Linus röda tråd.....

[Tetz]

Åh, Susan vad skönt att ni mår bättre! :thumbsup:

Den lilla stora bebisen kan snart springa runt med sina syskon, det kommer han att stordigga

Kram

[Sarisparis]

Hoppas hoppas ni fâr vara friska länge nu, hela högen!

Ett âr snart, inte klokt.

Men samtidigt så lider jag av en svår längtan efter en bebis. Tyvärr delar inte Pappan samma längtan, han är mer än nöjd.
Sånt är livet, ibland är man bara inte riktigt överens om saker och ting.

Ja, Annas ord om att det är svârare att sluta än att börja blir för mig tydligare för varje dag som gâr. Det hade jag aldrig kunnat tro, jag som aldrig hade nâgra bebisdrömmar innan vâr Storebror damp ner och startade en riktig bebisflod.

Lycka till med kalasandet nu!

[aso]

Så gott att ni kryat på er !

Linus har fått en ny sovkamrat, det är Mika som givit honom Co-Co krokodil som nästan är lika lång som lillebror. Men åh vad han älskar sin krokodil, han kramar om henne och ligger tätt intill henne på natten. Ibland smyger jag in i barnens rum, lyssnar på dem när de sover och sen tittar jag på lillebror för det finns absolut ingenting som är så sött som en sovande liten, eller stor, bebis. Gud vad söt han är och så otroligt pussvänlig med sina tjocka kinder och goda uppsyn. Kärlek säger jag bara.

Jag instämmer, det är bland det mysigaste, goaste man kan se. Man liksom bubblar över av lycka och kärlek, tänker att man är så otroligt lyckligt lottad som får uppleva just den stunden...

Kram aso

[Algotsmamma]

Hej !

Du kommer väl att fortsätta skriva ett tag till? Vill gärna fortsätta ta del av ert fina liv tillsammans. Du är en inspirationskälla med ditt härliga lugn .

Nu hoppas vi att ni får vara friska ett bra tag .

/Algotsmamma

[SusanD]

Rara Algotsmamma, jo jag ska fortsätta skriva lite till. Men det har varit lite ont om tid nu när vi har haft lunginflammationen på besök i huset. Vi har liksom varit i lite dålig kondition allihopa och inte orkat så mycket.

Men jag lovar att sätta mig ikväll och skriva lite, nu är vi ju nästan friska allihopa.

Kram Susan

[SusanD]

Stopp, stopp tiden går alldeles för fort!

Linus, vår lillebror är så stor, han har blivit så tung och tuff men samtidigt så otroligt gosig och kelen.

Det klättras överallt, rätt som det är har Limpan klättrat upp i HejHejs docksäng, sen ställer han sig upp och oj vad han når långt. Livet har liksom blivit större på något vis. Numera måste man putta in tallrikarna på bordet när man dukar annars är Limpan där och drar ner dem.

Liksom alla våra andra barn så är det två skåp i köket som är favoriter. Dels är det skåpet med en massa burkar och roliga plastmuggar i och dels är det kastrullskåpet. I ett vips så är alla kastrullerna ute på golvet och sen bankas det frenetiskt på allt som går att banka på. Glädjen står högt i taket kan man lugnt säga.

Går gör han om han har något att hålla i men ett litet steg kan han ta utan stöd och när han lyckas är han stolt som en tupp. Men när han misslyckas bryter han ihop fullständigt, det är stora och många tårar och så slänger han sig raklång på golvet. Det är bara att låta honom ta sig igenom sitt tokbryt på egen hand, lägger man sig i blir det bara värre. När han tokbrytit klart går han vidare i livet med ett leende på läpparna.

Kläder och blöjbyten är totalt onödigt tycker lillebror, han härjar runt som en vilde så man är genomsvett när alla kläderna äntligen är på plats. Men man får se det som ett bra träningspass!

Mycket äta själv är det sen länge och det går i en hel del. Mat är gott tycker Linus. Hans bundsförvant vid köksbordet är Mika, hon ser alltid till att Linus får sin beskärda del av hennes mat. Hon ger honom små brödbitar och annat smått och gott. Syskonkärlek när den är som finast. Mika gillar att leka med Linus, när Sigge är upptagen på annat håll kör hon hårt med sin lillebror. Men kul har de, bägge två.

Sover gör han även om fm-luren hackar då och då. Han börjar bli stor, det är snart dags att dra ner till en långlur mitt på dagen. Ibland tar han sig sovmorgon och då får man väcka honom annars kan han nog sova hur länge som helst.

För övrig kan man väl säga att den lilla mannen är en riktigt glad skit, han gillar människor, han gillar att kramas, han gillar liksom livet och vi gillar honom.

Livet rullar på men det är jobbigt här hemma på morgonkvisten. Problemet är att barnen sover så gott så de vill verkligen inte gå upp! Emil väcker jag 6.40 och det är trögt att gå upp då, när han är på skolbussen väcker jag Sigge som är fullkomligt galen i att sova. Han skulle nog kunna sova hur länge som helst. Somnar gör han på en minut, hans batterier tar slut klockan sju på kvällen och då går han och lägger sig. Sen sover han hela natten och om man inte väcker honom på morgonen så vet jag inte hur länge han skulle sova. Mika brukar studsa upp vid sju och gosa med Pappan innan han sticker på jobb. Hon är alltid så otroligt rar när hon kommer upp, kramig och så söt så man bara dånar.

Emil serverar livsvisdom så det står härliga till. Jag simmade med honom på simmis och simläraren förklarade hur han skulle känna när han gjorde bensparkar till crawlet. Då säger Emil; -Men förstår du att vet inte hur just den känslan känns så jag känner ju inte om jag gör rätt!
Han är så söt den ungen. Simläraren fick då intyga att han verkligen kommer känna den rätta känslan när han väl gör rätt och sen kommer han aldrig glömma bort hur den känns.

En annan dag bröt Mika ihop när hon inte fick ordning på tågbanan hon höll på att bygga med killarna. Hon slog rälsbiten i golvet och skrek och grät på en och samma gång. Då vänder sig Emil, lägger sina händer på hennes axlar, ser henne rakt in i ögonen och säger; -Men Mika du måste förstå att det är svårt till och med för mig som är sex år gammal. Tänk på att du bara är två år, då är det ännu svårare.
Mika sansade sig och lät sin kloka storebror hjälpa till med byggandet.

Sigge, som träffare en talpedagog på dagis, har äntligen hittat sitt S och sitt F! Lycka är stor i den lilla storebrorskroppen, han är så glad över att äntligen kunna säga Sigge och inte Titse som han sagt tidigare. Nu tränar han för fullt och han involverar även Mika och Linus i sin träning. Man kan höra honom när de alla leker i sitt rum hur de små ska säga efter honom när han säger S och F. Sen tvingar han oss att spela sitt S-memory.

Det är så härligt när kunskap liksom faller på plats.

Mika bara kliver på i livet med stora steg. Hon är så redig ibland så man nästan skäms över sin egen slarvighet. Häromdagen ropade Sigge att han hade bajsat klart och ville ha hjälp med torkningen. Jag hojtade tillbaka att han fick vänta lite för jag var mitt uppe i ett intensivt blöjbyte på lillebror. När jag är klar och skuttar in i badrummet så behövs inte alls min hjälp. Nej då, då har Mika torkat sin storebror i rumpan och hon är så nöjd med resultatet att jag inte alls behöver kolla. Jag skippar då detta och tänker att de kan ju ta en dusch lite senare. Man vill ju inte ifrågasätta ett litet lillasyster proffs.

Livet är härligt även om det även hemma hos oss går lite upp och ner, men i det stora hela är det toppen.

Kram Susan

[aso]

Jaha du Susan, jag får väl erkänna att efter att jag har läst din tråd låter det härligt med många barn . Jag har själv 3 småsyskon som jag älskar och ju fler desto mer kärlek på nåt vis . Har alltid sett för mig att två barn skulle bli "lagom" men vem vet 8) , hihihi.
Tack för att du delar med dig !

Mika brukar studsa upp vid sju och gosa med Pappan innan han sticker på jobb. Hon är alltid så otroligt rar när hon kommer upp, kramig och så söt så man bara dånar.

[SusanD]

Jag är helt tokkär, förälskad upp över öronen alltså i mina barn och min man. Vilken cool, härlig familj jag har.

Idag har vi varit på simmis hela gänget och Mika tog med sin fadder Catja som fick äran att simma med henne. Pappan simmade med Limpan och jag stöttade Emil lite när han simmade. Ibland behöver han lite support för att inte försvinna bort i ett allmänt rus av dyk istället för att lyssna på simlärarna.

Linus älskar att simma, det bästa han vet är att dyka och då gärna fridyk där man släpper honom och han simmar själv under vattnet. Han älskar faktisk även små flytande plastdjur också, det är helt möjligt att ta tre stycken om man håller en i munnen och har en i vardera hand, sen är det bara att plaska vidare. Tar man ett plastdjur och kastar iväg i bassängen crawlar han efter den, han tar riktiga armtag och sparkar med baktassarna så han faktiskt kommer framåt. Han är ett riktigt vattendjur liksom alla sina syskon.

Efter simmis var det hemfärd och sen körde jag mormor och morfar till flygplatsen, de har hyrt ett hus i Spanien och tänker bli där i två månader Pappan fick vara hemma och gosa med hela barngänget.

När jag kom hem tog jag över rodret för hemmaskeppet medan Pappan for iväg och tränade. Vi hade det jättemysigt, middagen var förberedd så jag kunde bygga lego med grabbarna, sätta på blöjor på alla dockorna med Mika och samtidigt freda mig för alla anfall från Linus. Han är riktigt bitig just nu och älskar att hugga mig i benen. När Mika var liten kallade grabbarna henne för bitmaskinen men Linus har verkligen siktat in sig på just mina ben och låter sina syskon slippa några bit-anfall.

Efter maten tog alla på sig sina pyjamasar och sen slängde vi oss i stora sängen och lästa böcker och sjöng. Alla barnen fick välja varsin bok och Sigge hjälpa Linus att välja en liten bok om Spöket Laban. Sigge påstår att han förstår vad Linus säger därför kan han hjälpa honom att ta fram rätt bok.

Halv sju fick Sigge, Mika och Linus gå och lägga sig, inga protester alls. De fick sina tänder borstade av varandra, otrolig underhållande, Mika borstade Linus tänder, Sigge borstade Mikas tänder och sen fick jag borsta Sigges tänder. Tror det tog max 2 min innan alla snarkade gott i sina sängar.

Emil och jag slängde oss i storsängen igen för att titta på SOS vilda djur vilket är ett favoritprogram. När sen pappan kom hem gömde vi oss bakom kuddarna så kunde vi titta på Ponnyakuten också innan Emil smög in och la sig i sin säng. Det är så mysigt att ha lite egen gosetid med storebror.

I morgon ska Emil till talpedagogen på fm för att sen göra ett besök på ögonmottagningen på eftermiddagen. Det blir så att Sigge får tillbringa dagen på dagis medan resten av gängen får hålla på sjukhuset, ska bli spännande på många sätt och vis.

På torsdag far vi till huvudstaden för att hälsa på Farmor och kusiner. Pappan och jag ska ut och äta middag och gå på teater och barnen blir hos kusinerna. Hemfärd på söndag och tillbaka till verkligheten. Ska bli otroligt roligt att vara på resande fot med hela gänget.

Men nu ska vi välja foton till nästa års almanacka, tidsödande men ganska roligt faktiskt.

Kram Susan

[Sarisparis]

Pappan och jag ska ut och äta middag och gå på teater och barnen blir hos kusinerna.

Lâter helt underbart!

Hoppas att ni fâr en mysig huvudstadsvistelse, men jag slâr vad om att ni kommer att lika nöjda att komma hem till er sköna vardag igen efter uträttat förvärv. Det är sâ roligt att läsa om hur ni har det, och otroligt inspirerande!

[SusanD]

Lillebror är inne i den fasen av livet när man föredrar trånga, dammiga utrymmen med många sladdar att dra i. Här hemma finner man det utrymmet bakom tv-bänken, det är trång, väldigt mycket damm och otroligt mycket sladdar som är spännande att dra i. För Linus är det inga problem att ta sig in bakom tv-n men jag kan tala om att det är ruskigt knepigt att få ut honom igen. Inte känner man igen honom heller när man väl får fram honom, han ser mest ut som en gigantisk dammråtta. När man väl dammat av honom framträder det en otroligt gullig lillebror som man bara måste tokpussa.

Förra veckan var en prövning för oss alla, enligt planen skulle vi åka för att hälsa på farmor och kusinerna i huvudstaden och avresedagen var torsdag morgon.

På måndagen åkte Emil till skolan, vi andra lämnade Sigge på dagis klockan nio sen körde vi en vända medan Linus sov morgonlur i bilen och Mika blev åksjuk. Trist men sant, hon kräkte ner hela sig. Fick sanera henne på en bensinstation, bytte kläder och torkade hjälpligt av henne med våtservetter. Begriper bara inte hur man kan kräka ner hela håret i nacken.
När saneringen var avklarad for vi och hämtade Emil på skolan och så vidare till talpedagogen på sjukhuset.

När Emil tränade talet fick vi andra leka i väntrummet. Linus passade på att träna krypning i korridorerna, det gick undan kan jag lova. När han kom för långt bort sprang Mika ifatt honom och så vände hon honom så att han kröp tillbaka till mig. Hon fick ta i ordentligt för han var inte helt villig att ändra färdriktigt och dessutom är han riktigt tung.

Efter fyrtiofem minuter var Emil färdig, han hade jobbat på riktigt bra och så fick han ett spel med sig hem där han ska träna på k-ljudet när det är först-, sist- och i mitten av ett ord. Hungern började göra sig påmind så vi tog en promenad i omgivningen och hamnade på en pizzeria.
Emil och Mika blev jätteglade för de gillar att äta pizza, Linus skulle äta medhavd mat men den ratade han totalt. Mika gav honom pizza istället och det åt han minsann med god aptit.
Personalen berömde mina barn för att de var så skötsamma och trevliga. Glad blev jag och barnen med.

Sen blev det till att promenera tillbaka till sjukhuset för Emil skulle till Ögonmottagningen och kolla synen, han skelar ytte-pyttelite med sitt högra öga när han är trött och det ville jag kolla upp.

Tanken var att Linus skulle sova i vagnen men den tanken delade vi tydligen inte. Han var pigg som en silverfisk och ville inte missa något av allt spännande som hände runtomkring honom. Emil var urduktig, han tittade på bokstäver och kollade i 3-d glasögon, fick droppar i ögonen och blev noga undersökt av ögondoktorn.
Resultatet blev glasögon, synen var det inget fel på men han har absolut inget djupseende. Eftersom ögonen tittar på två olika punkter stänger hjärnan av ena ögat för att det blir för jobbigt med dubbelseende och då tappar man djupseendet. Emil såg inget djup när han tittade i 3-d glasögonen och han har ju problem att hoppa ur bilen, gå i trappor och klättra upp och ner på ribbstolarna på gymnastiken. Han säger att han inte ser var han ska sätta foten nästa steg.

Snabb ihoppackning av alla barnen och inpackning av samtliga i bilen för färd till dagis där Sigge väntade på oss. Naturligtvis somnade Linus i bilen, han var totalslut efter alla nya intryck han fått under dagen. Alla barnen fick sitta kvar i bilen medan jag sprang in för att hämta Sigge, sen for vi hem för att äta mellis, städa, rasta hundar.....

På tisdagen var det faktiskt ganska lugnt. Linus fick ta morgonluren i bilen för vi lämnade Sigge på dagis och sen for vi hem och började packa lite inför resan. Fick väcka Linus lite tidigare på långluren, vi skulle hinna till skolan för att hämta Emil och så till dagis för att hämta Sigge och sen fortsatte vi ner på stan för att besöka Synsam. Emil provade glasögon med liv och lust,, jag överlämnade honom till personalen och det tog ett tag innan Emil bestämt sig. Linus satt snällt kvar i dubbelvagnen och konverserade glatt med de övriga kunderna i affären. Mika och Sigge målade och drack mängder av vatten från vattenmaskinen, det var ju så kul att bara trycka på en knapp och så kom det vatten.

Emil blev lite besviken när han insåg att han inte skulle få med sig glasögonen på en gång. Tillbaka till bilen, in med alla barnen och så for vi hem, snabbt mellis, rastning av hundar, kvällsmat.....

Linus börjar bli van med att få sova i bilen och att vi bara far fram och tillbaka som galningar. På onsdagen lämnade vi hundarna på två olika ställen för att de skulle få lite semester från oss och vi från dem. Sen var det packning för hela slanten.

På tordagen åkte vi till huvudstaden och kom nästan iväg enligt planen, det diffade bara på trettio minuter och det är ju ingenting att bråka om.

Linus var inte helt förtjust i att åka bil och han tänkte minsann inte ta någon morgonlur bara för att vi tyckte att det var en bra idé. Det tog sju timmar att köra upp men då stannade vi för att äta en gång och så blev det en bensträckare och lite fika också för att alla skulle hålla sig på gott humör.

Det är skönt att åka bort och hälsa på vänner men det är också väldigt skönt att komma hem igen. Sigge, Mika och Emil fick feber och var riktigt dåliga ett dygn innan de återhämtade sig. Skumt var det. Roligt hade de hela tiden, mycket lek med kusinerna och alla deras leksaker. Pappan och jag var ute och åt middag och tittade på Spamalot. Den var sååå bra, skrattade så jag fick träningsvärk i magen. Tycker man det minsta om Monte Python så ska man absolut se den.

Vardagen har nu återvänt och vi far fram och tillbaka som vanligt. Idag har vi hämtat hem hundarna och varit på sjukhuset där Emil träffade sin talpedagog. En hektiskt dag men i morgon blir det lugnare, vi ska bara hämta Emil efter skolan, plocka upp Sigge på dagis och sen vidare till Synsam för att hämta Emils glasögon. Spännande ska det bli.

Linus har nu klart deklarerat att han gillar mat och då menar han riktig mat, hemlagad och god mat. Jag hade köpt burkmat till hnoom för att han skulle få mat ifall vi inte åt riktigt på hans mattider. Det skulle liksom vara lite smidigt för alla inblandade. Men som oftast så tänkte inte Linus och jag samma tanke för han vägrade äta burkmaten. Han tyckte att jag hade blivit heltokig som serverade sån slibbig mat. Bortkastade pengar kan man lugnt säga. Nu är ordningen återställd och det serveras god, hemlagad mat igen. Linus är nöjd och mätt.

Och vilken mesig storm det var igår då när vi for hem från huvudstaden. Visst blåste det rejält men inte tillräcklig för att blåsa omkull grannens alla höga granar som skuggar oss. Om det nu ska vara storm så kan det väl blåsa ordentligt, just här, runt vårt hus alltså. =D>

I helgen ska Pappan baka bröd hela helgen på en julmarknad så vi får klara oss själva. Inga problem om man bortser från att vi kommer sakna honom.

Kram Susan

[SusanD]

Slemhosta borta - check! Förkylning med mkt snorig näsa ankom - check! Förkylning försvann - check! Slemhostan tillbaka - check!

Ja så ser det väl ut både för Linus och för mig, trist, jättetrist faktiskt.

Om jag bortser från allt snor och slem så har vi det riktigt bra. Emil trivs i skolan och i måndags var jag med honom där hela dagen. Väldigt intressant, bra pedagoger, schyssta klasskompisar, god mat, roligt på rasten och en spännande maskkompost.

Medan jag roade mig i skolan tog Pappan hand om resten av gänget. Han, som bakat hela helgen, såg fram emot en lugn och mysig dag men ack vad han bedrog sig. Först skulle Sigge skjutsas till dagis, Mika och Linus skulle till Alla-kyrkis för att roa sig under förmiddagen sen var det hem igen för att ge barnen lunch och så skulle Linus sova. Sigge skulle hämtas från dagis och sen var det mellis och så småningom skulle middagen lagas.

Emil och jag for till talpedagogen direkt efter skolan, sen drog vi ner på stan för att shoppa lite luciakläder och så lite vanliga kläder. Trevlig hade vi och trevligare blev det när vi anlände till dukat bort när vi väl kom hem. Mums, det var riktigt gott att äta en middag man inte lagat själv.

Linus, som nu är förkyld igen, är det lite synd om. Han vill gärna äta men det är tufft när näsan rinner, halsen gör ont och ögonen svider. Lite mat går ner men sen får jag fylla på med välling för att magen ska vara mätt. Är inte magen mätt sover han uruselt så det är bara att gilla läget. Nätterna funkar trots förkylningen bra, han sover dessutom gärna länge på morgonen. Sigge och Linus kan sova till kvart i åtta om man inte väcker dem, riktiga sjusovare.

I morgon kommer Radio Kristianstad till Sigges dagis, det är jag som kontaktat dem och tyckt att de ska komma och hälsa på och uppmärksamma den fantastiska personalen. Mellan 12.10-13.00 pågår programmet och det blir mycket musik och så lite prat.

Kram Susan

[Tetz]

Eländiga vintersnor! Visst blir man less... Men han verkar tapper, den lilla stora Linusen! Och mamman med för den delen

Vilket bra initiativ att tipsa Radion! =D> Det värmer nog i hjärtat på pedagogerna

[SusanD]

Vintersnor är trist, annat snor är också trist. Men det är bara att gilla läget.

Sigge och jag for till dagis idag och lämnade Pappan hemma med sjuk Emil, lite sjuk Mika och ännu lite mindre sjuk Linus. Det blev en lugn dag på hemmaplan för sjuklingarna.

Jag fick prata i radion och jag älskar det, visserligen futtiga tre minuter men mitt budskap kom nog fram ändå. Pedagogerna var så nervösa och fnittriga, en fröjd att både se och höra. Barnen bakade pepparkakor och fick prata i radion, mycket spännande.

Själv fick jag på stående fot inbjudan att vara både sidekick och med i föräldrapanelen. Inte illa för en som älskar att prata. Det går att höra programmet om man söker på nätet efter Radio Kristianstad och så gick det mellan 12 och 13 idag. Det är mycket musik och så lite trevligt prat.

Det slår mig dagligen vilket otroligt dåligt minne jag har. Hur är det möjligt att glömma hur det är att ha småttingar i huset? Lika förvånad blir jag varje gång ett skåp med köksgrejer är utdragna över hela köksgolvet. Märkligt. Det har ju hänt förut i det här huset om man så säger.
Men det går så fort och den perioden av intensivast skåptömning är nästan över och nästa fas inledd; klättra upp på höga höjder.

Om jag någon gång har beklagat mig över eventuella vändningscirkusar i spjälsängen så tar jag tillbaka det med råge. Det finns ingenting som sätter mammahjärtat i sken som när en småtting helt plötsligt befinner sig på hög höjd. Hur kom ungen ifråga upp på bordet? Och så snabbt sen då?! Just nu klättras det på det mesta. Lämnar de andra en leksaksback på golvet tömmer Linus den på nolltid, vänder den upp och ner och så klättrar han upp.

Liksom de andra kryper han in under bordet och så puttar han ut Tripp-trapp stolarna och så klättrar han upp på dem. Inte det minsta bekymrad över vad som skulle kunna hända om han trillade ner. Nej då, glad i hågen klättrar han på som värsta spindelmannen.

Påminner mig ständigt om att även denna klättringsfas kommer passeras och tills den upphör gäller det att vara på tårna och ha småttingen inom synhåll hela tiden. Märkligt är dock att han så fort försvinner ur synhåll fastän jag inte ens blinkar.

När jag stod i köket och fixade lite efter kvällsmaten befann sig Sigge, Mika och Linus inne på barnens rum. Efter en liten stund kommer Mika ut till köket, med bestämda steg går hon till Linus skåp och tar fram en pyjamas, sen vidare till pysselskåpet där hon hämtar en blöja och rumpservetter. De senare tar hon med sig till badrummet där de blöts ner i rikligt med vatten. Sen skuttar hon in i barnens rum igen.

Jag smyger dit och kikar på dem genom en springa i draperiet och sen är det svårt att hålla sig för skratt. Mika och Sigge har bestämt sig för att göra Linus redo för natten. Med gemensamma krafter får de av honom kläderna och det är inte lätt för lillebror är ganska stark och inte särskilt samarbetsvillig. Sen tar de av blöjan, konstaterar att det inte är något bajs utan bara kiss. (tack gode gud [-o< ) Nästa steg är att tvätta av ungen vilket de gör intensivt med de mycket blöta rumpservetterna. Hela Linus tvättas, inte en fläck lämnas oren och hur mycket han än försöker komma undan så lyckas han inte.
Sigge och Mika håller honom i ett fast grepp och de turas om att hålla fast och tvätta. Samarbetet är fantastiskt mellan de stora medan lillen fortsätter att vara tvär och osamarbetsvillig.

Sen ska då blöjan på och det tar tid för Linus drar ut sina ben så fort Sigge har fått dem på plats. Till slut sätter sig Sigge gränsle över Linus mage och så hjälper Mika till att få i benen i blöjan och sen vänder de på Linus och drar upp blöjan.

Det roliga är att Linus hela tiden försöker komma iväg från sina skötare fast han är inte arg och ledsen utan mer glad och road.
När det blir dags för pyjamasen så ropar Sigge på mig, de behöver hjälp för där är för många små knappar och lillungen är ju inte still en sekund.

Till slut så är i allafall Linus klar för natten och Sigge och Mika är mäkta stolta över sitt verk.

Sen blev det nattslurk för Linus och Mika, lite frukt till de stora och sen sängen. Emil fick bli uppe en stund till för vi skulle läsa den senaste Bamsetidningen och det måste man göra när det är lugnt i huset.

Nu ska jag ta min onda hals och gå till sängs. I morgon blir det en hemmadag och kurerande av sjuka ungar.

Kram Susan

[Sarisparis]

Till slut så är i allafall Linus klar för natten och Sigge och Mika är mäkta stolta över sitt verk.

Det är helt otroligt roligt att fâ tjuvkika lite pâ er vardag. Vilka lyckliga ungar!

Hoppas att du och alla andra snart fâr mâ bättre.

[SusanD]

Slemhosta kvar - check! Ögoninflammation hälsar på hela stora familjen - check! Halsont från hell i min hals - check!

Den enda trösten just nu i sjukdomsträsket är att någon gång måste vi ju bli friska.

I lördags var det inte mycket fart i familjen, minns inte att vi gjorde något vettigt alls. Jo nu minns jag, jag låg i sängen hela dagen lång, läste och försökte vila för att bli frisk. Pappan roddade hela gänget och det var så mysigt att ligga i bäddsoffan och höra resten av gänget. Linus tränade frenetiskt på att komma upp till mig i bäddsoffan vilket han naturligtvis lyckades med. Sen klättrade han upp, kramades, klättrade ner, klättrade upp, kramades, klättrade ner, klättrade upp......

Igår på förmiddagen skulle vi enligt vår plan ge oss ut för att hämta en gran på mormors och morfars mark. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Ett litet rör i badrummet bestämde sig för att gå sönder och spruta vatten vilt omkring sig. Pappan fick köra och köpa nytt rör och byta ut det trasiga. Barnen och jag bestämde oss för att hämta en gran ändå.

Sagt och gjort, jag tog Linus på ryggen och de andra fick gå för egen maskin. Sigge tog sågen, Mika fattade min hand och Emil tog täten för han visste vart vi skulle hitta den finaste granen.
Vi kom fram till granarna och sen följde långa och stundtals ganska hetsiga diskussioner om vilken gran som var finast. Till slut enades vi och så fick Emil såga ner den. Jag föreslog att vi bara skulle bära upp den till stallet så kunde vi hämta den med bilen liten senare. Men så skulle det inte alls gå till enligt barnen, granen skulle minsann bäras hem på en gång. Så fick det bli. Emil och jag bar granen hela vägen hem och han klagade inte en enda gång, det gjorde jag som fortfarande röstade på min plan, att lämna granen vid stallet.

Hem kom vi och granen placerades utanför förstukvisten medan vi gick in och lagade lunch. När maten var färdig kom Pappan hem och när vi ätit lagade han det trasiga röret och vi var färdiga för eftermiddagens aktiviteter i kyrkan.

Mikas Alla-kyrkis hade nämligen avslutning med Luciatåg i vår fina, lilla kyrka. Emil och Sigge ställde också upp i tåget, det behövdes lite proffs som kunde sjunga. Storkillarna och Mika var tomtar och Linus var en liten pepparkaksgubbe.

Linus stod fint hos mig som satt på huk men sen började barnen sjunga Pepparkaksgubbssången och då kröp han ifrån mig och mellan Mika och hennes bästis Milla. Fel väg, för Mika kastade sig över honom och höll fast honom för allt hon var värd. Det var väldigt gulligt att se en liten tomte kasta sig över en liten pepparkaksgubbe på rymmen. Till slut vann pepparkaksgubben som kröp vidare i kyrkan för att finna sin pappa.

I morse var det bara att konstatera att Emil, Mika och jag var riktigt kladdiga i ögonen och så fick det bli så att vi blev hemma allihopa, även Sigge som var helt frisk. Men han jublade, att vara hemma allihopa är härligt tycker han.

Men den största nyheten är väl ändå att Linus gick 22 steg igår medan Pappan var på jakt efter nya rör till badrummet. 22 små steg samtidigt som han log och klappade händerna i takt. Imponerande!! Idag har han bara tagit ett eller två steg och sett så där cool ut som bara en nygåing kan göra. Han är så tjock och söt och snart ränner han runt som en galning i huset.

Kram Susan