Nu börjar det bli dags att avsluta denna tråden.
Idag fyller Ivar 1 år. Det har gått fantastiskt fort, men det känns ju som det är väldigt längesedan han inte fanns
Han börjar bli rolig. Han flirtar och flinar upp sig mot folk om de håller lagom avstånd, men ignorerar fullkomligt de som är påstridiga och vill lära känna honom för fort.
Han kryper snabbt och har börjat klättra. Han går utefter möbler och med sin rollator. Men han vill inte släppa - och det behöver man ju inte heller
I morse var det sång, paket och tårta på sängen. Men det gick faktiskt inte utan obligatorisk vällingflaska först - morgonhumör har vi minsann.
Inte fick han så stor chans att försöka sig på att öppna paket heller. Storasyster är både snabbare och bättre på det. Men innehåller var han nog nöjd med.Mest musikinstrument. En trumma, ett munspel, en xylofon (som var oförskämt ostämd, så jag ska nog skaffa en annan så småningom). Allt som är musik är bra, tycker Ivar. Dansar och sjunger gärna och gör rörelse till imse vimse och i ett hus.
På dagen idag har vi haft lite kalas. Mormor med make, farfar med sambo och kusinerna.
Vi bjöd på tapas-liknande och Ivar käkade nog det mesta som han fick prova. Till tårta hade vi gjort rulltårta med jordgubbar. EFtersom han inte tål mjölk så fick det inte vara grädde på, men det gick så bra ändå. Han var så nöjd och pillade i sig det mesta.
Han fick bl.a. en bobbycar som vi tänkte att den blir ju kul om ett tag, men han fattade galoppen direkt. Satt och var nöjd bra länge och sköt sig bakåt. Det är också väldigt roligt att ha andra barn omkring sig som gör kul saker. Det kan man fascineras och imponeras av och skratta gott åt.
Vid fem var han slut som artist. Ville nog helst gå och lägga sig direkt. Men lite vila i mammas knä och sedan lyckades han hålla humöret uppe till halv sju. Då tackade han för sig, blev överlycklig när han fick syn på nallen i sängen och gosade ner sig och somnade på två röda.
Nu är det kvällsmat för de stora kusinerna och snart läggdags.
Jag kanske får göra ett inlägg när han tar sina första steg, annars så får det räcka såhär.
/LO