Jo!

[Gäst]

Lite orolig är jag allt för dig, käraste fjällis. Skickar en stor julkram, och hoppas att den kommer fram ordentligt i cyberrymden .

[Jannika]

Massor av blöta smackpussar till er alla på fjället. Skööööönt. Tack för rapport.

[kvacke]

Tänker på er Fjällmor och hoppas att du och Bonzo har en bra jul trots allt.

Kramar Åsa

[Fjällfolket]

Varmt tack för all kärlek och omtanke som möter oss här!



Jodå, lugnt och sansat...

Vi fick sätta oss i bilen inatt för akutfärd mot sjukstugan då Lillprinsen fått 2 kruppanfall på 3 timmar (han har inte haft det tidigare). Han fick andas adrenalin, dricka kortison och fick penicillin då han hade öroninflammation också.

En liten nätt färd på 18 mil t.o.r i vinternatten...

Vila...? 8)

[Nancy]

Men oj, räcker det inte med dramatik, stackars lillprins och stackars höggravida mamma. All värme i vinterkylan till er båda

Hur mår ni nu

[Fjällfolket]

Imorgon bitti bär det av till BB och gyn för kontroll... Alltså, jag har funderat... 2 vändor till sjukstugan på 18 mil/st. 2 vändor till BB på 44 mil/st. Det gör 124 mil... på en vecka!

:-k Vars föder en stockholmsbo om de kör drygt 20 mil till BB?
( Eller en Göteborgare eller Malmöit för den delen...? )

:-k Vars är deras närmsta akutmottagning om de har 9 mil dit?

Skulle det överhuvudtaget accepteras...

Missförstå mig rätt nu, jag klagar inte - för den service vi har i sjukvården häroppe är i en helt annan dimension än den jag upplevde som sörlänning

MEN tankeexperimentet är intressant.. Vad säger ni? Tänk med mig!

/Fjällmor

[Fjällfolket]

p.s

i somras var det på tal att stänga Lycksele BB över sommarn. Då skulle vi ha närmsta BB i Umeå En sträcka på drygt 30 mil :-k

[TorsMamma]

Nämmen himmel och pannkaka... Tur det inte var du mera nu i alla fall...

Puss på Lotass och en massa kramar till er hela familjen.

[Elle]

Hur mår du vännen och familjen? Nu har ni väl haft nog med turer till sjukan. Hoppas att trycket har stabiliserat sig och att Bonzo mår bra. Jag som har 5 minuter till SÖS häpnar över avstånden du har

Ta hand om dig och dina nära. Ni finns i mina tankar. Tänk snart får ni snsua på Bonzo

Kramar Elle

[Lua]

Sänder mina varmaste tankar din dig, käraste Fjällan! Snart har ni Bonzo (eller Bonzan om jag får gissa...) hemma vid vedspisen.

Kram Lua.

[Gäst]

Jag känner igen distansen från stugan.

60 km till närmaste stad och sjukhus.

Härute på vishan har vi 60 minuters bilfärd till Varbergs BB - till Göteborg har vi 20 minuter, men där är vi ju inte välkomna som Halläningar...

Hoppas nu att ni får må bra alla, och att lilla livet i magen lyssnar på mor sin.

[Tessan]

He he. Ja, själv har jag 5 sjukhus inom 45 minuter åt olika håll. Det är lite skillnad :heart

Att bebis mår bra är så skönt att höra.
Att du inte mår lika bra känns VÄLDIGT tråkigt men jag vet att du om någon står pall även om det tar alla dina reservkrafter och lite till 8)

Tänker på er alla i familjen,

Kramar från mig och Emma

[Ewa]

Eländig landstingsplanering är bara förnamnet. Eller, ja, planering är väl en stark överdrift förstås. Mamma, som bott i Hälsingland (20 mil till sjukhusen där också), har inte fått NÅGON eller rent av FELAKTIG hjälp mot sin reumatism, som här nere faktiskt kan behandlas. Så inte är det någon jämlik vård som erbjuds i det här landet. Om man nu levde under den villfarelsen .

All min sympati och stor kram till er alla

[Fjällfolket]

Förlåt min bristfälliga rapportering, vackra vänner

Men jag har varit stukad och ledsen sen långåkningen i torsdags.

När vi låg inne förra helgen träffade jag en gynläkare som vid utskrivningen slängde ur sig:
- Åk nu hem och fira jul men ta nu inte för mycket av julbordet, du behöver ju inte gå upp MER.

Jag trodde i min enfald att det var en förflugen mening...
På återkontrollen 4 dagar senare fick jag höra följande:

- Så hur har det gått att hålla vikten över jul?
Jag försöker berätta att jag tränat och hållit kosten noga hela grav. Avbryts med svaret:
-jo jag SER ju hur svårt det är att låta bli att äta.

Hon påbörjar ul-undersökningen, ber mig dra ner byxorna mer och utbrister:
- ojdå...kan du ta tag om magen med båda händerna och lyfta upp den så jag kommer åt ordentligt därunder.

-oj...jag måste STÄLLA mig upp för att nå! (med spelad förvåning)

Hela ul-undersökningen sker med skärmen bortvänd från mig. Jag får inte en skymt av min bebis Bonzo.

När hon är klar ger hon mig papper, säger åt mig att torka av mig och gå...

Jag gör som hon sagt. Men stannar till vid skrivbordet och säger att jag ville prata om att jag börjar bli orolig för att inte hinna återfå mina krafter till förlossningen då jag nu varit sjuk så länge.
Avbryts med hårt leende och svaret:
- Å men det är LÅNGT kvar. Bara du håller vikten så ordnar det sig med återhämtningen.

Ryggtavlan vänds mot mig. Mötet avslutat.

jaha... Jag går in i v 37 imorgon. Går på kryckor. Är beordrad sängläge. Ska jag gympa med lilltån eller...?

Jag åkte alltså en 44 mil denna dag för få höra detta. Och inte få något besked om hur min bebis mår.

I bilen efteråt brast det och jag storgrät inför hela familjen. Maken gasade bums iväg till min vanliga BM drygt 10 mil därifrån... Hon hade tid för mig!

Jag berättade vad dagen gett och hur ledsen jag var..
Älskade, bästaste hon, kollade mig och bebis som vanligt. Gick in i journalen och kollade vad ul gett och det var MASSOR... Viktigast förstås, var att Bonzo mår bra!

Men hon konstaterade också att allt det JAG sagt de senaste veckorna, om både mig och bebis Bonzo, stämde precis (t.o.m storlek på Bonzo!). Så trots mitt dåvarande blodtryck på 167/100 sa hon:
-Åk hem Fjällmor. Hem till de dina och vila... Lita på din känsla för Din kropp. Du kan det här, det bevisar ju alla prover som tagits den senaste veckan. Ring om du blir sämre. Annars vilar du och tankar kärlek, hemma, tills vi ses nästa vecka...

Tårarna trillar fortfarande till och från och jag vet inte riktigt var jag ska göra av det som just hänt Utan min ordinarie BM's insats hade jag dock vart än mindre...

/Fjällmor

[Gäst]

Fjällis, lägg inte din energi på en doktor som inte uppförde sig! Lägg energin på dig själv! Och på att pussa din kloka make som tog dig till någon som hade tid och omtanke nog att ge er svar.

DU vet att du jobbat i största möjliga mån med träning, med att vara noga med kosten. Vad mer kan du göra? Din barnmorska och din familj vet ju detta också, så det är inte något du själv hittat på. Du gör ditt allra bästa och det är verkligen gott nog!!

Jag tror också att du KAN det här med att lyssna på kroppen.

Inga konkreta råd från mig mer än ovanstående pepp. Låt dig inte störas av onödiga energi-slukare nu!!

Kramar från Jenny