt ledsen så jag knappt kan skriva.

[Lou]

Hej,

snabbt svar: Inte förtvivla! Tänkte på en sak i ditt inlägg. Det är punkten då du lagt tillrätta och buffat första gången. När du solfjädrat och släpper solfjädern börjar hon vråla. Då ska du inte stanna kvar och buffa igen! Utan gå ut med ramsan ändå, snabbt och tveklöst, och så avvakta. Lyssna på skriken, du vet. Och när du vill gå in igen - ramsa påminnelse. Hon måste få protestera när du går. Förstår givetvis att du inte kan bara strunta i henne när hon är helt förtvivlad och det ska du inte heller. Men du ger henne inte förtroende, och det är på den punkten jag pekat på som det börjar.

Jobba på och lycka till! Du får säkert svar på allt annat från någon mer erfaren snart.

/lou

[TorpSara]

Hmhm... Här behöver vi handlingsplan.

Är ni mitt inne i åttamånadersångesten månne? Det kanske är så att vi ska ta till lite mera silkesvantar än hårdhandskar om man säger.

[Beckabus]

Hej söta goa du!!
Hoppas verkligen att du får hjälp nu med din söta goa bebis!! Vet att du liksom jag har kämpat med kuren med "blandat" resultat

Jag kämpar oxå på här med liten Becka och kan känna ibland att hon inte riktigt reagerar som "alla andra" mönster-bebisar på ramsa och rutiner, men trots allt sover hon bättre nu och framförallt mår hon mycket bättre.. Men jag längtar oxå tills det går att lägga med bara ramsa utan problem och att hon ska klara av att sova fram till väckning..

Sköt om dig och familjen, lycka till i fortsättningen och massa *kram*

[miar70]

Hur går det för er?

[trixiie]

Hej.
Det går både bra och dåligt faktist.
Det bra är att när hon väl sover, så sover hon oftast hela tiden. Det gäller iallafall dagtid men även nattetid då hon oftast sover från att hon somnar ända fram till fyra-fem på morgonen. Så den delen är ju helt underbart bra. Hon till och med somnar om själv ibland nattetid om hon skulle vakna till. Gnäller lite och somnar om. Några få gånger har vi lyckats ramsa utanför dörren när hon vaknat och fått henne att somna om. MEN att lägga henne är världens projekt och det blir bara värre och värre för varje gång som går (förrutom ikväll då det gick ovanligt smidigt och bra för att vara henne).
Som jag skrivit förrut så går det inte att få henne att skratta, men jag kämpar in i det sista med att iallafall få henne att le och kanske till och med fnissa till lite innan jag lägger henne. Så fort jag lutar mig över sängkanten med henne blir hon vansinnig. Inte arg eller ledsen utan helt galen. Det går inte att varken buffa eller solfjädra henne för hon ringlar sig, kastar sig hit och dit och bara illvrålar. Jag har försökt att gå ut och låta henne lugna sig medans jag gör husljus osv men hon blir bara mer och mer förbannad. Så det vi gör är att vi lägger till rätta, försöker buffa, lägger till rätta, försöker solfjädra osv osv osv tills hon tillslut lugnar sig (efter kanske 15-30 minuter vanligtvis) då kommer nästa problem, att få henne att hålla sig så lugn. Så fort man solfjädrat klart henne och börjat ramsa kastar hon sig upp i sängen till sittandes eller ståendes och blir lika galen igen. När hon sitter eller står är det lika bra att gå in igen för tillslut blir hon så arg att hon tappar balansen och slår sig. Så då får man börja om proceduren. Om hon bara skriker och inte satt sig upp så håller jag mig utanför att ramsar. Tillslut är hon så trött att hon lugnar sig och vi kan ramsa och ge bekräftelse och hon bara mummlar lite där inne, innan hon somnar. Det här skapar ju givetvis lite problem dagtid. Oftast hinner vi inte lägga henne innan det är dax att ta upp henne, även om vi räknat med marginalkvarten. Så här går det oxå till när hon vaknar vid fyra-fem på natten och det har hänt att vi har fått göra morgon fast att hon bara varit tyst drygt 30 sekunder.

Så våra problem är alltså att kunna lägga henne utan att hon blir så fruktansvärt arg. Det är jätte tråkigt att det ska behöva va så, när det var så enkelt förrut (fast då sov hon å andra sidan inte så bra på natten ).

Och hur vi ska kunna lugna henne någorlunda snabbt när hon vaknade vid fyra-fem.

Ibland verkar det som om att hon saknar nappen. Hon försöker suga på händer, kudde, snutten, täcket osv. Och blir galen när det inte funkar. Kan det va så att hon saknar den? Eller iallafall att hon har ett sugbehov som måste tillfredsställas?

Mvh/ En mamma som känner att vi är nästan framme i mål.

[miar70]

Hej trixiie!

Som du själv skriver har ni gjort stora framsteg, och bara du har blicken mot mål, ger klara besked och visar lillan att det är DU som har ledningen över när dagen både slutar och börjar kommer hon att slappna av och sova och somna gott!

Eftersom vi har en tjej med mycket humör (!) och mitt i en åttamånadersångest så tycker jag att du kan vara lite frikostig med solfjädern. Istället för att buffa lite, solfjädra lite, gå ut, gå in osv... och förvirra henne så tycker jag att du lägger henne, glad som en lärka även om inte hon är det, bäddar om och solfjädrar. Du ÄR starkare än henne, så ge dig inte med mindre än att hon slappnar av!

Stå där, tyst och andas tuuungt och högt, tills hon är helt avslappnad.
Då går du med en glad, hög ramsa.

Och gå iväg, gör något viktigt som hörs (dammsug, prata i telefon, diska) så att hon hör att världen snurrar på och att du håller vakt.

Behöver du ge henne en ramsa så GE DIG INTE med mer än att hon tar emot den. Om du så måste ramsa 20 eller 30 gånger, du SKA ha sista ordet! Ta i så taket lyfter. Och när du hör att hon går ner i gråten, så går du ner i ramsa-ton. Som en dialog!

På samma sätt kan du göra i vargtimmen, hon behöver TYDLIGA besked om vad som gäller, så var inte rädd att solfjädra bestämt och ramsa lika bestämt! Hon känner sig inte helt nöjd just nu, inte helt trygg i sina frågor.

Och var nu noga med bekräftelsen! Den ska följa henne in i sömnen, det är ramsan och inte hennes egen gråt som ska vara signalen till att sova.

Hoppas natten varit bra

Kram Mia

[trixiie]

Hej
Natten har varit alldeles alldeles perfekt.
Det började med att våran prinsessa (som ju matstrulat någe enormt) åt två (!!) portioner gröt till kvällsmat + amning på det. Vi la henne och det var lite små strul men 7 minuter senare så blev det tyst och va tyst där inne ända fram till klockan fem. Då gnällde hon lite till och från, jag avvaktade ända tills hon började elda upp sig då gick jag dit och ramsade och det blev tyst, gav bekräftelse och knallade iväg och la mig på sängen för att invänta hennes arga humör (vilken optimist va? ) men döm av min förvåning när jag vaknar av väckarklockan sju i morse. Hon hade somnat om.

Undrar över några saker:

1. När du skriver att vi ska solfjädra tills hon är lugn och sen lämna henne med ramsan för att göra andra saker i huset. Ska man bara ignorera då att hon skriker? För det gör hon! Hur länge isåfall ska man låta henne skrika?

2.När hon blir så där riktigt arg fast att vi är inne och solfjädrar eller buffar, får vi då hyscha henne? Det vet vi ju sen innan att hon lyssnar på, eller ska man vara helt tyst där inne?

Och en häftig sak till här hemma som hänt är att storebror som sover i rummet intill sin arga lillasyster. Han brukade vakna ett par gånger per natt för att han var rädd för monster i sitt rum. Men han sover oxå hela nätterna igenom nu. Underbart!

[miar70]

Vilka underbara nyheter Bra jobbat mamman, du har varit SÅ duktig!

Till dina funderingar:


1. När du skriver att vi ska solfjädra tills hon är lugn och sen lämna henne med ramsan för att göra andra saker i huset. Ska man bara ignorera då att hon skriker? För det gör hon! Hur länge isåfall ska man låta henne skrika?

Det gäller att lyssna av! Fastnar hon i gråten eller är ledsen, då ska och måste du hjälpa henne! När du känner att "nu är det NOG, jag måste gå in!" DÅ ramsar du henne - en GLAD punktsättande ramsa, tänk på att le själv och se glad ut för att få rätta tonen!
Vi ska aldrig ignorera barnen, men vi ska ge dem hjälp när de behöver den och därför måste du träna dig på att lyssna av vad hon säger när hon skriker.
Är hon arg och förbannad så finns det inte mycket att göra, ett argt barn går inte att verktyga alls.

2.När hon blir så där riktigt arg fast att vi är inne och solfjädrar eller buffar, får vi då hyscha henne? Det vet vi ju sen innan att hon lyssnar på, eller ska man vara helt tyst där inne?

Visst kan du hyssja till om du kan bryta hennes gråt med det. Men bättre är det då att du använder dig av det utanför hennes rum, som ett brytande husljud, och sedan ramsar efter det.

Har du läst tråden om Attityden? Den är jättebra!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Och vad roligt med storebrorsan! Jag tror att det är din attityd som smittar av sig, jag!

Kram och ha en bra dag!

[trixiie]

Hej!
tack tack för alla svar.
En liten fråga till dök upp nu när jag skulle lägga tjejjen här för förmiddagsluren.
Hon sätter sig gärna i sängen och leker med täcket eller vad hon nu kan hitta där i sängen. Ska man bara låta henne göra det även om det inte blir någon sömn alls den sovstunden?
Eller ska man gå in och lägga ner henne och aktivt försöka få henne att somna?
Nu lät jag henne sitta i sängen och pyssla tills hon blev ledsen och då gick jag in och la henne till rätta och gick ut med ramsan och då somnade hon på en gång. Men då var det ju bara 8 minuter kvar tills hon skulle upp.
Ha en bra dag!