Yes! Inte för att jag på något vis är kärnfrisk, men förkylningen är i alla fall liiite bättre. (Helt släpper den inte, slemhinnorna är svullna av graviditeten och det gör nog att jag känner mig mer förkyld än jag egentligen är. Intalar jag mig...)
Och sommartid är här, kvällspromenaderna är tillbaka i den ljusa vårluften!
Konditionsmässigt är jag inte på noll. Jag är på minus! Magen har vuxit, förkylningen har gjort sitt och den obefintliga träningen sitt. Jag flåsar!!
Men det är bara att knata på:
Ons: Prom 45 min
Fre: Prom 45 min
Sön: Prom 45 min
Träning 2009!
-
Gotlandsmamma
Halloj!Den här veckan var mindra bra, träningsmässigt, då jag fick en förkylning och feber med kramp i kroppen i fredags.
Tränade Core i onsdags dock, och en kvällsprommis i torsdags på 45 min och njöt av solnedgången på hällarna här vid havet, ljuvligt.
Idag cyklade jag till stan o har umgåtts med en kompis hela långa dagen, vi myste på Wisby hotel, med brunch...och jag kan lova, att min mage mår kajko nu, tooooo much kolhydrater o socker.
Så, hoppas på nya tag nästa vecka!
Må gott! KRAM!
Det blev ett pass till den här veckan, i lördags. Men det blev lite dramatiskt när det helt plötsligt kommer ut en stor svart hund från en tomt. En hund som vi brukar se stå och skälla inne på gården, brukar då hoppas att kedjan ska hålla.
Nu kom han alltså springande med kopplet hängande efter sig. Tur att jag bara hade en hund med mig att hålla reda på. Det visade sig att den var snäll och hundarna blev snabbt kompisar. Jag fick tag på den andra hundens koppel och höll undan för några bilar som naturligtvis passar på att köra just då.
Efter en stund kommer hundägaren, en äldre farbror. Det visar sig att han överaskades och inte haft en chans att hålla hunden. Han blödde från ett jack i skallen som han fått då hunden dragit omkull honom. Stannade och pratade lite med honom och det verkade som han var rätt okay.
Veckans pass
Måndag - Spinning
Onsdag - Löpning 11 km
lördag - Löpning 11 km
Anders
Nu kom han alltså springande med kopplet hängande efter sig. Tur att jag bara hade en hund med mig att hålla reda på. Det visade sig att den var snäll och hundarna blev snabbt kompisar. Jag fick tag på den andra hundens koppel och höll undan för några bilar som naturligtvis passar på att köra just då.
Efter en stund kommer hundägaren, en äldre farbror. Det visar sig att han överaskades och inte haft en chans att hålla hunden. Han blödde från ett jack i skallen som han fått då hunden dragit omkull honom. Stannade och pratade lite med honom och det verkade som han var rätt okay.
Veckans pass
Måndag - Spinning
Onsdag - Löpning 11 km
lördag - Löpning 11 km
Anders
Pappa till två oktober pojkar, en -05 och en -07 Nu även en söt flicka i maj -09
Oj, här bjuds det på dramatik.
Jag skyller på dramatik för att jag inte har tränat i veckan. Hockeyslutspel och magsjuka.
Jag har gått några promenader i det fina vädret, men ingen NIA och denna veckan är det påsklov och då tror jag inte att det blir något heller. Men promenad hoppas jag kunna hinna med. Och kanske t.o.m GOLF i helgen. Första gången på LÄNGE eftersom jag inte spelade alls med elaka fogar och så småningom nyfödd bebis förra året.
/LO
Jag skyller på dramatik för att jag inte har tränat i veckan. Hockeyslutspel och magsjuka.
Jag har gått några promenader i det fina vädret, men ingen NIA och denna veckan är det påsklov och då tror jag inte att det blir något heller. Men promenad hoppas jag kunna hinna med. Och kanske t.o.m GOLF i helgen. Första gången på LÄNGE eftersom jag inte spelade alls med elaka fogar och så småningom nyfödd bebis förra året.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
LindaVega: bra träningsvecka! :thumbsup:
Nya mamman: Bra att du är lite mer på hugget igen!! :thumbsup: Jag kommer ihåg hur andfådd man var...
Gotlandsmamma: 2 pass + cykling är väl inte "mindre bra"
Är du bättre nu? Hoppas det, det är i alla fall jag!
Father A Vilket hunddrama
Bra tränings-vecka för dig!
LO/ Promenader är bättre än inget, eller hur?
Jag undrar lite allmänt sådär:
HUR FÅR MAN FART PÅ EN SAMBO SOM SOFFAT IHOP TOTALT
Ni skulle sett i somras, han tränade varannan dag och var väldigt ihärdig i flera månader! Sedan var hela familjen förkyld i flera månader, vi kom på fötter igen, men träning för Pers del, vad är DET? 
Han flötar i sig chips, choklad, godis, halvfabrikat (väljer ofta bort min omsorgsfullt hemlagade mat, och tar fram en micromiddag ur frysen 
) stressar i jobbet, zappar vid tv:n, gubbamagen är stor och stinn (har faktiskt aldrig sett honom så överviktig under våra 22 år).
Jag är faktiskt orolig för hans hälsa, hans pappa dog i hjärtinfarkt vid 70 års ålder...
Tips?
kram anna
Nya mamman: Bra att du är lite mer på hugget igen!! :thumbsup: Jag kommer ihåg hur andfådd man var...
Gotlandsmamma: 2 pass + cykling är väl inte "mindre bra"
Är du bättre nu? Hoppas det, det är i alla fall jag!
Father A Vilket hunddrama
Bra tränings-vecka för dig!LO/ Promenader är bättre än inget, eller hur?
Jag undrar lite allmänt sådär:
HUR FÅR MAN FART PÅ EN SAMBO SOM SOFFAT IHOP TOTALT
Ni skulle sett i somras, han tränade varannan dag och var väldigt ihärdig i flera månader!
Sedan var hela familjen förkyld i flera månader, vi kom på fötter igen, men träning för Pers del, vad är DET? Han flötar i sig chips, choklad, godis, halvfabrikat (väljer ofta bort min omsorgsfullt hemlagade mat, och tar fram en micromiddag ur frysen
) stressar i jobbet, zappar vid tv:n, gubbamagen är stor och stinn (har faktiskt aldrig sett honom så överviktig under våra 22 år).Jag är faktiskt orolig för hans hälsa, hans pappa dog i hjärtinfarkt vid 70 års ålder...
Tips?
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Fd Medlem
anna: Ring Anna Skipper
Skämt å sido, han måste ju själv hitta motivationen. Tjat, pikar, "du borde verkligen..." funkar lika dåligt som "kolla på mig, vad härligt att jag är i toppform!" I Danmark har det nyligen kommit en inspirerande bok, "Kernesund familiefitness", som är ett pars berättelse om hur de kom ur soffazombietillvaron. Hur hon började, hur han halkade efter och hur det störde honom, hur han "trotsade" hennes ansträngningar för ett sundare familjeliv.
Han skriver (min övers.): "Det jag önskar att Ninka hade sagt är sanningsord i stil med: 'Du är mitt livs kärlek. Det gör ont att se dig behandla dig själv så illa med dålig mat och ingen motion. Vad kan jag göra för att hjälpa dig? Jag märker att det går ut över min sexlust, det tänder mig helt enkelt inte att du medvetet väljer att förfalla. Det älskar jag dig för mycket för att acceptera. Jag förstår att det gör ont att höra detta, men jag älskar dig och vill inte att vårt förhållande ska offras för något som är så viktigt för oss.'
Skarpt va? Väldigt drastiska ord, men kanske värt att betänka och sedan göra en framstöt åt detta håll?
Det är ju av kärlek och omsorg om förhållandet som man faktiskt vill att den käre ska ta ansvar för sin hälsa. Det är mycket, mycket mer än fåfänga, eller hur?
Håller tummarna för att du får upp honom ur soffan! Kom ihåg att du inte är hans morsa...
Själv ska jag ut på en prommis idag, vi tjuvstartade med påskmaten igår kväll!
Kram
Skämt å sido, han måste ju själv hitta motivationen. Tjat, pikar, "du borde verkligen..." funkar lika dåligt som "kolla på mig, vad härligt att jag är i toppform!" I Danmark har det nyligen kommit en inspirerande bok, "Kernesund familiefitness", som är ett pars berättelse om hur de kom ur soffazombietillvaron. Hur hon började, hur han halkade efter och hur det störde honom, hur han "trotsade" hennes ansträngningar för ett sundare familjeliv.
Han skriver (min övers.): "Det jag önskar att Ninka hade sagt är sanningsord i stil med: 'Du är mitt livs kärlek. Det gör ont att se dig behandla dig själv så illa med dålig mat och ingen motion. Vad kan jag göra för att hjälpa dig? Jag märker att det går ut över min sexlust, det tänder mig helt enkelt inte att du medvetet väljer att förfalla. Det älskar jag dig för mycket för att acceptera. Jag förstår att det gör ont att höra detta, men jag älskar dig och vill inte att vårt förhållande ska offras för något som är så viktigt för oss.'
Skarpt va? Väldigt drastiska ord, men kanske värt att betänka och sedan göra en framstöt åt detta håll?
Det är ju av kärlek och omsorg om förhållandet som man faktiskt vill att den käre ska ta ansvar för sin hälsa. Det är mycket, mycket mer än fåfänga, eller hur?
Håller tummarna för att du får upp honom ur soffan! Kom ihåg att du inte är hans morsa...
Själv ska jag ut på en prommis idag, vi tjuvstartade med påskmaten igår kväll!
Kram
-
Fjällfolket
Jag tror precis som Nya Mamman att det krävs egen motivation. Men lite hjälp kan man behöva. Det behövs ett mål, t.ex att springa ett motionslopp.anna skrev: Jag undrar lite allmänt sådär:
HUR FÅR MAN FART PÅ EN SAMBO SOM SOFFAT IHOP TOTALT
Målet behöver sättas upp tillsammans med någon, t.ex. dig eller någon kompis. Ni kanske kan hitta ett par som ni kan utmana? (eller som du kan, genom lite list, få att utmana er?)
För att göra det lite extra kul och ge lite mer motivation kanske midnattsloppet i Stockholm, Göteborg eller Köpenhamn är kul som mål.
Om löpning i sig inte lockar så gäller det att hitta ett mål som ändå kräver god grundkondition.
Pappa till två oktober pojkar, en -05 och en -07 Nu även en söt flicka i maj -09
-
Fd Medlem
Fjällmor: Härliga nyheter! Ja, visst är den bra, känns "ofarlig" och välgörande för en kropp som behöver extra omsorg! Det ger effekt, det kan jag lova! Min rygg, som tidigare fick träffa kiropraktorn ett par gånger om året, har faktiskt inte varit på britsen en enda gång sedan jag införskaffade den! Säga vad man vill om F&S, men de kan sin sak...
Nya mamman: Jodu, pikar som "du borde" och "Titta på mig" har jag ju kört, men - som du säger, det funkar dåligt
Det är verkligen som i boken du beskriver, jag kör på, han nästan "trotsar". Jag har också försökt mig på lite "hårdare ord" som "- du har fått en gubbmage, och i och med din pappas hjärtinfarkt är jag orolig för dig, eftersom det sitter runt magen det farliga fettet".
Ingen effekt, mer än att han var sur i flera dagar efter det
Det du beskriver var verkligen "hårda ord" och rakt på sak. Jag skulle kunna stå för varenda ord, men att säga dem...
I och med att han reagerade så starkt på min förra "framstöt"... Jag ska betänka varje ord, och omforma dem så det känns bra...
Han sitter ofta och klagar på sig själv, även inför barnen
Typ- "Ja, nu har jag överlevt 40, kanske jag klarar mig till 45"Inför mig säger han ofta "Titta så jag ser ut, dubbelhaka, plufsig, mage, blek, påsar under ögonen, usch, usch, jag kommer inte leva länge till"
Ja - och ? Ingen annan än han själv kan göra något åt det
Vad hindrar honom
Tidsbrist säger han bl.a. Det stämmer inte Mån + onsdag är jag hemma då han kommer från jobbet. Han har chansen att göra vad han vill då. Tis tors, fre kommer jag hem 18.00, då kan han träna. Lör sön - när han vill precis!!
Jag tycker det är dåliga undanflykter, verkligen!
Idag hade vi besök av hans bästa kompis sedan barndomen. Han är extremt vältränad, 40 år och är verkligen i sitt livs form, har varit det i många år. tränar 5-6 pass/vecka, och inte ett uns fett (inga barn förvisso). Hans sambo, som lagt på sig en del genom åren hade tagit kraft-tag och gått ner 12,5 kilo!!! Hon såg fantastisk ut verkligen! Vi har inte sett på någon månad så det var verkligen förvandling!
Möjligen kan kan han ha blivit lite inspirerad i och med att han fick pikar från kompisen om att "nu var det hans tur". Hoppas, hoppas! Jag blev det i alla fall, och vill ta tag i de c:a 2-3 kilo jag har som skulle behöva bort!
Fjällfolket: UNDERBART att höra
Father A: Ja, det ÄR egen motivation som behövs
Han var för c:a 1 år sedan på hälsokontroll via jobbet, och fick då reda på att han behövde gå ner c:a 12 kilo. Vilket jag tror var lite överdrivet, för då hade han blivit rent mager! I alla fall fick han sig en rejäl tankeställare och började träna, det var alltså förra sommaren. Nu har han alltså gått upp ännu mer än på kontrollen, det tror jag, för det ser ut så.
Ett mål kan vara bra, men han har tröttnat på att springa... OM han ger sig ut är det med en äldre strax 50-årig kompis på powerwalks. Riktigt tufft tempo kör de i 1,5 timme. men det är c:a 3-4 veckor mellan gångerna, så det ger liksom ingenting...
Jag är tyvärr inte typen som ger mig ut i tävling, men barndomsvännen...kanske kan man hinta honom om att peppa Per på ett lopp... :-k
Måste påpeka att detta är en kombination av oro, och - visst - handen på hjärtat...
Det är heller inte så kul att greppa en isterbuk... Förlåt, det blev naket och öppet, men här är vi rake, eller hur?
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Gotlandsmamma
å, anna...jag gillar att du är rak på sak jag! Och jag vet vad du pratar om, min kära make är ingen träningsmänniska han heller, han är inte överviktig dock, men skulle må himla bra av att röra på sig...men, om jag påpekar det så blir det trots, så jag låter han vara, det får han komma på själv. Och det gjorde han, efter att vi var på Spa i julas, började göra ett träningsprogram o var energisk, följde det i 2 veckor o sen var det inget kul, när jag påpekade att ska du inte träna igen, så sa han att han inte hade tid...halleluja vilken lögn!
Jag försökte tom att fråga i tisdags om vi skulle springa tillsammans på kvällen, men det ville han inte, han var såå trött...så då sprang jag själv.
Man kan faktiskt bara leva sitt liv och göra det man själv tycker om. Hoppas att det smittar av sig.
Men när han beklagar sig kan du väl fråga, jaha, vad ska du göra åt det? Hur vill du leva ditt liv? Och visst kan du väl tala om för honom, att de där uttlanden inför barnen, de känns inte okej och berätta varför du känner så. Dina känslor kan ju ingen ta ifrån dig.
Sportsaktiviteter hela familjen? Skulle det funka? Vad vill din man förmedla till dina barn? Hälsa och sundhet eller fördärv? Det där med att han föredrar annan mat, det var lågt det, skäms på dig Per.
Men hur mår han när han låter det gå så långt? Tror han inte på sig själv?
Oj, nu var det dax att väcka två barn, vi ska på cykelutflykt.
Kram 8)
Jag försökte tom att fråga i tisdags om vi skulle springa tillsammans på kvällen, men det ville han inte, han var såå trött...så då sprang jag själv.
Man kan faktiskt bara leva sitt liv och göra det man själv tycker om. Hoppas att det smittar av sig.
Men när han beklagar sig kan du väl fråga, jaha, vad ska du göra åt det? Hur vill du leva ditt liv? Och visst kan du väl tala om för honom, att de där uttlanden inför barnen, de känns inte okej och berätta varför du känner så. Dina känslor kan ju ingen ta ifrån dig.
Sportsaktiviteter hela familjen? Skulle det funka? Vad vill din man förmedla till dina barn? Hälsa och sundhet eller fördärv? Det där med att han föredrar annan mat, det var lågt det, skäms på dig Per.
Men hur mår han när han låter det gå så långt? Tror han inte på sig själv?
Oj, nu var det dax att väcka två barn, vi ska på cykelutflykt.
Kram 8)
-
Gotlandsmamma
Morsning korsning!
Vad härligt Fjällan! Go go! HUR kändes det med core?
Denna vecka har jag tränat
tis: löpning 5 km
ons: Body pump
lör: Body pump
sön: löpning - 10 km - milda makaroner, jag har aldrig sprungit så långt men attans vad gött det var, är nog en segis... plus övningar med gummiband som jag inhandlat på Intersport, suveränt ju, så enkelt. 3 x 12 körde jag, triceps, axlar, biceps mm. Lååång stretch. Sen blev det en smoothie med banan, hallon och yoghurt, plus lite linfrön - har hört att det skulle vara bra.
Nu är jag trött i kroppen!
Kram o ha det gott!
Linda
Förresten, Anders - när är det stora dagen med springandet?
Vad härligt Fjällan! Go go! HUR kändes det med core?
Denna vecka har jag tränat
tis: löpning 5 km
ons: Body pump
lör: Body pump
sön: löpning - 10 km - milda makaroner, jag har aldrig sprungit så långt men attans vad gött det var, är nog en segis... plus övningar med gummiband som jag inhandlat på Intersport, suveränt ju, så enkelt. 3 x 12 körde jag, triceps, axlar, biceps mm. Lååång stretch. Sen blev det en smoothie med banan, hallon och yoghurt, plus lite linfrön - har hört att det skulle vara bra.
Nu är jag trött i kroppen!
Kram o ha det gott!
Linda
Förresten, Anders - när är det stora dagen med springandet?
Gotlandsmamma: Jag har i helgen talat om för honom att det inte är o.k att säga saker som "att han inte kommer överleva länge till" inför barnen.
Har berättat att jag tror att barnen far illa av sånt, och att det sår små frön av oro i dem. Även om de börjat förstå ironi, så är de inte särskilt stora...Har sagt det innan, men inte så skarpt som nu...
Ja, vad vill han förmedla till barnen, det kan man undra... Jag låg ute och grävde sten idag i trädgården i fina vädret!
Barnen cyklade förbi och berättade "-Pappa sitter inne och äter chips och kollar på TV". Bara sådär i förbifarten som att det är helt naturligt, inget ovanligt. 
( 2 påsar! ) Senare på kvällen sa han "Blev du sur innan för att jag åt chips?"
Då samlade jag mod till mig och körde en variant av Nya mammans ord och sa: "-Jag är djupt orolig för att du medvetet väljer att låta dig själv förfalla. Jag tycker för mycket om dig för att vilja se att det händer"
Nej, han mår väl inte så bra i övrigt heller...Extremt stressigt jobb som han vantrivs mer och mer med bl.a. Men då tycker jag (och har sagt många gånger) att han verkligen borde satsa på sin fritid, så han får ut något där!
Sprang du EN MIL!!!! =D> (hade jag aldrig orkat!!!)Och vilken övrig träningsvecka du haft!!! Jösses, vad bra kämpat!!! Fjällmor: Så UNDERBART att du kommit i gång!!!
Min träningsvecka:
Mån: simmade 1000 m + arm och benövningar i vattnet en timme efter, var rätt mör efter det
fre: Jogging 7 km
lör: stavgång i riktigt högt tempo + armar och mage efter det.
Och så har jag kört HÅRT i trädgården i helgen med tunga jobb!
jag är nöjd!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Gotlandsmamma
anna!
Vad händer om du, precis som man får göra med barn, dra med dem på sociala uppdrag, fixa och dona TILLSAMMANS, att han känner sig behövd där hemma, för på jobbet är det stressigt och inte alls bra el stimulerande. Inte kan du väl lägga stenplattor själv, dra med honom så han får en POSITIV skjuts där bak...så han kommer igång o får jobba fysiskt, sen drar du med honom och barnen på en cykelutflykt när du ändå är igång, och när det gäller mat, kan ni väl laga maten tillsammans, så han inte har någon som helst ursäkt till att ta fram färdiglagat ur frysen...sen kanske maken behöver lite extra av KÄRLEKSBOMBNING. Hjälp till självhjälp, så han kan börja odla tillbaka lite självkänsla. Mycket feedback och uppmuntran!
Kram o hoppas att det händer nåt gott med chips-kungen, hälsomässigt
Jo, jag sprang en mil och fick skitont i höfterna...aj aj. Du skulle visst klara att springa en mil - har du utmanat dig själv månne tro då? Klarar du 7 km kan du väl lägga till 3 km...hur är det med självkänslan?!
Vad händer om du, precis som man får göra med barn, dra med dem på sociala uppdrag, fixa och dona TILLSAMMANS, att han känner sig behövd där hemma, för på jobbet är det stressigt och inte alls bra el stimulerande. Inte kan du väl lägga stenplattor själv, dra med honom så han får en POSITIV skjuts där bak...så han kommer igång o får jobba fysiskt, sen drar du med honom och barnen på en cykelutflykt när du ändå är igång, och när det gäller mat, kan ni väl laga maten tillsammans, så han inte har någon som helst ursäkt till att ta fram färdiglagat ur frysen...sen kanske maken behöver lite extra av KÄRLEKSBOMBNING. Hjälp till självhjälp, så han kan börja odla tillbaka lite självkänsla. Mycket feedback och uppmuntran!
Kram o hoppas att det händer nåt gott med chips-kungen, hälsomässigt
Jo, jag sprang en mil och fick skitont i höfterna...aj aj. Du skulle visst klara att springa en mil - har du utmanat dig själv månne tro då? Klarar du 7 km kan du väl lägga till 3 km...hur är det med självkänslan?!