Raringar
Håll i er - nu är det romanvarning. Sitter inregnad med ett glas vin. Glömde linserna på bröllopsdagen så ser inget och kan därför inte mycket annat göra än att skriva på Internet. Och knappt det. Blir bättre imorgon.
(Och bröllopsdagen var förstås ljuvlig och tänderna borstades rejält 8) ).
Idag har det varit utflykt från ön. Jag och stortjejen till Göteborg för shopping och de övriga raringarna till farmor och farfar. Det är himla coolt att inse att man går bredvid en ung kvinna som faktiskt är ens dotter.
Lite shoppat blev det allt men mest blöta blev vi. Det råder här full storm och ett vansinnigt regnväder. Gräsligt. Vi som nu då bor i ett 25 km2 hus som har väggar som tält, fick ta vårt pick-och-pack och flytta hem till mormorn. Men visst borde en mamma ALLTID vara odelat positiv att dottern ramlar in.
Gärna också då tillsammans med make och 3 barn. För vi märks ju nästan inte alls. 8) Det är verkligen något som kommer med fler barn...att man tar över placet. Innan var vi på besök - nu tar vi helt över och ställer till med cirkus. 8)
OCH...jag är faktiskt hela 162 CENTIMETER.
Så samma som du Mia och tom lite kortare än du Sussi. Söta ni är.
Och detssutom några av de mest underbara människor jag mött. Men det är faktiskt inte ovanligt att folk upplever mig som lång. Men i Gastsjön så kan det ju inte ens bero på mina klackar. Kanske beror det på min ovanligt ståtliga hållning.
Nä, skojar bara. Men har faktiskt bra hållning sedan min danskarriär. För övrigt är jag då blond och blåögd. Och Ewa har en stor poäng i att jag både är smärt och kurvig. Är typ 36-38 (9 bebiskilon mindre än i Gastsjön - hur kan det blir så med tredje barnet
) men med stor byst (vad jag nu ska men den till när den hänger med tyngdlagen...tur det finns BH).
Nu är jag frågan om vad ni andra fick för bild.
8)
Och Ewa - DU värmer
Jannika - lite nyfiken undran. Har du skapat en bild av mig från forum eller från horoskopet. Kanske båda
Gissar att du måste skapa intressanta bilder just från horoskopen (SOM FÖR ÖVRIGT ÄR HIMLA FANTASTISKA SÅ SKYNDA ER ATT BESTÄLL).
Här ute på ön går livet annars sin gilla gång. Eller gilla och gilla med långväga gäster hela tiden. Både roligt och tröttande. Lille raringen har skapat sig en intressant morgonritual. Den som tar morgonskiftet går ut med honom efter välling så andra kan sova vidare. Lång promenad och sedan frukost på kafét bredvid. Där stormar han in och pekar på vad han vill ha. Om vi råkar vara lite sena så rusar personalen ut och tar honom i famnen "var har du varit"
Sedan går han runt bland stamgästerna (ö-borna) och sätter sig i dens knä som har godast bulle eller winerbröd. 8)
Därefter väntar sopbilen. Så fort sopåkarna ser honom så sätter de på saftblandarna, ropar på "lellenmannen" och tar honom i knät så han får fixa lite. Därefter tittar vi när soporna töms och hur det går till vill ni inte veta. Jag kan säga så mycket som att det inte lönar sig att sortera på denna lilla ö.
Snabbt hem för att väcka övriga (oftast mamman när nu pappan har semester...vill pappan här bredvid gärna påtala) och iväg för morgonbad.
Igår hittade vi lilla tjejen under bordet i trädgården. Med en sax i högsta hugg. Hon hade skapat sig en ny frisyr.
Det långa blonda vackra håret var avklippt. På halva ena sidan.
Ojdå hoppsan hejsan får jag nästan fram lite falskt.
Gällande camp så är jag helt på Jannikas linje. Att mina tre inte skulle fråga något. Alls. Känns helt osannolikt.
Om inte annat så bara för att. Dessutom är ju alla utom en lite stora för det. Men en kackel-träff hade väl varit fantastiskt roligt. Kan som sagt (kanske var det i annan tråd
) erbjuda hus nära stränderna söder om Malmö, samt då vandrarhem i närheten.
Har för övrigt heller inga rymmare men tror absolut det skulle kunna hända på det sättet. Det är det som jag ibland (typ ofta) får klumpar i magen av. När vi var ensamma i Thailand så länge så gick räkneverket ständigt 1-2-3. Gick knappt att prata med någon. När vi veckan efter åkte jag och tjejerna till Köpenhamn så gick jag hela tiden med en obehaglig klump i magen och trodde att jag tappat bort den lille mannen. Var hemskt. På riktigt.
Tycler det är imponerande inställning Katten till hur du ser på språket. Du som också jobbar med det aktivt. Språk ska användas med glädje, men förstås inom vissa ramar. Ibland längtar jag dock efter att INTE skriva med er alla utan att kackla. På riktigt. Med än mer humor och skratt. Men vid träff kanske
Så får jag då be om ursäkt och skyller helt enkelt på icke-linser.
Lilla Disa bajs.
8) Det är klart roligt och jag tänker inte ens hålla mig när de mina sätter igång. Men när 12-åringen fortfarande går igång så kan man ju undra.
Höns låter coolt men tror inte våra grannar skulle uppskatta det. Vi har dock fasaner på tomten mestadels men det blir ju inga ägg förstås.
Kraaam
Susanne
...
{|= 
Ljuvligt. 
... där ser man 
. Får jag hålla det öppet lite?