Fjällfolket skrev:TorpSara skrev:Hur brukar du ha det?

Hur menar du..? (hjärnan är inte på topp längre)

Konstigt placerad fråga, medges villigt. Ingen är tankeläsare, inte ens Fjällmor!

Lättare eller skitjobbiga förlossningar, tänkte jag på...
En liten tanke, när vi avbröt graviditeten så var ju förutsättningarna för att föda barn inte så jättebra.

Jag ville inte, jag var ledsen, rädd och osoven. Dessutom fullproppad med morfin. Igångsatt, med extremt forcerat värkarbete. Trots det så visste kroppen, och även jag undermedvetet, hur det skulle gå till. Det gick, inte som en dans, men det fanns ett tydligt mål och det kom kraft från någonstans. En mammakraft, eller hur jag ska säga. En kraft som finns bara för att föda barn och som jobbar helt själv trots fasta, dålig sömn och allt annat. Märkligt, och häftigt, och extra märkligt just i det läget som vi var.
Jag tror att det även kan bli så även när kroppen är mycket trött, bara den inte är FÖR trött. Är den det, är ett planerat snitt bättre, gissar jag.